Ordförklaringar

Updated 3 months ago

Nedanför listas både teknisk och musikalisk terminologi, vilka ofta förekommer i MuseScore eller i Handboken. Länkar till relevanta kapitel i handboken finns. För att hjälpa musiker som kan läsa notation, men inte vet vad den kallas, finns bilder. Kapitlet försöker inte täcka alla former av musiknotation; se Externa länkar.

A

Acciaccatura: En kort prydnadsnot som visas som en liten not med ett genomstruket skaft. Musescore skapar en snabb uppspelning; uppspelningen påverkas inte av den associerade notens notvärde.
Ackord: 1. En grupp om två eller flera noter om klingar tillsammans.; 2. I Musescore betraktas endast noter som klingar tillsammans och har samma notvärde i en Musescore-stämma som ett ackord. För att markera ett ackord i MuseScore, tryck Shift och klicka på en not. Se kapitlet Arbeta med flera stämmor.; 3. I Musescore, en ackordbeteckning. Se kapitlet Ackordsymboler.
Ambitus: Not- eller röstomfång som används i en notrad. Används främst i antik musik. Se kapitlet Ambitus.
Anacrusis: Se Upptakt.
Ankare: Förankringspunkten i partituret för objekt som Text och Linjer: När ett objekt dras kommer ankaret att visas som en liten brun cirkel som kopplas till objektet av en prickad linje. Beroende på objektet kan ankaret förankras i antingen (a) en not (t.ex. fingersättning), (b) en notrad (t.ex. notradstext), eller (c) ett taktstreck (t.ex. repriser).
Appoggiatura: En lång prydnadsnot som tar sitt notvärde från den associerade noten. Musescore skapar uppspelning därefter. Det accepteras idag att framföra en noterad appoggiatura som acciaccatura, men Musescore skapar inte sådan uppspelning. Appoggiaturans funktioner inkluderar: passerande ton, anticipation, anslagsförhållning, och avgångston.
Arpeggio: Ett arpeggio instruerar musikern att bryta ackordet i de ingående noterna, att spela dem separat och i sekventiell ordning. Arpeggio-piltecknet indikerar riktningen som musikern ska spela ackordnoterna i. Se kapitlet Arpeggion och glissandi.
Artikulation: En märkning eller ett tecken som indikerar hur en not ska spelas, oftast genom att justera längden för en not eller forma dess anslag och utklingande. Se kapitlet Artikulationer.
Avslut: Se volta.
Avvikande taktlängd, märkning: Ett plus- eller minustecken överst till höger i en takt indikerar att dess längd skiljer sig från vad taktarten anger. Se kapitlen Användargränssnittet och Taktegenskaper.

B

B-förtecken

Tecken (♭) som indikerar att en nots tonhöjd ska sänkas med en halvton. Se förtecken och tonart.

Balk

Noter med ett värde på en åttondel eller kortare har antingen en flagga eller en balk. Balkar används för att gruppera noter. Se även fransk balk. Se kapitlet Balk.

Bindebåge

En välvd linje mellan två intilliggande noter med samma tonhöjd för att indikera en enda not med det kombinerade notvärdet. Se kapitlet Bindebåge. En bindebåge är inte en legatobåge.

Fjärdedelsnot + bindebåge + fjärdedelsnot = Halvnot
Fjärdedelsnot + bindebåge + åttondelsnot = Punkterad fjärdedelsnot
Fjärdedelsnot + bindebåge + åttondelsnot + bindebåge + sextondelsnot = Dubbelpunkterad fjärdedelsnot

BPM

En tempovisningsenhet som bara används i Musescores verktygsfält för uppspelning. BPM är antalet fjärdedelsnoter som ska spelas under en minut. Det är inte samma värde som används i metronomtempoangivelser i ett partitur. Se kapitlet Uppspelningskontroller.

Breve, eller Brevis

En dubbel helnot eller breve är en not som har notvärdet två helnoter.

Båge

En välvd linje över eller under två eller flera noter. Innebär att noterna ska spelas mjukt och tätt ihop (legato). Se kapitlet Legatobågar. En legatobåge är inte en bindebåge.

C

Caesura: En caesura (//) är en kortvarig paus. Takt räknas inte för den här pausen, och musiken fortsätter när dirigenten ger tecken. Se kapitlet Andningar och pauser.
Capo (text): En text som indikerar hur en transponerande tillbehör ska sättas på ett instrument. Se kapitlen Capo-uppspelning (MS 4.0.2 och tidigare) och Applicera capon. Inte samma sak som Da capo (D.C.).
Cent: Ett intervall på en hundradels halvton. Används för en nots Stämningsegenskap. Se kapitlet Egenskapspanelen.
Coda: 1. En passage som avslutar ett stycke (eller en sats).; 2. Navigeringsmärkningen som liknar ett hårkors. Det används där det repriserade avsnittet ska lämnas innan avsnittets slut. Se även segno-tecken. Se kapitlet Hopp och markörer.

D

Da capo (D.C.): En anvisning att upprepa eller reprisera föregående musikavsnitt. Se kapitlet Hopp och markörer. Inte samma sak som capo (text).
Delat nothuvud: Ett enstaka nothuvud med två skaft—ett uppåt, ett nedåt. Särskilt vanligt i exempelvis gitarrnoter. Se Nothuvuden
Dubbelt b-förtecken: Ett dubbelt b-förtecken (♭♭ eller 𝄫) är ett tecken som visar att en nots tonhöjd ska sänkas med två halvtoner.
Dubbelt korsförtecken: Ett dubbelt korsförtecken (♯♯ eller 𝄪) är ett tecken som visar att en nots tonhöjd ska höjas med två halvtoner.
Duol: En grupp på två noter som ska spelas över den period som tre noter av samma skrivet notvärde skulle spelas.
Dynamik, dynamikttecken, dynamikbeteckningar: Ett tecken som indikerar den relativa ljudstyrkan för en not eller musikfras—exempelvis mf (mezzoforte), p (piano), f (forte) osv., som börjar vid den noten. Se kapitlet Dynamik.
Död not: Se spöknot.

E

Egenskaper: 1. Inställningar för ett individuellt objekt i ett partitur i Musescore. Skiljer sig från stil (profil).; 2. Musescores panel, se kapitlet Egenskapspanelen.
Endecalineo: Endecalineo, eller endecagram, är notraden för solfegen. Se Solmisation (guide för MuseScore 3, väntar på att uppdateras)
Enharmoniska noter: Noter som klingar med samma tonhöjd, men skrivs annorlunda. Exempel: G♯ och A♭ är enharmoniska noter. För att snabbt växla mellan enharmoniska stavningar, tryck J. Se kapitlet Skriva noter och pauser.
Explodera: En funktion som låter användaren dela upp (eller explodera) ackorden i en passage i en enda notrad till deras ingående noter eller stämmor. Se kapitlet Implodera och explodera. Se även implodera.

F

Fjärdedelsnot: En not vars notvärde är en fjärdedel av en helnot.Flagga; Se balk.
Flertaktspaus: Se kapitlet Heltaktspauser och flertaktspauser.
Fransk balk: Balkar där skaften bara ritas till den första balken, men korsar inte hela vägen igenom. För att skapa, använd insticksprogrammet French Beams.
Förtecken: Ett förtecken är ett tecken som visas framför en not, för att höja eller sänka dess tonhöjd. Se kapitlet Skriva noter och pauser: Förtecken. Musescore skapar uppspelning för endast vanliga förtecken, dvs. korsförtecken, b-förtecken, återställningstecken, dubbelkorsförtecken, dubbel-b-förtecken, och trippel-b-förtecken. För att skapa mikrotonala förtecken, som kvartstoner, se kapitlet Stämningssystem, mikrotonalt notationssystem, och uppspelning.

H

Halvnot: En not vars notvärde är hälften av en helnot.
Hastighet: En objektegenskap inuti Musescore som styr hur starkt noter spelas; se kapitlet Loudness of a note i handboken för musescore 3. Hastighetsegenskaperna för noter redigeras i Egenskapspanelen: Uppspelningsfliken; se kapitlet Egenskapspanelen.
Helnot: En helnot. Den vara i en hel takt i 4/4-takt.Hjälplinje; Linje(r) som läggs till på notskaftet för noter ovanför och nedanför notraden.
Hopp: Hoppobjekt är anvisningar som "D.S. al Coda", och finns i paletten "Repriser & Hopp". Se kapitlet Hopp och markörer.
Hundratjugoåttondelsnot: En etthundratjugoåttondelsnot.

I

Implodera: En funktion som låter användaren kombinera stämmor från separata notrader på en notrad. Se kapitlet Implodera och explodera. Detta liknar partitur som reduceras till klaverutdrag (wikipedia). Se även explodera.
Intervall: Skillnaden i tonhöjd mellan två noter, uttryckt som skalsteg (t.ex. stor sekund, liten ters, ren kvint osv.). Se Degree (Music) (Wikipedia) (svensk artikel saknas).
Interleaved: En term som används för att beskriva två notserier som noteras omlott, med motstående balkning. För att skapa, använd stämfunktionen (stämma 1-4 inom notraden, ej separata instrumentstämmor) och balkpaletten. Se Interleaved beam directions
Instrument: 1. Musescore-instrument. Se kapitlet Skapa ditt partitur.; 2. Musikinstrument i verkligheten

K

Klav: Ett musiktecken som används för att indikera vilka noter som representeras av linjerna och mellanrummen på en →notrad. Se kapitlet Klaver. Se även påminnande klav.
Klingande tonhöjd: 1. Den klingande eller faktiska tonhöjden för en not—i motsats till skriven tonhöjd. Se kapitlet Arbeta med transponerande instrument.; 2. Ett partiturvisningsläge i Musescore; se kapitlet Klingande tonhöjd i statusfältet.; 3. Frekvensen för A4.
Korsförtecken: Ett tecken (♯) som indikerar att en nots tonhöjd ska höjas med en halvton. Se förtecken och tonart.
Kvartol: Se trioler och N-oler.
Kvintol: Se trioler och N-oler.

L

Legato: Legato är ett spelsätt där noter spelas tätt ihop. Legato kan skrivas i text, eller visas genom att använda (legato-)bågar.
Lokal taktart: Taktarten för en enstaka notrad när den skiljer sig från partiturets generella taktart. Se Lägg till en lokal taktart för en enstaka notrad.
Longa: En longa är en fyrdubbel helnot.
Linje: Musescore-linjer, en typ av objekt som kan fästas (förankras) vid ett horisontellt kontinuerligt intervall om fler än två noter eller pauser, eller en vertikal samling av noter (ackord). Se kapitlet Andra linjer.

M

Metronomangivelse: En sorts tempoangivelse. Se Tempomarkeringar.

N

Normalt läge: Driftläge för MuseScore annat än notinmatningsläge eller redigeringsläge: tryck Esc för att byta till läget. I Normalt läge kan du navigera i partituret, markera och flytta element, justera egenskaper, och ändra tonhöjder för befintliga noter.
Notation som korsar notrader: En serie noter som sträcker sig över två intilliggande notrader: t.ex. en basrad och diskantrad.; För att skapa notation där de två skaften står på motsatta sidor om balken, som visas ovanför, se kapitlet Notation som korsar notrader.; För att skapa notation där skaften är på samma sida om balken, som visas ovanför, se kapitlet How to span a chord or stem over two staves (saknar svensk översättning).
Notinmatningsläge: Programläget som används för att mata in noter, till skillnad från normalt läge och redigeringsläge. Gå in i läget genom att trycka N eller att klicka på pennikonen i verktygsfältet för notinmatning. Se kapitlet Skriva noter och pauser.
Notrad / Notrader: En uppsättning linjer och mellanrum, där vart och ett representerar en tonhöjd, där noter skrivs. I antik notation (innan 1000-talet) kan notraden ha ett godtyckligt antal linjer.
Notradsavstånd: Se Spatium (nedanför).

O

Omstavningsläge: Ett av notinmatningslägena. Alternativa notinmatningsmetoder: Omstavningsläge
Operativsystem (OS): Underliggande mjukvara som styr och hanterar hårdvaran och annan mjukvara på en dator. Populära system är Microsoft Windows, macOS, och GNU/Linux.
Ossia: En alternativ passage som kan spelas istället för den ursprungliga passagen (från det italienska ordet för "eller", med betydelsen "istället för"). Se kapitlet Ossia.

P

Partitur: 1. I MuseScores hjälpforum och MuseScores Handbok är partitur i allmänhet beteckningen för en datorfil med ändelsen .mscz - och för dess visuella presentation på en datorskärm, såväl som dess ljuduppspelning.; 2. I vissa kapitel i MuseScores Handbok innebär partitur layouten och formateringen för "Hela partituret" eller en viss Musescore-stämma. Se Musescore-stämma.; 3. I andra sammanhang (exempelvis partiturdelningssidan IMSLP på https://imslp.org), är partitur i allmänhet beteckningen för antingen en PDF-fil av noter för ett specifikt verk eller ett fysiskt tryckt exemplar av noterna.
Paus: Ett musiktecken som indikerar tystnad. Se kapitlet Skriva noter och pauser.
Pianoackolad: Ett instrument med två eller flera notrader, med diskant- och basklaver. Används för att skriva noter för klaverinstrument och harpa. I MuseScore: Godtyckligt antal notrader som kopplas ihop med en vågig klammer.
Prydnadsnot: Prydnadsnoter visas som små noter framför en not i normal storlek. Se acciaccatura och appoggiatura. Se kapitlet Prydnadsnot.
Påminnande klav: En klav i mindre storlek som läggs till i slutet på ett system för att förvarna om ett klavbyte i början på nästa system. Se kapitlet Klaver.

R

Redigeringsläge, textredigeringsläge: Används för att redigera eller justera layoutposition och innehåll i Text. Skiljer sig från normalt läge och notinmatningsläge. Se kapitlen Justera element direkt och Skriv och redigera text : Redigera textobjekts innehåll.

S

Sats: I MuseScore är det en del av partituret mellan avsnittsbrytningar; också från början av ett partitur till den första avsnittsbrytningen, och från den sista avsnittsbrytningen till slutet av partituret.
Segno: Ett navigeringsmärke. Se kapitlet Hopp och markörer.
Sextiofjärdedelsnot: En not vars notvärde är en sextiofjärdedel av en helnot.
Sextondelsnot: En sextondelsnot.
Sextol: Se trioler och N-oler.
SF2: Ett virtuellt instrumentformat som utvecklades av E-mu Systems och Creative Labs. Se SoundFonts.
SF3: Uppfanns av Werner Schweer, Musescores utvecklare (source). Det här formatet stödjer komprimering av ljudsamplingar. Se SoundFonts.
Skriven tonhöjd: Transposing instruments (such as the clarinet, French horn, trumpet etc.) are notated at a different pitch (and key signature) to how they sound. The notated pitch is called the written pitch. Contrast with concert pitch. See Staff / Part properties chapter.
Snedstreck (streckackord, strecknothuvud): Indikerar strumning. Se Slash chord (Wikipedia) (svensk artikel saknas).
Solmisation: Se Endecalineo
SoundFont: Ett virtuellt instrumentformat som stöds av MuseScore. Ett SoundFont är en särskild filtyp (ändelse .sf2, eller .sf3 om den är komprimerad) som innehåller ljudsamplingar frånett eller flera musikinstrument. I praktiken, en virtuell synt som fungerar som en ljudkälla för MIDI-filer. MuseScore 4 har sitt egna inbyggda soundfont, MS Basic. Se kapitlet SoundFont.
Spatium (plural: Spatia) / Avstånd / Notradsavstånd / sp. (förkortn./enhet): En måttenhet; se Sidlayoutkoncept.
Spöknot: Inom musik, särskilt jazz, är en spöknot (eller en död, stum, tystad eller falsk not) en not med ett rytmiskt värde, men ingen hörbar tonhöjd när den spelas. Musescore stödjer korshuvuden (korsformat nothuvud), diamantformat nothuvud (samma som i musescore 3), snedstreck/diamantnothuvud (nyhet i musescore 4), och att lägga till parenteser till en not. Se kapitlet Nothuvuden.
Stava om tonhöjd: Ändra vilket förtecken används för en not, men bevara notens tonhöjd. Se kapitlet Skriva noter och pauser: Förtecken.
Stil: Profilen som innehåller inställningar i MuseScore. Inte samma som Egenskaper. Se kapitlet Mallar och stilar.
Strecknotation: En form av notation som använder streck som placeras på eller ovanför/nedanför notraden för att indikera rytmen för ett ackompanjemang: förekommer ofta tillsammans med ackordbeteckningar. Det finns två typer: (1) Strecknotation består av ett rytmstreck på varje taktslag: exakt tolkning lämnas till musikanten (se Fyll med streck); (2) Rytmisk strecknotation indikerar exakt rytm för ackompanjemanget (se Rytmisk strecknotation på/av).
Stämma: 1. Musescores automatiska funktion för notradsextraktion; se Stämmor.; 2. En enstaka melodilinje i en polyfonisk musikkomposition. MuseScore 4 använder aldrig denna definition, men det finns en liknande funktion: Stämma (eng. "Voice").; 3. Instrument eller deras notrader. MuseScore 4.1.1 använder bara denna definition i fönstrets titel, och en underrubrik o "Egenskaper för notrad/stämma".
Stämma (inom notrad): 1. I Musescore kallas i den svenska översättningen en funktion i pogrammet där du kan använda upp till fyra oberoende notserier per notrad för "stämma", och är inte detsamma som instrumentstämma. Se Arbeta med flera stämmor, se även notrad.; 2. Den musikaliska termen "stämma" används för en melodilinje eller (instrument-)stämma som kan ha sin egen rytm. MuseScore har inte funktionalitet för att implementera just den idén; om stämma-funktionen inte uppfyller dina behov, överväg att lägga till flera separata instrument istället.
System: En uppsättning notrader som ska läsas samtidigt i ett partitur. Se kapitlet Sidlayoutkoncept.
Se även Operativsystem (OS).
Systemavdelare: Separerar system på samma sida. Kan sättas på eller av för partituret i Format→Stil→System; se kapitlet Formatering. Finns också i Huvudpaletten; se kapitlet Andra symboler.

T

Takt

Ett tidssegment som definieras av ett bestämt antal taktslag. Att dela upp noter i takter ger regelbundna referenspunkter för att hitta en viss plats i ett stycke musik.

Taktstreck

Vertikalt streck genom en notrad, flera notrader i samma system, eller ett fullt notsystem som avdelar separata takter. Se kapitlet Taktstreck.

Taktupprepningstecken

Ett taktupprepningstecken ser ut som ett "procenttecken" där de två cirklarna är fyllda, eller ett snedstreck med en prick på varje sida. Se kapitlet Takt- och flertaktsupprepningar.

Text

Ett Musescore-Textobjekt är ett objekt som innehåller individuella tecken, som kan matas in och tas bort genom att använda ett tangentbord. Se kapitlet Skriva och redigera text.

Ton-för-ton-inmatning

MuseScores standardläge för notinmatning. Se kapitlet Skriva noter och pauser.

Tonart

Uppsättningen av korsförtecken eller b-förtecken i början av notraderna. Det ger information om tonalitet, och undviker att förtecknen upprepas över hela notraden. En tonart med förtecknet B♭ innebär att musiken går i tonaliteten F-dur eller d-moll. Se kapitlet Tonart.

Transponering

Åtgärden där tonhöjder flyttas ett eller flera tonsteg uppåt eller nedåt med ett konstant intervall. Se kapitlet Transponering. Det kan finnas många anledningar för att transponera ett stycke. Exempelvis:

Melodin är för låg eller för hög för en sångare. I så fall måste också orkestern transponeras—snabbt åtgärdat i MuseScore.
Stämman har skrivits för ett visst instrument, men behöver spelas av ett annat.
Partituret skrevs för en orkester, och du vill höra hur de individuella instrumenten låter. Detta kräver att stämmorna för transponerande instrument ändras till klingande tonhöjd.
Du vill uppnå en dovare eller ljusare klang.

Trettioandradelsnot

En not med notvärdet av en trettioandradel av en helnot.

Triol

Se trioler och N-oler.

Trioler och N-oler

Från engelskans "tuplet" - en svensk term för det samlande begreppet saknas. Det nästa högre notvärdet delas över ett annat antal noter än vad som anges av taktarten. Se kapitlet Trioler och N-oler. Exemplet triol delar det nästa högre notvärdet i tre delar, istället för två. Bland dessa räknas: trioler, duoler, kvintoler, och flera andra.

U

Upptakt: Ofullständig första takt i ett stycke, eller i en sats av ett musikstycke. Se kapitlen Taktlängd, Skapa nytt partitur: Upptakt, och Taktegenskaper: Undanta från antal takter. Kan kompenseras för i slutet av partituret eller satsen, men måste inte bli det.

V

Volta: I ett upprepat (repriserat) musikavsnitt är det vanligt att de sista takterna i avsnittet skiljer sig. Märken som kallas voltas används för att indikera hur avsnittet ska avslutas för varsin gång. Dessa märken kallas ofta bara avslut. Se kapitlet Volta.

Å

Återställningstecken: Ett återställningstecken (♮) är ett tecken som upphäver en tidigare alterering på noter med samma tonhöjd. Se →förtecken och →tonart.
Åttondelsnot: En not med notvärdet en åttondels helnot.