Denna handbok innehåller allt du behöver veta för att använda världens populäraste notskrivningsprogram, MuseScore 4, som är fritt tillgängligt för Windows, macOS och Linux-baserade operativsystem.
Denna handbok gäller MuseScore version 4.0 och senare.
Om du använder en annan version av programmet: vänligen se motsvarande handbok:
Använd kapitellänkarna på huvudsidan för att utforska innehållet i varje kapitel.
Det finns också en ensidesvy av hela handboken som kan användas med din webbläsares sökfunktion (kortkommando: Ctrl+F, eller Cmd+F i macOS).
För att leta i handboken använder man sökfältet uppe till höger på varje sida.
Om du inte är säker på vad du ska söka efter kan du försöka titta i Glossary. Där finns bilder som visar sådant du kanske inte kan namnge.
Du kan också försöka en internetsökning med denna speciella syntax för att endast få resultat från MuseScore.org:
site:musescore.org ditt ämne här
Detta fungerar med de flesta sökmotorer, till exempel gör en sökning med Google efter "site:musescore.org tempobeteckningar
".
Om du ändå inte kan hitta informationen du behöver kan du fråga i Hjälpforum.
Handboken finns översatt till flera språk, även om alla översättningar inte alltid är uppdaterade. Sidorna översätts individuellt så alla sidor är inte tillgängliga på alla språk.
För att läsa handboken på ett annat språk använder man rullgardinsmenyn för språk som syns uppe till höger direkt under sökfältet med texten Search in handbook på varje sida. Om ett visst språk inte är tillgängligt i rullgardinsmenyn innebär det att sidan ännu inte har översatts till det språket.
Om tveksamhet råder: se engelsk version av handboken, eller fråga i ett av forumen. Använd Support and bug reports forum om du skriver på engelska, annars ett forum på ditt eget språk.
För att spara en kopia av handboken i din dator:
Om du önskar en fysisk kopia är det bäst att följa stegen ovan för att skapa en PDF-fil och sedan kontrollera att filen är korrekt formaterad innan du skriver ut den med en skrivare. Handboken är ganska lång så betänk om du verkligen behöver en utskrift.
Handboken underhålls och översätts av MuseScores gemenskap. Om du vill hjälpa till med innehåll: vänligen läs Redigera handboken.
Om du vill översätta sidor: vänligen läs Hur man översätter handboken.
So you'd like to contribute to the MuseScore 4 handbook – great! We're so happy you're here.
This page contains brief guidelines to get you started with writing articles. Please read this page carefully before editing anything in our handbook. This information is intended to help, but if you're in doubt about anything or have any questions, please join the discussion on the Documentation forum.
Each page should explain a single topic more or less completely. If a page feels like it is getting too long, try splitting it into separate pages.
Not every page is identical, but keeping the following in mind can help you structure your page content in a way that's easy to understand for the reader:
Starting your page with an overview can help introduce a topic before launching into details. Overviews don't usually need a section heading.
Think about what most users will be trying to achieve, and why they might be coming to the handbook to look for information. Put solutions for the most common tasks towards the top of the page; less commonly needed information can go towards the bottom.
Related concepts should be discussed together. This may sometimes require less-commonly-used features to be discussed alongside more-commonly used ones, but that's okay.
For instance, a section about "Creating custom key signatures" is better than a section called "Using the master palette".
Please be sure to enable the "Generate a table of contents" option for all Handbook pages.
In an effort to ensure consistency of style for community-written pages, we have already provided headings on many pages. Please organize your content within this structure. For pages that lack headings, feel free to create your own in a style similar to that used elsewhere.
For accessibility reasons, headings should never be formatted in regular bold text. All headings need to be formatted as tags with semantic meaning.
All pages start by default with a Heading 1. The first section heading you will enter will therefore always be a Heading 2. Please also don’t skip heading levels (By, for example, adding a heading 4 after a heading 2).
Heading level | Usage and MarkDown syntax |
---|---|
Heading 1 | Default for all page headings (Not editable by contributors) |
Heading 2 | Use for the start of every section. MarkDown syntax: ## Heading name |
Heading 3 | Use for the start of every sub-section, and to introduce single-step instructions (I.e. where a list is not necessary). MarkDown syntax: ### Heading name |
Heading 4 | Use sparingly if additional sub-sections are required. MarkDown syntax: #### Heading name |
Lastly, try to always start your headings with a verb. E.g. "Adding time signatures", rather than "Time signatures"
The MuseScore handbook broadly contains two main types of information: descriptive material, and goal-oriented instructions.
This is used to explain different areas of the program. For example,
A Palette is a folder containing musical symbols which can be applied to the score. MuseScore's default palettes contain collections of related symbols, but you can customize palettes to display almost any kind of symbol, line or text.
Descriptive material tends to be longer and more “fleshed out” than goal-oriented instructions, but we still ask that you use simple, plain language wherever you can.
These explain how to perform a specific task. The instructions should be as short and direct as possible, generally taking the form of a numbered list. For example,
To create a new palette
Notice that we use bold text for named components of the user interface, including menus. Keyboard shortcuts, such as Ctrl+S, are rendered with <kbd> tags (see Syntax).
When writing goal-oriented instructions, please:
For example, instead of writing this:
Please write this:
Please be sure to include keyboard options for goal-oriented instructions, where such options exist. This is especially important for improving the program's accessibility.
The use of non-written media is encouraged as a supplement to written descriptions. This includes:
Animated GIFs offer many advantages over screenshots and videos in that they expose in the shortest amount of time the sequence of actions required to achieve a particular task. There are lots of tools available for creating GIFs, however we recommend the following workflow to ensure crisp and clear image quality while maintaining as small as possible file size (ideally <2MB per GIF).
It's really helpful to link to other pages in the handbook. You might do this wherever you mention a different part of the user interface, or even when referring back to previous versions of the handbook.
There is a specific process for adding links to other handbook pages, which will allow accurate redirects regardless of the language version being read.
[node:######,title="Name of the page you want to link to"]
or, to link to a specific heading within the page:
[node:######,fragment="heading-slug",title="Name of the page you want to link to"]
To find a page's node number:
You will find the page's node number in the URL address visible in this edit screen (yes, it only appears in the edit screen). It will look something like this:
You can use the following code snippet and add it as a bookmarklet to your bookmarks. To do this,
Alternatively, you can add a new bookmark to your browser and replace the bookmark's URL with the code snippet. If you are on a page within the handbook that you want to link to, click on the bookmarklet in your bookmarks and copy the displayed link.
javascript:void function(){prompt("",`[node:${drupalSettings.path.currentPath.replace("node/","")}${document.querySelector("meta[property=\"og:title\"]").content?`,title="${document.querySelector("meta[property=\"og:title\"]").content}"`:""}${window.location.hash?`,fragment="${decodeURIComponent(window.location.hash).replace("#","")}"`:""}]`)}();
Taken from node,title,fragment bookmarklet.
The handbook is written in MarkDown with a few permitted HTML tags.
If you're not familiar with MarkDown, it doesn't take long to learn. Get started by reading this page first (a MuseScore account is required to properly view the content on that page, also note that you cannot use Filtered HTML anymore).
<kbd><kbd>A</kbd></kbd>
, looks like A. (See Writing keyboard shortcuts below.)<kbd><kbd>Shift</kbd>+<kbd>A</kbd></kbd>
, looks like Shift+A. (See Writing keyboard shortcuts below.)<kbd><samp class="button">Advanced Style Properties…</samp></kbd>
, looks like Advanced Style Properties…, but this particular form is not used in the MuseScore 4 handbook (instead use bold for text that appears in the program).__File→Open__
, looks like File→Open<img src="image URL" alt="File name description" width="500px"/>
, can be a useful alternative to inline images, where the image width needs to be specifiedUse the <kbd> syntax described above and follow these guidelines:
For accessibility reasons, always use words instead of symbols for the names of all whitespace keys, arrow keys, and modifier keys.
Good: Cmd+Space; Win+Return; Shift+Tab
Bad: ⌘+ ; ⊞+⏎; ⇧+↹
For keys that represent printable characters, the appropriate character should be used (e.g. write $ not Dollar).
Use common abbreviations like Ctrl, Cmd, Esc, Del, PgDn. Don't abbreviate key names that are not normally abbreviated.
Except where it matters, prefer Return instead of Enter, and Del instead of Backspace.
For combinations, write modifier keys in this order: Win+Ctrl+Alt+Shift+Fn+… (Mac: Ctrl+Cmd+Option+Shift+Fn+…).
When in doubt, consult Default keyboard shortcuts for the canonical way to write key names and combinations.
Finally, whenever you make a change to a page (however big or small!), please leave a concise message that briefly describes the changes you made. For example,
Leave this information in the Revision log message text field in the right panel of the Edit view for each page:
Lite grundläggande datorkunskap:
Kunskap om Musescore 4:
Ett sätt att hämta och installera Musescore 4 för Windows är att besöka https://musescore.org/en/download
Om du imponeras och känner ett behov av att donera kan du besöka https://musescore.org/en/donate för en annan överraskning.
För att avinstallera: läs Avinstallera eller ta bort appar och program i Windows, och känn dig fri att lämna meddelanden på https://musescore.org/en/forum så att vi kan bli bättre.
[Under arbete; vänligen komplettera]
Se även Troubleshooting
Det enklaste sättet att installera programmet är med AppImage:
Steg 7–8 ser till att MuseScore visas i startmenyn och är länkad till den nya platsen för AppImage (/home/[user name]/.local/bin). Den korrekta filbindningen görs också automatiskt.
Notera: Istället för steg 7 och 8 (ovan) kan du givetvis installera med användande av absolut sökväg enligt följande:
Tips: om tillämpar kopiering på AppImage och trycker Ctrl+Shift+V i terminalen kommer detta att ge absolut sökväg för filen som just "kopierades".
Ingen formell avinstallationsprocedur behövs för att ta bort den installerade AppImage. Radera bara menyposterna och eventuella genvägar, och sedan själva appen och dess länkar (som finns i ~/.local/bin).
Detta kapitel är en handledning för absoluta nybörjare. Det demonstrerar det allra mest grundläggande arbetsflödet. Det finns också ett antal liknande resurser tillgängliga online, se Få hjälp.
I det här kapitlet ska vi:
När du öppnar Musescore skapas eller öppnas ingen partiturfil som standard (om du inte har ändrat inställningar i Inställningar : Allmänt : Programstart). Du behöver skapa ett tomt partitur och det första du behöver göra är att lägga till tomma stämmor genom att använda instrumentdialogen. Det snabbaste sättet är att använda en fördefinierad mall:
Lär dig mer om instrument och hur du lägger till dem och deras notrader ett och ett i kapitlet Skapa ditt partitur:Instrument.
Lär dig mer om mallar i Skapa ditt partitur:Instrument, och Mallar och stilar.
För att hålla det enkelt hoppar vi över de här inställningarna och använda de standardvärden vi listade tidigare, men du ska veta att du kan mata in värden som tonart, taktart, tempo, upptakt:
Ett nytt partitur är automatiskt fyllt med pauser. Standardinmatningen för noter baseras på att när en ny ton eller paus läggs till av användaren, anpassar efterföljande toner och pauser sin längd (notvärde eller underdelning) automatiskt utan att påverka det totala antalet taktslag i någon takt. Ett sätt att mata in en ny ton eller paus i Musescore är att använda ett tangentbord. Detta är designat för att påminna om att skriva i en ordbehandlare som Microsoft Word:
Notvärdet specificeras innan notnamnet matas in.
Nu skriver du noter i Musescore! Lär dig mer om det här ämnet i kapitlet Skriva noter och pauser.
Panelen Paletter innehåller de vanligaste objekten. Panelen är synlig som standard, men om så inte är fallet, öppna den genom att kryssa för Visa→Paletter, eller genom att trycka tangentbordsgenvägen F9. För att visa panelen, klicka på fliken Paletter på vänstra kanten av skärmen. Det enklaste sättet att lägga till saker från paletterna är:
Lär dig mer om ämnet i Paletter
Musescores notationstolk och audio synthesizer erbjuder playback. För att lyssna på ditt stycke, tryck helt enkelt på Mellanslag, eller använd verktygsfältet Spela upp, se Uppspelningskontroller.
Dynamik-symboler påverkar instrumentens uppspelning beroende på vilken ljud-data som används (SoundFonts, Muse Sounds, eller VSTi, se MuseScore 3-funktioner som (ännu) inte implementerats i MuseScore 4: MIDI Velocity-kontroller). När ett instrument använderSoundFonts som till exempel MS Basic (som under standardinställnignarna, se kapitlet om Mixern) och ingen dynamisk symbol lagts till i partituret, är alla dess noter så starka som om ett mf (mezzoforte) lagts till.
Uppspelning av passager utan några Tempoangivelser använder takten 120 fjärdedelar i minuten.
Panelen Egenskaper är en uppgraderad version av Inspektören i tidigare Musescore-versioner. Den visar layout och uppspelningsegenskaper för de valda objekten eller valda valda tecken inom textobjekt. När inget är markerat, visar den egenskaperna för partituret. Panelen egenskaper är synlig som standard, om så inte är fallet kan den öppnas med Visa→Egenskaper, eller genom att trycka på tangentbordsgenvägen F8 först. För att visa panelen, klicka på fliken Egenskaper på den vänstra sidan av skärmen, se bilden ovan.
För att visa och justera egenskaper för partituret,
För att visa och justera egenskaper för element,
För att visa och justera egenskaper hos valda tecken inom ett Text-objekt,
Lär dig mer om det här ämnet i kapitlen Välja element, Panelen Egenskaper och and the skriva och redigera text.
För att mata in takter:
För att radera takter:
Lär dig mer om detta ämne i huvudkapitlet Takter.
Om du sparar ditt partitur i ett inbyggt filformat sparas all redigeringsstatus, det är helt redigerbart när det öppnas igen i Musescore. Partitur kan sparas lokalt, eller till en molnlagring som varje registrerad användare får gratis. Se också kapitlen Publisera på musescore.com och Dela på Audio.com.
För att spara ditt partitur lokalt:
För att spara ditt partitur till molnet:
Lär dig mer om det här ämnet i huvudkapitlet Öppna och spara partitur.
Exportera är inte det rekommenderade sättet att spara ett partitur, se sektionen "Spara ditt partitur" istället.
Att exportera är att spara sitt stycke i ett format som andra applikationer än Musescore kan använda. Dessa icke inbyggda format inkluderar PDF, MusicXML, MIDI etc. För att exportera hela partituret:
Lär dig mer om det här ämnet i huvudkapitlet Filexport.
Om du börjar använda MuseScore 4 efter att ha använt äldre versioner kommer du att märka att en del har ändrats - inte bara i användargränssnittet, utan också många funktioner du har vant dig vid, och hur man åstadkommer olika saker. Dessa ändringar är utformade för att förbättra användarupplevelsen samtidigt som de erbjuder en mycket bredare funktionalitet. Här är en snabb överblick över vissa av de större ändringarna.
MuseScore 4 har ett nytt stilrent gränssnitt. Nästan varje del av programmet har gjorts om från grunden för att bli renare och lättare att läsa. Du kan välja mellan ljust, mörkt och högkontrasttema, såväl som att välja din favorit-accentfärg. Ändringar till programmets utseende kan göras i Inställningar.
En ny instrumentpanel låter dig dölja, sortera och anpassa dina instrument utan att lämna partiturvyn.
Instrumentpanelen är väl integrerad i processen att skapa stämmor, vilket gör det lättare att skapa anpassade stämmor med valfri kombination av tillgängliga instrument. Det finns också en bekväm knapp i verktygsfältet som snabbt låter dig öppna en tillgänglig stämma.
Inspektorn från tidigare MuseScore-versioner kallas nu Egenskaper. Varje alternativ i panelen har strukturerats om, och hela flödet har förenklats. Som standard visar Egenskapspanelen flera alternativ, som att visa eller dölja tomma system och diverse andra typer av partiturmärkningar. Där du tidigare behövde markera enskilda elementtyper innan du kunde göra ändringar på dem visar MuseScore 4 alltid relevanta inställningar, oavsett hur många olika element du har markerat.
Förbättrad uppspelning är den absolut största ändringen i MuseScore 4. Förutom nya sampelbibliotek (Muse Sounds, tillgänglig som separat nedladdning) har vi nu stöd för VSTi-instick, som kan tillämpas på instrument med den nya mixerpanelen. Mixerpanelen låter dig också enkelt växla mellan VSTi, SoundFonts och Muse Sounds-biblioteken, medan det också går att använda VST-effekter. Ljud kommer nu alltid sparas per partitur, så synthesizerpanelen som fanns i MuseScore 3 behövs inte längre (och har därför tagits bort i MuseScore 4). Om du tidigare använde SFZ-filer för uppspelning i MuseScore 3 rekommenderar vi nu att du använder en gratis VST-samplare, som Sfizz eller Sforzando - båda har stöd för SFZ-uppspelning.
MuseScore 4 har många tryckförbättringar. Vissa kommer att påverka utseendet och dispositionen i partitur från äldre versioner. De största ändringarna påverkar placering av balkar, bågar och överbindningar, horisontell utfyllnad, och sidlayout. Ändringarna är för många för att lista här, så de som vill veta mer om detaljerna får gärna läsa detta specifika dokument (länk kommer senare) som förklarar och illustrerar allt i detalj.
En oundviklig konsekvens av så omfattande tryckförbättringar är att det inte kommer att vara möjligt att öppna partitur från MuseScore 4 i en äldre version av MuseScore och få ett identiskt utseende.
När du sparar ett dokument för första gången får du nu frågan om du vill spara filen lokalt på din dator, eller till molnet. Detta nya alternativ är en del av en fantastisk expansion som vi arbetar med för tjänster på musescore.com. Läs mer om det på Öppna/Spara/Exportera/Skriv ut och Dela partitur online.
Medan du använder programmet kommer du att upptäcka flera andra små, men betydelsefulla, ändringar som avses göra kompositionsprocessen och musikskapandet ännu smidigare. Dessa inkluderar:
Fler ändringar finns på Uppgradering från MuseScore 3.x, inklusive en del kortkommandon som har ändrats eller är helt nya.
MuseScore 4 stödjer alla större skärmläsare i varje operativsystem. Emellertid är MuseScores stöd för JAWS för närvarande inte lika bra som för Narrator eller NVDA i Windows.
Skärmläsare | Tillgänglighet | Modifierartangent | Av/på-kommando | Inställningskommando |
---|---|---|---|---|
Berättare | Inbyggd i Windows | Berättare = Caps Lock | Windows+Ctrl+Enter | Windows+Ctrl+N |
NVDA | För Windows, free | NVDA = Insert / Caps Lock | Av, enbart: NVDA+Q Tal av/på: NVDA+S |
NVDA+N |
JAWS | För Windows, paid | JAWS = Insert / Caps Lock | Av, enbart: JAWS+F4 | JAWS+J |
Om tal inte fungerar i MuseScore, pröva med Alt+A för att sätta fokus på menyn Arkiv, tryck sedan Esc två gånger för att återvända dit du var i appen för att skärmläsaren skall börja fungera igen. Detta tenderar att behövas om du startar skärmläsaren efter MuseScore.
Som nämnt ovan är MuseScores talutmatning med JAWS för närvarande inte så fullständig som med Narrator eller NVDA.
Skärmläsare | Tillgänglighet | Modifierartangenter | Av/på-kommando | Inställningskommando |
---|---|---|---|---|
VoiceOver | Inbyggt i macOS | VO = Ctrl+Option / Caps Lock | Cmd+F5 | VO+F8 |
VoiceOver's Quick Nav mode måste vara avstängt under användande av MuseScore 4. Du kan knäppa av eller på Quick Nav genom att trycka Vänster och Höger piltangenter samtidigt när VoiceOver körs. Det är även möjligt att inaktivera Quick Nav inifrån VoiceOver: Utility > Commanders.
MuseScores gränssnitt är navigerbart med Tab såväl som med VoiceOvers egen markör. Generellt är det bäst att använda Tab därför att det matchar gränssnittet på andra plattformar, och således är vad som beskrivs i den mesta dokumentation och instruktion. När man använder Tab bör man komma ihåg att använda såväl piltangenterna som Tab såsom beskrivet i Navigera i UI. VoiceOvers markör kan användas för att nå områden i gränssnittet som inte kan nås med Tab.
Skärmläsare | Tillgänglighet | Modifierartangent | Av/på-kommando | Inställningskommando |
---|---|---|---|---|
Orca | Inbyggt i Linux GNOME | Orca = Insert / Caps Lock | Super+Alt+S | Orca+Space eller kör orca --setup |
I Linux är det nödvändigt att starta skärmläsaren innan man startar MuseScore, annars inaktiveras tillgänglighetsfunktioner för att spara systemresurser (vilket gäller alla Qt-program i Linux). Om du glömmer att göra detta kan du helt enkelt stänga MuseScore och starta det ånyo, den gången med skärmläsaren igång.
Orca är den mest funktionskompletta skärmläsaren tillgänglig för Linux. Orca är inbyggd i skrivbordsmiljön GNOME, så rekommendationen är att Linux-användare med tillgänglighetsbehov använder en distribution baserad på GNOME eller ett av derivativen.
MuseScore 4:s UI (user interface (användargränssnitt)) har ett hierarkiskt system för navigering med tangentbordet som skiljer sig från vad du kanske är van vid i andra program, inklusive tidigare versioner av MuseScore. I det nya systemet måste du komma ihåg att använda piltangenterna utöver Tab, därför att Tab inte flyttar markeringen till alla kontroller. Detta medger mycket snabbare navigering än det traditionella systemet som använder Tab för all navigering.
Kortkommando | Aktion |
---|---|
F6 och Shift+F6 |
Flytta till nästa respektive föregående UI-avdelning (t.ex. från vertygslisterna till paletterna, och tillbaka). ` -tangenten (grav accent) kan användas som ett alternativ till F6. ` finns till höger om + på de flesta svenska QWERTY-tangentbord. |
Tab och Shift+Tab |
Flytta till nästa respektive föregående kontrollgrupp (t.ex. navigera mellan verktygslister). |
Upp Ner Vänster eller Höger pil tangenter |
Flytta till nästa respektive föregående kontroll inom aktuell kontrollgrupp (t.ex. navigera mellan knappar i en verktygslist). |
Enter eller Retur | Aktivera aktuell kontroll (t.ex. trycka en knapp, eller infoga ett element från en palett). Mellanslag kan också användas för att aktivera kontroller om inte kontrollen inte är en valbar post i en lista. |
Mellanslag | Välja en post i en lista (t.ex. ett element i en palett). Vissa markerade poster kan raderas med Delete, eller modifieras genom att navigera till andra kontroller i UI. Denna metod kan användas i panelen Instrument för att omordna eller ta bort instrument i ditt dokument. |
Vänligen observera att kortkommandona för navigering i UI är låsta och kan inte ändras till skillnad från kommandona för navigering i dokument anpassade i Inställningar.
Att navigera inom partituret (t. ex. inuti "Notations-vyn") är i stort sett densamma som den var i MuseScore 3. Följande genvägar är av särskilt värde bland tillgänglighets-användare:
Genväg | Åtgärd |
---|---|
Alt+Höger och Alt+Left | Flytta till nästa eller föregående element. Dessa genvägar låter dig se alla sorters notations-element, inte bara noter och pauser. |
Alt+Upp och Alt+Ner | Flytta till en not ovanför eller nedanför. Dessa genvägar låter dig flytta mellan individuella noter i ett ackord, och att nå noter och pauser i andra stämmor och på andra notrader. |
F2 eller Alt+Shift+E | Redigera valt element. Detta är motsvarigheten till att dubbelklicka på ett element med musen. Det låter dig redigera text-objekt, inklusive sångtext, dynamik, och tempomarkeringar. Det låter dig också justera längden på linjesegment, som dynamik-pilar, legatobågar och voltor ( använd Tab för att ange vilken ände av linjen du justerar). När du är färdig, tryck Esc för att återgå till Normalt läge. |
Menu or Shift+F10 | Öppna list-meny för valda element. Detta är motsvarigheten till att högerklicka på ett element. Det ger dig tillgång till olika val som beror på elementet i fråga. Använd den här genvägen på range selection för att ge tillgång till Taktegenskaper , och Egenskaper för notrad/stämma. |
Andra aspekter på tangentbords-navigation beskrivs på flera sidor inom denna handbok. All partiturnavigation och genvägar kan ändras i Inställningar.
Följande handledningar om tillgänglighet är framtagna för att du ska komma igång med MuseScore, genom att använda din keyboard och skärmläsare. De täcker inte in varje aspekt av programmet, men de borde ge dig en ordentlig grund för att få full nytta av resten av den här handboken.
Video | Ämnen |
---|---|
Installing MuseScore | Installera MuseScore på Windows, inklusive Muse Hub och Muse Sounds. Processen är liknande på macOS och Linux, men på Linux måste du installera Muse Hub och MuseScore var för sig. |
Score setup | Inledande set-up, inklusive att välja instrument, tonart, taktart och andra inställningar. |
Entering music | Grundläggande notinmatning. |
Adding markings | Använda paletterna för att infoga markeringar (t. ex dynamik) i dina noter. |
The user interface | Programmets huvud-fönster, så att du kan förstå var alla de olika panelerna, verktygsraderna och kontrollerna finns, och hur du når dem med keyboarden. |
Menyfältet i MuseScore 4 innehåller följande menyer:
Tangentbordsanvändare på Windows och Linux kan nå dessa menyer genom att hålla ner Alt-tangenten och trycka en särskild bokstav eller siffra, kallad mnemonic access key, som visas med en understrykning i namnet på det menyalternativ du letar efter. Till exempel, tryckAlt+A för Arkiv följt av Alt+M för Spara som. Bokstäverna 'A' och 'm' är understrykna i användargränssnittet så länge Alt-tangenten är nedtryckt.
På macOS är MuseScores menyer en del av systemets menyfält, som du kan navigera till genom att trycka Ctrl+F2.
Under huvudmenyn finns tre flikar, den första är Hem-fliken. Denna flik innehåller följande val:
Skapa ett nytt MuseScore-konto, eller logga in till ett redan existerande konto. Med ett aktivt konto kan du få teknisk assistans och rapportera buggar i forumen på musescore.org. Du kan också spara dina filer i molnet på musescore.com.
Det här valet låter dig skapa ett nytt stycke, eller öppna ett redan existerande. Lär dig om att skapa nya stycken här: Skapa ditt partitur.
Detta fönster visar en lista med tillgängliga insticksprogram. Se kapitlet om Insticksprogram för att lära dig hur man hanterar dessa användbara tillägg.
Det är här som videohandledningarna finns. Klicka på en video så öppnas den på MuseScores officiella YouTube-kanal.
I det här fönstret gör du det mesta av ditt arbete i MuseScore, inklusive att skapa notation och lyssna på uppspelning av ditt stycke. Arbetsytan består av flera områden (numrerade enligt etiketterna i diagrammet nedan:
Tangentbordsanvändare kan trycka Tab-tangenten eller F6 för att navigera mellan dessa gränssnittsfält via tangentbordet. Inom varje fält sköts navigeringen med piltangenterna och Tab.
Nästan alla paneler och verktygsfält kan kopplas ur och placeras enligt dina projektförutsättningar och föredraget arbetsflöde. Lär dig mer om detta här: Arbetsytor.
Denna flik låter dig granska ditt partitur utan röran av verktygsfält eller sidopaneler. Det finns bara val för att skriva ut stycket, och att exportera det i diverse bilder-, audio- och dokumentformat. När ditt stycke är färdigt kan du också publicera det på musescore.com.
I vissa delar av applikationen, primärt i [fliken noter] {#fliken-noter}, finns innehållsmenyer med ytterligare funktionalitet, som val att kopiera, redigera, anpassa, radera eller visa egenskaper hos vilka saker du än hade valt när du öppnade menyn.
Inom partituret har varje element en innehållsmeny. För att öppna innehållsmenyn för ett särskilt element, högerklicka på elementet med musen, eller välj det via tangentbordet och tryck Shift+F10 (vissa PC-tangentbord har en dedikerad Meny-tangent nära den högra Ctrl-tangenten). De exakta valen som finns tillgängliga i innehållsmenyn beror på vilken typ av element du valt, så det är värt att experimentera för att finna ut vilka val som är tillgängliga för olika slags element. Till exempel: när du högerklickar på en tom yta inom en takt innehåller den resulterande val för Egenskaper för notrad/stämma och Taktegenskaper. Detta är för tillfället det enda sättet att nå dessa val, och dialogrutorna de leder till.
Utanför partituret visas en tillgänglig innehållsmeny som tre prickar, eller ett kugghjul för inställningar. Tryck på knappen för att öppna menyn. Ibland är knappen associerad med ett annat objekt i närheten, som bland Paletterna, där det finns en tre-prickars-knapp för varje palett. I det här fallet kan du högerklicka på palettnamnet, eller välja det med tangentbordet och trycka Shift+F10 eller genvägen Meny-tangent, som ett alternativ till att använda tre-prickars-knappen.
Rullister finns på högra- och nedre kanten av notvyn. Klicka och dra dem för att kvickt flytta partituret upp och ner, eller vänster och höger. Rullister är vanligtvis dolda, men visas när du svävar med musen över kanten.
Du kan också rulla partituret med hjälp av PgUp, PgDn, Home, och End-tangenterna på din keyboard. Om din keyboard saknar särskilda tangenter för dessa funktioner så låter de flesta system dig komma åt dessa funktioner genom att hålla Fn eller en liknande tangent, och sedan trycker Upp, Ned, Vänster eller Höger.
En och en rullar PgUp och PgDn en hel skärm i taget. Detta kan vara mindre än en egentlig sida i ditt partitur. Om du håller Ctrl (Mac: Cmd) medan du trycker PgUp eller PgDn
När ett enstaka element är valt i ditt partitur, så fungerar det som en markör. Du kan ändra det valda—och därigenom flytta markören—med vanliga keyboard-genvägar.
Tangenterna Vänster och Höger flyttar horisontellt genom partituret en ton eller paus i taget. Om du håller Ctrl (Mac: Cmd) medan du trycker Vänster eller Höger så kan du navigera en hel takt i taget.
För att flytta markören vertikalt genom olika noter, röster, och stämmor i ditt partitur använd genvägarna Alt+Upp och Alt+Ner (Mac: Option+Upp och Option+Ner).
Du kan också använda genvägarna Alt+Vänster och Alt+Höger (Mac: Option+Vänster och Option+Höger) för att välja andra element än noter och pauser. Dessa kommandon låter dig välja nästan vilka element som helst—inklusive artikulationer, taktstreck, dynamikpilar och annat—genom att bara använda keyboarden.
Dessutom kommer Ctrl+Home (Mac: Cmd+Home) att välja det första elementet i ditt partitur och Ctrl+End (Mac: Cmd+End) kommer att välja det sista elementet. Igen, för tangentbord som saknar dedikerade Home och End-tangenter tillåter de flesta system alternativen Fn+Vänster och Fn+Höger.
Se Tangentbordsgenvägar för att lära dig mer.
Navigatorn är en panel som visar miniatyrer av partitursidor. För att visa eller dölja navigatorn, klicka Visa → Navigator.
Den blå rutan representerar den del av partituret som just nu är i fokus på not-vyn. Klicka på rutan och dra den för att flytta runt i ditt partitur.
En navigationshjälp som visar instrument- och partiturstrukturen. För detaljer, se Tidslinje .
Du kan visa partituret i olika vyer med hjälp av pop-up-menyn till höger i statusraden.
Partituret visas som det kommer att vara när det skrivs ut eller exporteras som en PDF eller bildfil: det vill säga, sida vid sida, med marginaler. MuseScore infogar system (rad) och sidbrytningar automatiskt, enligt de inställningar som gjorts i Sidinställningar och Stil. Dessutom kan du infoga dina egna system (ram), sido- eller satsbrytningar.
Partituret visas som ett obrutet system. Även om startpunkten inte är inom vyn så kommer taktsiffror, instrumentnamn, klaver, taktarter och tonarter alltid att visas till vänster i fönstret.
Partituret visas som en enda sida med rubrik men inga marginaler, och med en oändlig sidhöjd. System- (rad-)brytningar läggs till automatiskt, enligt de inställningar som gjorts i Sidinställningar och Stil. Dessutom kan du infoga dina egna system- (rad-) eller satsbrytningar.
Det finns flera sätt att zooma in och ut i partituret:
There are several ways to zoom the score in or out:
Ctrl++ (Mac: Cmd++)
eller scrolla upp med musens scroll-hjul medan du håller Ctrl (Mac: Cmd).
Ctrl++ (Mac: Cmd++)
eller scrolla ner med musens scroll-hjul medan du håller Ctrl (Mac: Cmd).
För att zooma in och ut i ditt partitur från statusradens kontroller:
Detta återställer zoomen till standardnivån (100%).
Ctrl+0 (Mac: Cmd+0)
Panelen Sök/Gå till låter dig kvickt navigera till en speciell takt, repetitionsbokstav eller sidonummer i partituret.
För att visa panelen:
För att dölja panelen:
Mata in taktsiffran (inräknat varje takt från och med 1, utan hänsyn till upptakter, satsbrytningar eller manuellt ändrade taktförskjutningar)
Mata in sidnumret med formatet pXX (där XX är sidnumret).
Mata in repetitionssiffrans nummer i formatet rXX (där rXX är repetitionssiffrans nummer).
Mata in repetitionsbokstaven (sökningen är inte skiftlägeskänslig).
Pro tip! Det är bäst att inte namnge repetitionsbokstäver med de enstaka bokstäverna “R“, “r“, “P“, “p“ eller en av dessa bokstäver med ett heltal (t. ex “R1“ eller “p3“) då det kan förvirra sökalgoritmen.
Tidslinjen är en navigationshjälp som visas i programfönstrets nedre del, och ger dig en överblick av instrument och strukturella element takt för takt. Du kan enkelt flytta runt i partituret genom att klicka på en takt eller ett strukturellt element.
Det finns fyra delar i tidslinjen
Dessa finner du i det övre vänstra hörnet på tidslinjen. Detta är namnen på meta-raderna.
Dessa finner du i nedre vänstra hörnet på tidslinjen. Detta är namnen på raderna i det huvudsakliga rutnätet.
Dessa finner du i det övre högra hörnet på tidslinjen. De innehåller metavärden för partituret.
Detta finner du i nedre högra hörnet av tidslinjen. Det innehåller flera 'celler' (en specifik takt och notrad i partituret representeras av en ruta)
Meta-element är de som finns i partituret som inte är noter, men som fortfarande är viktiga för stycket—som tonarter, taktarter, tempo, repetitionsbokstäver, taktstreck, hopp och markörer.
För att välja en takt i tidslinjen, tryck med musknappen på cellen. En blå ruta kommer att dyka upp runt den valda cellen och motsvarande takt i partituret kommer att bli vald. Åartituret kommer att plavera den valda takten inom vyn.
Genom att hålla Shift, hålla ner den vänstra musknappen och dra musen över rutnätet skapas en urvalsruta. När du släpper musknappen kommer alla celler inom valrutan att markeras, liksom alla de takterna i partituret.
Om en cell redan är vald kan du hålla Shift och välja en annan cell i tidslinjen, vilket kommer att sträcka ut det valda området till denna nya cell, ungefär som partituret gör.
Om inga celler för närvarande är valda, att hålla Ctrl och välja en cell kommer att välja hela takten.
För att rensa ditt urval kan du hålla Ctrl och klicka var som helst på rutnätet eller meta-raderna. Det kommer att rensa alla nuvarande val.
Att välja meta-värden i tidslinjen kommer att försöka välja motsvarande meta-värden i partituret.
Att scrolla mushjulet upp eller ner kommer att flytta rutnät och instrumentrubriker upp respektive ner. Meta-etiketterna och raderna flyttas inte.
Att hålla Shift och rulla mushjulet upp eller ner kommer att flytta rutnätet och meta-raderna vänster respektive höger. Meta-etiketter och instrument-etiketterna flyttas inte.
Att hålla Alt och rulla mushjulet upp eller ner kommer att flytta rutnätet och meta-raderna åt vänster respektive höger, snabbare än Shift-rullning. Meta-etiketterna och instrument-etiketterna flyttas inte.
För att dra innehållet i tidslinjen, håll nere den vänstra musknappen och flytta runt.
Alla meta-etiketter utom takt-meta kan ordnas om hur som helst. Om du flyttar musmarkören till en av meta-etiketterna visas små upp- och ner-pilar. Klicka med vänstra musknappen på upp-pilen för att växla meta-etiketten med den ovanför. Klicka med vänstra musknappen på ner-pilen för att växla meta-etiketten med den nedanför.
För att gömma alla meta-etiketter och ändå behålla meta-informationen på tidslinjen, klicka med den vänstra musknappen på takternas meta för att fälla ihop alla synliga meta-rader till en enda rad, där alla meta-värden är staplade. Klicka med vänstra musknappen igen på takternas meta för att fälla upp meta-raderna.
Alla instrument—dolda eller ej—kommer att visas på tidslinjen. För att ändra ska du flytta musens markör till en instrument-etikett. Ett litet öga kommer att visas på högra sidan av etiketten som är öppen om instrumentet är synligt i partituret, och stängd om instrumentet är osynligt. Klicka på den vänstra musknappen på ögat för att växla mellan de två alternativen.
För att zooma in och ut i stycket, håll Ctrl och scrolla med mushjulet upp respektive ner (Mac: Cmd + scroll).
MuseScore 4.1 added a braille panel that displays the current measure in braille music notation. The content is similar to what you get if you export braille via the File menu, but the braille panel updates live as you navigate through the score.
As of MuseScore 4.2, the braille panel can be used to enter notes and some musical symbols using Perkins-style 6-key braille input.
The contents of the braille panel can be displayed on a braille terminal connected to your computer (e.g. via Bluetooth or USB).
The following limitations apply when using a physical braille display:
Please let us know in the Documentation forum if you discover a way to bypass any of these limitations.
On this page, we refer to MuseScore's ordinary stave notation as "print music". This is the traditional music notation that sighted musicians use on paper or electronic devices, and is displayed in the central region of MuseScore's main window, known as the score view.
Braille can also be used on paper, but it's not printed with ink. Instead, it's embossed as raised dots, which blind musicians read by touch. It is common in accessibility circles to use the word "print" to mean non-braille notation.
The braille panel appears directly below the score in MuseScore’s main window.
With the braille panel open, press the Tab key while the score has focus. A caret (text cursor) will appear in the braille at the position of whatever element was selected in the score. For example, if a note was selected in the score, the text caret will appear on that note in the braille.
Press Shift+Tab at any time to leave the braille panel and return to the score. The braille panel will remain open so you can navigate to it again with Tab.
While the braille panel has focus, you can move the text caret around using the arrow keys. As the caret moves through the braille, the element to the right of the caret becomes selected in the score. If that element is a note, MuseScore will play the sound of the note.
The braille panel only shows one measure at a time, but it shows that measure for all instruments in the score. Each line of braille corresponds to a staff in the print notation, so grand staff instruments like the piano get two lines of braille, and the organ gets three lines.
If a staff has lyrics, these are written on another line of braille immediately below the line corresponding to that staff. If there are multiple lines of lyrics (e.g. for multiple verses), each line of lyrics is written on a separate line in the braille.
The following keyboard shortcuts are available for navigating the braille.
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Go to next braille cell | Right | Right |
Go to previous braille cell | Left | Left |
Go to braille line above | Up | Up |
Go to braille line below | Down | Down |
Go to next measure | Ctrl+Right | Cmd+Right |
Go to previous measure | Ctrl+Left | Cmd+Left |
Go to beginning of score | Ctrl+Home | Cmd+Fn+Left |
Go to end of score | Ctrl+Emd | Cmd+Fn+Right |
Toggle braille input mode on/off | N | N |
Notes and certain musical symbols can be entered in the braille panel using a 6-key method of braille input similar to that of the Perkins Brailler.
While the braille panel has focus, press N to toggle braille input mode on or off.
While in braille input mode, six letter keys on the computer keyboard are used to represent the six braille dots that make up a single braille cell (⠿).
The keys used are F, D, S for dots 1, 2, 3 down the first column of the cell, and J, K, L for dots 4, 5, 6 down the second column. The Space key is used to represent an empty braille cell (⠀), sometimes referred to as dot 0.
Up to six of these keys can be pressed in combination to construct any pattern of raised dots. For example, to enter a quarter note C, which in braille is ⠹ (i.e. dots 1, 4, 5, 6), press and hold F+J+K+L, then release these keys to confirm the pattern. The keys can be pressed and released in any order, providing at least one key is held at all times, until you have completed the pattern.
When the final key is released, MuseScore reads your braille pattern. If your pattern corresponds to a recognized note or musical symbol then this element is entered directly in the score, not in the braille panel, because print notation is the "ground truth" for MuseScore. Once the element is in the score, the braille panel automatically updates to reflect this change.
Sometimes in music braille, the same information can be expressed in multiple ways. For the sake of consistency, MuseScore always picks the same way regardless of how you entered the notation. Therefore, the braille that appears in the braille panel may not exactly match the pattern(s) you entered with the six keys, though it will have the same meaning.
In braille, eighth notes (quavers) and 128th notes are written as:
Note | Braille | Dots | Keys |
---|---|---|---|
C | ⠙ | 1, 4, 5 | F+J+K |
D | ⠑ | 1, 5 | F+K |
E | ⠋ | 1, 2, 4 | F+D+J |
F | ⠛ | 1, 2, 4, 5 | F+D+J+K |
G | ⠓ | 1, 2, 5 | F+D+K |
A | ⠊ | 2, 4 | D+J |
B | ⠚ | 2, 4, 5 | D+J+K |
Additional dots are added to the above sequences to create other durations:
Duration | Braille | Dots added | Keys added |
---|---|---|---|
Quarter (crotchet) and 64th notes | ⠠ | 6 | L |
Half (minim) and 32nd notes | ⠄ | 3 | S |
Whole (semibreve) and 16th notes | ⠤ | 3, 6 | S+L |
Hence a quarter note C is ⠹ (dots 1, 4, 5, 6) and is entered with F+J+K+L. This pattern is also used for a 64th note C.
As mentioned above, 16th notes and smaller use the same dot patterns as larger durations. When reading braille, you can work out whether the shorter or longer duration is being specified by looking at the time signature as well as other notes in the measure. However, when writing braille, you need to tell MuseScore which durations you want to use.
⠤ | ⠄ | ⠠ | ⠀ | Dots to select | Keys to select | |
---|---|---|---|---|---|---|
Group 1 | whole | half | quarter | eighth | 0, 1 | Space+F |
Group 2 | 16th | 32nd | 64th | 128th | 0, 2 | Space+D |
By default, MuseScore enters group 1 durations (whole, half, quarter, eighth). To switch to group 2, enter dots 0, 2 (i.e. press Space+D). Nothing will appear in the braille panel, but any notes or rests you write from now on will be in group 2 (16th, 32nd, 64th, 128th). To switch back to group 1 durations, enter dots 0, 1 (i.e. press Space+F).
It's not currently possible to enter durations of 256th and smaller, or breve (double whole) and larger, via the braille panel.
Braille uses ⠄(dot 3) to represent an augmentation dot, which is added in a new braille cell immediately following a note. No other cells are allowed to come between the note and its augmentation dot.
To create a dotted note in the braille panel, first write the main note duration using the rules above, then follow it with dot 3 (i.e. press S).
For example, a dotted quarter note C is ⠹⠄, which can be stated as dot pattern 1456-3, where the dash means to start a new cell. In terms of keys, this is F+J+K+L, S.
It's not currently possible to enter multiple dot 3s to create double and triple dotted notes via the braille panel.
Octave marks in braille serve a similar purpose to clefs in print music. If you see a note in print, you don't know what pitch it is until you look at the preceding clef. In braille, if you see ⠙ (dots 1, 4, 5) then you know the note is a C, but it could be a C in any octave. To determine the octave, you need to look at the preceeding octave mark (and also at any notes between that octave mark and the current note).
A standard 88-key piano has 7 complete octaves. Starting on the lowest C, which is called C1 in braille as well as in scientific pitch notation, the first complete octave of white notes is C1, D1, E1, F1, G1, A1 and B1. After B1 comes C2, which is the start of the second complete octave. This scheme continues up to the final complete octave, which starts with C7 and ends with B7.
In this system, C4 is middle C, and A4 is "concert A" (i.e. the note that the orchestra tunes to at the start of a performance). Enharmonic spelling is important, so B♯3 sounds the same as C4 despite being notated in a different octave, and C♭4 sounds the same as B3.
Even standard 88-key pianos have a few notes outside the range C1 to B7. Braille refers to the C0 octave as the "sub" octave, and the C8 octave as the "super" octave. These simply double the markings used for the first and seventh octaves.
Octave | Marks | Dots | Keys |
---|---|---|---|
0 (sub) | ⠈⠈ | 4-4 | J, J |
1 | ⠈ | 4 | J |
2 | ⠘ | 45 | J+K |
3 | ⠸ | 456 | J+K+L |
4 (middle) | ⠐ | 5 | K |
5 | ⠨ | 46 | J+L |
6 | ⠰ | 56 | K+L |
7 | ⠠ | 6 | L |
8 (super) | ⠠⠠ | 6-6 | L, L |
When specified, octave mark are placed immediately prior to a note. So a middle C quarter note is ⠐⠹, or dots 5-1456, which is entered as K, F+J+K+L. No other cells are allowed to go between the octave mark and the note it belongs to.
Octave marks don't have to be given before every note. Octave marks are only required:
Detta kapitel fokuserar på Instrumentinställningar och grundläggande information om partiturförberedelse. Du bör redan vara bekant med det elementära arbetssättet i Musescore som behandlas i snabbstartguiden Skapa ditt första partitur.
Ett instrument i Musescore är en abstraktion som innehåller tablatursystem eller notlinjesystem (för den mest användbara aspekten, se Sidlayout: notrad), notationsstilar (klaver, nothuvuden etc), musikaliska beteenden (transposition, spelbart register) och uppspelningsinställningar för Musescores synthesizer.
Ett instrument i Musescore innehåller en eller flera notrader som kan representera ett eller flera musikinstrument, till exempel i Beethovens Symfoni Nr.3, Op.55 (Första utgåva publicerad av Cianchettini & Sperati, n.d.[1809] London), den tredje notraden Corni 1 & 2 i Eb som innehåller två valthornstämmor:
NOT FOUND: corni1.png
För att skriva detta i Musescore bör du lägga till ett instrument "Horn i Eb", och döpa om det det; uppspelning påverkas inte av namngivning.
NOT FOUND: corni2.png
Verkliga instrument, instrumentsektioner, röster, och körer, stöds i Musescore på flera sätt:
Använd förinställd mall för att skapa ett nytt partitur, du kan också lägga upp instrument i något partitur (någon av dess Stämmor).
MuseScore innehåller över 500 instrument, se https://musescore.org/en/instruments. För att föreslå ett saknat instrument, se https://musescore.org/en/contribute.
När man skapar ett nytt partitur klickar man i dialogfönstret Nytt partitur på fliken Välj instrument. Några metoder nämnda i "Byta instrument efter att partituret skapats" öppnar också detta fönster.
Instrument sorteras efter typ/genre som visas i rullgardinsmeny under __Rubriken familj till vänster. "Vanliga" är förvalt, vilket visar några av de vanligaste instrumenten eller rösterna du troligen behöver. OBSERVERA: För att visa alla tillgängliga instrument måste du välja "Alla instrument".
Instrument grupperas i familjer. Om du känner till instrumentet eller rösten du vill ha kan du helt enkelt skriva namnet eller stämnamnet i sökfältet under _Instrumentrubriken . Klicka på (X) för att rensa.
För att lägga till ett instrument i partituret:
eller
Stämmor i ett partitur är ordnade enligt vad som visas under rubriken Ditt partitur till höger. Rullgardinsmenyn Sortering … visar aktuell förinställning.
Solistordning är en praxis i orkesterpartitur. Till exempel återfinns solostämmor i 'Orkesterordning' ovanför stråkarna. Solist betyder inte "bara i ett partitur".
Välj stil i rullgardinslistan Ordning … under rubriken Ditt partitur .
För att omordna ett instrument (alla dess system) till solistposition:
För att sortera instrumenten manuellt:
För att radera ett instrument i ditt partitur:
eller
Du kan också radera flera instrument på en gång genom att först hålla ner Shift och välja flera instrument, och sedan klicka på Papperskorgen.
Partitur kan också skapas med hjälp av förkonfigurerade mallar. En mall är en komplett instrumentuppsättning för en speciell sorts partitur, ordnad och formgiven enligt vedertagen praxis. Mallar är grupperade i kategorier baserat på musikstil eller ensemblesammansättning.
För att skapa ett partitur från en mall:
Du kan också söka i sökfältet efter alla tillgängliga mallar.
Besök Mallar och stilar för att lära mer om mallar inklusive hur du skapar en egen för framtida bruk.
Klicka på Nästa i dialogfönstret Nytt partitur för att specificera ytterligare information i Ytterligare information, såsom tonart, taktart och tempo, upptakt (anakrys), och antalet takter.
Observera att detta är ett bekvämt sätt att lägga till information under skapandet av ett nytt partitur, men inte det enda. Det finns andra sätt du kan använda vid vilket som helst senare tillfälle; dessa finns beskrivna i respektive kapitel såsom Kortkommandon, Använda paletter, projektegenskaper etc.
Som standard skapas nya partitur utan fasta förtecken (som i C-dur). Specificera en annan tonart genom att klicka på Fasta förtecken. Durtonarter visas först, molltonarter visas i fliken Moll.
Nya partitur skapas med 4/4 som förval. Ändra detta genom att klicka på Taktart. Ändra antalet slag i varje takt med pilarna i stegningsrutan, och ändra pulsvärdet i rullgardinsmenyn. Du kan även välja C eller allabreve här.
Som standard kommer nya partitur att ha ett tempo av (fjärdedel) = 120 slag per minut (bpm). Metronomangivelser inkluderas inte automatiskt i nya partitur.
För att anpassa uppspelningstempot och visa en metronomangivelse ovanför översta systemet:
Lär dig mer om tempobeteckningar, metronomangivelser och uppspelningshastighet i tempobeteckningar.
Nya partitur förses med 32 takter utan upptakt. För att ändra antalet takter:
Lär dig mer om Lägga till och ta bort takter efter att partituret skapats.
För att starta ditt partitur med en upptakt:
Du kan alltid skapa en upptakt senare. Lär dig hur man gör detta i Upptakter och takter utan taktart.
Ange text i fälten längst ner i dialogfönstret Nytt partitur, och MuseScore kommer automatiskt att placera den i lämpligt format i ditt nya patitur. Du kan ange text för:
Denna information blir också data i partiturets projektegenskaper (Arkiv-menyn), som du kan ändra när som helst.
När du är klar med projektegenskaperna, klicka på Färdig för att bekräfta dina val och skapa ditt partitur.
Det finns tre sätt att byta befintliga instrument i partituret:
Detta kapitel förklarar enbart notering i notsystem, se även kapitlen tabulatur och slagverk.
Musescore stöder inmatning via tangentbord, mus, MIDI-klaviatur eller med MuseScores virtuella pianoklaviatur. Att använda tangentbordet är snabbt och enkelt, välj ett notvärde med 1-9 och sedan ett tonnamn (A-G). En paus skrivs med 0 (noll).
MuseScore har praktiskt taget obegränsad "Ångra" för att upphäva inmatningsmisstag. Klicka på knappen Ångra i verktygslisten eller tryck det vanliga kortkommandot Ctrl+Z (Mac: Cmd+Z).
Detta kapitel förklarar standardmetoden ton för ton, där noter och pauser matas in en i taget. Det grundar sig på logiken att när en ny not eller paus skrivs anpassar följande noter och pauser sina värden automatiskt utan påverkan på det totala antalet taktslag i andra takter. Se även kapitlet Alternativa notinmatningsmetoder.
För att skriva en not eller paus, börja med att välja en startpunkt. Du kan använda musen eller tangentbordskommandon.
Gå in i notinmatningsläge genom att klicka på verktyget med en penna eller genom att trycka N. En markör visar sig som består av en hög och smal ljusblå låda med mörkblå vänsterkant och som täcker hela notsystemet. Visningen av notskrivningsmarkören indikerar att Musescore är i notinmatningsläge. Lådan är placerad där noten eller pausen kommer att skrivas.
Om du glömmer att välja en startpunkt först kommer MuseScore att placera markören vid senaste inmatningspunkten eller på någon annan logisk plats, så se till att markören är på önskat ställe.
Väl i notinmatningsläge skriver man noter från vänster till höger genom att först välja ett notvärde och sedan ett tonnamn eller en paus. När du är klar med notskrivningen på detta ställe och är redo att göra något annat—till exempel skriva noter på annan plats, lägga till andra tecken, eller utföra andra operationer såsom att kopiera och klistra in—kan du lämna notinmatningsläge genom att klicka på verktyget med pennan eller trycka N igen. Du kan annars trycka Esc för att återvända till normalläget.
I notinmatningsläge väljer man notvärdet för nästa not att matas in:
Ange kortkommando 1–9 motsvarande önskat notvärde
Kortkommandona är skapade för att vara effektiva och enkla att komma ihåg. De vanligaste notvärdena är åttondel, fjärdedel och halv, och dessa finns på 4, 5, och 6 (mittenraden på den numeriska knappsatsen). Kortare notvärden finns på lägre siffror, och länge notvärden på högre siffror. Den fullständiga listan ser ut så här:
Andra notvärden, inklusive dubbelpunkterade noter och hundratjugoåttondelar, kan väljas om du först anpassar verktygslist och/eller skapar egna kortkommandon.
Observera: det är också möjligt att välja notvärde med en MIDI-klaviatur, om du i förväg ställer in tangenterna du vill använda för detta.
När du har valt notvärde kan du mata in tonhöjder med tangentbord, mus, MIDI-klaviatur eller den virtuella pianoklaviaturen.
Detta är normalt det effektivaste sättet att mata in noter i MuseScore.
För att mata in not med en viss ton med tangentbordet trycker man helt enkelt motsvarande bokstav (A–G) på tangentbordet.
Noter inmatade på detta sätt ersätter paustecken eller noter som finns vid insättningspunkten. För att lägga en not till ett befintligt ackord trycker man Shift under tiden man trycker tonnamnet. Se avdelningen om ackord nedan för mer information.
När man matar in noter med bokstavsnamn kommer MuseScore att välja den som ligger närmast föregående not i notsystemet. Detta fungerar bra för notföljder som mest innehåller steg och små språng. Om man behöver byta oktav på inmatad not trycker man Ctrl+↑ och Ctrl+↓ (Mac: Cmd+↑ och Cmd+↓) för att flytta noten en oktav åt respektive håll.
För att mata in en not med musen klickar man på önskad plats i notsystemet. Muspekaren förhandsvisar noten man är på väg att mata in.
Om det finns noter på den plats där man matar in kommer den nya noten att läggas till, över eller under. För att istället ersätta noter trycker man Shift under tiden man klickar.
Det kan vara svårt att mata in noter högt över eller långt under notsystemet med denna metod eftersom MuseScore kan tolka klick långt ifrån notsystemet som ett försök att mata in noter i annat notsystem. Då kan man istället försöka mata in noten en oktav lägre eller högre och sedan trycka Ctrl+↑ och Ctrl+↓ (Mac: Cmd+↑ och Cmd+↓).
Observera: ehuru man normalt matar in noter från vänster till höger, tillåter inmatning med musen att man startar var som helst.
Om man har en MIDI-klaviatur ansluten till datorn kan man mata in noter genom att helt enkelt trycka motsvarande tangenter.
När man spelar på en MIDI-klaviatur matas noter in i följd så länge man släpper en tangent innan man trycker nästa. Om man trycker en tangent innan man har släppt föregående tangent läggs den andra noten till över eller under den föregående noten.
Noter utanför rådande tonartssignatur inmatade med MIDI-klaviatur kommer att få tillfälliga förtecken automatiskt, men stavningen kanske inte är vad man önskar; för att ändra enharmoniskt trycker man J.
Man kan också mata in noter med Pianoklaviaturen på skärmen. För att visa den använder man Visa→Pianoklaviatur eller trycker P. Fönstret stängs på samma sätt.
För att mata in en not med en viss ton klickar man helt enkelt motsvarande tangent.
I likhet med inmatning med tangentbordet kommer noter på detta sätt att ersätta befintliga noter eller pauser. För att istället skriva ackord håller man ner Shift under tiden.
Observera: för att ändra storlek på klaviaturen ställer man muspekaren i fönstret, håller ner Ctrl (Mac: Cmd) och rullar upp eller ner.
For the purpose of this section, chords are any combinations of multiple notes all starting at the same time, all sharing the same duration, and all sharing a single stem.
If you wish to enter notes that sound together but start at different times, have different durations, or have separate stems, see Voices. Text of the form "Dm7" is a chord symbol, discussed in Chord symbols.
Just as for individual notes, chords can be entered by computer keyboard, mouse, MIDI keyboard, or virtual piano keyboard. Except for MIDI keyboard (where you can play multiple notes at once), the notes are still entered one at a time, but in a way that tells MuseScore to combine them into a chord rather than add them sequentially.
When using Shift+A–G to add a note to a chord, the note will be added above any notes already present at the cursor location. You can also specify the note to be added based on the interval above or below the currently-selected note.
Rests can be entered using the computer keyboard or mouse. The duration is selected in the same way as for notes (e.g., using the toolbar or keyboard shortcuts 1–9). Then instead of entering a pitch as you would for a note, choose one of the following options.
Using a mouse: right-click in the score
Standard accidentals (flat, natural, sharp, double flat, double sharp) can be entered either by selecting one before entering the pitch it applies to or by adding them to a note already entered.
To specify an accidental to be applied to the next note entered, you can use the buttons on the Note input toolbar above the score or the corresponding keyboard shortcuts. This can be done either before or after selecting the duration.
The default accidental shortcuts are:
Unlike selecting duration—which applies to all subsequent notes until you change it—an accidental is applied only to the next note entered. But the usual rules of music notation apply, so if you apply a flat to a given note, any subsequent notes you enter of that same pitch within the same measure will be flatted as well, even though no explicit flat sign will be added in front of them.
Appropriate accidentals are automatically added to a note when you increase or decrease its pitch:
You can also apply an accidental to a note by clicking the appropriate icon in the Accidentals palette. This palette also contains a large number of microtonal and other special accidentals.
Although the rules of music notation say that a barline cancels an accidental, and that any note on the same staff line or space in the next measure returns to the pitch indicated by the key signature, it is considered good practice to add a courtesy (also called cautionary) accidental anyhow. These do not change the pitch of the note, so they cannot be added with the ↑ and ↓ keys. However, any of the other methods described above work.
While parentheses or brackets are not required for courtesy accidentals, some editors do choose to use them. To add parentheses or brackets around an accidental, you will need to temporarily leave note input mode, select the accidental, then either use the Properties panel to select a bracket type, or click the parentheses or brackets in the More section of the Accidentals palette.
Note: there are also a set of plugins pre-installed with MuseScore that can automatically add courtesy accidentals as needed.
A tie is a curved line between two notes of the same pitch, indicating that they are to be played as one combined note. Even though they look similar, ties should not be confused with slurs, which join notes of different pitches and indicate legato articulation.
MuseScore makes it very easy to enter ties. Because ties are always between notes of the same pitch, you do not need to enter the pitch for the second note—just select the duration and enter the tie; MuseScore will add the note automatically. After entering the first note, follow these steps to create the tie:
Click the tie button on the toolbar or use the shortcut T
The tie command adds the second note and ties it to the first in one step. If the first note you entered is part of a chord, then the tie command actually creates an entire second chord with the same pitches as the first and ties all of the notes.
Tie placement (options)
Up to MuseScore 4.1, the previous default behaviour was to draw ties to single notes 'outside' (connecting the top/bottom of the noteheads) and to draw ties to chords 'inside' (connecting the right and left of noteheads). As from MuseScore 4.2 tie placement can now be configured either way for single notes and chords; the default for new scores is that all ties are drawn 'outside'. As well as a score-wide style setting (in Format > Slurs & ties > Ties), this can be overridden for any given tie (via Properties > Tie placement).
Note: ties normally connect adjacent notes in the same voice, but MuseScore also supports ties between non-adjacent notes and between notes in different voices as described in the section on editing.
[Översättarnas kommentar: Stämma kan på svenska vara en röst i en kör som sopran eller tenor, eller ett eget ark för varje enskild musiker i en ensemble. I denna artikel avses flera stämmor utskrivna på samma notsystem. Exempelvis klarinett 1 och 2.]
En stämma i MuseScore är en serie noter i ett notsystem som har sin egen rytm, oberoende av andra noter i samma notsystem. Andra notskriftsprogram kan kalla det för ett "lager".
"Stämma" kan, på ett annat sätt, också innebära ett register i vokalmusik—sopran, alt, tenor, bas osv. Det är viktigt att inte blanda ihop begreppen genom att anta att, exempelvis, de fyra "stämmorna" i en SATB-kör är detsamma som MuseScore's "stämmor" 1–4 (se nedan); det skulle vara att jämställa äpplen med päron.
MuseScore tillåter upp till fyra stämmor i ett notsystem: Stämma 1, stämma 2, stämma 3, och stämma 4. När man skriver noter i ett notsystem börjar man i regel i stämma 1 och går sedan vidare till stämma 2. Stämmorna 3 & 4 används mer sällan.
Två stämmor i samma notsystem indikeras normalt med skaft i olika riktningar—en överstämma med uppåtriktade skaft, och en understämma med nedåtriktade skaft:
I ett fyrstämmigt SATB-arrangemang på två notsystem skulle du använda stämmor 1 & 2 i det övre notsystemet för sopran och alt, och stämmor 1 & 2 i det nedre notsystemet för tenor och bas:
Det första steget för att mata in flera stämmor är att bestämma om du kommer att behöva skriva noter som stämmor i ett notsystem, eller sprida stämmorna över flera notsystem som fyra stämmor på pianots två notsystem, eller över flera instrument som fyra stämmor för fyra stråkinstrument. Du bör ha sättet som MuseScore hanterar notskrift och dina produktionsbehov i åtanke innan du börjar; basera inte ditt beslut enbart på akademiska hänsyn:
Om du bestämmer dig för att skriva olika stämmor som noter för olika instrument, börja med att skapa flera instrument enligt Skapa ditt partitur: Byt instrument, redigera sedan klaverna efter behov, och komponera sedan på stämma 1 i alla dessa notsystem. Ett vanligt exempel är att skriva ett öppet fyrstämmigt SATB-partitur på fyra instruments stämma 1.
För att konvertera separata notsystem till ett enda notsystem som innehåller flera stämmor, eller för att göra det omvända, se Implodera och explodera. Ett vanligt exempel är att konvertera öppet SATB-partitur <-> fickpartitur.
För att mata in nya noter i en stämma:
Du kan upprepa stegen för att skriva noter i andra stämmor.
Obs: För att skriva nya noter, kontrollera att du är i notinmatningsläge innan du markerar önskad stämma, annars kommer du att ändra stämma för elementen du har markerat istället.
Obs: Verktygsfältet för noter visar bara ikoner för stämma 1 och 2 som standard. Du kan göra alla ikoner synliga genom att använda kontrollerna som visas när du klickar på kugghjulsikonen i verktygsfältet. För mer information, se avsnittet om att anpassa verktygsfältet för notinmatning.
För att gå ihop notskriftsmässigt bör pauser användas i varje stämma som används där det behövs för att skapa fullständiga takter. MuseScore skapar dem automatiskt. I takter som innehåller flera stämmor läggs pauser automatiskt till i stämmor med lägre siffra där det behövs. MuseScore placerar också automatiskt pauser för att undvika att de täcker andra partiturelement.
För att dölja, ta bort, eller justera position för dessa pauser för att skapa en bättre disposition, använd en av följande metoder:
Pauser kan döljas genom att markera dem och bocka ur rutan Synlig i Egenskapspanelen eller med kortkommandot V.
Pauser i stämmor 2-4 kan oockså tas bort genom att markera dem och trycka Delete. Detta lämnar dock ett "hål" i stämman som kan vara svårt att redigera i efterhand. För att återställa saknade pauser från en stämma kan du använda kommandona i Verktyg→Stämmor för att byta innehållet i stämman med stämma 1, vilket kommer att fylla hålen med pauser igen. Du kan sedan använda samma kommando för att flytta innehållet i stämmorna tillbaka dit de stod förut.
Obs: För att säkerställa korrekt längd för varje takt kan pauser i stämma 1 döljas, men de kan inte tas bort.
Medan MuseScore normalt undviker krockar mellan olika stämmor kan det ibland hjälpa att flytta pauser uppåt eller nedåt för att skapa mer utrymme, eller för att göra det tydligare vilken stämma de tillhör.
För att flytta en takt vertikalt, markera den och tryck Upp eller Ner för att flytta den en notrad i taget.
För mer information om manuell placering, se Ändra position för element.
Du kan också ändra den förvalda vertikala förskjutningen mellan takter och element i andra stämmor från 1 mellanrum till 2 mellanrum i Format→Stil…→Pauser
Noter som först matades in i en stämma kan flyttas till en annan stämma, beroende på omständigheter. För mer information, se Ändra stämma i normalt läge.
I fall där rytmerna är samma kan noter som först skrevs in som olika stämmor kombineras till ackord i samma stämma. För mer information, se kommandot Implodera.
För att separera ett ackord som skrevs i en stämma till separata noter i olika stämmor:
Förutom standardmetoden ton för ton finns flera andra metoder för att mata in notation i MuseScore.
För att öppna dessa alternativa inmatningsmetoder:
Keyboardanvändare kan nå knappen notinmatning genom att trycka Shift+Tab eller Shift+F6 några gånger från partituret. Skärmläsare kommer att säga något i stil med "Notinmatning: standard (ton för ton)". Tryck Mellanslag på den knappen för att öppna en meny som innehåller alla tillgängliga inmatninsmetoder.
Varje inmatningsläge kan också aktiveras direkt med hjälp av en tilldelad genväg (Se Tangentbordsgenvägar/Kortkommandon för att lära dig hur man tilldelar genvägar).
Notera att den valda inmatningsmetoden kvarstår även när du lämnar inmatningsläget och kommer att fortsätta vara aktivt nästa gång du går in i inmatningsläget. Så om du byter till Ändra tonhöjd för en passage, se till att byta tillbaks till Ton för ton när du är färdig.
Endast rytm låter dig mata in notvärdena med en enda tangenttryckning. Detta är särskilt hjälpsamt för slagverk utan tonhöjd som bara använder ett ljud. Dessutom kan du kombinera Endast rytm med Ändra tonhöjd för ett effektivt arbetsflöde i vissa lägen.
Som standard skrivs noter på notsystemets mittersta linje. Du kan använda piltangenterna för att ändra tonhöjden på noten du precis matat in, och hädanefter kommer noter som matas in använda den tonhöjden. Du kan också använda läget Re-pitch mode för att snabbt mata in tonhöjder för en passage efter att du matat in rytmen.
Metoden Ändra tonhöjd låter dig ändra tonhöjd på en sekvens noter medan notvärdena förblir oförändrade.
Metoden Ändra tonhöjd kan vara ett extremt effektivt sätt att mata in musik med repeterade rytmmönster. Klipp och klistra helt enkelt en befintlig passage som använder samma rytm som din nya passage, och använd sedan läget ändra tonhöjd för att ändra tonhöjden. Samma teknik kan användas för att mata in flera instrument- eller sångstämor som delar samma rytm men har olika tonhöjder.
Inmatningsmetoden realtid låter dig helt enkelt spela stycket på en MIDI-keyboard (eller MuseScores virtuella pianoklaviatur) och få notationen tillagd åt dig. Du ska dock vara medveten om följande begränsningar som gäller just nu:
Dessa begränsningar betyder att MuseScore behöver gissa mycket lite när det räknar ut hur din inmatning borde noteras, vilket hjälper till att hålla dessa metoder exakta.
Med metoden Realtid (metronom) spelar du ett fast tempo indikerat av ett metronomklick. Du kan justera tempot genom att justera fördröjningen mellan klick från menyn: Redigera→Inställningar...→Notinmatning (Mac: MuseScore→Inställningar...→Notinmatning).
Partituret slutar stega framåt så snart du släpper tangenten. Om du vill att partituret ska fortsätta stega—vilket är nödvändigt för att mata in pauser—då kan du använda genvägen Avancera i realtid för att starta metronomen. Samma åtgärd stoppar metronomen igen.
Med metoden Realtid (fotpedal) indikerar du ditt inmatningstempo genom att knacka på en tangent eller pedal. Du kan spela vilken hastighet du vill, och den behöver inte vara konstant. Standardknappen för att sätta tempo (kallad "Avancera i realtid") är Enter vid nummertangenterna (Mac: Fn+Return) men det rekommenderas starkt att du byter ut detta mot en MIDI-tangent eller MIDI-pedal (se nedan
Genvägen Avancera i realtid används för att starta metronomen med metoden Realtid (metronom) eller knacka slagen med metoden Realtid (fotpedal). Den kallas Avancera i realtid eftersom den flyttar inmatningspositionen framåt, eller "avancerar", genom partituret.
Standardtangenten för Avancera i realtid är Enter bland siffertangenterna (Mac: Fn+Return) men det rekommenderas starkt att du tilldelar detta till en MIDI-tangent eller MIDI-pedal via MuseScore's MIDI-fjärrenhet. MIDI-fjärrenheten kan nås via menyn: Redigera→Inställningar...→MIDI mapping (Mac: MuseScore→Inställningar...→MIDI mapping).
Alternativt, om du har en USB-pedal eller datorpedal som kan simulera MIDI-knappar så kan du ställa in den att simulera Enter bland siffertangenterna.
Metoden Infoga låter dig infoga och radera noter och pauser inom takter och automatiskt flytta efterföljande noter framåt eller bakåt inom takten. taktlängd uppdateras automatiskt när du fortsätter.
För att infoga en not:
När noterna matas in kommer de att placeras för det valda startelementet, som kommer att markeras med en blå fyrkantig markör. Startelementet och alla noter och pauser som kan föregå den inom samma takt kommer att flyttas framåt. Du kan flytta inmatningspunkten framåt och bakåt med piltangenterna → eller ←, och den nya inmatningspunkten kommer att markeras.
Alternativt, om du bara har en eller ett par toner att mata in, så kan du göra det med standardmetoden Ton för ton. Tryck Ctrl+Shift (Mac: Cmd+Shift) medan du lägger till noten med musen eller keyboardgenvägarna (A-G).
För att mata in en paus, infoga först en ton med önskat notvärde och tryck på Delete.
För att radera en ton eller paus, använd genvägen Ctrl+Shift+Delete. Taktens längd minskas för att kompensera. Genvägen fungerar med metoderna Ton för ton och Infoga.
Eftersom inmatningar av toner kan leda till att taktens längd ökar eller minskar bortom vad som medges av taktarten kan ett litet "+" eller "-" dyka upp ovanför takten när det händer.
MuseScore låter dig infoga eller radera takter i partituret med hjälp av olika metoder. Takter kan infogas:
För att infoga en eller flera takter:
För att infoga en eller flera takter:
Denna popupmeny kommer fortsätta vara öppen tills du klickar någon annanstans i gränssnittet. Därigenom kan du fortsätta att trycka på +-knappen så många gånger som du behöver för att infoga ytterligare takter.
Dessutom kan du infoga takter från en av två menyer:
För att snabbt mata in en takt före markeringen:
Mata in fler takter genom att trycka Ins om och om igen.
För att snabbt mata in flera takt före markeringen:
För att infoga i slutet av ditt stycke kan du använda keyboardens Ctrl+B (Mac: ⌘+B) för en enda takt, eller Alt+Shift+B (Mac: Option+Shift+B) för flera takter.
Det är också möjligt att lägga till takter i en ram i partituret:
För att radera en eller flera takter med hjälp av keyboardgenvägar:
Alternativt,
Du kan också:
För att radera tomma takter i slutet av ditt stycke:
Andra taktrelaterade sidor:
Icke att förväxlas med markören för notinmatning som förklaras Skriva noter och pauser : Notinmatsningsläge
Välj element på ett partitur för vidare åtgärder som till exempel kopiering. Element som är markerade på partituret visas med färgen hos den stämma som varje element tillhör, eller standardfärgen svart. Stämma 1 blå, stämma 2 grön, stämma 3 orange och stämma 4 lila. Färgerna kan ändras under Redigera→Inställningar : Avancerat se kapitlet Inställningar.
Nuvarande markerings status visas längst ner till vänster på statusfältet, den ändras varje gång användaren uppdaterar markeringen. Det finns fyra olika status:
Många vanliga åtgärder såsom Klipp och klistra kräver en Intervallmarkering
Här nedan visas ett urval om ett "enstaka element" i Stämma 1 (högst upp) och en "intervallmarkering" med statusfält (längst ner).
För att välja ett enstaka element med musen, klicka helt enkelt på det. Att klicka på ett element innebär alltid att välja endast det, förutom takt-elementet. Att klicka på ett blankt område i en takt (inom taktens fem notlinjer) för att välja det väljer också automatiskt flera objekt inuti den takten. Resultatet är en Intervallmarkering.
För att välja ett enstaka element med keyboarden, använd piltangenterna för att navigera till elementet. I Normalläge (tryck keyboardens Esc för att välja det läget) navigerar den vänstra och högra piltangenten ← → endast till nästföljande ton eller paus. Alt + piltanget navigerar genom alla nästföljande element, inklusive alla toner, artikulation, dynamik och andra markeringar.
[Does not work yet (Musescore 4.2), https://github.com/musescore/MuseScore/issues/10225 please help update this paragraph]
När flera objekt tar upp samma plats och position på ett notblad och täcker över varandra fullständigt, som när två toner i olika stämmor har samma tonhöjd, Ctrl + klicka på dem flera gånger tills det önskade elementet är markerat.
De flesta kommandon som hanterar en enda not kräver att man markerar nothuvudet, till exempel att ändra tonhöjd. En not är också en samling element, inklusive nothuvud, notskaft, flagga, punkt, tillfälligt förtecken osv. Vart och ett av dessa element kan väljas individuellt i avsikt att finjustera deras layout.
Flera toner i ett ackord kan väljas en och en för att skapa Listmarkering. Ett enstaka ackord kan också väljas utifrån den tidsposition det börjar och slutar på för ratt skapa en Intervallmarkering.
Många vanliga kommandon, bland andra Klipp och klistra, som kan användas på ett enstaka ackord förutsätter en Intervallmarkering såsom visas i bilden ovan. Förutom metoden som förklaras nedan i "Skapa en intervallmarkering" finns ett speciellt snabbt sätt för ett enstaka ackord. Se först till att inget är markerat (tryck Esc för att vara säker) och sedan Shift + klicka på vilken som helst av nothuvudena i ackordet.
Eftersom Intervallmarkering baseras på tidspositioner kan toner i andra stämmor inkluderas om det inte särskilt angivits att de ska uteslutas. Se "Exkludera element från Intervallmarkeringar".
Kommandot Repetera markering (R) fungerar på ett enstaka ackord, antingen i en Intervallmarkering och när exakt en not av det ackordet är markerat. Se kapitlet Klipp och klistra: Repetera en markering.
Skapa en Listmarkering manuellt genom att använda musklick, klicka och dra eller med hjälp av kommandon.
För att lägga till ett objekt till markeringen, eller ta bort ett, Ctrl (Mac: Cmd) + klicka på objektet. Detta konverterar markeringen till en Listmarkering. Takter stöder inte lägga till/ta bort. Att lägga till eller ta bort element från en Intervallmarkering konverterar den också till en Listmarkering.
Element med position utanför några notlinjer och som inte överlappar något annat element, kan väljas tillsammans med hjälp av klicka och dra. Shift + klicka på en blank yta (utanför notlinjerna) och dra markören för att skapa en markingsbox. Detta skapar en Listmarkering endast om inga noter eller pauser inkluderas, annars skapas en Intervallmarkering utifrån "start- och sluttidspositionerna".
För att välja alla element av en given typ i hela partituret eller i en given stämma (notrad):
För att välja alla element av en given typ mellan två tidspositioner:
—ELLER—
För att skapa mer komplexa urval av liknande element:
Tilllgängliga alternativ i dialogrutan Välj kommer att bero på vilken typ av element du högerklickat på.
Markeringsalternativen för noter är:
Förutom de typ-specifika markeringsvalen finns åtgärdsval som är desamma för alla typer av element. Dessa kontrollerar vad som händer med de valda elementen, och endast ett av dessa kan väljas i taget:
En Intervallmarkering instruerar MuseScore att automatiskt välja användbara element mellan en given starttidsposition och sluttidsposition över ett givet antal notrader.
Användbar för markeringar som får plats på en skärm. Shift + klicka på en blank yta (utanför notlinjerna) och dra markören för att skapa en markeringsruta. Inkludera åtminstone en not eller paus för att skapa en Intervallmarkering.
Användbar för markeringar som sträcker sig över flera sidor.
Markera genom att huvudsakligen (eller endast) använda tangentbordet.
Tillgängliga kommandon innefattar:
MuseScore har några speciella kommandon för att göra urval:
Innan du utför åtgärder på en Intervallmarkering är det möjligt att exkludera element utifrån typ. Att till exempel utelämna sångtext när du kopierar noter, pauser etc. ur en fras, eller att radera allt utom stämma 1 i en passage. För att exkludera givna typer:
de elements of a given type:
Notera att ifall du utesluter stämma 1, så kommer du inte att kunna välja några andra takter som saknar innehåll i någon annan stämma. Så se till att återställa stämma 1 efter operationen. Om du till exempel vill kopiera och klistra in endast stämma 1, skapa din intervallmarkering och använd Markeringsfiltret för att exkludera stämma 1. Använd Redigera→Kopiera eller Ctrl+C. Bocka sedan för stämma 1 innan du försöker välja stället att klistra in på.
Detta kapitel beskriver metoderna att redigera musik som redan finns i ett partitur; läsaren bör redan k'nna till musikinmatningsmetoden som beskrivs i kapitlet Skriva noter och pauser.
För att ändra noter (tonhöjd, notvärde, när den spelas, osv.) och takter i ett partitur, använd antingen
Gå in i notinmatningsläget genom att klicka på pennikonen i verktygsfältet, eller använd kortkommandot N. En notinmatningsmarkör visas nu; det är den tunna och utsträckta ljusblåa rutan som täcker hela notsystemet. Dess vänstra kantlinje är mörkblå. När notinmatningsmarkören visas innebär det att Musescore nu är i notinmatningsläge.
I notinmatningsläget, använd tangentbordets piltangenter ← → för att flytta notinmatningsmarkörens position till den intilliggande noten eller pausen i aktivt notsystem.
Det finns två kommandon som ändrar notvärde för en befintlig not eller paus i notmatningsläget:
Båda kommandona kommer eventuellt först att lägga till eller ta bort en punkt, därefter gå vidare till nästa större eller mindre notvärde. Alltså, exempelvis, om du trycker Shift+W på en fjärdedelsnot kommer den att bli en punkterad fjärdedelsnot, och om du trycker Shift+W en gång till blir den en halvnot.
Kommandona för att ändra tonhöjd för en markerad not i notinmatningsläge är:
I standardinmatningsläget, stegvis takt, matas noter och takter in individuellt i direkt följd. Det är baserat på logiken att när en ny not eller paus läggs till av användaren kommer följande noter och pauser att justera sin längd (notvärde) automatiskt utan att påverka antalet slag i takterna.
En motsvarighet i ordbehandlingsprogram, som Microsoft Word, är lägena "ersätt" eller "skriv över". För att ersätta en not med en annan, skriv in den nya noten direkt. Den nya noten skriver automatiskt över det som fanns där innan, du kommer inte behöva ta bort den gamla noten först.
För att lägga till en ny not och flytta följande noter så att de inte skrivs över kan du antingen:
För att ta bort en not och ersätta den med en paus, tryck Del.
_Obs__: Om du istället vill flytta efterföljande noter framåt, för att hamna där den borttagna noten fanns, behöver du inte ta bort noten - flytta istället de efterföljande noterna med klipp ut och klistra in.
Även om flytt av noter till en annan plats i takten i regel utförs i normalt läge finns det ett par kommandon som kan användas för att ändra taktposition för en not eller paus under vissa omständigheter i notinmatningsläget. Om du har två noter eller pauser med samma notvärde och du vill byta plats på dem i notinmatningsläget kan du använda Shift+← eller Shift+→ för att byta en not eller paus med dess granne med samma notvärde.
Använd normalt läge genom att avsluta alla andra lägen.
För att avsluta notinmatningsläget om Musescore körs i det läget, tryck antingen Esc, eller klicka på notinmatningsknappen, eller tryck N igen. Notinmatningsmarkören bör inte vara synlig efteråt; se avsnittet "Göra ändringar i notinmatningsläge".
För att avsluta redigeringsläget om Musescore körs i det läget, tryck Esc. Se huvudkapitlen Justera element direkt och Mata in och redigera text : Redigera textobjekts innehåll.
Förutom där det anges fungerar metoderna nedan på antingen en enstaka markerad not eller paus, en listmarkering bestående av flera noter eller pauser, eller hela intervallmarkeringar. Se sidan om markeringar för mer information.
För att ändra längd för en eller flera markerade noter i normalt läge till ett specifikt notvärde, klicka på önskad längdikon eller använd kortkommandona 1–9.
För att öka längden för en markerad not kan du använda kommandot Shift+W enligt ovan. Detta lägger till en förlängande punkt om det inte redan finns en, eller ändrar till nästa större notvärde om noten redan är punkterad. En åttondel, till exempel, kommer att ändras till en punkterad åttondelsnot, och en punkterad fjärdedelsnot kommer att ändras till en halvnot. Du kan också använda W för att dubblera notvärdet, vilket direkt ändrar en åttondelsnot till en fjärdedelsnot, eller en punkterad åttondel till en punkterad fjärdedel.
Kommandona Shift+Q och Q kommer att utföra motsatt åtgärd; att minska eller halvera notvärdet på motsvarande sätt.
Alla dessa kommandon fungerar på endast en markerad not.
Om du har matat in en passage med åttondelar och sextondelar, men vill dubblera längden för alla noter och pauser—altså dubblera hela passagens längd—se avsnittet om kommandon för att klistra in halva/dubbla notvärdet.
Samma kommandon som ändrar tonhöjd i notinmatningsläget fungerar även i normalt läge, inklusive enstaka, list-, och intervallmarkeringar. Dessa kommandon är:
Utöver det kommer, i det normala läget, knapparna för förtecken på verktygsfältet för Notinmatning och motsvarande kortkommandon lägga till eller ta bort förtecken på en markerad not, alltså ändra deras tonhöjd. Paletten Förtecken kan också användas för att lägga till förtecken på markerade noter.
För att ta bort en not och ersätta den med en paus, tryck Del.
Om flera noter har markerats som en lista kommer Del att ersätta dem med pauser för varje not.
Om du markerar ett intervall kommer Del att ersätta hela passagen med korrekta pauser enligt taktarten.
Pauser kan i normala fall inte tas bort, eftersom det skulle leda till en takt med färre slag än den borde ha. Du kan dock läsa om kommandot för att ta bort markerat intervall nedanför för information om hur du gör detta vid behov. Förresten, pauser i stämmor 2–4 kan tas bort utan att ta bort slag från en takt.
För att fullständigt ta bort markerade noter eller pauser—och därmed göra att stycket har färre takter om hela takter markeras, eller färre slag i takten om en del av en takt markeras—använd Verktyg%rarr;Ta bort markerat intervall eller kortkommandot Ctrl+Del (Mac: Cmd+Del).
Bindebågar kan läggas till i normalt läge, men till skillnad från notinmatningsläget där bindebågskommandot automatiskt lägger till en not och skapar en bindebåge måste, i normalt läge, båda noterna finnas innan.
För att lägga till en bindebåge i normalt läge:
Detta fungerar även om nästa not med samma tonhöjd tillhör en annan stämma.
Om du markerar flera noter kommer Musescore att påbörja en bindebåge från allihop. Du kan använda tekniken för att binda över hela ackord med bara en åtgärd.
Den här tekniken låter dig också binda noter som inte står bredvid varandra, som för att visa ett arpeggiera-och-håll-mönster för piano.
En not som matats in i en stämma kan flyttas till en annan stämma om detta är musikaliskt genomförbart, eller om innehållet i de båda stämmorna kan byta plats med varandra.
För att flytta en markering för en eller flera noter till en annan stämme, tryck antingen en av stämknapparna i verktygsfältet eller använd snabbkommandona Ctrl+Alt+1–4 (Mac: Cmd+Option+1–4). Noter kommer att flyttas i den mån det är möjligt utan att förstöra nuvarande innehåll i destinationstämman.
En not kan flyttas till en annan stämma om destinationsstämman i nuläget är tyst (pauser, eller inget alls inmatat) på den plats i takten dit noten ska flyttas. I det fallet kommer noten att flyttas till den nya stämman.
En not kan också flyttas till en annan stämma om det redan finns en not eller ackord med samma notvärde som startar vid samma plats i takten. I det fallet kommer noten att kombineras med befintlig not eller befintligt ackord.
MuseScore kan också byta plats på innehållet i två olika stämmor. Dessa kommandon fungerar endast på fullständiga takter (eller flera takter), inte på enstaka noter.
För att byta plats på innehållet i två olika stämmor, använd motsvarande kommando i Verktyg→Stämmor:
Kommandona klipp ut, kopiera och klistra in kan användas för att återskapa hela notpassager, flytta noter framåt eller bakåt, kopiera text eller andra märkningar mellan notsystem, byta ut innehåll i olika takter, och ännu mer.
I samtliga fall är det första steget att markera det du vill klippa ut eller kopiera.
Som i andra program där du kan klippa ut, kopiera och klistra in kan du hitta dessa kommandon i menyn Redigera, från en sammanhangsmeny som visas när du högerklickar eller gör motsvarande pekskärmsgest (t.ex. Ctrl+klick, eller tvåfingerpekning), eller via standardkortkommandon.
Kommando | Tangenter (Win) | Tangenter (Mac) | Sammanhangsmeny | Huvudmeny |
---|---|---|---|---|
Klipp ut | Ctrl+X | Cmd+X | Klipp ut | Redigera→Klipp ut |
Kopiera | Ctrl+C | Cmd+C | Kopiera | Redigera→Kopiera |
Klistra in | Ctrl+V | Cmd+V | Klistra in | Redigera→Klistra in |
Växla med urklipp | Ctrl+Shift+X | Cmd+Shift+X | Växla med urklipp | Redigera→Växla med urklipp |
Klistra in och halvera notvärde | Ctrl+Shift+Q | Cmd+Shift+Q | N/A | Redigera→Klistra in och halvera notvärde |
Klistra in och dubblera notvärde | Ctrl+Shift+W | Cmd+Shift+W | N/A | Redigera→Klistra in och dubblera notvärde |
Obs: När du använder sammanhangsmenyn, var noga med att alltid högerklicka på ett markerat objekt; om du av misstag högerklickar på en tom yta försvinner din markering!
Som vi gick igenom i kapitlet Markera element, i en Intervallmarkering markerar Musescore automatiskt användbara element mellan start- och slutpunkter över ett godtyckligt antal notsystem. Dessa element inkluderar alla noter, pauser, Musescore-texter som dynamiksymboler, Musescore-linjer som orgelpedaler osv. Systemomfattande element som tempo, taktart, repriser och dispositionsbrytningar inkluderas inte i den automatiska markeringen, och blir därför inte kopierade.
När du klistrar in på en plats i takten kommer de kopierade noterna ersätta allt befintligt innehåll, förutom dess ursprungliga rytmstruktur och systemomfattande element.
Använd kommandot Klistra in från menyn eller tryck Ctrl+V (Mac: Cmd+V)
MuseScore gör det också möjligt att kopiera ett enstaka element eller en listmarkering av flera textbitar, ackordbeteckningar, dynamiker, artikulationer, eller andra märkningar från en plats till en annan, medan destinationstaktens innehåll i form av noter bevaras. Flera olika listmarkeringar kan inte kopieras.
MuseScore bevarar de relativa taktpositionerna för märkningarna baserat på bokstavligt notvärdesavstånd där det är möjligt, och taktens rytm tas inte i beaktande. Detta inkluderar fall där man kopierar ackordbeteckningar och dynamik. Giltiga not- eller pausförankringar krävs på destinationsnoterna när sångtext och artikulationer klistras in.
Kommandona klipp ut och klistra in kan användas för att
Takter (deras rytmiska struktur) kan inte flyttas, men se kapitlen Lägg till och ta bort takter och Taktarter. När du flyttar listmarkeringar bevaras dess elements relativa positioner om det är möjligt; se avsnittet "Kopiera en listmarkering".
För att flytta en markering:
Kommandot växla med urklipp kombinerar två åtgärder i en: (1) Först skriver det över en markerad del av partituret med urklippt innehåll, precis som kommandot klistra in; (2) Därefter förs den överskrivna delen av partituret tillbaka till klippbordet, precis som kommandot kopiera.
Det kan användas för att, till exempel, byta ut två avsnitt av samma längd, A och B:
Som andra kommandon som vi tar upp här kan du hitta kommandot växla med urklipp från menyn eller via ett kortkommando—i det här fallet är det Ctrl+Shift+X (Mac: Cmd+Shift+X).
Ett vanligt användningsområde för klipp ut och klistra in är att duplicera en passage (inklusive noter, ackord osv.) direkt efter ursprunget. Använd specialkommandot repetera markering för att förenkla processen.
Detta fungerar inte på listmarkeringar. Det fungerar på ett enstaka ackord, antingen i en intervallmarkering på det, och när en enda not i det ackordet markeras. Se kapitlet Markera element. I notinmatningsläget repeterar kommandot hela ackordet som innehåller den markerade noten. Detta kan användas för att skapa en serie av upprepade ackord.
Om du vill kopiera en passage till flera notsystem—för att till exempel dubblera flöjtens noter i oboe och klarinett—kan du använda kommandot explodera:
Detta kopierar den ursprungliga markeringen, förutsatt att den bara innehåller enstaka noter—inga ackord och inte multipla stämmor. Om det finns ackord eller multipla stämmor kommer dessa att fördelas över de återstående notsystemen enligt beskrivningen i avsnittet om kommandot explodera.
Om du har matat in en passage med mestadels åttondelsnoter, men vill halvera hela passagen till att använda mestadels sextondelsnoter, eller dubblera till fjärdedelsnoter, har MuseScore ett par specialkommandon för att åstadkomma just detta. Du kan antingen ändra notvärdet för en markering i dess ursprungliga plats, eller skapa en separat kopia av passagen med de ändrade notvärdena. För att halvera eller dubblera notvärden i en passage:
Individuella element&mdash:även de som inte markeras automatiskt i en intervallmarkering, som taktart eller voltas—kan markeras och sedan dupliceras genom att använda musen.
När du släpper musknappen kommer det markerade elementet att kopieras till den nya platsen
Musiksymboler och text kan läggas till i ditt partitur via Palettpanelen. MuseScore har en uppsättning paletter som är indelade i kategorier—som Tonarter och Artikuleringar osv. Ett antal grundläggande paletter är synliga som standard, men mer avancerade eller specialistpaletter kan också visas vid behov.
Du kan lägga till, ta bort, redigera och flytta runt objekt i paletterna, och även skapa och anpassa dina egna paletter.
Det här kapitlet visar dig hur du visar paletter, söker efter objekt, och hur du lägger till palettsymboler i ditt partitur. Anpassning av palettområdet diskuteras senare i Paletter (Anpassning).
Palettpanelen visas normalt i ett fält till vänster i huvudfönstret. Tre flikar visas överst i fältet: Paletter, Instrument och Egenskaper. Om en av de andra flikarna nu visas i fältet, klicka på fliken Paletter för att istället visa paletterna.
Du kan öppna och stänga Palettpanelen genom att använda Visa→Paletter eller kortkommandot F9. Om alla paneler i fältet stängs kommer fältet självt också stängas, vilket ger mer utrymme för att visa partituret.
Som de flesta andra paneler i MuseScore kan Paletter också dockas ur för att fungera som ett separat fönster.
För att lägga till ett palettobjekt i ditt partitur, öppna först relevant palett, om den inte redan är öppen, genom att klicka på dess titel eller pilikonen till vänster. Objekten i den paletten kommer att visas i ett rutnät.
Generellt gäller att för att lägga till palettobjekt i ditt partitur kan du antingen markera destinationselement i partituret och sedan klicka på palettobjektet, eller dra objektet från paletten till ett destinationselement. Se avsnittet om att söka och navigera nedanför för information om hur du lägger till palettobjekt via tangentbordet.
Många palettobjekt—till exempel artikuleringar, dynamik, och annan text—kan läggas till på enstaka noter, pauser, eller andra partiturelement. När du använder dra-och-släpp, var noga med att du drar palettobjektet till ett specifikt partiturelement, och släpp inte förrän destinationselementet markeras för att indikera att palettobjektet kan läggas till där.
Det är dock oftast mer effektivt att markera destinationselementen i ditt partitur först och sedan klicka på palettobjektet. Detta är ännu tydligare om du vill använda samma palettobjekt på flera partiturelement, eftersom den här metoden låter dig lägga till palettobjekt till flera partiturelement samtidigt.
För att lägga till ett palettobjekt till en eller flera partiturelement:
Palettobjektet kommer i normala fall att läggas till på varje markerat element. Observera att vid en intervallmarkering kommer objektet, när du klickar på ett palettobjekt som representerar text (inklusive dynamik och tempoangivelser), endast läggas till på det första elementet i intervallet. Systemtext (inklusive tempoangivelser) kommer endast att läggas till på det översta notsystemet; övrig text kommer att läggas till det första markerade elementet i varje markerat notsystem.
Palettobjekt som crescendo/diminuendo, legato-bågar, oktaveringar, och pedalmarkeringar läggs till ett intervall istället för en enstaka not eller paus. Processen för att lägga till dem är densamma:
Vissa palettobjekt, som taktstreck, taktarter, volta, och dispositionsbrytningar läggs normalt till på en hel takt—eller ett taktintervall—istället för en specifik not eller paus. Processen för att lägga till dessa i partituret är densamma som för andra palettobjekt:
En palett kan öppnas (expanderas) eller stängas (fällas ihop) individuellt genom att klicka på titelfälten eller ikonen till vänster om titeln. Dessutom kan du expandera eller fälla ihop alla paletter samtidigt, eller låta MuseScore stänga paletterna automatiskt. För att komma åt dessa alternativ, klicka på ...-knappen längst upp i palettfönstret för att visa palettmenyn.
Du kan också söka och navigera i paletterna med ditt tangentbord istället för att använda musen.
För att söka efter palettelement via namn, använd kortkommandot Ctrl+F9 (Mac: Cmd+F9), eller klicka på förstoringsglasikonen längst upp i Palettpanelen.
Detta kommer öppna en sökruta. Medan du skriver i rutan kommer MuseScore att visa matchande palettobjekt.
För att stänga sökrutan, klicka på "X"-ikonen.
Paletterna är fullt åtkomliga via tangentbord. Sökfunktionaliteten som beskrevs ovanför är en metod som du kan använda för att börja, men du kan också fokusera tangentbordet på Palettpanelen genom att använda Shift+F6 för att flytta fokus till fältet.
När palettpanelen har fokus kommer tangenterna ↑ och ↓ att stega runt bland de olika paletterna. Du kan sedan öppna och stänga en palett genom att trycka Enter. För att komma åt element inuti en palett, tryck → för att komma åt paletten, sedan ↑ och ↓ för att stega runt i palettelementen. Tryck Enter för att lägga till elementet på samma sätt som när du klickar på det.
Vissa paletter innehåller också ytterligare element som inte visas som standard. För att komma åt dessa, klicka på knappen Mer längst ner till höger i paletten.
Du kan lägga till vilka som helst av dessa ytterligare objekt till huvuddelen av paletten genom att bara dra dem dit. För mer information, se Paletter under Anpassning.
Paletterna som visas som standard är de som de flesta användare oftast behöver. Men MuseScore har ytterligare paletter som du också kan ha användning för.
För att komma åt dessa extrapaletter:
Klicka på knappen Add Palettes överst i Palettpanelen.
Detta kommer att visa en lista med paletter som du kan lägga till i din Palettpanel. För att lägga till en palett, klicka på knappen + vid palettnamnet.
Tillagda paletter visas överst i panelen. För att flytta omkring dem behöver du bara dra dem till önskad position.
Du kan också skapa en tom anpassad palett som kan fyllas senare med ditt egna urval av element.
Huvudpaletten är MuseScores fullständiga förråd av musiksymboler; den har också ett alternativt arbetssätt för att skapa egna tonarter och egna taktarter.
För att visa Huvudpaletten, använd kortkommandot Shift+F9, eller öppna menyn och välj Visa→Huvudpalett.
Fönstret Huvudpalett är indelat i kategorier som matchar namnen på standardpaletterna (oavsett om de visas eller döljs) i Palettpanelen; innehållet i varje delpalett hämtas faktiskt från motsvarande avsnitt av huvudpaletten. Undantaget är kategorin Symboler i huvudpaletten som innehåller objekt som inte finns i Palettpanelen.
Objekt kan läggas till i partituret från Huvudpaletten på samma sätt som från de mindre paletterna; det är dock, med undantag för att lägga till objekt från Symboler, oftast smidigare att göra det från Palettpanelen.
Objekt som finns i alla delar av Huvudpalettfönstret, förutom "Symboler", är funktionella i avseendet att de påverkar partituret: ton- och taktarter är två exempel. Objekt från paletten Symboler är dock icke-funktionella—dessa påverkar bara visning.
Se även kapitlet om Övriga symboler.
Egenskapspanelen visar dispositions- och uppspelningsegenskaper för de markerade objekten eller markerade tecken inuti textobjekt. När ingenting är markerat visas egenskaper för hela partituret. Det är en uppgraderad version av Inspektorn, och har funktionaliteten hos Textverktygsfältet; se kapitlet Skriv och redigera text, samt kapitlen Inspector och Text editing i handboken för musescore 3 (saknar svensk översättning).
Processen för att redigera handboken för musescore 4 har också ändrats. Anpassning av egenskaper förklaras nu på ett annat sätt än i handboken för Musescore 3. De förklaras i ett specifikt kapitel som är mer relevant. Detta kapitel går bara igenom panelen, och egenskaper som är gemensamma för flera objekt.
Partituregenskaper sparas till en partiturfil (*.mscz). Detta bör inte misstas för Arbetsytor.
Medan ingenting är markerat visar Egenskapspanelen partiturets egenskaper.
Under underrubriken Visa:
Under underrubriken Partiturutseende:
När ett eller flera objekt är markerade visar Egenskapspanelen dispositions- och uppspelningsegenskaper som är gemensamma för samtliga. Under avsnittet Notation, tryck på någon av [Objekttyp]-knapparna för att begränsa vilka objekt som visas till endast den objekttypen.
Ett par inställningar som är gemensamma för flertalet objekt:
Vi arbetar aktivt med funktionaliteten för uppspelning av dynamiksymboler, så den kan ändras radikalt från en version till en annan. Informationen här gäller för Musescore 4.2 beta (november 2023). Den kanske inte stämmer när du läser detta. Vänligen hjälp oss uppdatera det här kapitlet.
Under knappen Uppspelning visas uppspelningsegenskaperna, om de markerade elementen har sådana.
När Textobjekt markeras (objektet, inte tecknen) kommer Egenskapspanelen att visa formateringsinställningar för textobjektet. Att redigera egenskaperna ändrar objektet; det kan ändra alla tecknen inuti.
När tecken inuti ett Textobjekt markeras kommer Egenskapspanelen att visa formateringsinställningar för tecknen. Att redigera egenskaperna ändrar endast de markerade tecknen. Se kapitlet Formatera text.
Se huvudkaptlet Mallar och stilar.
Under ellipsis-menyknappen (menyknappen med tre punkter), bredvid en egenskap, finns två knappar:
Det här kapitlet går igenom metoder att finjustera positionering av element i ett partitur för dispositionsändamål. De vanligare metoderna för notredigering tas upp i kapitlen Skriv och redigera text och Redigera noter och pauser.
För att finjustera position för element i ett partitur kan du antingen
Använd Redigeringsläge
För att gå in i Redigeringsläge kan du antingen
Därefter, i Redigeringsläge, tryck piltangenterna ← → ↑ ↓ för att flytta objektet stegvis i 0.5 sp, eller
Redigera det direkt. Den här metoden fungerar inte på noter, pauser, och element som lagts till från "Huvudpalett : Symboler" (se kapitlet Övriga symboler). Markera element i ett partitur, tryck piltangenterna ← → ↑ ↓ för att flytta i små steg (0.1 sp). Tillsammans med Ctrl (Mac: ⌘) flyttas de i stora steg (1 sp).
Läs mer om spatium (sp.) i kapitlet Begrepp för sidodisposition.
För att ändra formen på element som legato-bågar och bindebågar efter att ha lagt till dem i partituret:
Observera att:
Om du vill ändra noten som en båge är ansluten till är den rekommenderade metoden att använda kortkommandona som beskrivs ovanför (Shift+←/→). Det är det mest effektiva sättet att ändra både utseendet och uppspelningsintervallet för noter som omfattas av en legato-båge eller bindebåge.
Se även huvudkapitlet Övriga linjer.
För att ändra start- och slutpunkt för en linje:
Som med legato-bågar och bindebågar rekommenderar vi att man använder Shift vid justering av linjelängd med piltangenterna för att säkerställa att uppspelningsintervallet också justeras på samma sätt.
Fastän linjer är horisontella som standard kan de vinklas genom att dra i start- eller slutjusteringshandtagen, eller genom att välja ett start-/sluthandtag och använda upp- eller nerpiltangenterna.
För att redigera visad text för textlinjeobjekt (som "systemtextlinje", "notsystemtextlinje", och "barrélinje", se Skriv och redigera text):
MuseScore 4 automatically creates a separate (default) part for every instrument in your score.
To open all parts at once:
To open an individual part:
You can also select specific parts to open at once. Do this by holding Control (Mac: ⌘) while selecting the parts you’d like to open, then click Open selected. You can also select a range of contiguous parts by clicking the first and holding Shift while clicking the last.
Click the X close button in a part tab to close a part.
Note that changes you make to a part will be saved with that part and retrievable the next time you open it from the Parts dialog.
The Parts dialog is tightly integrated with the new Instruments panel. This integration makes it easy for you to create parts with any combination of instruments from your score.
There are two ways to customize parts in MuseScore 4: using the default (i.e. ready-made) parts to reveal other instruments, and creating entirely new parts.
As we’ve already seen, MuseScore 4 automatically creates a new (default) part for every instrument in your score. All you have to do is open the part from the Parts dialog.
In fact, each default part already contains all of the instruments in your score – they’re simply hidden from view (except, of course, the chosen part instrument).
This means you can “reveal” other instruments within any of the default parts. To do this:
This instrument will now be visible in the chosen part.
This makes creating custom parts an incredibly flexible process. Revealing or hiding other instruments is completely non-destructive, meaning you can customize every instrument in every part, and hide or show only what you want to reveal to different players (or for different musical projects) without having to create entirely new parts each time.
MuseScore 4 does of course give you the option to create a completely "blank" part from scratch, allowing you complete customization control. To do this:
Your new part will now be open in the Score tab, but it will appear to contain no instruments. To add instruments to this part:
Sometimes it will be necessary to create individual parts from staves that contain multiple voices. You might, for example, want to extract separate parts for orchestral players who share a staff in the main score (E.g. Flute I and Flute II). Or you might wish to create individual vocal parts from choral scores where, for example, four voices are notated across two staves.
You'll need to first create (see above) or duplicate (see below) a part. To then select which voices will appear in a part:
Style settings for a wide range of engraving elements can be applied specifically to parts without affecting the main score.
To change style settings for a specific part:
Changes you make in this dialog will affect only the part selected in the Score tab. If you want changes to affect all parts (but not the main score), select Apply to all parts before clicking OK.
Learn more about saving and loading default style settings in Templates and styles.
(This section describes features that are new or considerably enhanced in MuseScore 4.2.)
When you make changes to the content of the score - adding or deleting an item, or changing pitches and durations of notes, for example - these changes are always reflected in the parts, and vice versa.
However, just as you can apply different styles to score and parts, you may want the properties (position, style/appearance) of certain items to differ between score and parts. Therefore:
When an item in a part is desynchronised, its colour when selected changes to orange and, according on which properties have been changed, the toggles which appear in the Properties panel under Score and part synchronisation will switch off:
Position refers to offset, leading space, minimum distance, autoplace, direction (up/down, above/below), alignment, and a few other properties specific to certain types. Style/appearance is, essentially, all other properties.
If you have made changes to an item in the part but wish to resynchronise that item with the score, you can turn these toggles back on to reset those properties to match the score.
Text items have a third toggle, Text, which allows you to control synchronisation of the content and formatting of a text item. Unlike other properties, this must be manually switched off before you make changes to a text item in a part which you do not want to be reflected in the score.
In some cases you may wish certain items to be in the score but not to appear in the parts at all, or to appear in a part but not in the score. This is not the same as simply making the item invisible, as invisible items sometimes affect the layout.
This option is available for frames, clef changes, ottava lines, staff text and system text. In the case of clefs and ottavas, excluding these items from one view will cause the notes there to be repositioned accordingly.
To exclude an item from parts:
To exclude an item from the score:
This all takes place in the Parts dialog (accessible from the Parts button in the toolbar).
Simply click the "three dots" menu icon next to a selected part to reveal its options. Note that only newly created parts (created by clicking the Create new part button) can be deleted. All parts can be duplicated or renamed.
To duplicate any part:
To rename any part:
Note you can also double click on any part in the Parts dialog to rename it.
To delete a newly created part:
When a part is deleted, its tab in the Score tab (if already opened) will be closed. Any customizations made to that part will also be lost. The part will also no longer appear in the Parts dialog.
To export parts:
Parts will be exported in the PDF format by default. To change the export format, select your preferred format from the dropdown menu in Export settings. You can export your parts in a range of image and audio formats, as well as the braille format for compatible printers. For more information, see File Export.
To print parts:
Note that parts can currently only be printed one at a time.
On macOS, make the following substitutions:
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Zoom in | Ctrl+= | Cmd+= |
Zoom out | Ctrl+- | Cmd+- |
Zoom to 100% | Ctrl+0 | Cmd+0 |
Go to first element in score | Ctrl+Home | Cmd+Fn+Left |
Go to last element in score | Ctrl+End | Cmd+Fn+Right |
Jump to next screen | PgDn | Fn+Down |
Jump to previous screen | PgUp | Fn+Up |
Jump to top of first page | Home | Fn+Left |
Jump to bottom of last page | End | Fn+Right |
Jump to next page | Ctrl+PgDn | Cmd+Fn+Down |
Jump to previous page | Ctrl+PgUp | Cmd+Fn+Up |
Find / Go to | Ctrl+F | Cmd+F |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Select next chord | Right | Right |
Select previous chord | Left | Left |
Go to next measure | Ctrl+Right | Cmd+Right |
Go to previous measure | Ctrl+Left | Cmd+Left |
Select next element in score | Alt+Right | Option+Right |
Select previous element in score | Alt+Left | Option+Left |
Select note/rest above | Alt+Up | Option+Up |
Select note/rest below | Alt+Down | Option+Down |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Note input: toggle note input mode | N | N |
Show/hide piano keyboard | P | P |
Use voice 1 | Ctrl+Alt+1 | Cmd+Option+1 |
Use voice 2 | Ctrl+Alt+2 | Cmd+Option+2 |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Set duration | 1 – 9 | 1 – 9 |
Set duration: 32nd note | 2 | 2 |
Set duration: 16th note | 3 | 3 |
Set duration: 8th note | 4 | 4 |
Set duration: quarter note | 5 | 5 |
Set duration: half note | 6 | 6 |
Set duration: whole note | 7 | 7 |
Toggle duration dot | . | . |
Enter tuplet | Ctrl+2 – Ctrl+9 | Cmd+2 – Cmd+9 |
Enter tuplet: duplet | Ctrl+2 | Cmd+2 |
Enter tuplet: triplet | Ctrl+3 | Cmd+3 |
Enter tuplet: quadruplet | Ctrl+4 | Cmd+4 |
Add tied note | T | T |
Halve selected duration (includes dotted values) | Shift+Q | Shift+Q |
Double select duration (includes dotted values) | Shift+W | Shift+W |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Enter note | A – G | A – G |
Add note to chord | Shift+A – Shift+G | Shift+A – Shift+G |
Enter interval | Alt+1 – Alt+9 | Option+1 – Option+9 |
Toggle accidental: flat | - | - |
Toggle accidental: natural | = | = |
Toggle accidental: sharp | + | + |
Enter rest | 0 | 0 |
Add grace note: acciaccatura | / | / |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Set duration (TAB) | Shift+0 – Shift+9 | Shift+0 – Shift+9 |
Set duration: 32nd note (TAB) | Shift+2 | Shift+2 |
Set duration: 16th note (TAB) | Shift+3 | Shift+3 |
Set duration: 8th note (TAB) | Shift+4 | Shift+4 |
Set duration: quarter note (TAB) | Shift+5 | Shift+5 |
Set duration: half note (TAB) | Shift+6 | Shift+6 |
Set duration: whole note (TAB) | Shift+7 | Shift+7 |
Enter TAB: fret | 0 – 9 | 0 – 9 |
Enter TAB: fret | A – K | A – K |
Go to string above (TAB) | Up | Up |
Go to string below (TAB) | Down | Down |
Toggle ghost note | Shift+X | Shift+X |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Select all | Ctrl+A | Cmd+A |
Add to selection: previous note/rest | Shift+Left | Shift+Left |
Add to selection: next note/rest | Shift+Right | Shift+Right |
Add to selection: staff above | Shift+Up | Shift+Up |
Add to selection: staff below | Shift+Down | Shift+Down |
Select to beginning of measure | Ctrl+Shift+Left | Cmd+Shift+Left |
Select to end of measure | Ctrl+Shift+Right | Cmd+Shift+Right |
Select to beginning of score | Ctrl+Shift+Home | Cmd+Shift+Fn+Left |
Select to end of score | Ctrl+Shift+End | Cmd+Shift+Fn+Right |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Escape | Esc | Esc |
Undo | Ctrl+Z | Cmd+Z |
Redo | Ctrl+Shift+Z | Cmd+Shift+Z |
Copy | Ctrl+C | Cmd+C |
Cut | Ctrl+X | Cmd+X |
Paste | Ctrl+V | Cmd+V |
Repeat selection | R | R |
Insert one measure before selection | Ins | Ins |
Insert measures before selection | Ctrl+Ins | Cmd+Ins |
Insert one measure at end of score | Ctrl+B | Cmd+B |
Insert measures at end of score | Alt+Shift+B | Option+Shift+B |
Delete | Del | Del |
Delete selected measures | Ctrl+Del | Cmd+Del |
Show/hide properties | F8 | Fn+F8 |
Edit element | F2 | Fn+F2 |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Set duration | 1 – 9 | 1 – 9 |
Enter tuplet | Ctrl+2 – Ctrl+9 | Cmd+2 – Cmd+9 |
Add tied note | T | T |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Toggle accidental: flat | - | - |
Toggle accidental: natural | = | = |
Toggle accidental: sharp | + | + |
Move pitch/selection up | Up | Up |
Move pitch/selection down | Down | Down |
Move pitch up an octave | Ctrl+Up | Cmd+Up |
Move pitch down an octave | Ctrl+Down | Cmd+Down |
Change enharmonic spelling (concert and written pitch) | J | J |
Move note to higher string (TAB) | Ctrl+Up | Cmd+Up |
Move note to lower string (TAB) | Ctrl+Down | Cmd+Down |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Flip direction | X | X |
Use voice 1 | Ctrl+Alt+1 | Cmd+Option+1 |
Use voice 2 | Ctrl+Alt+2 | Cmd+Option+2 |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Move text left | Left | Left |
Move text right | Right | Right |
Move text left quickly | Ctrl+Left | Cmd+Left |
Move text right quickly | Ctrl+Right | Cmd+Right |
Move selection up | Up | Up |
Move selection down | Down | Down |
Move selection up quickly | Ctrl+Up | Cmd+Up |
Move selection down quickly | Ctrl+Down | Cmd+Down |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Add text: staff text | Ctrl+T | Cmd+T |
Add text: expression text | Ctrl+E | Cmd+E |
Add text: system text | Ctrl+Shift+T | Cmd+Shift+T |
Add text: tempo marking | Alt+Shift+T | Option+Shift+T |
Add text: rehearsal mark | Ctrl+M | Cmd+M |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Format text: bold face | Ctrl+B | Cmd+B |
Format text: italic | Ctrl+I | Cmd+I |
Format text: underline | Ctrl+U | Cmd+U |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Add text: lyrics | Ctrl+L | Cmd+L |
Go to next syllable | Space | Space |
Go to previous syllable | Shift+Space | Shift+Space |
Lyrics: enter hyphen | - | - |
Lyrics: enter melisma | _ | _ |
Add lyric verse | Return | Return |
Go to next lyric verse | Down | Down |
Go to previous lyric verse | Up | Up |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Add text: chord symbol | Ctrl+K | Cmd+K |
Next text element | Space | Space |
Previous text element | Shift+Space | Shift+Space |
Advance cursor: next beat | ; | ; |
Advance cursor: previous beat | Shift+; | Shift+; |
Advance cursor: duration | Ctrl+1 – Ctrl+9 | Cmd+1 – Cmd+9 |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Show/hide palettes | F9 | Fn+F9 |
Search palettes | Ctrl+F9 | Cmd+Fn+F9 |
Add slur | S | S |
Add articulation: accent | Shift+V | Shift+V |
Add articulation: marcato | Shift+O | Shift+O |
Add articulation: staccato | Shift+S | Shift+S |
Add articulation: tenuto | Shift+N | Shift+N |
Add hairpin: crescendo | < | < |
Add hairpin: decrescendo | > | > |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Add/remove instruments | I | I |
Open instruments dialog | F7 | Fn+F7 |
Toggle visibility of elements | V | V |
Decrease layout stretch | { | { |
Increase layout stretch | } | } |
Add/remove system break | Return | Return |
Add/remove page break | Ctrl+Return | Cmd+Return |
Reset shapes and positions | Ctrl+R | Cmd+R |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
New | Ctrl+N | Cmd+N |
Open | Ctrl+O | Cmd+O |
Close | Ctrl+W | Cmd+W |
Save | Ctrl+S | Cmd+S |
Ctrl+P | Cmd+P | |
Quit | Ctrl+Q | Cmd+Q |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Play | Space | Space |
Show/hide mixer | F10 | Fn+F10 |
Läsare bör redan känna till instrumentkonceptet i Musescore, och användningen av fönstret Lägg till eller ta bort Instrument som förklaras i kapitlet Förbereda ett partitur. Detta kapitel diskuterar den nya panelen Instrument i MuseScore 4 som handhar
läs mer om "Hela partituret" och "Stämma" i kapitlet Stämmor.
Öppna panelen Instrument genom att klicka på fliken Instrument till vänster på skärmen:
Klicka på Lägg till (eller tryck bara i). Detta öppnar dialogfönstret Instrument (see Välja instrument för mer information).
För att ta bort ett instrument från partituret markerar man instrumentet och klickar på ikonen Papperskorgen, eller trycker Delete.
Välj ett instrument och använd knapparna ↑ eller ↓ för att ändra dess plats i partituret. Alternativt kan man dra instrumentet upp/ner med musen.
För att gömma eller visa ett instrument (och alla dess system)
Att gömma är inte att radera. Att gömma ett instrument inaktiverar uppspelning av dess system. Denna funktion är användbar i kombination med Musescores funktion Stämma, se kapitlet Stämmor. Detta medger till exempel skapandet av alternativa instrument eller andra utskrifter för olika utövare, eller isolering av sektioner i ett större partitur för orkester, utan att radera något.
För att ersätta ett instrument i panelen Instrument:
The Instruments panel can also be used to add staves to an existing instrument and configure some of their basic properties.
Added staves share the same instrument but their notation can be edited independently. Amongst other things, they can be used to create staff/tablature for stringed-instrument players (e.g. guitar, banjo, ukulele etc.).
Certain notational objects on one staff can be made to automatically appear on other staves if they are linked together. Linked staves can be used to create staff/tablature for stringed-instrument players (guitar, banjo, ukulele etc.).
To create a linked staff:
Learn more about staff customization in Staff/part properties.
Hiding is not deleting.
See also "Hiding/showing instruments" section that explains how to hide an instrument, hiding an instrument disables all its staffs' playback.
Note: On score that uses Musescore's Parts feature, deleting a staff deletes it in "Full score" and all "Part" that features it. See also the alternative "hide" commands in "Hiding/showing instruments" and "Hiding a staff but keeping its playback" sections.
To delete an instrument and all of its staffs:
To delete a staff from an instrument:
Som standard kommer att partitur att visa alla takter i alla notsystem på alla sidor genom hela partituret, oavsett om de alls innehåller noter. Du kan dock vilja att vissa notsystem bara visas när de faktiskt används. Du kanske till och med vill att ett notsystem dyker upp eller försvinner mitt i ett system. MuseScore har ett par kontroller för det här syftet, och detta kapitel beskriver dem.
För att dölja vissa instrument överallt i ett partitur, använd istället dialogrutan för Instrumentval (kortkommando i), Instrumentpanelen till vänster (en ny funktion i MuseScore 4), och verktygsfältsknappen för Stämmor längst upp.
Att dölja tomma notsystem är vanligt förekommande i tryckta ensemble-partitur. När ett notsystem inom ett system (sidlayoutbegrepp) inte innehåller notationer kommer notsystemet (alla takter inom systemet) att döljas.
För att ställa in aktuellt partitur till att automatiskt dölja notrader i system där notsystemet är tomt:
Du kan annars aktivera alternativet Dölj tomma notrader i systemen i Format→Stil→Partitur.
MuseScore kommer i normala fall att fortsätta att visa alla notsystem i det första systemet, enligt etablerad konvention. Om du vill tvinga MuseScore att dölja tomma notsystem även i det första systemet, avaktivera alternativet Dölj inte tomma notrader i första systemet i dialogrutan. Du kan också bestämma om klamrar ska visas, om exempelvis bara ett instrument i en sektion spelar, via alternativet Visa klamrar vid omfattning av enstaka notrad.
Den partituromfattande inställningen som beskrivs ovanför påverkar alla notsystem i partituret. Det finns också en individuell inställning för varje notrad (som innehåller en klav) som åsidosätter partiturinställningen:
I ett partitur när den partituromfattande inställningen Dölj tomma notrader i systemen är aktiverad:
Den partituromfattande inställningen som beskrivs ovanför påverkar alla notrader i ett partitur. Det finns också en individuell inställning för varje notrad (som har en klav) som åsidosätter partiturinställningen:
I ett partitur där alla notrader visas överallt (partituromfattande inställning Dölj tomma notrader i systemen är avaktiverad) kan det ändå finnas en eller två speciella notrader som du bara vill visa när de används. Detta kan till exempel vara en solostämma i ett ensemble-partitur, eller en basnotrad i lead-noter. För att sätta en notrad till att döljas när den är tom utan att ange en partituromfattande inställning för att dölja notrader, sätt dess Dölj när tomt-alternativ till Alltid.
I ett partitur som innehåller ett system där alla notrader för alla synliga instrument är helt tomma visas den översta notraden som standard. För att ange vilken notrad som ska visas:
Inställningen kan vara till nytta när du använder funktionen Musescore-stämmor. Den här inställningen är oberoende av alla andra inställningar för att dölja notrader som vi går igenom i detta kapitel.
Filmmusik och annan samtida musik använder en notationsstil där individuella takter döljs när de är tomma. Dessa kallas ibland bortklippta partitur.
För att använda stilen på en notrad i MuseScore:
Alternativet Bortklippt i sig ändrar inte den vertikala dispositionen - notradens vertikala utrymme reserveras i alla system som om den är osynlig.
Om du vill att alla notrader ska visas i bortklippt stil kan du ersätta steg 3 med den partituromfattande inställningen som beskrivs ovanför. Du kan dock behöva sätta alternativet Bortklippt för varje individuell notrad. Du kan påskynda processen genom att använda pilknapparna i dialogrutan Egenskaper för notrad/stämmor:
En ossia är en speciell typ av bortklippt notrad där en given passage noteras med en liten notrad ovanför den normala notraden, exempelvis för att visa en alternativ tolkning.
Dessa kan skapas i MuseScore genom en kombination av funktioner:
Om du vill höra ossia-takterna spelas upp istället för den normala notraden, markera motsvarande takter på den normala notraden och avbocka inställningen Spela upp på Egenskapspanelen. Gör detsamma för ossia-notraden om du hellre vill höra den normala notraden vid uppspelning.
Beroende på önskat utseende kan du också vilja dölja det inledande eller avslutande taktstrecket för passagen. För att göra detta, välj taktstrecket och tryck V eller avbocka alternativet Synlig i Egenskapspanelen.
Du kan också vilja minska avståndet mellan ossia och den normala notraden. För att göra detta, använd ett Mellanrum till notraden nedanför från Layoutpaletten.
MuseScore låter dig också göra individuella takter osynliga i en notrad, oavsett om den är tom eller inte.
För att ange att en takt ska vara osynlig på en given notrad:
Obs: du kan inte göra en takt osynlig i alla notrader—den måste vara synlig på åtminstone en notrad.
Kommandot __Implodera__låter dig göra endera av följande:
Alla markerade noter i notraden visas nu i stämma 1.
Noterna som förut stod i den övre notraden kommer nu att finnas i stämma 1, noterna från notraden nedanför i stämma 2, och så vidare.
Explodera låter dig göra endera av följande:
Passagen i den översta notraden kopieras till varje markerad notrad nedanför.
I det här fallet är ackorden i en markerad passage separerade till dess ingående noter på det här sättet:
Anmärkningar: (1) Om markeringen ligger helt i stämma 1 kommer MuseScore att kasta de lägsta noterna i ackord som innehåller fler noter än antalet notrader i markeringen. (2) Om markeringen ligger helt i stämma 1, och om ett visst ackord har färre noter än antalet destinations-notrader, kommer noterna att dupliceras vid behov, så att varje notrad får en not. (3) Befintlig musik i destinations-notraderna skrivs över. (4) Om du markerar en delvis takt kommer exploderakommandot automatiskt att expandera den till en hel takt.
När en musiker behöver dubblera på ett annat instrument för en del av ett stycke placeras oftast instruktionen om att byta instrument ovanför notraden i början av den delen. Att återgå till huvudinstrumentet hanteras på samma sätt.
I MuseScore hanteras instruktionen om instrumentbyte av textelementet Byt instrument, vilket hittas i paletten Text. Detta textelement skiljer sig från Radtext, systemtext och uttryckstext i att det är kopplat till uppspelning, och gör det möjligt att byta klang till det nya instrumentet.
För att lägga till ett instrumentbyte:
Instruktionen för att byta till det nya instrumentet kommer att visas ovanför den valda infogningspunkten i partituret.
För att ta bort ett instrumentbyte. enkelklicka på ett Byt instrument-textelement för att markera det, och tryck antingen Del eller Baksteg.
Du kan märka om ett Byt instrument-textelement i partituret genom att dubbelklicka på det och skriva in ny text. Detta kommer inte att påverka ljudet som spelas upp för det nya instrumentet.
Uppspelningsljud för instrumentbyten återspeglas i Mixern som separata kanalremsor staplade till höger om huvudinstrumentets kanalremsa. Dessa instrument etiketteras med parenteser. Du kan ändra det tilldelade uppspelningsbiblioteket, lägga till effekter, justera volymen, och tysta, göra till soloinstrument, och panorera kanalremsorna precis som med andra instrumentkanalremsor. För mer information, se Mixern.
Att ändra till ett annat instrument kan kräva andra tonarter, klaver, och till och med typ av notrad. Läs mer om hur du ändrar notradstyp i Ändra notradstyp.
För att ändra en notrad genom hela partituret, ändra istället Notradstyp eller mall. Notradstyper och mallar som stöds av Musescore beskrivs i kapitlet Egenskaper för notrad/stämmor.
Du kan ändra utseende för en notrad från en viss punkt i ett partitur genom att lägga till ett "Ändra notradstyp"-element i en takt, och justera dess egenskaper i Egenskapspanelen. Detta kan användas när du byter mellan notrader med eller utan tonhöjd eller för olika experimentella notationseffekter.
Du kan annars dra symbolen från paletten till en takt i ditt partitur.
När du ändrar en "Byt notradstyp"-egenskap i Egenskapspanelen kommer det nya värdet att prioriteras framför värdet som visas i den globala Egenskaper för notrad/stämma-dialogrutan. Endast egenskapsvärdena i Egenskaper för notrad/stämma som inte kan ändras för "Byt notradstyp" kommer att gälla genom hela partituret.
Egenskaperna som kan ändras för "Byt notradstyp" i Egenskapanelen är:
Sticknotsstorlek
Använd storleken Liten notrad som definierats för partituret
Förskjutning
Förskjut notraden vertikalt
Skala
Ändra storleken på notraden med ett procenttal
Antal linjer
Ändra antalet linjer i notraden
Linjeavstånd
Ändra avstånd mellan två notlinjer
Stegförskjutning
Förskjut noterna på notraden relativt
Osynliga notlinjer
Sätt synlighet på/av för notlinjerna
Notlinjefärg
Ange färg för notlinjerna
Nothuvudsschema
Ange alternativa nothuvuden, som notnamn eller notform
Skaftlös
Visa/dölj notskaft
Visa taktstreck
Visa/dölj taktstreck
Visa hjälplinjer
Visa/dölj hjälplinjer
Generera klaver
Visa/dölj klaver
Generera taktarter
Visa/dölj taktarter
Skapa tonarter
Visa/dölj tonarter
Varning: Ordet "stämma", när det används i det här kapitlet och i fönstertiteln är i nuläget ett felaktigt bruk av formuleringar i Musescore 4 som kommer att uppdateras (gammal data från Musescore 3). I det här kapitlet betyder ordet Musescore-instrument, men kom ihåg att överallt annars i handboken och Musescore 4 betyder det Stämmor (funktionen för att skapa olika versioner av samma partitur).
Dialogrutan Egenskaper för notrad/stämma låter dig ändra visningsegenskaperna för en notrad, och egenskaperna för Musescore-instrumentet den tillhör. För att öppna dialogrutan:
Om du klickar på Navigeringspilarna ↑ och ↓ längst ner till vänster kommer osparade ändringar förloras och ändra till att redigera föregående eller nästa notrad.
Det finns fyra olika notradstyper:
1a. Standardnotrad I. En notrad med tonhöjder som används för de flesta instrument, förutom instrument med greppband och knäppta strängar.
1b. Standardnotrad II. En notrad med tonhöjder som innehåller ett instrument med greppband och knäppta strängar, med alternativ för att ange antal strängar och stämning.
2. Tabulaturnotrad. En notrad som innehåller ett instrument med greppband och knäppta strängar, och visar noter som en serie av bandmarkeringar på strängar. Innehåller också alternativ för att ange antal strängar och stämning.
3. Slagverksnotrad. En notrad med tonhöjd för slagverksinstrument.
fyra instrument som visas ovanför utgör exempel för respektive fyra notradstyper. Ladda ner detta testpartitur: MS4-1-1 Staffstypes.mscz
För varje typ finns fördefinierade Mallar att välja mellan i fönstret Avancerade stilegenskaper (Redigera notradstyp)
Att ersätta ett instrument byter också notradstyper, men kan få orimliga resultat och felaktig uppspelning. Exempel: Ersätt Piano (ett standardnotsystem, typ 1a) med Trumset (slagverksnotrad, typ 3).
Den övre delen av dialogrutan låter dig justera många aspekter för utseendet av en enstaka notrad. Följande alternativ är gemensamma för alla notradstyper:
Första kolumnen:
Andra kolumnen:
Tredje kolumnen:
Klicka på Avancerade stilegenskaper… för att öppna fönstret Redigera notradstyp; tillgängliga egenskaper varierar beroende på notradstyp.
Första raden: Linjer, Linjeavstånd: duplicerad UI för samma egenskap som nämndes tidigare
Andra raden: Visa klav, Visa taktart, Visa taktstreck: duplicerad UI för samma egenskap som nämndes tidigare
Längst ner i fönstret:
- Utfällbar lista över Mallar
Om du använder en mall ändras antalet linjer (typ 3 slagverksnotrad), eller så byts hela notradstyper (typ 1a, typ 1b och typ 2). För att använda en mall:
1. Välj en mall i den utfällbara listan "Mallar";
2. Tryck < Återställ till mall;
3. Tryck OK för att godkänna ändringarna och stänga dialogrutan (eller Avbryt för att avbryta åtgärden).
Tredje raden:
Under fliken Bandmarkeringar:
Bandmarkeringar är de siffror eller bokstäver som används för att visa platsen för noterna på greppbrädan. Följande egenskapsgrupp definierar utseendet för bandmarkeringar:
Under fliken Notvärden: egenskaper definierar utseendet för symbolerna som indikerar notvärden
Varning: Formuleringen "stämma" som används i rubriken är missvisande från och med Musescore 4.1.1
Instrumentets namn visas här. För att ändra instrument,
Obs: För att avaktivera utanför-register-färgning av noter, gå till menyfältet och välj Redigera→Inställnignar… (Mac: MuseScore→Inställningar…), klicka på fliken “Notinmatning” och bocka ur “Färga noter utanför användbart register.”
Ange oktav, och uppåt-/nedåtintervall för att säkerställa att transponerade instrument noteras korrekt. Detta utförs automatiskt av programmet för de flesta instrument.
För transponerade instrument visas ett ytterligare alternativ: "Föredra kors- eller b-förtecken för transponerade tonarter". Det finns tre alternativ:
Utöver de som nämnts ovanför har notrader för knäppta stränginstrument med greppband (Typ 1b och typ 2) ett par extra alternativ längst ner i fönstret:
Klamrar används för att koppla ihop flera notrader för ett instrument (t.ex. pianots ackolad) eller en instrumentgrupp (t.ex. 2 violiner, viola och cello i en stråksektion) i ett system. Se kapitlet Sidlayout - begrepp: system.
Klamrar läggs automatiskt till när ett partitur skapas i dialogrutan Nytt partitur. Du kan lätt ändra dem i förvalet inte är vad du önskade (se nedanför).
För att lägga till klamrar och svängda klamrar, använd paletten Klamrar.
För att lägga till en klammer till alla notsystem:
Alternativ metod:
Nästlade klamrar kan också läggas till med de här metoderna, med den inre först och den yttre sist. Ordningen kan redigeras i efterhand med egenskapen "Kolumn" (se nedanför)
Om du markerar en klammer kan du redigera dess egenskaper i Egenskapspanelen (sidofält).
Använd en av följande metoder:
Klamrar har också ett par globala egenskaper som kan justeras från Stilmenyn:
Taktarter läggs till i partituret från paletten "Taktarter".
Detta görs från sida 2 i dialogrutan Nytt partitur.
Använd en av följande metoder:
För att visa/dölja taktarter på en viss notrad:
För att avaktivera/aktivera alla påminnande taktarter (vid slutet av notrader):
För att visa eller dölja en individuell påminnande taktart:
Du kan också göra detta från Huvudpaletten (Shift+F9).
I vissa fall kan ett partitur visa notrader med olika taktarter som spelas samtidigt. Se exempelvis följande (J. S. Bachs Goldberg-variation nr. 26):
Den globala taktarten är 3/4, men taktarten i den övre notraden har satts fristående till 18/16.
För att ange en lokal taktart för endast en notrad:
För att öppna dialogrutan Taktartsegenskaper, använd endera av följande:
Den här delen av dialogrutan låter dig justera det allmänna utseendet för taktarten utan att påverka dess rytmvärde.
Annars kan du välja bland ett utbud av taktartssymboler nedanför.
Det här avsnittet låter dig justera balkningsegenskaperna för noter som förekommer i avsnittet som tillhör taktarten.
Kryssa för rutan "Ändra även kortare noter" om du vill att ändringar ska gälla även på balkgrupper nedanför.
För mer information om balkar, se Balkar.
Det finns ett par globala stilegenskaper för taktarter (se Format→Stil).
MuseScore justerar skaften för noterna i stämma 1enligt musikteoretiska konventioner. Skaften i stämma 2 och 4 är dock nedåtriktade som standard, medan skaften i stämma 3 är uppåtriktade. Skaften i stämma 1 vänds automatiskt uppåt om det finns noter i stämma 2 eller 4.
Den här åtgärden kommer även att verkställas på eventuella balkar.
För att dölja skaften för individuella noter:
För att dölja alla skaft i en instrumentstämma:
Skaftspecifika egenskaper och flaggor kan redigeras från fliken Skaft i avsnittet Not i Egenskapspanelen:
Globala inställningar för Skafttjocklek och Flaggstil kan också anges i Format→Stil→Noter.
MuseScore balkar noter enligt balkningsinställningen som tilldelats taktartssymbolen som används av noten och balkningsegenskapen för noten. Förval är att noter inte har en specifik balkningsegenskap. Om en egenskap tilldelas en not kommer den alltid att användas.
Se huvudkapitlet Taktarter
eller
Dessa objekt finns i paletten Balkegenskaper; se kapitlet Använda paletterna.
Notegenskapsobjekt:
Det här objektet tar bort den specifika balkningsegenskapen för en not. Noter utan specifik balkningsegenskap använder inställningen för taktarter; se översikt:
Följande objekt tilldelar regler. Avfärdande regler åsidosätter tillåtande regler.
Det här objektet skapar en avfärdande regel för balkskapande som ansluter den markerade noten med de båda intilliggande noterna. Det tvingar Musescore att använda flaggor istället för balkar.
Dessa tre objekt skapar avfärdande regler för balkskapande som ansluter den markerade noten och föregående not:
Det här objektet skapar en tillåtande regel för balkskapande som ansluter den markerade noten och båda intilliggande noter:
Verkställ notegenskapsobjekt
Dessa objekt finns i paletten Balkegenskaper; se kapitlet Använda paletterna.
Balkegenskapsobjekt:
För att skapa solfjäderbalk, använd endera av följande metoder:
Observera att endast balkar med två eller flera komponenter (dvs. 16-delsnoter eller kortare) kan använda solfjädrar.
Se tabellen ovanför för en beskrivning av balksymbolernas effekter.
Specifika egenskaper för balkar kan redigeras från fliken Balk i avsnittet Not i Egenskapspanelen:
Balktyper: Ändra balkmönstret vid markerade noter.
Solfjäderbalkar: Dito.
Tvinga horisontell: Gör att balkar för markerade noter horisontella.
Balkhöjd: Justera höjd och vinkel för balkar.
Redigering av dessa egenskaper beskrivs i avsnitten ovanför.
Ett par globala balkegenskaper kan anges från Format→Stil→Balkar:
Balkavstånd: Det vertikala avståndet från en balk till nästa.
Balktjocklek
Brutan balk minsta längd
Platta ut alla balkar: Bocka i för att göra alla balkar horisontella, oavsett sammanhang.
Standardnotation följer normalt ett antal konventioner som utformats för att förenkla utläsning av rytm. Grundidén är att gruppera noter på sätt som tydliggör vilka noter som tillhör vilket taktslag. Reglerna inkluderar:
En full diskussion om det här ämnet är utanför Handbokens uppdrag, men för mer information kan du se detta.
Här är ett exempel av en rytm som skrivits felaktigt och sedan korrekt:
MuseScore kan rätta till flera av dessa fall automatiskt.
För att omgruppera rytmer enligt de gemensamma konventionerna för standardnotation:
Själva rytmen ändras inte—endast dess notation.
[Översättarens kommentar: Engelskans "tuplets" saknar svensk motsvarighet. För att använda ett enda, kort, ord som inte är alltför obskyrt har vi beslutat att tills vidare använda N-oler.]
En N-ol är en grupp av noter som delar upp slaget på ett annat sätt än som normalt tillåts av taktarten. Trioler som består av tre åttondelsnoter i ett slag är den vanligast förekommande sortens N-ol.
En enkel N-ol, som triolen ovanför, kan matas in i notinmatningsläge eller normalt läge.
Noten eller pausen delas automatiskt upp för dig, och an lämplig annotering märks ut.
Noten eller pausen delas upp automatiskt för dig, och en lämplig annotering märks ut.
Om du behöver mata in serier av N-oler, och inte vill kontinuerligt upprepa N-olkommandot, kan du markera noterna i den första N-olen och trycka R (upprepa) så många gånger som du behöver; flytta sedan efterföljande noter till rätt plats med piltangenterna, genom att skriva om dem eller använd läget för att skriva om tonhöjd.
Mer komplexa N-oler kan skapas så här:
N-oler kan nästlas inuti andra N-oler.
För att skapa en nästlad N-ol:
Du kan välja att visa eller dölja en N-ols nummer eller klammer, ändra dess orientering, eller justera linjetjocklek. Se N-olegenskaper (nedanför) för detaljer.
Visningen av markerade N-oler kan ändras i avsnittet Trioler och N-oler i Egenskapspanelen.
Riktning: Bestämmer om N-olbeteckningen visas ovanför eller nedanför notraden. Tillgängliga inställningar är "Auto", "ovanför" (↑) eller "nedanför (↓).
Nummertyp: Påverkar nummervisningen. Välj mellan "Nummer", "Förhållande" eller "Ingen".
Klammertyp: Bestämmer klammervisningen. Inställningar är "Auto", "klammer", eller "ingen klammer".
Linjetjocklek: Tjockleken för N-olklammern, om en sådan visas.
Värden för "Stil för trioler och N-oler" kan redigeras i Format→Stil→Trioler och N-oler.
Värden för "Stil för text inuti trioler och Noler" kan redigeras i Format→Stil→Textstil→Triol och N-ol.
"Stil för trioler och N-oler" innehåller
Inställningarna inkluderar:
Det finns en komplett uppsättning taktstreck i paletten Taktstreck.
Annars kan du dra ett taktstreck från paletten till ett taktstreck i partituret.
Ändringar verkställs automatiskt på alla taktstreck på samma plats i partituret.
Annars kan du hålla ned Ctrl och dra ett taktstreck från paletten till ett taktstreck i partituret.
Endast taktstreck i den enstaka notraden ändras.
Detta kommer att lägga till ett "taktstreck" framför varje markerad not. Taktstrecket används bara för visning och kommer inte påverka hur takten hanteras i övrigt.
Om du vill dela upp en takt, alltså infoga ett äkta taktstreck i processen, se Dela upp en takt.
Här fokuserar vi på den vertikala förlängningen av taktstreck för att koppla ihop notrader, eller att reducera dem för att skapa delvisa taktstreck.
Taktstrecket fästs dit det ska, och alla andra taktstreck i notraden gör detsamma.
Delvisa taktstreck är lätta att skapa genom att justera "Spann från" och "Spann till" i avsnittet Taktstreck i Egenskapspanelen.
Du kan redigera egenskaper specifika för taktstreck i avsnittet Taktstreck i Egenskapspanelen:
Stil: Används för att ändra markerade taktstreck till en typ från den utfällbara listan.
Utöka till nästa notrad: Bocka för detta för att förlänga markerade taktstreck till notraden nedanför.
Spann från/till: används för att ange vertikala start- och slutpunkter för ett eller flera markerade taktstreck.
Ange som standard för notrad: Verkställer ändringarna i Utöka till nästa notrad och Spann från/till på alla taktstreck i notraden.
Förinställda spann: Verkställer den valda förinställningen till ett eller flera markerade taktstreck i partituret.
Ett urval av egenskaper för alla taktstreck i partituret kan ändras i Format&rarrMStil→Taktstreck:
Som standard visar MuseScore taktsiffror i början av varje notsystem förutom det första i ett avsnitt. Numrering börjar från den första hela takten i ett avsnitt.
Om du vill ändra taktnumrering:
För att alltid visa siffran för en viss takt, oberoende av stilinställningar, öppna Taktegenskaper och välj "Visa alltid" från den utfällbara listan Läge för taktsiffror.
För att dölja alla taktsiffror, bocka ur "Taktsiffror" i Format→Stil→Taktsiffror.
För att dölja siffran för en särskild takt, oberoende av stilinställningar, öppna Taktegenskaper och välj "Dölj alltid" från den utfällbara listan Läge för taktsiffror.
I Taktegenskaper, bocka för "Undanta från antal takter" (i fältet Annan).
I Taktegenskaper, redigera "Addera till taktsiffra". Både positiva och negativa siffror godkänns.
Som standard startar taktnumrering alltid om vid början av ett nytt avsnitt. För att hindra detta, och göra numrering kontinuerlig, välj brytningen och, i panelen Egenskaper, bocka ur "Nollställ taktsiffror för nytt avsnitt".
För att justera placeringen för alla taktsiffror, redigera X- och Y-förskjutningarna för "Position ovanför" och "Position nedanför" i Format→Stil→Taktsiffror.
Observera att ändringarna du gör på en taktsiffra i Egenskapspanelen kan gå förlorade om layouten ändras.
Värden för "Stil för taktsiffror" kan redigeras i Format→Stil→Taktsiffror.
Värden för "Stil för text inuti taktsiffror" kan redigeras i Format→Stil→Textstil→Taktsiffror.
Andra taktrelaterade sidor:
Em heltaktspaus ser ut som en helnotspaus, men är centrerad inom en takt, och indikerar att hela takten (eller en av stämmorna däri) inte spelar:
Det används ofta i alla taktarter (förutom i 4/2 och 8/4).
Använd följande metod om alla markerade takter är av "standardlängd"—dvs. utan anpassad taktlängd:
Om en eller flera takter innehåller en anpassad taktlängd, använd istället följande metod:
Om stämman bara innehåller pauser kan du markera den första pausen och trycka snabbkommandot för konvertering.
En flertaktspaus används för att indikera ett antal tomma takter, där antalet takter visas av en siffra ovanför/nedanför notsystemet.
Flertaktspauser kan sättas på/stängas av med kortkommandot M, eller genom att bocka i "Flertaktspauser" i Format→Stil…→Pauser.
Som standard kommer, om flertaktspauser är aktiverade, alla förekomster av två eller flera tomma takter att automatiskt konverteras till flertaktspauser.
För att ändra det minsta antalet tomma takter som behövs för att utlösa flertaktspauser:
Flertaktspauser kan sättas på/stängas av i både partituret och instrumentstämmor, oberoende av varandra.
Flertaktspauser bryts automatiskt vid viktiga ställen, som dubbla taktstreck, repetitionsbokstäver, tonarts- eller taktartsändringar, avsnittsbrytningar osv.
Du kan även bryta en flertaktspaus på andra ställen enligt följande.
Du kan redigera egenskaper som är specifika för flertaktspauser i avsnittet Flertaktspaus i Egenskapspanelen:
Visa nummer: Den här rutan är ibockad som standard. Bocka ur den för att dölja flertaktssiffran.
Nummerposition: Justera den vertikala placeringen av flertaktssiffran, ovanför eller nedanför pausen.
Värden för "Stil för text inuti Flertakspausintervall" kan redigeras i Format→Stil→Textstil→Flertaktspausintervall.
Värden för "Stil för Taktsiffror" kan anges i Format→Stil…→Taktsiffror:
Andra från Format→Stil…→Pauser:
Andra taktrelaterade sidor:
En upptakt är en delvis, eller ofullständig, takt i början av ett partitur eller avsnitt.
Obs: Konventionen är att taktnumrering börjar från den första fullständiga takten. MuseScore gör inte detta som standard, men du kan göra det manuellt genom att bocka för "Undanta från antal takter" i dialogrutan Taktegenskaper.
OBS: När det finns noter i din önskade upptakt bevarar MuseScore endast noterna längst till vänster, om de passar in i det Faktiska värdet du anger. Om exempelvis en 4/4-takt innehåller sex åttondelsnoter som börjar på slag 1, och du sätter värdet för Faktisk till 1 slag (för att skapa en upptakt på en fjärdedelsnot) kommer MuseScore bara att behålla de första fyra åttondelarna. Med en takt där man redan skrivit två åttondelsnoter, som börjar på slag 4, och ditt täljarvärde är 1, 2 eller 3, kommer MuseScore att ta bort noterna från takten, trots att de finns på den logiska platsen för sådana upptaktsnoter. Avslutningsvis behöver man förstå att upptaktskonfigurationer utförs utan att använda Taktartspaletten.
Det är vedertagen musikalisk praxis att undanta samma längd som upptakten från den sista takten i stycket eller samma reprisavsnitt. Samma metod för att avkorta takten gäller här.
En takt utan taktart är en som är av mindre eller större längd än den indikerade taktarten.
En takt av mindre längd än indikerad taktart kan skapas på exakt samma sätt som en upptakt (se ovan).
Andra sätt att skapa takter utan taktart beskrivs nedanför:
Extranoter/-pauser kan infogas i en takt med hjälp av antingen ett kortkommando, eller genom att använda ett särskilt inmatningsläge som kallas Infogningsläge:
Om det totala värdet av noter och pauser inuti takten inte stämmer mot taktarten kommer ett litet + eller - tecken att visas ovanför takten.
Det här kommandot slår ihop markerade takter till en takt.
Metod A. För att slå ihop endast två takter:
Metod B. För att slå ihop ett godtyckligt antal takter:
Noter:
1. Om du markerar takter i bara en notrad i ett partitur med flera notsystem kommer samma takter att slås ihop i varje notrad i systemet.
2. Balkning kan ändras automatiskt.
Det här kommandot infogar ett taktstreck innan en markerad not, vilket delar takten i två.
Använd en av följande metoder:
Andra taktrelaterade sidor:
Dialogrutan Taktegenskaper låter dig justera diverse egenskaper för en individuell takt—som synlighet, taktlängd, nummer och bredd ("Sträckning"). För att ändra alla takter i partituret, använd Format → Stilfönstret : kategorierna Partitur, Sida, Taktsiffror, och Takter. För att ändra alla takter i ett notsystem i hela partituret, ändra Egenskaper för notrad/stämma.
För att öppna Taktegenskaper, högerklicka på en takt och välj "Taktegenskaper".
Om du bara vill justera en takt, klicka på OK för att göra ändringarna permanenta. Men om du också vill justera intilliggande takter behöver du inte stänga dialogrutan; klicka bara på Verkställ, och använd sedan pilarna längst ner till vänster i fönstret för att flytta dialogrutan till den nya takten. Det nya taktnumret visas både längst upp i dialogrutan och i statusraden.
Synlig: Avbocka/bocka i rutorna för att visa/dölja markerad takt.
Skaftlös: Avbocka/bocka i rutan för att visa/dölja notskaft.
Nominell: Detta är taktarten som visas i partituret.
Faktisk: Justera dessa siffror för att öka eller minska taktens längd.
Undanta från antal takter: Bocka i för att hoppa över markerad takt vid räkning av antal takter.
Bryt flertaktspaus: Se Bryt flertaktspaus.
Läge för taktsiffror: See Heltaktspauser och flertakspauser.
Addera till taktsiffra: Ändra numrering från den här takten och framåt i partituret.
Avstånd: Denna egenskapen justeras normalt först med ett kortkommando (se Avståndsfaktor); använd "Taktegenskaper" för finjustering.
Antal uppspelningar: Detta visas bara om takten är innan ett avslutande repristaktstreck. Det indikerar antal gånger ett repriserat avsnitt spelas.
Antalet uppspelningar för en takt med avslutande repristaktstreck bör anges som en gång mer än antal gånger du vill att takten ska spelas (detta är oftast samma som antalet starter i reprislistan + 1).
Ta följande partitur:
Takt 4 bör ha antal uppspelningar satt till 4
Takt 6 bör ha antal uppspelningar satt till 3
Andra taktrelaterade sidor:
Klaver läggs till i partituret från paletten "Klaver".
MuseScore använder automatiskt de mest lämpliga klaverna för de olika instrumenten när du skapar ett nytt partitur. Du kan enkelt byta klav från partiturfönstret vid behov.
För att ändra en klav i början av ett notsystem, använd något av följande:
För att lägga till/ändra en klav mitt i en takt innan en not, använd något av följande:
För att lägga till/ändra en klav mitt i takten innan ett taktstreck, använd något av följande:
Anmärkningar: (1) Klaver “mitt i takten” är alltid mindre än den huvudsakliga systemklaven. (2) Noter efter en klavändring omplaceras automatiskt så att de fortsätter att klinga med samma tonhöjd.
För att ta bort en klav, markera den och tryck Del. Observera att klaver i början av notsystem inte kan tas bort.
För att visa/dölja klaver i början av alla notrader utan den första:
Klaver mitt i takten påverkas inte.
För att visa/dölja alla klaver på en särskild notrad:
Detta påverkar klaver både i början av en notrad och mitt i en takt.
För att visa/dölja påminnande klaver:
Om påminnande klaver är aktiverade kan du fortfarande dölja en individuell påminnande klav så här:
[Ska läggas till]
[Ska läggas till]
Se Påminnande klaver (ovanför).
Klaver som läggs till på en hel takt eller den första noten i en takt visas innan taktstrecket.
För att flytta klaven till efter taktstrecket:
1. Markera klaven
2. Öppna Egenskapspanelen
3. Under Position relativt till taktstreck, välj Efter
För att ersätta den första klaven i ett partitur, se Lägg till/Ändra en inledande klav.
Tablaturanvändare kan välja vilken typ av TAB-klav som ska visas:
Andra stilegenskaper finns i Format→Stil→Sida, nämligen:
Skapa klav för alla system
Skapa påminnande klaver
För detaljer, se Styr synligheten för klaver (ovanför).
Tonarter läggs till i partituret från paletten "Tonarter".
Den inledande tonarten ställs in från sida 2 i dialogrutan Nytt partitur.
Använd en av följande metoder:
Obs: Det är också möjligt, om än ovanligt, att lägga till en tonart mitt i takten genom att markera en not och sedan klicka på en tonart i paletten, eller genom att dra tonarten till en not.
Om du vill lägga till en tonart till endast en notrad, medan övriga förblir oförändrade, använd en av följande metoder:
Om du vill välja en tonart för endast en enstaka notrad, tryck och håll Ctrl (Mac: Cmd), klicka sedan på tonarten.
Använd en av följande metoder:
För att ersätta tonarten på endast en notrad, tryck och håll Ctrl (Mac: Cmd) innan du utför ovanstående åtgärder.
För att bara visa tonarter i början av ett partitur, och vid en tonartsändring:
För att visa/dölja alla påminnande förtecken (vid slutet av notraderna):
För att visa/dölja en enstaka grupp av påminnande förtecken:
Försiktighet är på sin plats när du arbetar i klingande tonhöjd och lägger till en tonart direkt till ett transponerande instrument. En Bb-klarinett, till exempel, noteras en ton högre än den klingar; alltså, för att klarinetten ska visas i G-dur behöver du lägga till tonarten F-dur från paletten. Och så vidare.
Vissa instrument (t.ex. valthorn) brukar skrivas utan tonart. För att åstadkomma detta behöver du lägga till en öppen/atonal lokal tonart för notraden (detta är redan gjort i partitur som skapas från mallar).
En öppen/atonal tonart ser ut som 'C-dur/a-moll'. Skillnaden från standardtonarter är att en öppen tonart aldrig förändras, oavsett tonartsändringar i resten av partituret.
För att skapa en egen tonart:
Dra förtecken till notradsbilden efter behov. Obs: Förtecken justeras horisontellt som standard. Om du vill placera ett förtecken i en anpassad position, håll Ctrl (Mac: Cmd) medan du drar det.
För att ta bort ett förtecken, markera det och tryck Del. Obs: Knappen Rensa tar bort alla tillagda förtecken.
Obs: Egna tonarter anpassas automatiskt till transponerande instrument. Om du vill att transponerande instrument ska använda egna tonarter exakt som de ser ut, som på paletten, behöver du ändra tillbaka transponeringen. Markera takten där tonarten placerats och använd Verktyg→Transponera.
Du kan redigera egenskaper som är specifika för tonarter i avsnittet Tonarter i Egenskapspanelen:
Visa påminnande förtecken på föregående system: Se Styr synligheten för tonarter (ovanför).
Modus: Du kan välja ett modus för tonarten vid behov—dur, moll, dorisk osv. Standard är "okänt".
Diverse stilegenskaper påverkar hur tonarter visas.
Visa tonart på alla system
Visa påminnande förtecken
Hur dessa egenskaper används tas upp i Styr synligheten för tonarter (ovanför).
Här kan du ändra hur tillfälliga förtecken visas i tonartsändringar i partituret.
Klav till tonart
Tonart till taktart
Taktstreck till tonart
Tonart till taktstreck
Tonart till första not
Dessa egenskaper styr diverse avstånd innan och efter tonarter i partituret.
Transponering innebär att höja eller sänka tonhöjden på markerade noter med samma intervall.
I MuseScore kan du transponera dina noter med kortkommandon, eller via dialogrutan Transponera.
För att transponera med kortkommandon, markera först ett antal noter (se Välja element). Använd sedan ett av följande alternativ, beroende på hur du behöver transponera noterna:
Tryck ↑ eller ↓ för att flytta markeringen uppåt/nedåt i halvtonsteg
Tryck Alt+Shift+↑/↓ för att flytta markeringen uppåt/nedåt i skalsteg (Mac: ⌥+Shift+↑/↓).
Tryck Ctrl+↑/↓ för att flytta markeringen uppåt/nedåt i oktavsteg (Mac: ⌘+↑/↓).
Dialogrutan Transponera ger dig mer kontroll över transponeringen, med alternativ för att transponera till specifika tonarter eller med angivna intervall.
Markera först ett antal noter som du vill transponera. (Se Välja element). Om inget har markerats kommer hela partituret automatiskt att transponeras.
Öppna sedan dialogrutan genom att välja Verktyg &rarr: Transponera...
När detta väljs kan du välja att transponera till en specifik tonart, eller med ett angivet intervall.
För att transponera markerade noter uppåt eller nedåt i halvtonssteg:
Välj detta för att transponera markeringen med ett angivet intervall utan att ändra befintlig(a) tonart(er). Obs: Detta leder till att intervallförhållandena mellan tonhöjderna i din markering kommer att förändras!
Transponerande instrument (som klarinett, valthorn, trumpet osv.) noteras på en annan tonhöjd (och med en annan tonart) än där de klingar. Den noterade tonhöjden kallas skriven tonhöjd, medan den faktiska tonhöjden kallas klingande tonhöjd.
Som standard visar MuseScore alla notsystem i skriven tonhöjd. Om du däremot vill se partituret i klingande tonhöjd, gå till statusfältet (längst ned till höger i MuseScores huvudfönster) och bocka för alternativet "Klingande tonhöjd", som inkluderar en stämgaffelikon.
När du ställer in ett partitur i dialogrutorna Nytt partitur eller Lägg till eller ta bort instrument kommer transponerade tonarter automatiskt att användas för transponerande instrument. Om du däremot, av någon anledning, behöver ställa in notsystemens transponering manuellt, följ dessa steg.
Korrekt transponerad tonart kommer nu att visas på notraden.
Enharmonisk stavning för den transponerade tonarten, antingen i kors- eller b-förtecken, anges i Egenskaper för notrad/stämma (se Ställ in intervall för transponering).
För att ändra enharmonisk stavning av tonhöjder i partituret, se Ändra stavning.
Oktaveringslinjer (Ottava) används för att visa att ett antal noter ska spelas en eller flera oktaver högre eller lägre än noterad tonhöjd. 8va alta-/bassa-linjer är särskilt vanliga i pianonoter, men förekommer ibland i andra instrument. 15ma alta (2 oktaver högre) och 15ma bassa (2 oktaver lägre) används också ibland. MuseScore skapar uppspelning för ottava. Linjen kan visas som heldragen eller prickad:
8--------┐or 8va--------┐: Spela en oktav högre än noterad tonhöjd.
8--------┘or 8va--------┘: Spela en oktav lägre än noterad tonhöjd.
Oktaveringslinjer hittar du i paletterna Tonhöjd och Linjer. För att lägga till en på en not eller takt, och justera dess längd, se kapitlen Använda paletten och Andra linjer : Lägg till linje. För att finjustera layoutpositioneringen, se Justera element direkt.
Egenskaper specifika för markerad(e) oktavering(ar) kan justeras i avsnittet Oktava i Egenskapspanelen, nämligen:
Typ: Anger om oktaveringslinjen är 8va, 8vb osv.
Visa endast siffror: Döljer text (såsom "va").
Visa linje: Gör linjen synlig/osynlig. Text påverkas inte.
Tillåt diagonal: Tillåt att linjen sluttar vid behov.
För andra egenskaper i den här fliken, se Linjeegenskaper.
Den här har ett liknande användargränssnitt som allmänna linjer (se Linjeegenskaper), men använder särskild kod för att specificera oktaveringstexten.
Se huvudkapitlet Mallar och stilar
Värden för "Stil för text inuti oktaveringar" kan redigeras i Format→Stil→Textstil→Oktava.
Detta kapitel tar upp hur nothuvuden ser ut i MuseScore.
En aspekt av notationssystem är nothuvudscheman. Ett schema är en uppsättning regler som används för att bestämma ett nothuvuds forms innebörd, varav en del stöds i MuseScore. Scheman som stöds berör nothuvudets innebörd relativt till en nots:
Det mest utbredda schemat är sannolikt det enda som de flesta musiker känner till. Det benämns som "Vanlig" i MuseScore och är standardinställningen för en ny notrad. Ytterligare information om de nio scheman som finns att välja mellan i MuseScore går att läsa på Egna notradstyper:Nothuvudschema.
Att förstå relativa tonhöjdsnotationer (notformssolfege, notformsnotation) kan fördjupa läsarens förståelse av det här kapitlet. Oftast förmedlar ett nothuvuds form en specifik innebörd, och den innebörden är bara associerad med en nothuvudform. Notformssolfege är som en variant av rörligt-do-solfege som tillhör undantagen. I till exempel en typ av "notformsnotation" måste en triangel användas för att notera en relativ "C4"-ton, men trianglar läses också som endast relativa "C" eller "F", och trianglar måste sjunga "Fa" eller en stavning som sångarna kommer överens om på plats. Den löst relaterade notformssolfegen noterar hur intervall uppfattas mycket bättre än inställningen "Normal".
Som visas ovanför kan diamantnothuvudet användas för flageoletter i gitarr, violin osv.; och streckat nothuvud för gitarrstrummande osv. Kryss kallas också krysshuvud, spöknot, eller död not.
Hur nothuvudformer slutligen visas i MuseScore bestäms av tre faktorer: nothuvudtypfaktorn, tonhöjdsfaktorn, och notvärdesfaktorn (eller rytm).
Tonhöjd kan påverka nothuvudform, beroende på schemat, men det händer bara på noter som inte använder en åsidosättande Nothuvudtypegenskap. Se avsnittet "Nothuvudtypfaktor". Nothuvudschemat "Normal" använder inte tonhöjd för att bestämma nothuvudets form.
Notvärdesfaktorn bestäms av en nots längd. För att redigera notvärdet, se kapitlen Skriva noter och pauser och Redigera noter och pauser. Det kan också åsidosättas visuellt för en enstaka not, medan dess faktiska värde och uppspelning lämnas oförändrade.
Tillgängliga alternativ för nothuvudtypfaktor beror på notsystemtyp:
Nothuvudschema används för att bestämma nothuvudens form, om det inte åsidosätts av en enstaka nots egenskap för Nothuvudtyp. När nothuvudschemat inte åsidosätts kan notens tonhöjd påverka nothuvudets form, beroende på schemat. Nothuvudschemat "Vanlig" använder inte tonhöjd för att bestämma nothuvudets form. När en not använder en åsidosättande Nothuvudtypegenskap påverkar inte tonhöjdsinformation nothuvudets form alls.
Nothuvudtypfaktor
Notvärdesfaktor
Ovanför visas Aikins sjuformssystem, en "notformsnotation"
Det finns sex metoder för att ändra "tonhöjd".
Oftast påverkar en nots tonhöjd endast dess plats eller vertikala position i notraden. För att ändra den:
Tablaturer, slagverksnotsystem och vissa nothuvudscheman (se Översikt) använder nothuvudform för att förmedla tonhöjdsinformation:
För att flytta nothuvuden horisontellt till andra sidan av skaftet, använd en av följande:
(Obs: Kontrastera kommandot med X, som flyttar skaft och balk horisontellt och vertikalt till andra sidan av nothuvudet)
Efter att ha markerat en not eller noter i ett partitur, i Egenskapspanelens Not: Huvudflik:
Det finns 8 teckensnittsalternativ (två nya alternativ sedan MuseScore 3) för nothuvud som anges i Format→Stil→Partitur. Nothuvud använder inte stilprofiler (Mallar och stilar).
Paletten Nothuvuden visas med teckensnittet Bravura.
När två noter i olika stämmor spelas på samma slag kan de antingen dela ett enda nothuvud, eller förskjutas för att möjliggöra visning av båda nothuvuden. Detta göra automatiskt av MuseScore enligt vissa regler (se nedanför).
För att tvinga två förskjutna nothuvuden i olika stämmor att dela på ett enda nothuvud, använd en av följande metoder:
Regler för automatisk delning eller förskjutning av nothuvuden:
Om du använder parade standard- och tablaturnotrader kommer du att uppleva fall där ett delat nothuvud i standardnotraden genererar två bandsiffror i tablaturen. I detta fall kan du dölja en av bandsiffrorna genom att göra den osynlig.
En ambitus indikerar registeromfånget inuti en notrad. Den används för att indikera lämplig röst för en viss stämma. Se Wikipedia: Ambitus.
För att skapa en ambitus, välj en av följande metoder:
De översta och nedersta noterna i omfånget kan justeras manuellt via Egenskaper.
Fyra olika egenskaper för ambitus kan ändras manuellt:
1. riktning: vertikal eller diagonal
2. nothuvudtyp
3. nothuvudets längd
4. linjetjocklek för linjen som dras mellan de två nothuvudena
För att ändra enharmonisk stavning för en eller flera noter, både i skriven och klingande tonhöjdsvyer:
För att ändra enharmonisk stavning i skriven tonhöjdsvy, utan att påverka klingande tonhöjdsvyn, eller det motsatta:
Obs: Om tonhöjderna för de markerade noterna inte har samma tonhöjd kan du få oväntade resultat.
Detta kapitel går igenom artikulationssymboler som finns tillgängliga i paletten Artikulationer (accenter, staccato, vibrato osv.).
För att lägga till verbala artikulationsobjekt, tillgängliga i paletten Text (legato, pizz., arco, tremolo osv.), till ett partitur, se kapitlet Skriv och redigera text. Gitarrartikulationer tas upp i kapitlen under Idiomatisk notation: Gitarr. Brass- eller träblåsartikulation (fall, doit, plop, scoop) tas upp i Arpeggion och glissandi.
För att lägga till en artikulation med ett kortkommando:
Vissa artikulationer (accent, marcato, staccato, och tenuto) kan läggas till från verktygsfältet för notinmatning (ovanför dokumentvyn).
För att lägga till ett objekt i ett partitur:
Du kan också dra och släppa en artikulationssymbol från paletten till ett nothuvud.
Vissa artikulationer påverkar noters uppspelning—som staccato, staccatissimo, louré (tenuto + staccato), och accenter. Detta hanteras automatiskt av programmet.
Redigerbara egenskaper för markerade artikulationer i partituret visas i Egenskapspanelen.
Se huvudkapitlet Mallar och stilar
Nedanför visas resultatet av några av alternativen på ett partitur.
Justera mot skaft
Justera mot nothuvud
Centrera mellan skaft och nothuvud
Håll alltid ihop
Föredra närhet till nothuvud (kombinerade artikulationer kan delas upp)
Inom musik avser ett verks dynamik variationen i ljudstyrka mellan noter eller fraser (wikipedia. I Musescore bör dynamiksymbolobjekt användas för att indikera dynamik. De är Textobjekt. Musescore tolkar dem för att skapa lämplig uppspelning.
Alla dynamiksymbolobjekt finns i paletten Dynamik. För att lägga till en dynamiksymbol i partituret, använd endera av följande metoder:
För att lägga till en dynamiksymbol som inte finns i Dynamikpaletten, exempelvis poco f, följ dessa steg:
Det finns ännu inga alternativ för att tilldela kortkommandon för att lägga till dynamiksymboler i ett partitur.
Beroende på mjukvaruversion kanske ändring av utseende på en dynamiksymbol ändrar dess uppspelning. Se avsnittet "Ändra uppspelning" nedanför.
Vanliga tecken är tecken som matas in (tangenterna trycks ned) på ett tangentbord; deras formateringsbeteende skiljer sig från professionella glyfer. Se handboken för musescore 3, kapitel Fonts (ej översatt till svenska).
Professionella glyfer är inte vanliga tecken; deras formateringsbeteende skiljer sig. De är inte kursiverade vanliga tecken. De skapas endast med kortkommandona som visas nedanför, men kopieras inte från andra program eller från internet, eftersom de inte precis är unicode-tecken. Se handboken för musescore 3, kapitel Fonts (ej översatt till svenska).
Glyf | Kortkommando för Windows & Linux | Kortkommando för Mac |
---|---|---|
Piano p | Ctrl+Shift+P | Cmd+Shift+P |
Forte f | Ctrl+Shift+F | Cmd+Shift+F |
Mezzo m | Ctrl+Shift+M | Cmd+Shift+M |
Rinforzando r | Ctrl+Shift+R | Cmd+Shift+R |
Sforzando s | Ctrl+Shift+S | Cmd+Shift+S |
Niente n | Ctrl+Shift+N | Cmd+Shift+N |
Z z | Ctrl+Shift+Z | Cmd+Shift+Z |
Ett Föredragstextobjekt kan läggas till bredvid ett dynamiksymbolobjekt för att indikera dynamik. För att lägga till ett till höger om en dynamiksymbol:
När ett Föredragstextobjekt läggs till på en not som redan har en associerad dynamiksymbol (eller det mosatta) justeras de två objekten automatiskt. Att dra eller flytta endera av dem flyttar båda. Att ändra egenskapen Position för endera kommer att ändra båda. Detta beteende kallas "Fäst till", och kan ändras med Föredragstextobjektets Egenskapspanel: Fäst till dynamikegenskap, se även huvudkapitlet för Föredragstextobjekt. källa https://musescore.org/en/node/351407.
Förklaras i avsnittet Dynamiksymbolegenskaper och "Dynamiksymbolstil" nedanför.
Uppspelningsfunktionen för dynamiksymboler utvecklas intensivt, den kan förändras drastiskt mellan programversioner. Informationen här gäller för Musescore 4.2 beta (november 2023). Den kan behöva uppdateras när du läser det här. Var god hjälp oss att uppdatera kapitlet.
För att sammanfatta skillnaderna från musescore 3,
Följande är en detaljerad beskrivning av ändringarna. Det är också nyttig läsning för användare som inte är bekanta med musescore 3:
Precis som i MuseScore 3, när en Standarddynamiksymbol, som p och ff osv., läggs till i ett partitur påverkas uppspelningen från den tillhörande noten fram till nästa dynamiksymbol. Avslutande taktstreck eller pauser nollställer inte ljudstyrkan till standardvolymen. Dynamiksymboler för enstaka noter, som sfz, påverkar endast uppspelning för just den noten de är associerade till.
Uppspelning beror på varje berört instruments Klanginställning, som väljs i Mixern. Se MuseScore 3 features not implemented in MuseScore 4: Velocity controls.
Uppspelning är förinställd, och ändras inte beroende på sammanhang. Detta tillåter att en f-symbol ändras till poco f, genom att lägga till vanliga tecken, medan uppspelningseffekten är den samma som för den ursprungliga f-symbolen. Det är dock sant, även om nya och korrekta professionella glyfer används. Till exempel en ppp-symbol som skapas genom att ersätta innehållet i en f-symbol (tillagd från en palett), med tre p-glyfer, ser ut exakt som ppp i paletten, men spelas upp som f.
Uppspelningsinställningar för dynamiksymboler, Egenskapspanel: Uppspelningsfliken, som fanns i MuseScore 4.0, har tagits bort. Se https://github.com/musescore/MuseScore/issues/13858.
Hastighetsegenskapen för dynamiksymboler som fanns i MuseScore 3 har tagits bort. Hastighetsegenskapen är endast tillgänglig för enstaka noter; se Egenskapspanelen, dess effekt på uppspelning beror även på Klanginställning; se kapitlet Mixer.
Velocity property of dynamics symbol existed in MuseScore 3 is removed. The Velocity property is only available in individual notes, see Properties panel, its effect on playback also depends on Sound setting, see Mixer chapter.
Markerade dynamiksymboler kan redigeras i Egenskapspanelen. Under Egenskaper : Dynamik:
Dynamiksymbolobjekt är Textobjekt, teckenformatering med Egenskaper : Text beskrivs i kapitlet Formatera text. Egenskapen Teckensnitt påverkar vanliga tecken, men inte de professionella glyferna. Professionella glyfer använder "Musikteckensnitt"; se avsnittet "Dynamiksymbolstil". Dynamiksymbolobjekt skiljer sig från andra textobjekt i att de inte har den åsidosättande Textstilegenskapen (under Visa mer) som används av vanliga tecken inuti symbolen. De använder alltid profilen "Stil för text inuti föredrag".
För att redigera partituromfattande inställningar, se avsnittet "Dynamiksymbolstil".
Se huvudkapitlet Mallar och stilar
[Översättarens kommentar: Originaltexten använder 'hairpin' som samlingsnamn, som förkortas till 'pilar' i viss litteratur. För tydlighets skull skrivs det fullständiga namnet ut i handboken.]
Crescendo-/diminuendopilar är symboler som används för att indikera gradvisa ändringar av ljudvolym i partituret. Det finns två sorter: crescendo (ökande ljudstyrka) och diminuendo (minskande ljudstyrka).
Det finns också crescendo- och diminuendolinjer som gör samma sak:
Du hittar alla i paletterna Linjer eller Dynamik.
För att lägga till crescendo eller diminuendo från en palett, använd ett av följande alternativ:
För att lägga till cresc.-/dim.-pilar med ett kortkommando:
För att utöka eller dra ihop notintervallet för en crescendo-/diminuendopil, se Ändra intervall för en linje.
För att ändra höjden, markera höjdjusteringshandtaget (skuggat i bilden nedanför) ...
... och använd sedan piltangenterna på tangentbordet, förskjutningar (Egenskapspanelen), eller dra med musen för att flytta handtaget till önskad position. (Se Grunder: Justera element direkt.)
Annars kan du justera "Höjd" i avsnittet Crescendo/diminuendopil: Stil i Egenskapspanelen.
För att göra det möjligt att en pil lutar diagonalt, kryssa i rutan "Tillåt diagonal" i Crescendo/diminuendopil: Stil i Egenskapspanelen. Flytta sedan start-/slutjusteringshandtagen för att uppnå önskad lutning.
Se egenskaper för crescendo-/diminuendopilar.
[Kommer att läggas till]
Du kan redigera egenskaper som är specifika för crescendo-/diminuendopilar i avsnittet __Crescendo/diminuendopilar I Egenskapspanelen.
Niente-cirkel: Placerar en liten cirkel i slutet av diminuendopilen.
Tillåt diagonal: Tillåter att pilen lutas; se Ändra utseende för crescendo-/diminuendopilar (ovanför)
Linjestil: Välj mellan heldragna, streckade eller prickade linjer.
Tjocklek / Höjd:
Höjd (nytt system): Ange höjden för efterföljande pilar om den första omfattar ett helt system.
Position: Över eller Nedanför.
Egenskaperna här låter dig ange inledande, avslutande, och fortsättande texter, och deras vertikala förskjutningar.
Värden för "Stil för dynamik och pilar" kan redigeras i Format→Stil→Dynamik.
Värden för "Stil för text inuti dynamik" kan redigeras i Format→Stil→Textstil→Crescendo-/diminuendopil.
I Musescore 4.1.1 påverkar inte alternativet "Stil för dynamik" : "Åsidosätt ordinarie teckensnitt" dynamiktext. Använd "Stil för text inuti dynamik" : "Teckensnitt".
En legatobåge är en välvd linje mellan noter med olika tonhöjd som indikerar legatofrasering; exakt uttolkning varierar mellan instrument.
Legatobågar bör inte blandas ihop med bindebågar, vilka binder ihop noter med samma tonhöjd och förlänger notvärdet för den första noten till att också omfatta de överbundna noterna.
Efter att ha markerat en not kan en legatobåge skapas på endera av dessa sätt:
Exakt metod för programmen beror på om du är i notinmatningsläge eller normalt läge. Kortkommandometoden kommer att användas som ett exempel.
Genom att använda metod 2 (ovanför) kan du skapa en legatobåge mellan noter i samma eller olika stämmor. Bågar mellan notrader kan skapas på exakt samma sätt. T.ex.
Du kan också justera start-/sluthantagen för en befintlig båge för att flytta bågens start och slut till en not i en annan stämma:
För att justera formen för en legatobåge eller dess omfattning, se Justera element direkt.
Följande egenskaper, som är specifika för legatobågar, kan justeras i Egenskapspanelen.
Stil: Heldragen, streckad eller punkterad linje.
Position: Över eller Nedanför.
Vissa förvalda egenskaper för alla legatobågar i partituret kan justeras i Format→Stil→Legato & bindebågar:
Andnings- och paustecken hittar du i paletten Andning & pauser.
Dessa tecken har också en justerbar påverkan på uppspelning.
En fermat, eller stanna, visas ovanför/nedanför en not, och förlänger dess skrivna notvärde. Det indikerar att musiken stannar upp.
Det kan också skrivas ovanför en paus, eller ett taktstreck, och indikerar då att en sats eller ett musikavsnitt avslutas.
Ett andningstecken placeras ovanför notraden, och talar om för en blåsmusiker eller sångare att de ska andas här, eller att andra instrument ska göra en liten paus. De kan förekomma mellan två noter eller i slutet av en takt.
En caesura indikerar också ett uppstannande, aningen längre än ett andningstecken, men kortare än en fermat. De kan förekomma mellan två noter eller i slutet av en takt.
För att lägga till en fermat:
Du kan också dra ett fermattecken till en not.
För att lägga till ett andningstecken eller caesura:
Du kan också dra ett andningstecken/caesuratecken till en not.
MuseScore placerar automatiskt andnings-/caesuratecknet i korrekt position, ovanför notraden och efter markerad not.
Stanna-tecken påverkar uppspelningen i partituret. För att justera deras varaktighet, klicka på Uppspelning i Egenskapspanelen och justera "Tidsutsträckning".
Position för markerade stanna-tecken kan justeras genom att klicka på Utseende i Egenskapspanelen och justera förskjutningarna. Du kan också dra ett tecken, eller gå in i Redigeringsläge och använda piltangenterna för att flytta det.
Dessutom kan du placera en fermat ovanför eller nedanför notraden genom att välja önskat alternativ i "Position i notsystem" i avsnittet Fermat på Egenskapspanelen.
Du kan ange standardegenskaper för positionering för alla fermater i Format→Stil→Fermater.
Ornament och ornamentlinjer kan läggas till från paletten Ornament.
Om den inte redan visas i palettområdet, se Lägg till flera paletter. Tillgängliga ornament inkluderar vändingar, (korta) drillar, och mordent, och vi fokuserar på endast dessa i det här avsnittet. Se Andra linjer för ornamentlinjer som (långa) drillinjer, uppåtprall, nedåtprall, och prallprall.
För att lägga till ett ornament i partituret:
För endast en drill är det möjligt att använda ett anpassat kortkommando istället vid steg 2.
Se huvudkapitlet för ornamentlinjer: Andra linjer.
Proceduren för att lägga till ornamentlinjer är samma som för alla andra linjer. Dvs:
Om du därefter behöver justera ornamentets längd, se Ändra intervall för en linje.
Ornament tar hänsyn till tonarten och tillfälliga förtecken i takten. Som standard kommer drillar, vändningar, mordent och andra ornament att visa och spela upp diatoniska intervall. Använd Egenskapspanelen för att ändra intervallen, visa aktuella förtecken i partituret och ändra uppspelningen.
För att ändra intervall för ett ornament:
Drillar kan anpassas kvalitativt (dur, moll, överstigande osv.) och intervall från unison till oktav. Korrekt förtecken eller övre extranot kommer att visas i partituret ovanför eller nedanför ornamentet. För intervall större än en sekund, använd hellre ett tremolo.
Både övre och undre intervall kan anges för vändningar.
Kort drill- och mordentintervall kan anges till liten eller stor sekund.
Tillfälliga förtecken som först används endast av ett ornament behöver upprepas eller återställas efteråt i takten för tydlighets skull, vilket innebär att det inte är möjligt att ta bort tillfälliga förtecken där noten:
Om en takt exempelvis inleds med en kromatisk vändning på ett A, som i bilden nedanför, kommer alla G och B efteråt i takten ha ett tillfälligt förtecken, även om det är detsamma som visas i ornamentet.
Medan dessa förtecken inte kan tas bort kan deras synlighet inaktiveras. För att göra detta:
Följande egenskaper för markerade ornament kan redigeras från avsnittet Ornament i Egenskapspanelen:
Använd placeringskontrollerna för att antingen låta MuseScore automatiskt välja standardplaceringen, eller välj manuellt över eller under.
När de markeras kommer tillfälliga förtecken, inklusive de som är kopplade till ornament, ha följande alternativ i Egenskapspanelen:
Förvalda storleks- och utrymmesegenskaper för ornament kan redigeras i Format→Stil…→Artikulationer & ornament.
Ornament kan omplaceras individuellt genom att klicka och dra i partituret, eller via dialogrutan Utseende i Egenskapspanelen.
Arpeggion, strummpilar, glissandi, portamento, bends i bleckblås- eller träblåsinstrument och Gitarrtekniker: Glid in och glid ut kan läggas till från paletten Arpeggion & glissandi:
Många har en justerbar effekt på uppspelning (se nedanför).
För att lägga till ett arpeggio eller strummande i ett partitur:
Du kan också dra en arpeggio-/strumningssymbol från en palett till ett nothuvud.
Klicka på ett arpeggio, så kommer två justeringshandtag att visas överst och nederst på symbolen. Du kan antingen flytta uppåt eller nedåt genom att dra, eller genom att välja ett handtag och använda piltangenterna upp/ned.
Arpeggion omfattar bara stämman där de först infogades, men kan därefter justeras till att omfatta flera stämmor i samma instrument, till och med över flera notrader.
För att justera ett arpeggio till att omfatta flera stämmor:
Handtaget kommer att hoppa till nästa stämma ovanför och nedanför som har noter på samma plats. Detta inkluderar stämmor i notrader ovanför och nedanför, vid arbete med instrument som använder flera notrader.
Arpeggiot anses 'tillhöra' den översta stämman som omfattas, och kommer att färgläggas därefter.
(Innan MuseScore 4.2 kunde bara det nedre handtaget användas, för att utöka arpeggiot till en stämma av samma nummer i notraden eller rader nedanför. Övriga justeringar behövde göras manuellt.)
För att ändra hastigheten för ett markerat arpeggio, tryck Uppspelning i Egenskapspanelen, och justera "Brytningstid".
Om du vill stänga av uppspelning helt, bocka av "Spela upp"-rutan i avsnittet Allmänt i Egenskapspanelen.
Standardegenskaper för alla arpeggion i partituret kan justeras från stilmenyn i Format→Stil→Arpeggion:
För att lägga till en glidning eller "portamento" mellan två noter, lägg till ett glissandotecken och ändra dess utseende och uppspelningsinställning.
För att lägga till en glidning eller ett portamento före eller efter en not innan en not (en stråkinstrument- eller gitarrteknik), lägg till antingen en av de fyra bleckblås- eller träblåsinstrument-bends eller en Gitarrtekniker: Glid in och glid ut; se även symbolkategorin i huvudpaletten, men dessa påverkar inte uppspelning.
Obs: GIttarglidningar tar upp i Gitarrtekniker.
Du kan också dra en glissandosymbol från paletten till ett nothuvud.
Glissandi kan korsa notrader vid behov:
Vid behov kan du ändra start- eller slutposition för ett glissando på följande sätt:
Den här metoden kan också användas för att flytta redigeringshandtaget mellan stämmor och mellan notrader.
Linjetypen för ett markerat glissando—vare sig rak eller vågig—och associerad text, kan ändras i avsnittet __Glissando_ i Egenskapspanelen. Du kan också stänga av text genom att avbocka rutan "Visa text".
För att ändra uppspelningseffekt, klicka på Uppspelning och välj ett alternativ från den utfällbara listan: kromatisk, vita tangenter, svarta tangenter, diatonisk, portamento (det här alternativet för glissandotecknet skapar ett portamento mellan två noter; för att lägga till andra typer, se portamento).
Du kan också välja att stänga av uppspelningseffekten genom att avbocka "Spela upp" i avsnittet Allmänt i Egenskapspanelen.
Följande egenskaper är tillgängliga i avsnittet Glissando i Egenskapspanelen.
Glissandolinje: Välj mellan "rakt" eller "vågigt".
Visa text: Avbocka/bocka i rutan för att avaktivera/aktivera visning av glissandotexten.
Text: Ange text att visa med glissandot.
Standardstilen för all glissandotext bestäms av inställningarna i "Glissando" i Format→Stil→Textstil.
Bör inte blandas ihop med Gitarrtekniker: Bends.
Paletten Arpeggion & glissandi innehåller också bend-symboler för bleckblås- och träblåsinstrument:
Dessa påverkar uppspelning av partituret.
Fall:
Doit:
Plop:
Scoop:
Om du inte är säker på vilken som är vilken kan du hålla muspekaren över ikonen. Då visas symbolens namn i ett tooltip-fönster.
Du kan annars dra en bend-symbol till ett nothuvud i partituret;
För att ändra bendens form, klicka på den för att visa fyra justeringshandtag. Dra i handtagen, eller klicka på dem och tryck på piltangenterna, tills du får den form du vill ha.
Prydnadsnoter kan läggas till i partituret från paletten Prydnadsnoter.
För säckpipsblåsare finns det en omfattande uppsättning prydnadsnoter i paletten Säckpipsornament.
Prydnadsnoter är små noter (i sticknotsstorlek) som ornamenterar en föregående eller efterföljande not. De tar sina notvärden från tillhörande not, men räknas själva inte in i taktlängden.
Det finns flera sorter:
Acciaccatura: Skrivs i regel med ett diagonalt streck genom notens flagga, eller genom balken, om det finns en serie med balk.
Appoggiatura: En betonad not som tar halva värdet från tillhörande not.
Prydnadsnot efter (drillavslut):
Obs: För standardnotrad och tablatur fungerar följande instruktioner för att lägga till prydnadsnoter i både notinmatnings- och normalt läge.
Annars kan du dra en prydnadsnot från paletten och släppa den på en not i partituret.
Du kan lägga till en löpning av prydnadsnoter till en markerad not genom att upprepade gånger göra något av följande:
För att lägga till ett ackord som består av prydnadsnoter:
För att redigera det visuella notvärdet, klicka på prydnadsnoten i normalt läge, och välj ett notvärde från notinmatningsverktygsfältet eller genom att använda ett kortkommando (se Välj notvärde).
Standardnotrader. För att ändra tonhöjden för prydnadsnoter, använd en av metoderna som beskrivs i Redigera noter och pauser.
Tablatur. För att ändra tonhöjden för prydnadsnoter, använd en av metoderna som beskrivs i Ändra tonhöjd i normalt läge (tablatur).
[Kommer att läggas till?]
Du kan justera standardstorleken för alla prydnadsnoter i Format→Stil→Storlekar.
Ett Tremolo är en snabb upprepning av en not eller ett ackord, eller en snabb växling mellan två noter eller ackord. Placering av tremolon hanteras automatiskt av programmet.
För noter med skaft indikeras det rytmiska värdet för tremolot av antalet diagonala streck genom skaftet. Ett streck indikerar att den ursprungliga noten ska delas upp i åttondelar. T.ex.
Två streck delar upp noten i sextondelsnoter, och tre streck i trettioandradelsnoter. På helnoter placeras tremolotecknet ovanför noten.
I traditionella tvånots- och två-ackordstremolon ritas ofullständiga balkar mellan noterna för att indikera tremolots rytmiska värde (för att ändra stil, se nedanför). En balk indikerar åttondelsnoter, två balkar sextondelsnoter, och tre balkar trettioandradelsnoter. T.ex.
En symbol för pressvirvel finns också tillgänglig i Tremolopaletten. Den är dock endast avsedd för notation och har i nuläget inga uppspelningsegenskaper.
Tremolobalkar visas mellan noterna/ackorden, och utseendet för nothuvuden justeras därefter.
Exempel: För att mata in ett två-notstremolo med notvärdet av en halvnot, mata in två vanliga fjärdedelsnoter. Efter att du lägger till en tremolosymbol till den första noten kommer notvärdena automatiskt att dubbleras till halvnoter.
Tre stilar för tremolon mellan noter/ackord stöds i MuseScore; standardstil är den traditionella. För att ändra stilen:
En Musescore-linje är en typ av objekt som kan fästas (ankras) till ett horisontellt kontinuerligt spann av fler än två noter eller pauser, eller en vertikal samling noter (ett ackord). Ett Musescore-linjeobjekt innehåller en längd av rep eller en båge, och text (valfritt). Dessa objekt kan funktionellt påverka partituret, och dela vissa konfigurerbara linjeegenskaper, textegenskaper och stilar.
Musescore-linjeobjekt inkluderar dessa undertyper; följ hyperlänken i texten för att läsa deras särskilda huvudkapitel, eller "hoppa till avsnitt" i det här kapitlet:
Dessa markeringar innehåller en längd av rep eller båge, men räknas inte som Musescore-linjeobjekt eftersom de inte kan fästas (ankras) till ett kontinuerligt spann:
Obs: Följande beskrivning av åtgärder och allmänna beteenden gäller för Linjeobjekt som beskrivs här (dessa har inte egna kapitel i handboken); för Linjeobjekt som har egna handbokskapitel, se dessa kapitel för mer korrekt information.
Det vanligaste sättet att lägga en ny Musescore-linje är att använda antingen:
För att lägga till en linje på ett markerat spann:
Eller
För att lägga till en linje på en enstaka not:
För att justera spannet för en linje, se Ändra omfång för en linje.
Vanliga linjer kan läggas till från Linjepaletten. De kan användas för vad du än vill, som att skapa gitarrfingersättning/strängnummerlinjer. De kan justeras till att vara diagonala eller vertikala.
En notradstextlinje, som notradstext, fixeras till en notrad i ett notsystem, och gäller endast för den notraden. Den visas endast i stämman som inkluderar just den notraden.
En notsystemtextlinje, som notsystemtext, fixeras till en notrad men gäller för alla notraderna i notsystemet. Den visas i alla instrumentstämmor.
Tempomarkeringar som rit --- är nya i Musescore 4; de påverkar uppspelningens tempo.
Bör inte blandas ihop med (korta) drillar; se Ornament.
Drillinjer har uppgraderats i Musescore 4. De har många nya tryckinställningar, som att visa en liten not inom klamrar och tillfälliga förtecken för att notera tonhöjd i en drill. Dessa inställningar förklaras i Ornament.
De skapar fortfarande uppspelning med SoundFontinstrument, som i tidigare Musescore-versioner. Om instrumentet använder Muse Sounds, och ljudsamplingen finns, kommer en drillinje använda det undersköna inspelade drilljudet för uppspelning, exempelvis för en drillinje på en ren kvint.
Egenskapspanelen låter dig se och redigera allmänna inställningar, inställningar för utseende, och uppspelningsinställningar.
Namnet för nedanstående avsnitt varierar beroende på linjetyp. Men det kommer att ha två flikar som heter Stil och Text:
När du klickar på Stilfliken kan du anpassa egenskaperna för själva linjen:
Linjetyp: Välj mellan rak, böjd, böjd med hake, eller dubbelhakad.
Tjocklek / Hakhöjd:
Stil: Välj mellan heldragen, streckad eller prickad linje.
Streck / Mellanrum: Justerar utseende om "streckad" linje är vald.
Om du klickar på Textfliken kan du lägga till och placera godtycklig text som kopplas till linjen:
Inledande text: Skriv texten (om någon) som ska visas vid linjens början.
Vertikal förskjutning: Låter dig flytta texten vertikalt relativt till linjen (i sp.).
Text vid fortsättning på nytt system: Om textlinjen passerar slutet på en notrad kommer denna text att visas innan linjen på nästa notsystem.
Vertikal förskjutning: Samma som ovan.
Värden för "Stil för textlinje" kan redigeras i Format→Stil→Textlinjer.
Värden för "Stil för systemtextlinje" kan redigeras i Format→Stil→Systemtext.
Värden för "Stil för text inuti textlinje" kan redigeras i Format→Stil→Textstil→Textrad.
Symbolpaletten är en kategori inuti Huvudpaletten, och innehåller alla symboler och text från alla inbyggda notteckensnitt.
Till skillnad från andra kategorier i Huvudpaletten saknar objekten i Symbolpaletten funktion: de används bara för visning, och har ingen annan påverkan på partituret.
Du bör hitta de flesta symboler och textobjekt du behöver för att skriva noter i Palettpanelen—att använda Symbolpaletten bör endast ske när du letar efter specialistobjekt som inte finns tillgängliga i de mindre paletterna, eller i de fall då du verkligen behöver ett funktionsfritt element.
För att visa Symbolpaletten, välj Visa→Huvudpalett, eller använd kortkommandot Shift+F9.
Välj “Symboler” i listan över rubriker för att visa alla symboler under alla underkategorier. Välj en underkategori för att fokusera på en specifik grupp.
Du kan söka efter en symbol genom att skriva in en sökterm i Sökrutan längst upp i Symbolavsnittet. Ange musikteckensnittet du vill använda i den utfällbara listan längst ned till höger.
Symboler som läggs till från Symbolpaletten skalar linjärt med partituret (se Notradsstorlek), men deras teckenstorlek är fast.
Om du behöver en symbol med justerbar teckenstorlek kan du överväga att istället lägga till den från paletten Specialtecken som notradstext.
Använd en av följande metoder:
Efter att du lagt till en symbol kan du, vid behov, lägga till ännu en symbol till den befintliga symbolen. Använd ett av följande:
För att flytta symboler kan du dra dem, eller redigera förskjutningarna i avsnittet Utseende_ i __Egenskapspanelen. Du kan också flytta symbolen med piltangenterna—efter att markera den och gå in i redigeringsläge genom att trycka Alt+Shift+E or F2.
Om två symboler har kopplats ihop (se Lägg till på andra symboler, ovanför), om du flyttar symbolen som lades till först kommer du att flytta båda. Du kan dock fortfarande flytta den andra symbolen relativt till den första.
Ett repristecken ser ut som ett dubbelt taktstreck med en punkt ovanför och nedanför mittlinjen i notraden (se bild nedanför). Det används för att omsluta upprepade avsnitt av partituret.
Placera ett inledande repristaktstreck i början av avsnittet som ska upprepas, och ett avslutande repristaktstreck i slutet av avsnittet.
Om början av det upprepade avsnittet sammanträffar med början av stycket behövs inget inledande repristaktstreck.
Se Voltas för reprisavsnitt med flera avslut.
För att ändra antalet gånger reprisavsnittet spelas, justera uppspelningsantalet för den sista takten i dialogrutan Taktegenskaper.
För att ignorera uppspelning av repristaktstreck, hopp och markeringar genom att avbocka Uppspelningsverktygsfält : Kugghjul → Spela repriser, se kapitlet Uppspelningskontroller.
Gör något av dessa efter behov
Se huvudkapitlet Mallar och stilar
Värden för "Stil för taktstreck" kan redigeras i Format→Stil→Taktstreck. Ange tjocklek, avstånd, osv.
Volta-klamrar är linjer ovanför notraden som används för att märka ut olika avslut för ett reprisavsnitt. Musescore skapar korrekt uppspelning. Nedanför visas ett exempel, där reprisavsnittet spelas en gång med avslutningen som märkts "1", sedan en gång till med avslutningen som märkts "2".
För att ändra tidsspannet som omfattas, se kapitlet Ändra omfång för en linje.
Egenskapen Avslutande hake påverkar uppspelning.
För att ändra tidsspannet som omfattas, se kapitlet Ändra omfång för en linje.
För att ignorera uppspelning av repristaktstreck, hopp och markeringar genom att avbocka Uppspelningsverktygsfält : Kugghjul → Spela repriser, se kapitlet Uppspelningskontroller.
Ladda ned exempelfil (mscz):
Takt 3 bör ha antal uppspelningar satt till 4
Takt 5 bör ha antal uppspelningar satt till 3
Exemplet spelas i den här ordningen: 1-3, 1-2, 4-5, 1-3, 1-3, 1-2, 4-5, 1-2, 6-8
Se huvudkapitlet Mallar och stilar
Värden för "Stil för text inuti volta" kan redigeras i Format→Stil→Textstil→Volta.
Hopp och markörer används för att skapa upprepade avsnitt i ett partitur.
Hoppobjekt som fungerar som hoppunkter:
Markörobjekt som fungerar både som hoppunkter och markerad taktposition:
Markörobjekt som endast fungerar som markerad taktposition:
Använd en av följande metoder
Hopp och markörer är textobjekt. För att redigera text, se kapitlen Skriv och redigera text och Formatera text. Symbolerna Segno och Capo är glyfer som kan läggas till från fönstret för specialtecken. Glyferna Segno och Capo använder Format → Partitur : Musikteckensnitt; se kapitlet Fonts i handboken för Musescore 3 (ej översatt till svenska).
Ignorera uppspelning av repristaktstreck, hopp och markörer genom att bocka av Uppspelningsverktygsfält : Kugghjul → Spela repriser; se kapitlet Uppspelningskontroller.
Se huvudkapitlet Mallar och stilar
Ett taktrepristecken indikerar att föregående takt ska upprepas. Två- och fyrtaktsrepristecken indikerar upprepning av de föregående två respektive fyra takterna.
För att lägga till ett taktrepristecken, markera en takt i partituret och klicka på taktrepriskonen i paletten Repriser & hopp. Eller dra tecknet till en takt.
För att lägga till ett två- eller fyrtaktsrepristecken, markera den första tomma takten efter avsnittet du vill upprepa, och klicka sedan på lämplig taktreprisikon i paletten Repriser & hopp. Du kan också dra reprisikonen från paletten till samma tomma takt istället.
Obs: Du kan behöva klicka på ikonen Mer i paletten för att visa två- och fyrtaktsrepristecknen.
För flertaktsrepriser kommer ett taktgrupperingstecken visas ovanför och mellan takterna. Detta håller ihop takterna på samma notrad om möjligt, ifall av automatiska layoutändringar i partituret. Tecknet kan tas bort vid behov.
Nummerposition i avsnittet Taktrepris i Egenskapspanelen låter dig redigera den vertikala förskjutningen av siffran ovanför takten.
Egenskaper för alla taktrepriser i partituret kan anges från Format→Stil…→Taktrepriser:
Som standard spelas alltid repriser. Om du vill stänga av uppspelning av repriser,
För harpans pedaler, se istället Idiomatisk notation: Harpa.
Detta kapitel fokuserar på de tillgängliga typerna av pianopedaltryck. För att lära dig mer om diverse pianopedaler, se denna artikel på wikipedia.
Tryck som stöds inkluderar:
Det finns tre olika deltyper:
Typ 1 inkluderar:
Visuellt sträcker sig linjen eller symbolen bara horisontellt till nothuvudet som har fästs till avslutsankaret.
Funktionellt, om den noten är fäst till en annan markerings startankare, kommer den efterföljande markeringen att automatiskt kopplas och rita en form som liknar "-^-", vilket indikerar pianotekniken "pedal släpps och trycks ned igen utan att släppa noten".
ovan visas autokopplingen; uppspelning följer också principen i pianotekniken
Om instrumentet använder SoundFonts som "MS Basic", eller vid export till MIDI-fil, skapas sustain (MIDI CC 64). När en serie typ 1-markeringar skapar ett "-^-" kommer uppspelning att matcha pianotekniken. Den första markeringen tolkas av synten som släpps vid noten som fästs till slutankaret. Enstaka eller efterföljande typ 1-markeringar skapar uppspelning som liknar typ 2: håll ut tills noten som fästs till slutankaret slutar.
De två sista typ 1-markeringarna som visas ovanför är enstaka eller efterföljande; de skapar samma uppspelning som typ 2
Typ 2 inkluderar:
Visuellt sträcker sig linjen horisontellt i en lämplig längd som omfattar det fulla notvärdet av noten som fästs till slutankaret.
Funktionellt, om instrumentet använder SoundFonts som "MS Basic", eller vid export till MIDI-fil, skapas sustain (MIDI CC 64). Typ 2 använder alltid håll ut tills noten fäst till slutankaret slutar.
Typ 1 och 2 kan bytas ut genom att justera egenskaper.
Typ 3 inkluderar sostenuto-pedalmarkeringen och anpassad Systemtext. De används endast för tryck och är saknar funktion.
ovan visas en typ 2-markering i ett partitur
Lägg till pedalmarkeringar från Linjepaletten; se Andra linjer:Lägg till en linje i ditt partitur.
Justera med Shift+←/→, byt handtag med Tab; se Justera element direkt: Ändra omfång för en linje.
Tyvärr kan du behöva kompromissa med tryckstil eller inte alls skriva noter om du måste ha en särskild uppspelning, på grund av de förklarade funktionella begränsningarna i typ 1 och typ 2. Från Musescore 4.1.1 skapar pedalmarkeringar alltid uthållen uppspelning (kan inte stängas av), vilket gör det omöjligt att använda knepet "lägg till överflödig symbol och gör den osynlig".
För att skapa en form som liknar "-^-" med en serie typ 1-markeringar, se till att slutankaret har fästs korrekt, vilket i regel är till den första noten i nästa takt istället för den sista noten i föregående takt. Den här stora bilden visar korrekt resultat för slutankaret.
Musescore 4.1.1 har inga kortkommandobindningar till palettobjekt. Kortkommandot som finns i Musescore 3 som du kan använda för att åter lägga till samma (senast använda) palettobjekt har tagits bort (är ännu inte återimplementerad).
Bör inte blandas ihop med Pedaländringar för harpa
Använd typ 1-markeringar. Förklaras i avsnittet "lägg till markering".
Om du har problem med import/export till/från MusicXML upplyser vi om att det kommer ändringar i Musescore 4.2. Se diskussionen på vårt forum https://musescore.org/en/node/356899.
Välj pedalmarkering(ar), i Egenskapspanelens Pedalavsnitt, Linjeegenskaper kan anges, det ytterligare alternativet för perdalmarkeringar är kryssrutan "Visa linje med rosett" under Stilfliken. Kryssa i den för att göra ðen förvalda linjen synlig vid utskrift och export.
Värden för "Stil för pedal" kan redigeras i Format→Stil→Pedal.
Värden för "Stil för text inuti pedal" kan redigeras i Format→Stil→Textstil→Pedal.
Se även Linjestil.
Markera en not i stämman som du vill flytta uppåt eller nedåt till den andra notraden. T.ex.
Tryck Ctrl+Shift+↓/↑ (Mac: Cmd+Shift+↓/↑) för att flytta stämman uppåt eller nedåt till den andra notraden. Annars kan du klicka på ikonen korsa-notrad i verktygsfältet för notinmatning och välja samma alternativ från sammanhangsmenyn.
Obs: Den här åtgärden fungerar per stämma, istället för individuella noter. Därav följer att om du vill se till att noterna finns kvar i samma stämma medan åtgärden utförs bör de skrivas i en annan stämma än den som väljs ovanför. Kom ihåg att noter som har flyttats till en annan notrad logiskt fortfarande tillhör den ursprungliga notraden. Det är anledningen till att ingen paus visas där de flyttade noterna stod.
För att justera Balkar vinkel och höjd, klicka på balken, och klicka sedan på ett justeringshandtag och använd piltangenterna eller musen för att dra i handtaget. T.ex.
Annars kan du göra mer precisa justeringar från balkavsnittet i Egenskapspanelen.
Hur du gör att ett ackord eller notskaft omfattar två notrader
[arbete pågår, var god lägg till information som saknas]
Se kursen Dragspelsnotation och uppspelningen.
Greppbrädediagram (eller Ackorddiagram) visas oftast ovanför notraden på lead-sheets och pianonoter:
De används i regel för gitarrackord, men MuseScore låter dig skapa dragram för alla stränginstrument.
Ett bibliotek med vanliga gitarrackorddiagram (dur, moll, septimackord) finns i paletten Greppbrädediagram.
För att visa ackordnamnet för ett diagram i paletten, håll muspekaren över det.
Använd en av följande metoder:
När ett av de förinställda diagrammen läggs till i partituret placeras automatiskt en ackordsymbol ovanför. Denna länkade ackordsymbol har samma egenskaper som en fristående ackordsymbol, och kan redigeras och flyttas på motsvarande sätt.
Den förvalda placeringen för en ackordsymbol relativt till dess tillhörande diagram styrs av egenskapen "Avstånd till greppbrädediagram" (sätts i Format→Stil...→Ackordsymbioler→Positionering). Det här värdet interagerar med ackordsymbolens Minsta avstånd (för att visa, tryck på Utseende i Egenskapspanelen). Justera diagrammets position manuellt om du behöver åsidosätta detta.
En länkad ackordsymbol kan tas bort oberoende av dess tillhörande diagram. Du kan också lägga till en ny länkad ackordsymbol till ett gräppbrädediagram: se Mata in en ackordsymbol.
Obs: Varken greppbrädediagram eller deras länkade ackordsymboler påverkas av transponeringskommandon.
Obs: Se också Egenskaper för greppbrädediagram (nedanför).
Förvald fingermarkör är en rund svart prick, vilket duger för standardackorddiagram (och skalor). Det finns dock ett antal andra former—kryss, fyrkant och triangel—för att göra det möjligt att använda andra notationsstilar.
Vissa arrangörer och lärare har utökat den grundläggande formen av greppbrädediagrammet, med fingerprickar av diverse former och genom att tillåta flera prickar per sträng. Jazzgitarristen Ted Greene och hans efterföljare är framstående exempel.
Notationsstil med flera punkter. Med den här metoden spelas ackordet som utgörs av runda prickar på greppbrädediagrammet först (se bild nedanför). Sedan, på efterföljande taktslag som markerats av ackordsymboler, modifieras ackordets fingersättning för att använda andra former på samma diagram; den normala uppspelningsordningen är: prick → X → ruta → delta, men det kan variera.
Valfri-not notationsstil. Ett annat sätt att använda flera prickar per sträng tillåter andra symboler att visa valfria noter, istället för fördröjda noter:
Redigera följande egenskaper enligt önskemål:
När ett greppbrädediagram markeras visas dess egenskaper i fliken Egenskaper i sidofältet enligt följande:
Längst ned i avsnittet Greppbrädediagram i sidofältet är en bild av det markerade greppbrädediagrammet. Ändringar på den här bilden verkställs automatiskt för greppbrädediagrammet i partituret också.
Globala egenskaper för greppbrädediagram kan anges i Format→Stil...→Greppbrädediagram:
Tremolo-linjesymboler fins i Gitarrpaletten (leta efter ett stort "V"), och läggs till och justeras på samma sätt som bend-symboler (ovanför)—med ett liknande grafiskt gränssnitt i "Tremolo"-linjeavsnittet i Egenskaper.
Du kan välja bland ett antal förinställningar i "Typ av tremolo-linje", eller skapa din egna.
Glidningar finns i paletten Arpeggion och glissandi. Det finns två typer:
Som standard har glidningar en påverkan på hur partituret spelas upp. Du kan stänga av detta genom att avbocka "Spela" i avsnittet Allmänt i Egenskapspanelen.
Använd en av följande metoder:
Om du vill ha glidningar från ett ackord till nästa kommer programmet att försöka länka rätt noter där det är möjligt. Om vidare justeringar behövs, se nedanför.
För glidningar mellan noter kan följande egenskaper justeras i avsnittet Glissando i Egenskapspanelen.
Glidningar mellan noter:
För att flytta ett sluthandtag vertikalt eller horisontellt, från en not till nästa:
In-/utglidningar:
För att justera position för sluthandtaget:
Ett Barréstreck är en textlinje som dras ovanför en gitarrnotrad för att indikera att passagen kräver en full eller halv barré. Symboler som de följande förekommer ofta i gitarrnoter:
Hel barré (2:a bandet):
Halv barré (2:a bandet):
C:et före de romerska siffrorna kan uteslutas, och andra variationer i linjestil och text är möjliga—enligt nottryckarna.
För att lägga till en barré:
För att justera längden för en linje, se Ändra omfång för en linje.
Hammer-on och pull-off noteras med bågar. Om du även behöver textnoteringar, skapa dem genom att använda notradstext; de kan sparas till en palett för framtida bruk (se Lägg till element från ditt partitur).
En naturlig överton kan noteras på ett av tre olika sätt:
En notering, som "Nat. har.", "N.H.", "Har.", används ofta, såväl som sträng- och bandsiffror; nothuvudet kan vara standard eller rutformat, och visas tomt istället för ifyllt med svart; band kan ha arabiska eller romerska siffror, och så vidare.
Åtgärda uppspelning: Om övertoner inte spelas upp i korrekt tonhöjd, tysta dem och skapa en dold stämma som innehåller övertonerna i klingande tonhöjd.
Se även How to Read Harmonic Notation on the Classical Guitar (douglasniedt.com).
En naturlig överton i tabulatur kan visas som bara ett bandmärke, eller kan följas av en prick, eller omslutas i en ruta, eller ett par vinklade klamrar. T.ex.
För att skapa ett par av vinklade klamrar:
Du bör kontrollera att notrads/tab-paren inte är länkade, eftersom du behöver kunna redigera varje notrad oberoende av den andra.
Typer av gitarrfingersättning och hur du lägger till dem beskrivs i Fingersättning.
Bör inte blandas ihop med Nonexistant node nid: 3329706.
Det här avsnittet visar gamla instruktioner för att använda Bends i MuseScore 4.0 till Musescore 4.1. Användare av MuseScore 4.2 och senare versioner, se kapitlet Nonexistant node nid: 326818.
Bends skapas med Bend-verktyget som finns i Gitarrpaletten. För att lägga till en eller flera bends i partituret, använd ett av följande alternativ:
En standard-band skapas i partituret. Du kan ändra benden eller välja bland diverse alternativ genom att använda "Bend-typ" i avsnittet Bends i Egenskapspanelen.
Bend-form och -längd kan redigeras i den grafiska vyn i avsnittet Bends i Egenskapspanelen:
Varje rött linjesegment mellan blåa noder representerar ett steg i benden, och varje steg sträcker sig horisontellt i 1 sp. i partituret. Lutningen för linjen visar om det är en uppåt-bend, nedåt-bend eller en hold. Så ovanstående grafik visar en uppåt-bend, sedan en hold—total längd 2 sp.
Den Vertikala axeln för grafiken visar hur mycket tonhöjden bänds uppåt eller nedåt: en enhet (sedan av en liten ruta) motsvarar en kvartston, 2 enheter en halvton, 4 enheter en helton, och så vidare.
För att lägga till ett ytterligare steg till en bend
För att ta bort ett bend-steg
Höjden för benden justeras automatiskt så att eventuell text visas precis ovanför notraden. Höjden kan justeras vid behov med en workaround:
Bends kan flyttas runt fritt med metoderna som visas i Ändra position för element.
Noter för knäppta stränginstrument noteras ofta i tabulatur (ofta förkortat till tab); detta ger en visuell representation av strängarna och bandsiffrorna. Tabulatur ses ofta i kombination med traditionella notrader.
Flera tabulaturmallar för vanliga instrument erbjuds. Om detta inte riktigt är vad du är ute efter kan du enkelt ändra mallen (se Ändra typ av tabulaturnotrad), och/eller anpassa notraden (se Tabulatur: anpassning).
Det finns tre möjligheter:
För att skapa tabulatur när du skapar ett nytt partitur:
För att skapa en tabulaturnotrad i ett befintligt partitur:
Noter för gitarr (och andra knäppta stränginstrument) noteras ofta med ihopparade standard- och tabulaturnotrader. I MuseScore kan notraderna antingen vara länkade eller olänkade.
Länkade: Ändringar du gör i notationen i en notrad uppdaterar automatiskt den andra.
Olänkade: Varje notrad redigeras oberoende av den andra. För att uppdatera den andra notraden, kopiera och klistra in relevant notation.
Obs: I båda fallen delar notrad/tabulaturparet samma instrument.
Det finns två sätt att göra detta när du skapar ett nytt partitur (A eller B):
A. Endast för länkade notrader:
B. För länkade eller olänkade notrader:
Använd denna metod när du vill lägga till i ett befintligt partitur:
Obs: Om du redan har en notrad i ett standard/tab-par i ditt partitur kan du enkelt lägga till notraden som saknas från instrumentpanelen. Se Lägg till och anpassa notrader.
Anmärkning för tabulatur för historiska instrument: A till och med K (förutom I) kan också användas för att skriva siffrorna 0 till 9. I fransk tabulatur visas istället motsvarande bokstäver; för L, M och __N__behöver du trycka respektive 10, 11, 12.
Se även Redigera noter och pauser (nedanför).
Se även Redigera noter och pauser (nedanför).
Oavsett om du använder ett tangentbord eller en mus kan du ange notvärde på ett av följande sätt:
Obs: Detta gäller endast för notinmatningsläge. Om du vill ändra notvärde för en markerad not i normalt läge, se Ändra notvärde i normalt läge.
MuseScore har också stöd för tabulaturnotation för historiska instrument som renässans- och barocklutor, theorber osv. Ett antal notationssystem används (franskt, italienskt, tyskt, spanskt), men det allra vanligaste är det franska.
Fransk tabulatur har 6 linjer som representerar de översta 6 körerna. Istället för siffror indikeras bandmärken med bokstäver—vilket beskrivs ovanför. Noter på baskörer nedanför den 6:e strängen (med eller utan band) representeras av symboler i utrymmet nedanför den 6:e linjen i tabulaturen.
För att mata in symboler nedanför den 6:e kören:
Tecken | Körnummer | Bandmärke automatiskt inmatat för ej dämpad kör |
---|---|---|
inget | 7 | a |
/ | 8 | /a |
// | 9 | //a |
/// | 10 | ///a |
4 | 11 | 4 |
5 | 12 | 5 |
6 | 13 | 6 |
7 | 14 | 7 |
Motsvarande kan du återgå till en högre kör genom att trycka ↑, och tecknet ändras därefter.
2. Om den markerade kören är knäppt, mata bara in ett bandmärke i notinmatningsläge (som visas ovanför). Om den markerade kören inte dämpas, tryck valfri nottangent i notinmatningsläge så kommer MuseScore automatiskt att mata in korrekt noll-bandmärke (se tabell ovanför).
I notinmatningsläge:
I normalt läge:
Obs: Bandmärket kan inte vara högre än värdet "Antal band" som sätts i dialogrutan Redigera strängdata.
För att flytta bandmärket till en intilligande sträng utan att ändra tonhöjd:
I notinmatningsläge:
I normalt läge:
Använd en av följande metoder:
Obs: Den här åtgärden kan bara utföras om relevant sträng är fri och kan producera den noten.
Se Ändra notvärde i normalt läge.
För att ändra ett bandmärke till ett krysshuvud/spöknot:
Obs: (1) Om stämningen ändras i en tab-notrad som redan innehåller noter kommer bandmarkeringar att justeras automatiskt (om möjligt); (2) Ändrad stämning i ett visst instrument gäller bara för partituret som bearbetas, och ändrar inga av programmets förinställningar.
Den nya strängen infogas nedanför den markerade strängen. Du kommer också att behöva justera antalet linjer i Egenskaper för notrad/stämma→Avancerade stilegenskaper.
Obs: Efter att radera en sträng i tabulatur behöver du också justera antalet linjer i Egenskaper för notrad/stämma→Avancerade stilegenskaper.
För instrument som Barocklutan används den här funktionen för att märka en baskör som ej nedtryckt—dvs. spelas alltid öppen, som en harpsträng. Detta innebär att endast ett bandmärke som indikerar ett nollband kan visas.
För att märka en baskör som ej nedtryckt:
Se även Historisk tabulaturnotation.
Den här egenskapen definierar den högsta bandsiffran som kan anges på en tabulaturnotrad.
MuseScore erbjuder ett antal vanliga tabulaturtyper. Om du vill ändra tabulaturtyp, välj ett av två alternativ:
Obs: För en detaljerad genomgång av anpassningsalternativ, se Anpassa utseende av tabulatur (nedanför).
Du hittar termerna "enkel", "vanlig" och "fullständig" i tabulaturtypnamnen:
Detta ger dig tillgång till ett komplett utbud av anpassningsalternativ för tabulatur. Se Notradsegenskaper: Tabulaturalternativ.
Globala inställningar anges i Format→Stil→Tabulatur.
En capo är en klämma smo kan fästas på ett stränginstruments greppbräda, exempelvis en gitarr. Capon förkortar i praktiken strängarna, vilket gör att instrumentet spelar med en högre stämning än normalt.
MuseScore låter dig emulera denna effekt genom att lägga till en Capo-markering till ett instruments notrad (eller notrader). Detta transponerar automatiskt uppspelning till önskad tonhöjd medan noterna, eller bandmarkeringarna, står oförändrade. Delvisa capon, där bara vissa strängar kortas av, är också möjliga (se nedanför).
Capo-elementet finns i Gitarrpaletten, som i vanliga fall är dold.
För att hitta capo-elementet:
Om du istället vill visa Gitarrpaletten permanent:
Obs: Dialogrutan Lägg till paletter kan i nuläget inte användas tillsammans med skärmläsare, så blinda användare måste använda den första metoden (via sökning).
Dialogrutan Capo-inställningar visas när du lägger till en ny capo-markering, eller markerar en befintlig capo-markering i partituret.
Obs: Tangentbordsanvändare kan trycka Tab för att flytta fokus till Capo-inställningar efter att dialogrutan dyker upp, och sedan använda piltangenterna för att navigera bland inställningarna. Om du trycker Tab en andra gång kommer dialogrutan att försvinna. För att få tillbaka den, avmarkera capo-markeringen med Alt+vänster, markera den igen med Alt+höger, och tryck sedan Tab för att flytta fokus till dialogrutan.
Standardbeteendet är att om du väljer Av kommer texten i partituret att ändras till "Inget capo".
Siffran i Band-spinnern anger på vilket band capon ska sättas. Om vi använder band 1 som exempel kommer tonarten transponeras uppåt med en halvton, band 2 med en helton, och så vidare. Textetiketten i partituret kommer att uppdateras automatiskt.
Om du till exempel väljer band 4 kommer texten i partituret att visa "Capo 4".
Obs: Tangentbbordsfokus kan fastna i bandredigeringskontrollen. Om detta händer, tryck Upp och Ner för att ändra spinnerns värde, och tryck sedan Höger för att gå till kryssrutorna Applicera till sträng nedanför.
Kryssruteväxlarna i avsnittet Applicera till låter dig ange att en capo bör appliceras endast på vissa strängar. När åtminstone en sträng stängs av kommer texten i partituret att ändras för att indikera ett delvis capo.
Om du till exempel väljer band 4 och sedan stänger av strängarna 1 och 2 kommer texten i partituret att visa "Delvis capo: Band 4 på strängarna 3, 4, 5, 6".
För att ändra orden i Capo-texten:
Genom att använda stegen ovanför kan du, vid behov, variera capo-inställningarna vid olika punkter i partituret. Varje capo-instans kommer att påverka transponeringen av alla efterföljande noter, fram till nästa capo-märke.
Obs: Det är inte möjligt att applicera fler än ett capo samtidigt. Den här funktionen planeras att implementeras i en senare version.
Den här sidan beskriver funktionalitet som introducerades i MuseScore 4.2. För strängstämning i äldre versioner av MuseScore 4, se Anpassa en tabulaturnotrad.
För att lägga till instruktioner för strängstämning till en notrad:
En stämgaffelikon kommer att visas ovanför din notrad.
Annars kan du först markera en takt, sedan välja elementet Strängstämningar i Gitarrpaletten.
Instruktioner för strängstämning läggs till på takter, och påverkar endast notraden de lades till i (inklusive eventuella länkade notrader). Du kan lägga till flera strängstämningar i olika takter i ditt partitur. Varje strängstämning kommer att gälla från början av takten där den lades till fram till nästa strängstämningselement.
När du har lagt till ett strängstämningselement i en notrad kan du specificera stämningen du vill ha för ditt instrument.
Stämgaffelikonen kommer att ersättas med den konventionella stämningstextinstruktionen, som består av inringade siffror för var och en av instrumentets strängar, och textangivelser som visar den nya stämningen för varje sträng.
Du kan anpassa strängstämningstexten till att visa valfritt antal strängar, samt vilken stämning du än önskar:
Observera att 'ögonikonerna' endast visar eller döljer textinstruktionerna i partituret. Den faktiska stämningen för varje sträng, i den mån det påverkar uppspelning och tabulaturens bandpositioner (se mer nedanför), bestäms av stämningen som indikeras i textfältet vid varje sträng – oavsett om den strängens stämningsinstruktion visas eller döljs i partituret.
När ett element för altererad stämning läggs till i en notrad kommer stämningen som anges för varje sträng att visas som en öppen position ("0") i tabulaturnotraden.
Under uppspelning kommer tonhöjden för alla bandpositioner på varje sträng att fortsätta relateras till tonhöjden för den öppna strängen: Ta som exempel...
Notationen på länkade standardnotrader påverkas inte av altererade strängstämningar. Detta låter spelaren fortsätta läsa de klingande tonhöjderna för varje sträng.
Ibland, särskilt i de fall då varje sträng på instrumentet har stämts ner lika mycket, är det lättare för musikanten att läsa standardnotationen i 'den vanliga' (dvs. för-stämda) tonhöjden istället för i klingande tonhöjd. För att åstadkomma detta kan standardnotraden transponeras.
Ett vanligt exempel är att vilja stämma gitarren neråt ett halvsteg utan att påverka standardnotationen. För att göra detta:
Både standardnotraden och länkade tabulaturnotrader (där det är relevant) kommer att visa bandpositioner och standardnotation i uppspelningens standardtonhöjd (som om ingen altererad stämning har specificerats). Uppspelning kommer dock att använda den altererade stämningen.
Att välja Klingande tonhöjd kommer att visa de klingande tonhöjderna noterade i standardnotraden.
[Endast ett utkast: mer innehåll kommer]
Den här sidan går igenom funktioner som lades till i MuseScore 4.2. För äldre versioner av MuseScore 4, se Gitarrtekniker.
För andra bend-typer, se bends för bleckblås- eller träblåsinstrument.
Från MuseScore 4.2 och framåt kan fyra typer av gitarr-bends läggas till i ditt partitur:
Dessa bends finns i Gitarrpaletten
I regel kopplar bends i MuseScore samman två noter: en ‘startnot’ och en ‘avslutsnot’.
Bends är sammanhangsberoende, vilket innebär att om avslutsnoten är högre än startnoten kommer en uppåtriktad bend att skapas. Av den anledningen kommer ett släpp att ritas om avslutsnoten är lägre än startnoten.
När en bend läggs till i en tabulaturnotrad kommer både start- och avslutsnoter att matas in som bandpositioner. Avslutsnoten kommer dock att döljas som standard. Detta låter dig skapa sekvenser av flera bends (exempelvis bend-släpp-kombinationer) genom att enbart använda tabulaturnotraden, utan att behöva mata in noter i standardnotraden. Om du i huvudsak arbetar i standardnotrader kanske du tycker att det är mer bekvämt att dölja dessa bandpositioner via inställningen Osynlig i Egenskapspanelen.
I alla dessa fall är bend-storleken, intervallavståndet mellan start- och avslutsnoterna, återspeglat i de noterade tonhöjderna i standardnotraden, vilket låter dig se formen av en melodisk linje, så som den påverkas av användandet av bends. På tabulaturnotraden anges bend-storleken av en numerisk indikator: "1" för en hel ton, "1/2" för en halvton, "1/4" för en kvartston osv.
För att applicera endera typ av bend i ditt partitur:
Windows Alt+B | macOS ⌥+B
En standard-bend kopplar ihop två noter: en ‘startnot’ och en ‘avslutsnot’. Standard-bends används oftast när det behöver finnas en tydlig rytm i bend-mönstret.
När en bend läggs till för en not kommer den automatiskt att dras till nästa not i partituret (avslutsnoten). Om en paus följer på startnoten kommer MuseScore att ersätta pausen så att benden har en avslutsnot att kopplas till.
Windows Ctrl+Alt+B | macOS ⌘+⌥+B
Prydnadsnot-bends kan användas för att indikera bends som inte har ett definierat rytmiskt värde; de spelas i regel precis innan taktslaget.
När du applicerar en prydnadsnots-bend till en not kommer den automatiskt att matas in ett diatoniskt steg lägre än noten den står före.
Saknar fördefinierat kortkommando: ange ditt egna i Inställningar
Pre-bends indikerar en sträng som ska bendas innan anslag. I standardnotraden visas det med en skaftlös prydnadsnot inom parenteser. På tabulaturnotraden illustreras det med en rak istället för böjd pil.
Saknar fördefinierat kortkommando: ange ditt egna i Inställningar
Små bends är den enda bend-typen i MuseScore som inte kopplas till en avslutsnot.
De anges alltid till en fördefinierad storlek av en ¼ av en ton, och bends alltid uppåt från startnoten.
Ett håll indikeras av en streckad horisontell linje mellan två bends. Det förekommer bara i tabulaturnotraden.
Håll-linjer ritas automatiskt där en bend-not också binds över till en eller flera noter.
Utöver det kan du manuellt visa eller dölja håll-linjer där det är lämpligast.
Både intervallstorleken och uppspelningshastigheten av bends kan justeras i MuseScore, antingen genom att ändra tonhöjden för bend-noter i standardnotraden eller genom att justera bend-kurvan i Egenskapspanelen.
För att ändra bend-storlek för en standard-bend, prydnadsnots-bend, eller pre-bend i standardnotraden, höj eller sänk tonhöjden för antingen start- eller avslutsnoten i ditt partitur. Bråktalsindikatorn i eventuella länkade tabulaturnotrader kommer att justeras automatiskt.
Både bend-storleken och dess uppspelningshastighet kan justeras via Egenskapspanelen.
För att justera bend-storleken:
Punkten lägst till vänster i bend-kurvan motsvarar startnoten i en bend. Punkten längst till höger motsvarar avslutsnoten.
Att dra den högra punkten (slutpunkten) av kurvan uppåt höjer avslutsnoten i ¼-tonsteg. Motsvarande gäller om du drar slutpunkten neråt. Bråktalsindikatorn i tabulaturnotraden, och noterad tonhöjd i standardnotraden, kommer att uppdateras efter ändringarna.
För att justera uppspelningshastigheten för en bend:
Att dra en punkt i kurvan horisontellt ändrar endast dess uppspelningshastighet, inklusive notvärdet som start- och avslutsnoterna hålls (indikeras med en horisontell linje). Det påverkar inte den rytmiska notationen i ditt partitur.
MuseScore gör det också möjligt att lägga till bends i ackord, och att skapa unisona bends.
För att lägga till bends i ackord:
För att skapa en unison bend:
För unisona bends kan det hjälpa att applicera benden i tabulaturnotraden, där det kan vara lättare att se exakt vilken sträng som bends.
För att anpassa utseendet för bends i ett helt partitur:
I denna dialogruta kan du ändra:
Harpor har i vanliga fall sju strängar per oktav, med en sträng per tonhöjdsklass från C till B. Moderna harpor har dessutom sju pedaler, där var och en har tre positioner: mitten (återställd), högst (sänkt), och lägst (höjd). Att höja pedalen från mittpositionen släpper spänningen för en tonhöjdsklass av strängar i varjje oktav, och sänker noterna med ett halvt steg; att sänka pedalen resulterar i noter som är ett halvt steg högre. Exempel: att flytta C-pedalen till den lägsta positionen gör att alla C-strängar spelar C#.
I noter för pedalharpor indikerar diagram eller textmarkeringar i partituret när pedalpositionerna ska ändras för att ändra noterna som spelas.
Från och med MuseScore 4.1 finns elementet dragram för harp-pedal i paletten Harpa.
Noter som inte kan spelas med vald pedalkonfiguration kommer att bli röda.
Digramvyn visar alla pedaler, medan textvyn endast visar noterna som behöver ändras sedan den senaste pedalmarkeringen.
Som standard visas diagram ovanför notrader, och textmarkeringar visas emellan dem.
För att ändra ett diagram, markera det i partituret för att öppna dialogrutan på nytt.
Diagrammet motsvarar visuellt de sju harppedalerna. De tre till vänster om den vertikala linjen är vänster fots pedaler; de fyra till höger motsvarar höger fots pedaler. Från vänster till höger är noterna som pedalerna styr:
En stapel på linjen indikerar mittpositionen, vilket spelar en återställd not. En stapel ovanför linjen talar om för musikanten att höja pedalen, vilket sänker noten, och en stapel nedanför indikerar att pedalen ska sänkas, vilket höjer noten.
Exempel: De spelbara noterna som indikeras av diagrammet nedan för är C#, D, E, F#, G#, A, och B.
Den övre raden med noter visar pedalerna som styrs med höger fot, och den nedre raden visar pedalerna för vänster fot.
Den första instansen av ett textdiagram för harppedal i partituret kommer alltid att visa positionerna för alla sju pedaler. Textvyn visar endast noterna som behöver ändras sedan den senaste pedalmarkeringen.
Textdiagram visas mellan notraderna som standard, men kan positioneras om manuellt.
[Det här kapitlet (från okt. 2023) innehåller inte aktuell information om ämnet. Se hellre kapitlet Entering and editing percussion notation i handbok 3 (från maj 2024). Du får gärna porta och förbättra. Observera att "omfattande omarbetning av slagverk" kommer snart https://musescore.org/en/node/354177 ]
I slagverksnotation är linjerna och mellanrummen i notraderna tilldelade olika instrument—istället för olika tonhöjd—och ett antal olika nothuvudformer används.
Exemplet nedanför visar ett enkelt trumriff på en notrad med fem linjer. Enligt konvention skrivs bastrummans rytm på det nedersta mellanrummet i notraden, virveltrumman i det tredje mellanrummet, och stängd hihat (med korsformade nothuvuden) i mellanrummet ovanför notraden.
Skaftriktning beskriver oftast om ett instrument slås med en trumstock eller med en fotpedal. Musescore använder funktionen Musescore-stämmor för att kunna skapa noter som har olika skaftriktningar.
Slagverksnoter skrivs oftast på en notrad med fem linjer, tre linjer, eller en linje—beroende på instrument. När ett slagverksinstrument skapas med dialogrutan Nytt partitur väljer MuseScore automatiskt den mest lämpliga notradstypen. Detta kan ändras efteråt, vid behov, genom att använda kolumnen "Notradstyp" i instrumentpanelen. Du kan också skapa en egen notradstyp.
Se Skapa ditt partitur och/eller Instrumentpanelen.
Det finns flera sätt att skriva noter på en slagverksnotrad:
Efter att varje not eller paus matas in kommer markören automatiskt att stega framåt så att den är i korrekt position för nästa inmatning.
Den här metoden lämpar sig för att lägga till instrument som har ett kortkommando som visas i truminmatningspaletten.
Obs: Kortkommandon kan ändras i dialogrutan Redigera trumset.
För att lägga till noter i en slagverksnotrad från ett MIDI-tangentbord:
Obs: Se en GM2-trumkarta för detaljer om vilken MIDI-tangentbordstangent motsvarar vilket slagverksinstrument.
För att lägga till noter i en slagverksnotrad från det virtuella pianoklaviaturet:
Obs: Se en GM2-trumkarta för detaljer om vilken pianotangent motsvarar vilket slagverksinstrument.
Du kan anpassa notationen för instrument i Musescore-instrumentet "trumset" genom att använda dialogrutan Redigera trumset och
För att anpassa slagverksnotsystem, se Egenskaper för notrad/stämma och kapitlen under Idiomatisk notation: Slagverk.
Dialogrutan Redigera trumset kan öppnas i notinmatningsläge från Truminmatningspaletten genom att klicka på knappen Redigera trumset (längst ner till vänster i programfönstret). I normalt läge kan du också högerklicka på slagverksnotsystemet och välja Redigera trumset...
Till vänster står en lista över tillgängliga slagverksinstrument. Du kan placera dessa i MIDI-nummerordning genom att klicka på rubriken "Nr."; detta visar dem även automatiskt i notordning. Klicka igen för att lista instrumenten i omvänd ordning.
Till höger i dialogrutan ser du hur det markerade instrumentet visas i slagverksnotsystemet: dess namn, position, typ av nothuvud och notskaftriktning.
Ändringar som görs här sparas automatiskt i tillhörande MuseScore-fil (efter att du trycker OK). Du kan också spara trumsetet separat som en trumsetfil.
[följande är ännu inte färdigt, "betydande omarbete av slagverk" är på gång https://musescore.org/en/node/354177 , tills dess se Musescore 3-handboken Drum notation (saknar svensk översättning), funktionen är fortfarande identisk i Musescore 4.1.1 ]
Diddles kan läggas till genom att använda ett åttondelsnotstremolo.
För att lägga till en pedallinje för vibrafon, se Pedal.
För att lägga till en trumvirvel i ditt partitur, se Tremolo.
För att mata in stocksättningssymboler (R, L):
För att lägga till mansurtecken i ett partitur behöver du först ha en konventionell taktart, sedan ändra hur den visas genom att byta ut den mot ett lämpligt mensurtecken i dialogrutan Taktartsegenskaper. Observera att dessa tecken endast används för visning; det är inte möjligt att ändra längdförhållandet mellan olika notvärden, och den faktiska underliggande taktarten är oförändrad.
[Ska läggas till]
Antik musik, som renässansens koralmusik, kan stå noterad utan taktstreck eller taktart. Detta kan återskapas i MuseScore på följande sätt:
Obs: I steg 4 kan du göra taktstrecken osynliga istället genom att markera dem alla och trycka V.
Observera att partituret fortfarande beter sig som om takter finns. Taktegenskaper kan tillämpas vid behov.
Mensurstrich är en form av modern notation av antik musik där taktstreck ritas emellan notrader istället för tvärs över dem:
För att indikera att ett taktintervall ska strummas—men utan att indikera den exakta rytmen:
Lägg till ackordbeteckningar som vanligt till snedstrecken.
Att använda snedstreck för taktslag är ett snabbt och bekvämt sätt att indikera strummande. Den exakta rytmen överlåts till musikanten, och endast ackordbeteckningarna spelas upp.
För att notera ackord-snedstreck med korrekta notvärden:
För att notera en strumningsrytm, med möjlighet att inkludera korrekt uppspelning, behöver du använda rytmisk snedstrecksnotation.
Musescore har fyra notradstyper, där var och en har olika inbyggda mallar. Se Egenskaper för notrad/stämma.
För att skapa en egen notrad som används i hela partituret:
För att skapa en anpassad notrad för att använda i ett avsnitt av partituret:
Modifierad notradsnotation (MNN; på engelska Modified Stave Notation, MSN) är en formatering som förekommer ofta i stora tryck. För att använda MNN, se guidesidan för MuseScore 3 Creating Modified Stave Notation in MuseScore (saknar svensk översättning). Det fungerar ungefär likadant i Musescore 4.
[det här avsnittet bearbetas, var god lägg till saknad info]
[det här avsnittet bearbetas, var god lägg till saknad info]
Ladda ned den här testpartiturfilen: MS4 Noteheadschemes.mscz
'Nothuvudscheman' används av musiker för att tilldela innebörder till olika nothuvuden. I Musescore 4.1.1 kallas scheman för en notrad för "Nothuvudschema"; samma alternativ för en enstaka not kallas "Nothuvudsystem"; se Nothuvuden.
Musescore har nio sådana. Fem är direkt stödda fullt ut - inmatade noter ger korrekt uppspelning. Fyra "notformsnotationen" stöds vad gäller nothuvudtryck; användare behöver använda funktionen 'Transponera instrument' för att skapa önskad uppspelning; se Nothuvuden.
För att skapa anpassade "notformsnotationer", se Nothuvuden.
De nio som stöds i Musescore är:
4 solmisationsrelaterade notationer:
4 notformsnotationer; behöver vidare konfigurering om du vill få korrekt uppspelning:
Se Översikt
[det här avsnittet bearbetas, var god lägg till saknad info]
För nothuvudschema:
Musescore har olika textredigeringsfunktioner. Det här kapitlet, och andra under handbokens Textavsnitt, fokuserar på Musescores Textobjekt, individuella objekt som kan placeras i ett partitur, och objekt som omsluter dem. Det finns också partiturinställningar som automatiskt lägger till text på sidorna.
Ett Textobjekt i Musescore är ett objekt i ett partitur som innehåller individuella tecken, som kan skrivas in och tas bort genom inmatning från ett tangentbord. Det är i regel ankrat vid en not eller paus, medan vissa är ankrade till andra objekt.
Olika typer av textobjekt är inte direkt utbytbara. De har särskilda egenskapsfält som påverkar hur de hanteras i Musescore. Exemplet ett Radtextobjekt som presenteras som en metronomangivelse kan aldrig konfigureras till att ändra uppspelningstempo i Musescore. Tempoobjektet bör användas för att ändra uppspelningstempo i Musescore.
För att kontrollera objekttyp, markera ett objekt i ett partitur - dess typ visas i statusfältet.
Textobjekttyp | Användningsområden |
---|---|
Radtext | Allmän text för ett MuseScore-instrument. Kan konfigureras för att tillämpa swing-uppspelning eller ljudflaggor. Se kapitlen Skapa ditt partitur och Radtext, systemtext och uttryckstext. |
Systemtext | Liknar Radtext, men gäller för alla instrument i notsystemet (sidlayoutkoncept). Se kapitlen Sidlayout - begrepp och Radtext, systemtext och uttryckstext. |
Uttryckstext | Objektet uttryck i Textpaletten. En ny typ som tillkom i Musescore 4. Påverkar inte Musescore-uppspelning i Musescore 4.2. Se kapitlet Radtext, systemtext och uttryckstext. |
Byt instrument | Objektet Byt instr. i Textpaletten. Byt Musescore-instrument efter den ankrade noten eller pausen. Se kapitlen Skapa ditt partitur och Byt instrument mitt i partituret. |
Dynamik | Symboler som p och mf är Text som styr hur Musescore spelar upp dynamik. Se kapitlet Dynamik. |
Pillar | Cresc. och dim., är Textlinjer som styr Musescores uppspelning av dynamik. Se kapitlet Crescendo-/diminuendopilar. |
Instruktion för spelteknik | Objekten legato, pizz. osv. i Textpaletten ... [Informationen är inte färdigställd, funktionaliteten utvecklas aktivt, var god se och uppdatera kapitlen Radtext, Systemtext och Uttryckstext, och Dynamik, och Mixer, och Ordbok och Artikulationer] |
Tempo | Numerisk metronomangivelse, anvisning i ord. En texttyp som bestämmer Musescores uppsleningstempo. Se kapitlet Tempomarkeringar. |
Gradvis tempoändring | Till exempel accel.. En ny textlinjetyp som infördes i Musescore 4 som påverkar Musescores uppspelningstempo. Se kapitlet Tempomarkeringar. |
Objekten Swing och Straight i Tempopaletten | En förkonfigurerad Systemtext. Se kapitlen Swing-uppspelning och Radtext, systemtext och uttryckstext. |
Sångtext | Kortkommandot Ctrl+V delar upp ord som har kopierats till klippbordet, klistrar in och går sedan för din bekvämlighet vidare till nästa ankare. Se kapitlet Sångtext. |
Hopp | Exempelvis "D.C." (Da Capo), "D.S. al Coda" osv. som finns i Repriser & hopp-paletten. Se kapitlet Hopp och markörer. |
Märken | Capo-symbolen, Segno-tecknet, "Fine", "To Coda" osv. som finns i Repriser & hopp-paletten. Se kapitlet Hopp och markörer. |
Repetitionsbokstav | Objektet inrutat B1 i Textpaletten. Underlätta repetitioner, dela upp partituret i avsnitt, bokmärk vissa passager osv. Se kapitlet Repetitionsbokstäver. |
Ackordbeteckning | Har uppspelning, noter bestäms automatiskt. Se kapitlet Ackordbeteckning. |
Nashville-siffra | Har uppspelning, påminner om ackordbeteckning. Se kapitlet Ackordbeteckning:NNS. |
Romersk siffra | Ingen uppspelning. Se kapitlet Ackordbeteckning:RNA. |
Generalbas | En historisk tangentnotation. Ingen uppspelning. Se kapitlet Generalbas. |
Stocksättning | Bokstäver (L och R) ankrade till (trum)noter som visar vilken hand eller fot som ska användas. Se kapitlet Stocksättning. |
Fingersättning | Siffror eller bokstäver ankrade till noter som visar vilket finger som ska användas. Se kapitlet Fingersättning. |
Titel, Undertitel, Kompositör, Textförfattare, och Text (textblocktyp) | Dessa är texttyper avsedda att läggas till inuti en ram. Se kapitlen Textblock och Ram. De är inte platshållartexten som används i sidhuvud och sidfot; se avsnittet "Partiturinställning". |
Textlinje, inklusive Volta, Pedal osv. | Volta osv. som finns i paletten Repriser & hopp. Pedal finns i Klaverpaletten. Ottava (8--, 8ve, 8va, 15--) osv. finns i Tonhöjdspaletten. Barrélinjer för gitarr och annat. Se kapitlet Andra linjer. |
Långa och korta namn för Musescore-instrument (se kapitlet Skapa ditt partitur) läggs automatiskt till till vänster om notraden i varje notsystem (sidlayoutkoncept; se kapitlet Sidlayout - begrepp). Namn kan ändras direkt i ett partitur genom att använda textredigeringsläget, eller genom att använda fönstret Egenskap för stämma/notrad; se kapitlet Egenskaper för notrad/stämma. Som standard visas de bara när det finns fler än ett instrument. För att ändra standardbeteendet, ändra denna inställning under Format → Stil → Partitur.
Taktsiffror kan läggas till automatiskt. Konfigurera detta i *Format → Stil → Taktsiffror**; se kapitlet Taktsiffror.
Musescores funktionalitet för sidhuvud och sidfot lägger till text på varje sida automatiskt. Konfigurera detta i Format → Stil → Sidhuvud & sidfot. Platshållartext (specialsymboler) kan användas för att lägga till information som aktuellt sidnummer, upphovsrättsinformation osv. Platshållartext används också för att dynamiskt lägga till metadataetiketter, digital data i en partiturfil, i partituret. Se kapitlet Sidhuvud och sidfot.
Olika typer av textobjekt är inte utbytbara. Bestäm utifrån objekttypen du använder texten på innan du lägger till den. Använd förteckningen under avsnittet "Musescores Textobjekt". För allmänna tryck- eller visningsändamål rekommenderar vi att du använder Radtext eller Systemtext.
Följande beskriver hur du lägger till text till en not eller paus, eller ett giltigt ankare utanför ramar. Att lägga till text i en ram beskrivs i kapitlet Textblock.
För att lägga till ett textelement i ditt partitur från en palett kan du antingen markera en eller flera noter/pauser och klicka på önskat palettobjekt, eller dra texten från paletten till en not/paus. T.ex.
Om textobjektet är associerat med en notrad kan du lägga till den genom att markera en not och sedan välja ett textalternativ från Infoga→Text.
Många texttyper kan matas in via kortkommandon. Kortkommandon visas till höger om objekt i Infoga→Text.
För att skapa ett textobjekt, markera en not och tryck sedan relevant kortkommando.
För att redigera *text som automatiskt lagts till av partiturinställningar*, se avsnittet "Partiturinställning".
För att ta bort objekt i ett partitur, markera objektet och tryck Delete.
För att redigera *text som automatiskt lagts till av partiturinställningar*, se avsnittet "Partiturinställning".
Text- och textlinjeobjekt redigeras med två olika metoder, beroende på objetkttypen:
För att gå in i textredigeringsläge, använd en av följande metoder:
För att lämna textredigeringsläge kan du antingen trycka Escape eller klicka på en yta i partituret utanför området som redigeras.
Följande kortkommandon är tillgängliga i textredigeringsläget:
Funktion | Windows & Linux | Mac |
---|---|---|
Fetstil (på/av) | Ctrl+B | Cmd+B |
Kursivstil (på/av) | Ctrl+I | Cmd+I |
Understrykning (på/av) | Ctrl+U | Cmd+U |
Flytta markör | Home, End, ←, →, ↑, ↓ | (Alt+) ←, →, ↑, ↓ |
Ta bort tecken till vänster om markören | Backspace | Delete |
Ta bort tecken till höger om markören | Del | → Delete eller Fn+Del |
Börja på ny rad | ↵ | enter |
Infoga specialtecken (se nedanför) | Shift+F2 | Fn+F2 |
Tecken som inte är tillgängliga på ett standardtangentbord kan användas från fönstret Specialtecken.
För att öppna Specialtecken, från textredigeringsläget (se avsnittet "Redigera textobjekts innehåll") kan du trycka Shift+F2 eller klicka på Infoga specialtecken i avsnittet Text i Egenskapspanelen.
Dialogrutan är uppdelad i 3 flikar: Vanliga symboler, musiktecken och unicode-tecken. Musik- och unicode-flikarna är vidare indelade i kategorier som sorteras alfabetiskt. Det är önskvärt att använda objekt från fliken Vanliga symboler eftersom de är funktionella; se handboken för Musescore 3, kapitel Fonts (saknar svensk översättning).
När du klickar på ett objekt i dialogrutan Specialtecken läggs det omedelbart till i texten där markören är placerad. Flera objekt kan läggas till utan att stänga dialogrutan, och användaren kan dessutom fortsätta att skriva normalt, ta bort tecken, mata in numeriska teckenkoder osv. medan den är öppen.
I textredigeringsläget lägger följande kortkommandon till en funktionell version av specialtecken (om möjligt) i aktuellt textobjekt; se kapitlet Fonts i handboken för Musescore 3 (saknar svensk översättning).
Tecken | Windows & Linux | Mac | Anmärkning |
---|---|---|---|
Höjning ♯ | Ctrl+Shift+# | Cmd+Shift+# | Kanske inte fungerar på vissa tangentbordslayouter |
Sänkning ♭ | Ctrl+Shift+B | Cmd+Shift+B | |
Återställning ♮ | Ctrl+Shift+H | Cmd+Shift+H | |
Piano p | Ctrl+Shift+P | Cmd+Shift+P | |
Forte f | Ctrl+Shift+F | Cmd+Shift+F | |
Mezzo m | Ctrl+Shift+M | Cmd+Shift+M | |
Rinforzando r | Ctrl+Shift+R | Cmd+Shift+R | |
Sforzando s | Ctrl+Shift+S | Cmd+Shift+S | |
Niente n | Ctrl+Shift+N | Cmd+Shift+N | |
Z z | Ctrl+Shift+Z | Cmd+Shift+Z | |
Elision ‿ | Ctrl+Alt+- | Cmd+Alt+- |
Layout och formatering i Musescore använder 2 huvudnivåer: läs Mallar och stilar först. Textobjekt har mer granulära nivåer:
Den slutliga visningen och funktionen för de flesta objekten i en partiturfil bestäms som följer:
Alternativ i Egenskapspanelen beter sig annorlunda beroende på aktuell markering.
"Teckensnitt", "stil", "teckenstorlek" "nedsänkt och upphöjt" är både objektegenskaper och individuella teckenformateringsalternativ. När du ändrar ett objekt i Egenskapspanelen tas inkompatibel formatering på individuella tecken bort.
"Justering", "ram", "textstil" är objektegenskaper. När du väljer individuella tecken och ändrar dessa alternativ i Egenskapspanelen ändras istället objektets egenskaper.
_ För att redigera textinnehåll, se Skriv och redigera text istället._
Använd Egenskapspanelen för att ändra formatering för individuella tecken. Musescore 4 uppdaterade Inspektorn som fanns i Musescore 2 och Musescore 3, och integrerade funktionen i Text Toolbar (Text editing) (saknar svensk översättning) på Egenskapspanelen.
Klicka på Mer för att se:
För att redigera textinnehåll, se Skriv och redigera text istället.
Använd Egenskapspanelen för att ändra formatering för textobjektet, vilket kan ändra alla tecken inuti:
Alternativen behöver inte förklaras utförligt. Dessa specialinställningar visas när du klickar på Mer:
Matcha notradens storlek: ska textstorleken ändras proportionerligt, se Sidlayoutkoncept.
Textstil : Ändrar vilken stil ett textobjekt i ett partitur använder; se nedanför
Position : Ovanför eller nedanför notsystemet; se nedanför
I Egenskapspanelen, använd egenskapen Textstil under Mer. Koncept för formatering beskrivs i översikten. Endast den "stil för text inuti vissa objekttyper" som ett textobjekt i ett partitur använder kan ändras, inklusive "Användare-1" ... "Användare-12"; se nedanför. Se Mallar och stilar.
Egenskapspanelen används för att tilldela formatering till textobjekt. När ett textobjekt ändras kan alla tecken inuti det ändras. Egenskapspanelen används också för att tilldela formatering till individuella tecken inuti ett textobjekt, när tecken markeras.
Det är viktigt att känna till att även när tecken inuti ett textobjekt markeras är fortfarande en del egenskaper som visas på Egenskapspanelen textobjektets inställning, inte nödvändigtvis tecknets egenskap. Dessa inkluderar egenskapen Position.
I Egenskapspanelen, använd egenskapen Position under Mer för att ändra layout för textobjektet. Om ett åsidosättande alternativ finns för den här typen av objekt, i "stil för vissa objekttyper", men inte i "stil för text inuti vissa objekttyper", se avsnittet "Ändra värden inuti en stil" nedanför. Se också huvudkapitlet Mallar och stilar.
Koncept för formatering beskrivs i översikten.
Du behöver förstå innehållet i Mallar och stilar först. För att ändra värden inuti en stil, använd "Stilfönstret": Format→Stil.
För att tilldela visuella inställningsvärden till en egen stil: "Användare-1" till "Användare-12", använd "Stilfönstret": Format→Stil > Textstil > Användare-1 ... Användare-12
Radtextobjekt och Systemtextobjekt är avsedda för att indikera det som listas nedanför. De kan fås att påverka uppspelning i Musescore, bara avsnittet efter den associerade noten eller pausen påverkas.
Uttryckstextobjekt indikerar musikaliska uttryck och instruktioner för framförande. De påverkar inte uppspelning i Musescore. För att indikera dynamik och samtidigt påverka uppspelning, använd Dynamiksymbolobjekt. För att indikera och samtidigt påverka tempo, använd Tempomarkeringar.
Radtext och Systemtext liknar varandra ifråga om beteende och funktion.
Du kan också dra "Radtext"-ikonen till en not i partituret innan du skriver din text.
Du kan också dra "Uttryckstext"-ikonen till en not i partituret innan du skriver din text.
Du kan också dra "Systemtext"-ikonen till en not i partituret innan du skriver din text.
Ny Systemtext placeras ovanför den översta notraden i varje notsystem (layoutkoncept). Om du behöver samma indikation på en notrad längre ner, lägg till texten till den notraden genom att använda Radtext.
Vissa mallar har en ytterligare funktion. När du skapar en Systemtext dupliceras den automatiskt och visas precis ovanför en annan lägre notrad. Om endera instans av objektet redigeras kommer innehållen i båda uppdateras. Om endera tas bort, tas båda bort. Dessa mallar inkluderar:
Redigera egenskaper för markerade radtext-, systemtext- och uttryckstextobjekt i Egenskapspanelen. Textrelaterade inställningar beskrivs i kapitlet Formatera text.
Radtext och systemtext kan fås att påverka uppspelning. Inställningar relaterade till uppspelning redigeras i fönstren "Egenskaper för radtext" och "Egenskaper för systemtext". När en radtext eller systemtext dupliceras, eller återanvänds via anpassade paletter, kommer uppspelningsinställningarna att återanvändas.
En uttryckstext kan läggas till för en not som redan har en associerad dynamiksymbol. Då fäster texten till dynamiksymbolerna, detta beteende och egenskapen **Egenskaper : Uttryck : Fäst till dynamik* beskrivs i kapitlet Dynamik.
Egenskaper för radtext, för swing- och capo-inställningar, kommer du åt enligt följande:
Fönstret "Egenskaper för systemtext" har bara en flik: Swing-inställningar.
Se huvudkapitlet Mallar och stilar.
"Stil för text inuti radtext" är speciell; se Formatera text.
Värden för "Stil för text inuti uttrycksext" kan redigeras i Format→Stil→Textstil→Uttryck
Den musikaliska termen tempo avser en kompositions hastighet eller fart i framförande. Musiker använder tempomarkeringar för att indikera tempo. Tempomarkeringar som stöds inkluderar:
Musescores syntetiserar hastighet baserat på två inställningar:
Musiker använder tempomarkeringar för att visa värdet för ett slag, men Musescore använder inte taktinformationen inuti tempomarkeringar. Taktinformation hämtas bara från Taktarter.
Tempomarkeringar är Musescore-text, förutom tempoändringslinjer som är Musescore-linjer som innehåller text. Se kapitlen Text och Andra linjer.
Egenskapspaletten och Uppspelningspanelen använder en särskild enhet "BPM". "BPM" är antalet fjärdedelsnoter som skulle ha skett inom en minut i decimala siffror. Det har inget samband med den musikaliska takten. Det är inte heltalen som per konvention används i metronommarkeringar, eller i partituret.
Uppspelning följer skrivet innehåll som standard endast när de professionella glyferna noter och punkteringar används. Användaren kan också använda en åsidosättande inställning.
Tempoförändringarna utmed objektets förankrade omfattning; se kapitlet Andra linjer.
Musescore förstår inte det skrivna innehållet. Dessa objekt har fördefinierade tempoinställningar. I betaversionen av Musescore 4.2s Tempopalett är förvalen:
Inställningen hår att justera; se avsnittet "Ändra uppspelning".
Musescore förstår inte det skrivna innehållet. I betaversionen av Musescore 4.2s Tempopalett är förvalen:
Alla dessa inställningar går att justera; se avsnittet "Ändra uppspelning".
Alla markeringar finns i Tempopaletten; se kapitlet Använd paletterna.
Tempomarkeringar påverkar uppspelning av alla notsystem i ett partitur.
Nya tempoförändringslinjer placeras ovanpå en notrad, precis som Radtext. De visas bara i "Hela partituret" och den "Stämma" som innehåller notraden. Alla andra nya tempomarkeringar placeras överst i ett notsystem, precis som Systemtext. System är en layout-term; se kapitlet Sidlayoutkoncept.
För att lägga till en metronommarkering, tempoanvisning i ord, eller metrisk modulation i partituret, använd en av följande metoder:
För att lägga till en metronommarkering som använder ett lämpligt notvärde genom att använda taktinformationen från taktarten:
För att lägga till en tempoförändringslinje, använd metoderna som beskrivs i kapitlet Andra linjer: lägg till linje. En vanlig metod är att lägga till den på ett antal markerade takter:
Uppspelning kan konfigureras till att följa skrivet innehåll i metronommarkeringar och metrisk modulation. Musescore förstår endast de professionella glyferna noter och punkteringar. Kopiera inte eller använd unicode-tecken från andra program eller internet. Punkteringar i notation är inte samma som punkten på ett tangentbord.
Andra tecken och siffror är vanliga tecken, som matas in via tangentbordet. De har olika formateringsbeteenden, att till exempel ändra Egenskapspanel: Teckensnitt påverkar inte glyferna, se kapitlet Fonts (saknar svensk översättning) i handboken för musescore 3. Se även kapitlet Skriv och redigera text.
Tempoförändringslinjer är Musescore-linjer. För att ändra utseendet för den streckade linjen, se kapitlen Andra linjer: linjeegenskaper och Justera element direkt: Ändra omfång för en linje.
För att ändra den fördefinierade tempoinställningen:
För att tilldela en manuell/åsidosättande tempoinställning:
För att ändra den manuella tempoinställningen:
Tempoförändringslinjer är Musescore-linjer. Tempoförändringar utmed objektets förankrade omfång. För att ändra omfånget, se kapitlen Andra linjer: linjeegenskaper och Justera element direkt: Ändra omgång för en linje.
En tempomarkerings layout och förvald positionering beror på hur den lades till. Se avsnittet "Lägg till tempomarkeringar i ditt partitur".
För tempomarkeringar som beter sig som "systemtext" eller "systemtextlinje" finns det en speciell metod för att spegla objektet. Se Radtext, systemtext och uttryckstext: Upprepa systemtext i andra notrader.
Markerade tempomarkeringar i ett partitur kan redigeras med Egenskapspanelen, inställningar har redan beskrivits i andra avsnitt i detta kapitel. Egenskapen Egenskapspanel: Teckensnitt påverkar vanliga tecken, men inte de professionella glyferna. Professionella glyfer använder "Musikteckensnitt"; se avsnittet "Tempostil". Textrelaterade inställningar beskrivs i kapitlet Formatera text. Linjerelaterade inställningar beskrivs i kapitlet Andra linjer.
För att redigera partituromfattande inställningar, se avsnittet "Tempostil".
Se huvudkapitlet Mallar och stilar
Värden för "Stil för textmetronom" kan redigeras i Format→Stil→Textstil→Metronom. Inget objekt använder den här profilen som standard. Dess syfte är att tillämpa stilar för tempomarkeringar som har både en ordkomponent och en metronommarkeringskomponent. Ofta är metronommarkeringskomponenten inte tryckt i fetstil, och aningen mindre. Källa: https://github.com/musescore/MuseScore/issues/13377#issuecomment-147399…
Sångtext är en slags text som är associerad med melodiska linjer i notrad. T.ex.:
Som du kan se i exemplet ovanför skrivs sångtext stavelse för stavelse, där ord som har flera stavelser kopplas ihop med bindestreck. Understrykningslinjer eller bindestreck (beroende på sammanhang) används för att indikera melismer, där en stavelser omfattar flera noter (se nedanför).
Sångtext struktureras i verser, med vers 1 överst och efterföljande verser i ordning nedanför.
För att mata in ny sångtext, eller redigera/formatera befintlig text, behöver du gå in i sångtextläge.
Det finns två sätt att gå in i sångtextläge:
En melism är en stavelse som omfattar fler än en not.
Om melismen är i slutet av ett ord bör den noteras med en understrykningslinje:
Om en melism kommer i mitten av ett ord kan den istället noteras med bindestreck:
För att skriva efterföljande verser, upprepa bara stegen som visas under Skriva stavelser. Sångtextinmatning startar automatiskt i utrymmet nedanför den senast skrivna versen.
I sångtextläge kan du flytta uppåt och nedåt mellan verser med piltangenterna, ↑ och ↓.
Som standard kommer markören att hoppa över pauser när du är i sångtextläge. Det är dock möjligt att skriva en stavelse på en paus genom att markera pausen, gå in i sångtextläge (igen) och sedan skriva stavelsen. Därefter kan du fortsätta att skriva din text enligt ovan.
Tecken som inte är tillgängliga på tangentbordet kan skrivas in i sångtextläge genom att använda paletten Specialtecken. Ett specialfall visas nedanför:
En elisionsbåge (synalepha) är ett tecken som används för att binda samman två stavelser under en not.
Exempel: För att skapa sångtexten nedanför, börja med stavelsetexten "te":
I de flesta fall kan sångtext redigeras som vanlig text. Dock har, som vi anmärkt ovan, tangenter som - (bindestreck) och _ (understreck) en speciell innebörd vid textinmatning. Om du vill skriva någon av dessa tecken som ett tecken måste en specialtangent (dvs. ett kortkommando) tryckas ned för att undvika att utlösa specialbeteendet.
Tecken | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Blanksteg ( ) | Ctrl+blanksteg | Alt+blanksteg |
Bindestreck (-) | Ctrl+- | Alt+- |
Understreck (_) | Ctrl+Shift+_ | Alt+Shift+_ |
Radbrytning (↵) | Ctrl+Enter (eller Enter på det numeriska tangentbordet) | Alt+Enter (eller Enter på det numeriska tangentbordet) |
För att göra tillägg eller ändringar på befintlig sångtext, klicka på en stavelse och använd ett kortkommando för att gå in i sångtextredigeringsläge.
Sångtext tas ofta bort tillsammans med deras tillhörande noter. Du kan också ta bort sångtext, medan noterna står kvar, genom att markera sångtexten och trycka Delete.
Om du vill att sångtexten ska placeras ovanför, istället för nedanför, notraden:
Du kan självklart göra detsamma genom att markera all sångtext i partituret och ändra Position till "Över" i textavsnittet i Egenskapspanelen.
Varje vers associerad till notraden tilldelas ett versnummer—med den lägsta siffran placerad överst och den högsta siffran nederst. (Du kan givetvis inleda varje vers med en siffra, men det ger bara en visuell indikation.)
För att ändra versnummer, markera versen och justera "Sätt till vers" i Sångtextavsnittet i Egenskapspanelen.
Sångtext kopieras automatiskt med deras tillhörande noter, men du kan också kopiera själva sångtexten, utan noterna.
Observera att destinationsspannet inte redan bör ha sångtext, annars kommer klippbordets innehåll att klistras in ovanpå.
All sångtext som är associerad till notrader kan kopieras till klippbordet från menyn genom att använda Verktyg→Kopiera sångtext till klippbord.
Se Ändra versnummer för sångtext.
Värden för "Stil för sångtext" kan redigeras i Format→Stil→Sångtext.
Värden för "Stil för text inuti sångtext udda rader" kan redigeras i Format→Stil→Textstil→Sångtext udda rader
Värden för "Stil för text inuti sångtext jämna rader" kan redigeras i Format→Stil→Textstil→Sångtext jämna rader
Här hittar du ett antal egenskaper som låter dig kontrollera hur bindestreck mellan stavelser visas:
Fingersättningssymboler för diverse instrument finns i Fingersättningspaletten; vissa förekommer också i Gitarrpaletten.
Håll musen över palettikonerna för att visa symbolernas namn.
De olika fingersättningstyperna är följande:
Obs: Om du vill att fingersättningar ska visas i tabulatur, högerklicka på TAB och välj Egenskaper for notrad/stämma…→Avancerade stilegenskaper; bocka sedan för rutan för "Visa fingersättning i tabulatur"
För att lägga till fingersättningar till ett urval av noter:
Du kan annars dra och släppa en fingersättningssymbol till en enstaka not.
När fingersättning läggs till för en not kommer fokus automatiskt att flyttas till symbolen, så att du kan justera den omgående.
För att redigera fingersättningars position, se Ändra position för element.
Vissa fingersättningar kan flyttas till andra sidan av notraden med kortkommandot X, eller ikonen Vind riktning i verktygsfältet för notinmatning.
Textformateringen av fingersättningselement kan justeras i avsnittet Text i Egenskapspanelen. Se Formatera text för en detaljerad beskrivning.
Allmänna och textegenskaper för fingersättningar kan redigeras från Egenskapspanelen.
För allmänna egenskaper, se Allmänna inställningar.
För textegenskaper, se Formatera text.
Varje klass av fingersättning har sin egen textstil. Dessa kan visas och redigeras från menyn: Format→Stil→Textstil.
En ackordbeteckning är ett förkortat sätt att representera ett musikaliskt ackord och dess harmonik.
MuseScore stödjer följande notationer:
Am
,6m
,vi
.Efter att du lämnat Redigeringsläget kommer inmatade tecken att automatiskt konverteras till korrekt format. En grundnot som skrivits in med små bokstäver kommer att stå i stora bokstäver (för andra alternativ, se Automatisk kapitälisering). Och tecken som matas in för förtecken kommer automatiskt att konverteras till professionella glyfer. Exempel: Ett "#" (fyrkant) blir automatiskt ett korsförtecken(♯). Mata inte in, eller kopiera och klistra in, unicode-tecken som U+266F (korsförtecken, ♯) eller U+266D (b-förtecken, ♭) osv, eftersom MuseScore inte kommer att visa dem korrekt i ackordnotationen.
Följande är en sammanfattning av kortkommandon som används för att flytta markören i inmatningsläget för ackordbeteckningar:
Åtgärd | Kommando (Windows) | Kommando (macOS) |
---|---|---|
Flytta markör till nästa not, paus, eller slag | Blanksteg | Blanksteg |
Flytta markör till nästa slag | ; (semikolon) | ; |
Flytta markör till föregående not, paus eller slag | Shift+blanksteg | |
Flytta markör till föregående slag | : (kolon) | : |
Flytta markör till nästa takt | Ctrl+→ | Cmd+→ |
Flytta markör till föregående takt | Ctrl+← | Cmd+← |
Flytta markör med visst notvärde | Ctrl+1-9 | Cmd+1-9 |
Lämna ackordbeteckningsinmatning | Esc | Esc |
MuseScore förstår de flesta förkortningar som används i ackordbeteckningar:
Ackordbeteckningar är text. Dubbelklicka på en ackordbeteckning för att gå in i redigeringsläge; se Textredigering. Använd metoder som beskrivits ovanför för att skapa specialtecken. Efter att du avslutar redigeringsläget konverteras de automatiskt till korrekt formatering.
Bör inte misstas för Generalbas.
Steganalysinmatning tar samma kortkommandon för navigering som ackordbeteckningar (se ovanför ).
Vid varje tangentinmatning konverteras tecken automatiskt till rätt formatering. MuseScore använder ett specialteckensnitt, Campania, för att ge korrekt formatering för steganalys.
Skriv detta:
För att få:
Nashville-siffersystemet (NSS) är ett kortfattat sätt att representera ackord baserat på skalsteg istället för ackordbokstäver. Detta möjliggör att ackompanjemang kan spelas i godtycklig tonart från samma ackordserie.
För att börja mata in Nashville-notation:
Precis som för vanliga ackordbeteckningar kan du skriva Nashville-notation som vanligt, och MuseScore kommer att göra sitt bästa för att känna igen och formatera beteckningarna korrekt. Samma kortkommandon som används för navigering när du matar in vanliga ackordbeteckningar (t.ex. Blanksteg, se ovanför) gäller även för Nashville-notation.
Se även huvudkapitlet Mallar och stilar.
Den slutliga visningen och funktionen av en ackordbeteckning, Nashville, siffra eller steganalys i en partiturfil bestäms av:
Se huvudkapitlet Formatera text, och avsnittet "Utseende och funktion" ovanför.
Förvald vertikal justering av alla ackordbeteckningar, NSS och steganalys definieras i "Stil för ackordbeteckningar" Format→ Stil→Ackordsymboler: Positionering.
Förvald justering av objekt beror också på vilken profil som används; se avsnittet "Stil för ackordbeteckningar". Effekten av värden i stilprofiler är kumulativa.
För att justera objekt:
När du växlar till partiturvisningsläget "klingande tonhöjd" kommer ackordbeteckningar för transponerande instrument att justeras automatiskt. När ackordbeteckningar kopieras och klistras in blir de transponerade där det är lämpligt. Se också kapitlet Transponering.
Ackord associerade med gitarrens greppbrädediagram transponeras inte automatiskt; se kapitlet Greppbrädediagram.
Dialogrutan Transponera transponerar alla markerade objekt förutom NSS och steganalys; se kapitlet Transponering: Använd dialogrutan Transponera. För att avaktivera transponering av markerade ackordbeteckningar, avbocka Transponera ackordbeteckningar.
Musescore kan konfigureras till att automatiskt skapa en extra ackordbeteckning inuti klamrar med capo bredvid varje ackordbeteckning (ej NSS eller steganalys) i partituret. Beteckningen inom klamrar, när den spelas med capo, klingar identiskt till ackordet utan klamrar. För att aktivera funktionen:
Endast för ackordbeteckningar (inte NSS eller steganalys).
MuseScore använder bokstavsnamn (A-G) som standard, men du kan byta stavningssystem. MuseScore ändrar också automatiskt till versaler, oavsett om du matade in dem med stora eller små bokstäver; du kan ändra detta beteende.
Från huvudmenyn, välj Format→ Stil→Ackordsymboler. Välj sedan en av följande radioknappar i stavningsavsnittet:
Från huvudmenyn, välj Format→ Stil→Ackordsymboler. Välj sedan bland följande alternativ:
Du kan också stänga av automatiska versaler helt. Då visas notnamnen helt enkelt exakt som du skriver in dem.
Nedanför visas resultatet av olika Teckensnitt- och Renderingsstilinställningar. I det tredje exemplet ignoreras individuella objekts teckensnittsegenskap eftersom renderingsstilen Jazz används.
Teckensnitt (typsnitt, teckenfamilj) ska inte blandas ihop med Renderingsstil. Se även Teckensnitt.
För att tilldela teckensnitt och formatering till individuella symboler i ett partitur, använd Egenskapspanelen. För att tilldela standardteckensnitt, använd globala stilprofiler "stil för text inuti vissa objekt". För ackordbeteckningar och NSS (men inte steganalys) ignoreras individuella objekts Teckensnittsegenskap när renderingsstilen Jazz används.
Renderingsstil ska inte misstas för Teckensnittsalternativ.
Renderingsstil är funktionen i MuseScore som använder extra formatering för att förbättra slutligt tryck. Den definieras i den globala stilprofilen "Stil för ackordsymbol" i Format → Stil → Ackordsymboler. Alla ackordsymboler påverkas av den valda renderingsstilen, det finns ingen individuell egenskap. En lämplig standardinställning används automatiskt, baserat på mallen som valdes för att skapa partituret. För jazzmallar används renderingsstilen Jazz, för andra mallar används renderingsstilen Standard. De tre tillgängliga alternativen är:
Musescore använder följande terminologi:
Färgnings- och modifierardelarna kan använda extraformatering:
Endast ackordbeteckningar och NSS skapar uppspelning, steganalys skapar inte uppspelning.
För att avaktivera/aktivera uppspelning för dessa objekt i programmet Musescore:
För att avaktivera/aktivera uppspelning av markerade objekt i ett partitur:
För att redigera markerade ackordbeteckningar, ändra inställningar under Egenskapspanelen: Ackordbeteckning. För att redigera de globala inställningarna för alla ackordbeteckningar och NSS (men inte steganalys) i ett partitur, ändra inställningarna under avsnittet Format→ Stil→Ackordsymboler : Uppspelning.
Obs: Triangelsymbolen Δ skapar i Musescore endast en durtriad.
MuseScore låter dig generera noter från markerade ackordbeteckningar och NSS (men inte steganalys). Stämfördelningen beror på uppspelningsinställningarna som förklaras.
För att realisera ett urval av ackordbeteckningar:
Obs: Triangelsymbolen Δ skapar i Musescore endast en durtriad. För att ändra ackordfärg i efterhand, se avsnittet "Externa länkar".
Ackordbeteckningar i ett partitur kan redigeras med Egenskapspanelen. Textrelaterade inställningar beskrivs i Text. Uppspelningsrelaterade inställningar beskrivs i avsnittet Ändra uppspelning för ackordbeteckningar ovanför.
Se huvudkapitlet Mallar och stilar, och avsnittet Utseende och funktion ovanför.
Värden för "Stil för ackordbeteckningar" kan redigeras i Format→Stil→Ackordsymboler.
Värden för "Stil för text inuti ackordsymbol" kan redigeras i Format→Stil→Textstil→Ackordsymbol
Värden för "Stil för text inuti ackordsymbol (Alternativ)" kan redigeras i _Format→Stil→Textstil→Ackordsymbol (Alternativ)__.
Värden för "Stil för text inuti Nashville-siffra" kan redigeras i Format→Stil→Stil→Textstil→Nashville-siffra
Värden för "Stil för text inuti steganalys" kan redigeras i Format→Stil→Textstil→Steganalys
För att ändra ackordfärg efter att ha [genererat stämfördelning för ackord till en notrad]#gen), använd ett insticksprogram som:
För att identifiera harmoni eller ackord, använd ett insticksprogram som:
Stilfil för ackordbeteckningar (*.xml):
Generalbas är snabbnotation för att representera ackord för ett continuo-instrument (som ett klaverinstrument), med en serie siffror och andra tecken som skrivs under noterna i baslinjen.
För att de relevanta substitutionerna och formkombinationerna ska utföras, och för korrekt justering, förväntar sig generalbasmekanismen att inmatad text följer vissa regler (nedan följer reglerna för en syntaktisk generalbasindikation):
Om en inmatad text inte följer dessa regler kommer den inte att behandlas: den kommer att lagras och visas som den matades in, utan layout.
Siffror matas in direkt. Grupper av flera siffror staplade på varandra matas också direkt in i en textruta. De staplas med Enter:
Förtecken kan matas in med vanliga tangenter:
För att skriva: | tryck: |
---|---|
dubbel-b | bb |
b-förtecken | b |
återställning | h |
korsförtecken | # |
dubbelkors | ## |
Dessa tecken kommer automatiskt att ändras till korrekt tecken när du lämnar editorn. Förtecken kan matas in före eller efter en siffra (och, naturligtvis, istället för en siffra, för altererade terser), enligt stilen som används; båda stilar är korrekt justerade, med förtecknet 'hängande' till vänster eller höger.
Streckade siffror eller siffror med kors kan matas in genom att lägga till \, / eller + efter siffran (kombinerande suffix); korrekt kombinerande form kommer att ersätta tecknen när du lämnar editorn:
Det inbyggda teckensnittet kan hantera kombinationsekvivalens, och föredrar den vanligare substitutionen:
1+, 2+, 3+, 4+ resulterar i (eller )
och 5\, 6\, 7\, 8\, 9\ resulterar i (eller )
Tänk på att / endast kan kombineras med 5; andra 'streckade' siffror visas som ett frågetecken.
+ kan också användas innan en siffra; i detta fall kombineras det inte, men justeras korrekt ('+' hängande till vänster).
Öppna och stängda parenteser, båda runda: '(', ')' och fyrkantiga: '[', ']', kan matas in innan och efter förtecken, innan och efter en siffra, innan och efter en fortsättningslinje; tillagda parenteser kommer inte att störa korrekt justering av rottecknet.
Anmärkningar: (1) Editorn kontrollerar inte att parenteser, öppna och stängda, runda eller fyrkantiga, är korrekt balanserade. (2) Flera parenteser i rad är icke-syntaktiska och förhindrar korrekt igenkänning av inmatad text. (3) En parentes mellan en siffra och ett kombinerande suffix ('+', '\', '/') accepteras, men hindrar formkombination.
För att redigera en generalbasindikation som redan är inmatad, använd ett av följande alternativ:
Den vanliga texteditorrutan kommer att öppnas med texten konverterad tillbaka till vanliga tecken ('b', '#' och 'h' för förtecken, separata kombinerande suffix, understreck, osv.) för enkel redigering.
När du är klar, tryck blanksteg för att flytta till nästa not, eller klicka utanför editorrutan för att lämna den, som för nyskapad generalbas.
Notvärdet för en Generalbasindikation varar ofta till nästa basnot eller till slutet av en takt. Sådan Generalbas kan matas in i en följd med tangentbordet. För att flytta till en punkt däremellan, eller för att förlänga en generalbasgrupp för ett längre notvärde, se Varaktighet).
Varje generalbasgrupp har en varaktighet, vilken indikeras av en ljusgrå linje ovanför den (denna linje är förstås endast informativ, och syns inte på utskrift eller export till PDF).
Inledningsvis har en grupp samma varaktighet som noten den associeras till. En annan varaktighet kan krävas för att få plats med flera grupper under en enstaka not eller för att utöka en grupp till att omfatta fler noter.
För att åstadkomma detta kan varje tangentkombination i tabellen nedanför användas för att (1) gå vidare i editorrutan med indikerat notvärde, och (2) ange varaktighet för den föregående gruppen upp till den nya editorrutans position.
Om du trycker flera av dem i en sekvens utan att mata in någon generalbastext förlänger successivt föregående grupp.
Skriv: | för att få: |
---|---|
Ctrl+1 | 1/64 |
Ctrl+2 | 1/32 |
Ctrl+3 | 1/16 |
Ctrl+4 | 1/8 |
Ctrl+5 | 1/4 |
Ctrl+6 | halvnot |
Ctrl+7 | helnot |
Ctrl+8 | 2 helnoter (breve) |
(Siffrorna är desamma som används för att ange notvärden)
Att ange exakt notvärde för en generalbasgrupp krävs bara i två fall:
Det är dock god praxis att alltid ange längden till avsett värde för att användas tillsammans med insticksprogram och MusicXML.
Fortsättningslinjer matas in genom att lägga till ett '_' (understreck) i slutet av linjen, och sedan trycka tangentkombinationen för den önskade varaktigheten för fortsättningslinjen för att lämna editorrutan. Varje siffra i en grupp kan ha sin egna fortsättningslinje. För att skriva fortsättningslinjer i följande exempel:
Fortsättande linjer dras för hela varaktigheten för generalbasgruppen.
'Förlängda' fortsättande linjer
Ibland behöver en fortsättningslinje ansluta till den fortsättande linjen i en efterföljande grupp, när en ackordinversion behöver behållas över två grupper. Exempel (båda från J. Boismortier, Pièces de viole, op. 31, Paris 1730):
I det första fallet har varje grupp sin egen fortsättningslinje; i det andra sträcker sig fortsättningslinjen i den första gruppen in i den andra.
Detta kan åstadkommas genom att mata in flera (två eller fler) understreck "__" i slutet av varje textrad i den första gruppen.
Textformateringen för generalbassymboler hanteras automatiskt av programmet, baserat på stilinställningar (se nedanför). Endast egenskaperna Allmänt och Utseende kan justeras från Egenskapspanelen.
Egenskaper för alla generalbassymboler i partituret kan anges från Format→Stil...→Generalbas.
Linjehöjd: Avståndet mellan baslinjen i varje generalbaslinje, i procent av teckenstorlek.
Följande bild visualiserar varje numerisk parameter:
Justering: Välj den vertikala justeringen: med Över kommer den övre linjen i varje grupp att justeras mot den huvudsakliga vertikala positionen och gruppen 'hänger' från den (används normalt med generalbasnotation och är standard); med Under kommer den nedre linjen att justeras mot den huvudsakliga vertikala positionen och gruppen 'sitter' på den (används ibland i vissa former av harmonianalysnotationer):
Stil: Välj mellan "Modern" eller "Historisk." Skillnaden mellan de två stilarna visas nedanför:
Tryck: | för att få: |
---|---|
Ctrl+G | Lägger till en ny generalbasgrupp till markerad not. |
Blanksteg | Går vidare i editorrutan till nästa not. |
Shift+blanksteg | Flyttar editorrutan till föregående not. |
Tab | Går vidare i editorrutan till nästa takt. |
Shift+Tab | Flyttar editorrutan till föregående takt. |
Ctrl+1 | Går vidare i editorrutan med 1/64, och anger varaktighet för föregående grupp. |
Ctrl+2 | Går vidare i editorrutan med 1/32, och anger varaktighet för föregående grupp. |
Ctrl+3 | Går vidare i editorrutan med 1/16, och anger varaktighet för föregående grupp. |
Ctrl+4 | Går vidare i editorrutan med 1/8, och anger varaktighet för föregående grupp. |
Ctrl+5 | Går vidare i editorrutan med 1/4, och anger varaktighet för föregående grupp. |
Ctrl+6 | Går vidare i editorrutan med en halvnot, och anger varaktighet för föregående grupp. |
Ctrl+7 | Går vidare i editorrutan med en helnot, och anger varaktighet för föregående grupp. |
Ctrl+8 | Går vidare i editorrutan med två helnoter (breve), och anger varaktighet för föregående grupp. |
Ctrl+blanksteg | Matar in ett faktiskt blanksteg; användbart när generalbasen visas "på den andra raden" (t.ex. 5 4 -> 3). |
BB | Matar in ett dubbelt b-förtecken. |
B | Matar in ett b-förtecken. |
H | Matar in ett återställningstecken. |
# | Matar in ett korsförtecken. |
## | Matar in ett dubbelt korsförtecken. |
_ | Matar in en fortsättningslinje. |
__ | Matar in en förlängd fortsättningslinje. |
Obs: För Mac-kommandon ersätts Ctrl med Cmd.
Repetitionsbokstäver kan användas på flera sätt. T.ex.
Repetitionsbokstäver är en typ av systemtext. I ett fullt partitur visas de endast ovanför den översta notraden i ett notsystem, men de visas i alla instrumentstämmor.
Repetitionsbokstäver kan läggas till i partituret på två sätt: (1) manuellt, då du kan kalla dem vad du än vill, eller (2) automatiskt, vilket säkerställer att de får namn i en specifik ordning.
För att skapa en repetitionsbokstav manuellt och ge den ett namn du får välja själv:
MuseScore kan ge repetitionsbokstäver automatiska namn. Gör endera:
Obs: (1) Som standard läggs bokstäverna till i ordningen A, B, C osv. (2) För att ändra format för bokstäver som lagts till successivt (till små bokstäver, eller siffror), redigera föregående repetitionsbokstav efter dina önskemål. (3) Bokstäver som läggs till mellan befintliga repetionsbokstäver tillfogar en siffra eller bokstav till föregående repetitionsbokstav: det är klokt att använda kommandot Ordna repetitionsbokstäver efteråt (se nedanför).
Om du vill att repetitionsbokstäverna ska visas som taktsiffror:
MuseScore låter användaren automatiskt omordna en serie av repetitionsbokstäver om de av någon anledning kommit i oordning. Använd följande metod:
MuseScore upptäcker automatiskt ordningen baserat på den första repetitionsbokstaven i markeringen—alla repetitionsbokstäver i markeringen ändras sedan på motsvarande sätt. Följande ordningar kan användas:
Se Hitta / Gå till (Navigera i ditt partitur).
I de flesta fulla partitur visas repetitionsbokstäver endast ovanför den översta notraden i ett notsystem, men visas i alla genererade instrumentstämmor. Om dubblerade repetitionsbokstäver behövs på lägre notrader bör de läggas till som notradstext.
Vissa mallar har en ytterligare funktion, t.ex. symfoniorkester eller klassisk orkester; se listan över mallar i kapitlet Notradstext och systemtext. På ett nytt partitur som skapats med endera mall kommer, när du skapar en repetitionsbokstav ovanför den översta notraden, en identisk bokstav läggas till ovanför stråksektionen. Om endera instans av bokstaven redigeras kommer innehållet i båda att uppdateras. Om endera tas bort kommer båda att tas bort.
Som standard visas repetitionsbokstäver med stora bokstäver i fetstil, inuti ramar, och är justerade mot mitten av taktens inledande taktstreck. Du kan redigera standardegenskaperna för texten från Format→Stil→Textstil.
Egenskaperna för markerade repetitionsbokstäver kan ändras i Egenskapspanelen.
Värden för "Stil för repetitionsbokstäver" kan redigeras i Format→Stil→Repetitionsbokstäver.
Värden för "Stil för text inuti repetitionsbokstäver" kan redigeras i Format→Stil→Textstil→Repetitionsbokstav
Detta är inte samma sak som de övre vertikala ramarna och texten som läggs till på första sidan, när ett nytt partitur skapas från vissa mallar; se kapitlen Skapa ditt första partitur och Använda ramar för ytterligare innehåll.
Sidhuvud och sidfot är text som läggs till automatiskt i den översta respektive nedersta ytan på varje sida. För att lägga till text på endast vissa sidor, använd ramar och Musescore-textobjekt; se kapitlet Skriv och redigera text.
Obs: För att ska en sidhuvud eller sidfor för en stämma, öppna och visa den stämman först.
Platshållartext för stämnamn är bara tillgänglig i en stämma, men inte i "hela partituret". Dess platshållartext är $I, $i eller $:partName: . För att döpa om en stämmas namn, se kapitlet Stämmor: Ändra namn.
Metadata är digital information, eller etiketter, som tilldelas i Fil→Projektegenskaper; använd syntaxen $:[metadata-etikett]:
för att lägga till dem i sidhuvud eller sidfot. Se exemplet i avsnittet "Mata in information", och huvudkapitlet Projektegenskaper.
Sidhuvud och sidfot tar hänsyn till sidmarginaler som konfigureras i Format→Sidinställningar (se huvudkapitlet Partiturstorlek och utfyllnad). Sidmarginaler lämnas alltid tomma, och Musescore ändrar storleken på notradsområdet till att visa innehållet för sidhuvud och sidfot. Ytterligare marginaler kan åstadkommas genom att justera Förskjutning i stilegenskaper; teckensnittsalternativ finns också tillgängliga där; se avsnittet "Stil för sidhuvud och sidfot".
Sidhuvud och sidfot är inte Musescore-textobjekt, det är inte möjligt att markera dem och använda Egenskapspanelen för att ändra egenskaper för ett sidhuvud eller sidfot på en viss sida separat. För att ändra inställningar för alla sidhuvud och sidfötter, ändra värdena i stilprofilerna; se avsnittet "Stil för sidhuvud och sidfot" nedanför.
För att lägga till text på endast vissa sidor, använd ramar och Musescore-textobjekt istället; se kapitlet Skriv och redigera text.
Se huvudkapitlet Mallar och stilar
Värden för "Stil för text inuti sidfot" kan redigeras i Format→Stil→Textstil→Sidfot.
Detta är inte samma sak som sidhuvud; se kapitlet Sidhuvud och sidfot.
Ett textblock är ett textobjekt i en ram. Används tillsammans med en vertikal ram som omfattar hela bredden av en sida, och är utformat för att på ett elegant sätt:
Partitur som skapas från vissa mallar innehåller en övre vertikal ram med textobjekt på första sidan. Den fylls automatiskt i med information som användaren matar in i dialogrutan Nytt partitur; se Skapa ditt partitur : Ytterligare information om partitur. De är inte sidhuvuden; sidhuvud är funktionaliteten för att lägga till text på varje sida: se kapitlet Sidhuvud och sidfot.
Lägg till en lämplig ram först, om ingen redan finns; se Använd ramar för ytterligare innehåll.
För att lägga till ett textblock i en ram, gör endera:
Varje alternativ som beskrivs ovanför lägger till ett tomt objekt, oavsett informationen som angavs i dialogrutan Nytt partitur eller i metadataetiketter (se kapitlet Projektegenskaper). Innehåll som skapas i detta objekt ändrar inte heller metadataetiketterna. Den huvudsakliga skillnaden mellan dessa alternativ är standardjustering, positionering och teckenstorlek; se avsnittet "textstil för textblock".
För att spara inställningar till en stilprofil, klicka på ellipsikonen (tre punkter) till höger om en egenskap och välj "Spara som förvald stil för detta partitur"; se kapitlet Mallar och stilar.
Textegenskaperna för ett markerat textblock kan ändras i avsnittet Text i Egenskapspanelen.
Du kanske också vill ha en helt igenom annan textstil från den utfällbara listan under “Textstil” (i Egenskaper: Text→Mer)
Se huvudkapitlet Mallar och stilar
MuseScore gör för det mesta ett utmärkt jobb med att ordna musik och text på sidan, men det finns situationer där du kan behöva ändra saker—för att göra musiken större eller mindre, för att lägga till avstånd mellan stämmor, för att ändra antalet takter på en sida, för att flytta text närmare eller längre från notraden, etc. För att göra denna typ av ändringar hjälper det att förstå hur MuseScore fungerar med hänsyn till sidlayout.
Det finns ett antal termer som används i det här kapitlet som du behöver känna till.
Storleken på allt i ett partitur, som stämmor, nothuvuden, notstreck, tillfälliga förtecken, klaver etc, använder en grundläggande enhet som kallas "linjeavstånd" eller "sp" (för spatium) för att bibehålla rätt proportioner.
Ett sp definieras som det vertikala avståndet mellan mittpunkten av två linjer i notsystemet (eller en fjärdedel av ett notsystem med fem linjer, om man förutsätter en hypotetisk linjetjocklek av 0).
När du skapar ett nytt partitur försöker MuseScore automatiskt att justera linjeavståndet so att alla notraderna ryms inom sidan till att börja med.
Det brukar innebära att 1 sp = 1,75 mm, vilket resulterar i ett notsystem som är omkring 7 mm högt (närmare detaljer: "Final absolute staff height" section), något som är en bra höjd för den mesta solomusik, körmusik, små ensemblepartitur och individuella stämmor. Sångblad och musik för barn kan behöva en större notrad. Stora ensemblepartitur kräver ofta en mindre storlek för att rymma alla instrument på sidan.
Du kan behöva justera detta värde ytterligare när du lägger till musik, om autoplaceringen resulterar i att ytterligare avstånd läggs till mellan stämmor för att undvika kollisioner.
Ändra definitionen för själva "linjeavstånd" i fönstret Sidinställningar. Se kapitlet Partiturstorlek och placering, åsidosättande alternativ förklaras också där.
Inte att förväxlas med andra begrepp kring instrument i MuseScore.
En notrad är den uppsättning linjer och mellanrum som noterna skrivs på. När termen används i MuseScore syftar den till denna uppsättning av linjer och mellanrum som hör till ett givet instrument genom hela stycket. I följande partitur för röst och piano utgör allt gulmarkerat en enstaka notrad—notraden för stämman:
Notlinjernas tjocklek bestäms i Format→Stil...→Partitur. Stanardvärdet är 0,11sp, och standardvärdet för sp är 1,75mm, så standardtjockleken på notlinjerna är 0,1952mm. Den "absoluta" höjden på en vanligt notrad med fem linjer, mätt från toppkanten av den översta linjen till nedre kanten av den nedersta linjen är 0,5x0,11sp + 4sp + 0,5x0,11sp = 0,5x0,1952mm + 4x1,75mm + 0,5x0,1925mm = 7,1925mm. Källa: https://musescore.org/en/node/362733 )
I musik för piano och vissa andra instrument används två notrader—en i huvudsak för den högra handen, den andra för vänstra. Denna uppsättning av två notrader binds normalt ihop av en klammerparentes och kallas för en ackolad. I följande utdrag är det gulmarkerade partiet en ackolad:
Som text läser man musik från vänster till höger, uppifrån och ned. Varje linje noter tvärs över sidan kallas för ett system och det innehåller notraderna och ackoladerna för alla instrument. I följande exempel utgör det gulmarkerade området ett enstaka system:
Även om ett partitur har endast en enda notrad för ett enda instrument så kallar vi fortfarande en rad musik som läses tvärs över sidan för ett system. I följande sångblad finns bara en notrad men tre system:
Den mesta texten i noterad musik hänger ihop med särskilda toner eller takter. Men du kan också behöva placera text som inte hänger ihop med en särskild ton eller takt—titeln i början av ett stycke, textverser placerad efter slutet av ett stycke, förklarande information placerade mellan system eller till och med mellan takter. MuseScore använder ett element som kallas ramar för detta. Det finns vertikala-, text- och horisontella ramar—var och en optimerad för ett speciellt användningsområde. Horisontella ramar kan också användas för att skapa mellanrum mellan takter på ett system, med eller utan associerad text.
En marginal är en yta där MuseScore normalt inte placerar noter eller andra element. Sidans marginal är ytan runt om sidans alla fyra kanter där inga element blir placerade. Notbladets marginal är den yta mellan övre och nedre marginalen och den första och sista notraden. Själva notraderna kommer inte att placeras i de marginalerna, men noter och andra markering över eller under notraden kan göra det.
MuseScore placerar automatiskt element i ditt partitur enligt en uppsättning regler och stilinställningar. Dessa är utformade för att ge utmärkta utskrifter med standardinställningarna i de flesta fall‐element positioneras enligt standardpraxis för tryckerier, medan kollisioner mellan element undviks. MuseScore kan också anpassa standardinställningarna, samt åsidosätta standard för elementen.
De flesta element i MuseScore har en standardposition, som bestäms av en stilinställning som kan anpassas via Egenskapspanelen eller dialogrutan Format→Stil. För element som är placerade ovanför notraden är positionen specificerad som en förskjutning från den översta linjen i notraden; för element som är placerade inder notraden specificeras positionen som en förskjutning från den nedersta linjen i notraden. Dessa förskjutningar, som de flesta måtten i MuseScore, uttrycks i notradsmellanrum (spatium)—förkortas som sp. För många elementtyper kan du ange en förskjutning som ska användas när det placeras över såväl som en separat förskjutning som ska användas när det placeras under, och dessutom vilka av dessa placeringar som ska tillämpas som standard.
För mer information, se kapitlet Mallar och stilar.
För exempelvis dynamik är standardplacering under notraden, och standardförskjutningen under den nedersta notlinjen är 2,5 sp. Om du vänder en dynamikmarkering så att den står över notraden är förvalet 1,5 sp över den översta notlinjen (uttrycks som en negativ förskjutning: -1,5 sp). Dessa inställningar finns alla i Format→Stil→Dynamik.
Observera att standardförskjutningen är större för dynamik som placeras under notraden än över, endast för att förskjutningen mäts från textens baslinje.
Auto-placera är termen MuseScore använder för en uppsättning algoritmer som används för att undvika kollisioner, såväl som att automatiskt justera vissa element. En grundläggande förståelse för hur auto-placera fungerar kan komma till nytta när du gör justeringar.
För de flesta element placerade över eller under notraden arbetar kollisionsundvikande vertikalt. När ett element positioneras försöker MuseScore först att placera det enligt den förvalda förskjutningen för den elementtypen. Om det skulle resultera i en kollision med ett annat element kommer ett av de två elementen att flyttas längre från notraden för att undvika överlapp. MuseScore följer standardiserade regler för tryck när det bestämmer vilka element som ska flyttas. Till exempel tempomarkeringar kommer att flyttas längre upp från notraden än drillinjer, istället för tvärt om.
Stilinställningen Minsta avstånd bestämmer hur mycket avstånd MuseScore placerar emellan element när kollision undviks på det sättet. Motsvarande inställning i Egenskapspanelen låter dig åsidosätta detta för individuella element vid behov. Men MuseScore justerar värdet automatiskt när element positioneras manuellt, som visas nedanför i avsnittet om manuell justering.
För vissa element, som sångtext eller ackordbeteckningar, vidgar MuseScore takter för att undvika kollisioner hellre än att knuffa undan elementen vertikalt.
MuseScore kommer också att försöka justera vissa element vertikalt så, att om ett element av en viss typ behöver justeras vertikalt för att undvika en kollision, kommer element av samma typ i samma notsystem att också justeras automatiskt. Element som alltid justeras vertikalt inkluderas sångtext och pedalmarkeringar. Dynamik och pilar kommer att justeras om de står direkt intill varandra, precis som pedalmarkeringar.
Ackordbeteckningar kan också justeras vertikalt om du atkiverar detta i stilinställningarna för ackordbeteckningar, genom att ange ett värde för Största förskjutning. Se Ackordbeteckningar för mer information.
Auto-placera gör normalt ett bra jobb med att undvika kollisioner och med att justera element. Och i fall där du vill placera ett element manuellt kan du i normala fall göra det direkt, utan att behöva avaktivera auto-placera (se manuell justering nedanför). Det kan dock finnas situationer där du kan vilja avaktivera auto-placera. Repetitionsbokstäver, till exempel, visas som standard ovanför voltas, men du kanske vill göra tvärtom för något specifikt fall där voltan redan hade förskjutits högre upp, och det då finns plats för en repetitionsbokstav undertill.
I detta fallet kommer, när auto-placera avaktiveras för repetitionsbokstäver, bokstaven kunna visas under voltan, medan voltan fortfarande hanteras automatiskt för att undvika kollisioner med noterna.
För att avaktivera auto-placera för ett element, markera det och avaktivera sedan inställningen Auto-placera i Egenskapspanelen.
Elementet kommer att återgå till sin standardposition (som bestäms av dess stilinställningar), och kommer inte att inkluderas i kollisionsdetektion med andra element. Att avaktivera auto-placera för ett element för också att det exkluderas från eventuell vertikal justering som annars skulle ha tillämpats.
Oavsett om Auto-placera har flyttat ett element från dess standardposition eller inte, kan elementens position justeras manuellt, till exempel genom att dra dem, använda piltangenterna, eller Förskjutningsfälten i Egenskapspanelen. Se Justera element direkt för mer information.
MuseScore låter dig också utföra manuella justeringar som skulle resultera i kollisioner. I ovanstående exempel, om du drar repetitionsbokstaven nedanför voltan, kommer MuseScore att tillåta det och kommer automatiskt att ställa in Minsta avstånd för det elementet till ett negativt värde, vilket i praktiken tillåter kollision utan att avaktivera auto-placera.
Element av samma typ kommer normalt att justeras mot varandra som standard, helt enkelt för att de har samma stilinställningar och därför samma förskjutningar. Auto-placera kan dock leda till att vissa av elementen flyttas längre från notraden än andra. Som beskrevs ovanför under Vertikal justering kommer MuseScore automatiskt att justera vissa typer av element. För andra elementtyper kan du justera dem manuellt genom att tilldela dem samma vertikala förskjutning.
För att göra detta, markera elementen du vill justera (t.ex. klicka på det första elementet, Shift+klicka på det sista), och öka eller minska sedan gradvis den vertikala förskjutningen i Egenskapspanelen. För att till exempel justera en serie tempomarkeringar ovanför notraden kommer du att behöva sätta deras vertikala förskjutningar till samma värde. För att säkerställa att de är justerade, och dessutom undvika kollisionerna som gör att auto-placera flyttar ett eller flera av dem till att börja med, kommer du att behöva ange förskjutningen till ett tillräckligt stort negativt värde.
MuseScore har ett antal partituromfattande inställningar för att styra den övergripande storleken för noterna och hur de fyller sidorna.
Nedanför går vi igenom dessa inställningar och Musescores algoritm. Dessa inställningar finns i fönstret "Sidinställningar", och i objekten runt den övre delen av "Stilfönstrets" vänstra vy: Format → Stil → Partitur, Sida, Storlek, System, Takter osv..
Det finns också ett antal sätt att åsidosätta standardinställningarna för att ändra de horisontella eller vertikala avstånden för individuella systemsidor, och dessa beskrivs i kapitlen System- och horisontellt avstånd och Sid- och vertikalt avstånd.
Se även Mallar och stilar om du använder funktionen Musescore-stämmor.
Inställningarna som styr den övergripande storleken för dina noter finns i Format→Sidinställningar.
Observera att enheterna i den här dialogrutan använder millimeter som standard, men du kan ändra till tum.
Standardstorlek för sidor är Letter i Nord- och Centralamerika, och A4 i de flesta andra länder.
Standardmarginaler är 15 mm, oavsett sidstorlek. Om Tvåsidig inte är aktiverat kommer bara inställningar för Udda sidmarginaler att användas.
Linjeavstånd (sp) : ändrar själva definitionen för linjeavstånd (sp). Se kapitlet Sidlayoutkoncept.
Se översikten ovanför för information om andra alternativ för storlek och utrymme, och de två kapitlen som tar upp individuella systemsidors specifika alternativ.
Åsidosättande alternativ för individuella objekt i ett partitur är tillgängliga:
Utöver standardknapparna OK och Avbryt innehåller dialogrutan också:
Observera att i partitur för stora ensembler, där MuseScore automatiskt reducerar notradsstorleken för att kunna få plats med alla instrument på en enda sida, kommer sidinställningar återställas till standardradavståndet på 1,75 mm.
Det horisontella avståndet för noter, och det vertikala avståndet för notrader och system, styrs av stilinställningar.
Detta avsnitt innehåller översikt; se System- och horisontellt avstånd för detaljer.
MuseScore bestämmer en första bredd för varje takt, baserat på noterna den innehåller, och beräknar sedan hur många takter som kan få plats i varje system, och sträcker sedan ut dessa takter så att alla system (förutom det sista, om så önskas) fyller utrymmet ända till höger marginal, som alternativet "marginaljustering" i ordbehandlingsprogram. Du kan inte ändra beteendet, men se åsidosättningsalternativ i System- och horisontellt utrymme.
Den första bredden för en takt bestäms av noterna den innehåller, samt ett antal stilinställningar som styr avståndet mellan noter och andra tecken. De flesta av inställningarna som påverkar horisontellt avstånd finns i Format→Stil→Takter. De viktigaste är:
Standardavståndet på 1,5 innebär att varje notvärde tar upp 1,5 gånger så mycket utrymme som det ett steg kortare notvärdet. En halvnot tar alltså 1,5 gånger så mycket plats som en fjärdedelsnot, osv. Det minsta notavståndet specificeras det minsta avståndet som MuseScore kommer att tillåta mellan två noter, och detta anger det första avståndet för de kortaste notvärdena. Längre notvärden kommer alltid att ges mer utrymme enligt avståndsproportionerna, och när takter väl sträcks ut för att fylla sidbredden är det sannolikt att även de kortaste noterna inte kommer att vara så nära varandra som det minsta tillåtna avståndet. Minsta notavstånd och avståndsproportioner bestämmer tillsammans hur mycket utrymme som ges.
Som ett ytterkantsexempel använder den översta notraden ovanför en Avståndsproportion på 1,0, vilket gör att alla noter tar up lika mycket utrymme oavsett notvärde. Motsatt ytterkant i den nedersta notraden använder en proportion på 2,0, vilket för att noter sprids ut proportionerligt mot deras relativa notvärde, så att halvnoten tar upp dubbelt så mycket plats som en fjärdedelsnot. Detta kan användas när det är önskvärt att alla takter är lika breda. Värden nära standardinställningen på 1,5 fungerar bäst i de flesta fall. Ett aningen mindre värde möjliggör snävare utrymme, medan ett lite högre värde möjliggör större avstånd. Att minska eller öka det minsta notavståndet kommer också resultera i snävare eller större avstånd.
Om avståndsberäkningen leder till att vissa takter (som innehåller relativt få noter) blir mindre än den minsta taktbredden kommer extra utrymme att läggas till för att lyda minimuminställningen.
Det finns också många individuella inställningar i samma dialogruta för att styra specifika detaljer, som utfyllnad från Klav till taktart eller Taktstreck till prydnadsnot. Fler sådana inställningar läggs till med tiden, och deras innebörd hoppas vi är uppenbara.
Ytterligare relevanta stilinställningar finns i:
Detta avsnitt innehåller översikt; se Sid- och vertikalt utrymme för detaljer.
MuseScore låter dig välja mellan två olika algoritmer för vertikalt avstånd.
I bpda algoritmer fyllar MuseScore sidorna med system på liknande sätt som det fyller notsystem med takter. Först bestämmer det en första storlek för varje system, sedan bestämmer det hur många system som får plats på varje sida, och sedan sprider det ut dessa system så att alla sidor fylls väl. Beroende på dina stilinställningar kan MuseScore bokstavligt talat fylla varje sida ner till undre marginalen, eller lämna ytterligare utrymme längst ner på vissa sidor om det skulle bli för stor spridning på noterna om sidan skulle fyllas fullständigt.
Skillnaderna mellan de två algoritmerna har att göra med hur spridningen för att fylla sidan utförs.
Om du väljer Avaktivera vertikal marginaljustering för notrader kommer avstånden mellan de olika notraderna i ett system vara lika stora, om det inte leder till kollisioner. Om MuseScore behöver sprida ut system med den här algoritmen för att fylla en sida kommer det alltid att göra det genom att lägga till avstånd mellan systemen, istället för inuti systemen. Detta ger konsekvent avstånd mellan notrader från ett system till nästa, men kan resultera i att avstånd mellan system kan vara mycket större än avståndet inuti dem, och det kommer oftast ge fula undermarginaler på sidor med bara ett system (eftersom notraderna inuti systemet inte kommer att spridas ut för att fylla sidan).
Standardinställningen är dock att Atkivera vertikal justering för notrad. När denna metod är vald kommer även avståndet mellan notrader inuti system att utvärderas för spridning. Detta ger en jämnare spridning överlag—avståndet mellan system kommer fortfarande att vara större än avståndet inuti dem, men inte lika mycket—och det undviker oftast fula undermarginaler på sidor med bara ett enda system (eftersom notraderna inuti systemet kan spridas för att fylla sidan).
De flesta inställningarna som styr de vertikala avstånden i ett partitur finns i Format→Stil→Sida. Det finns dock en relevant inställning i Format→Stil→Partitur.
Oavsett om vertikal justering är aktiverad eller inte kommer MuseScore att lägga till avstånd över den översta notraden och under den nedersta notraden på varje sida:
Om du väljer Avaktivera vertikal justering för notrad finns det två inställningar som styr avstånd inuti system:
Obs: även när du väljer Avaktivera vertikal justering för notrad kommer MuseScore ändå att lägga till mer avstånd mellan notrader när det är nödvändigt för att undvika kollisioner. För att framtvinga ett helt igenom konsekvent avstånd mellan notrader (och acceptera kollisionerna som medföljer), sätt det Minsta vertikala avståndet till ett stort negativt värde.
Om du väljer Aktivera vertikal justering inuti notrad finns det inte en enstaka inställning för notrads- eller ackoladavstånd. Istället väljer du ett antal godtagbara avstånd, och värden som styr hur mycket av det tillgängliga utrymmet MuseScore kommer att fylla genom att sprida ut system, jämfört med att sprida notrader (och hur mycket extra avstånd som behöver läggas till mellan grupper av notrader med olika klamrar). De relevanta inställningarna inkluderar:
Både om vertikal justering för notrad är aktiverad eller avaktiverad kan du ange avstånd mellan system som ett intervall:
Om du dessutom väljer Aktivera vertikal justering för notrad finns det två till inställningar:
Se huvudkapitlet Egenskaper för notrad/stämma.
Det finns också ett par notradsspecifika inställningar som påverkar storlek och avstånd. För att hitta dessa, högerklicka (Ctrl+klick) på en notrad och välj sedan Egenskaper för notrad/stämma. De relevanta inställningarna är:
Algoritmen för horisontellt avstånd i MuseScore bestämmer bredden för varje takt, vilket i sin tur bestämmer hur många takter som får plats i ett system. Medan den ger bra resultat i många fall finns det också situationer där du kan ha skäl att åsidosätta detta, och ha färre eller fler takter i ett system, eller ha andra avstånd inuti systemet.
De huvudsakliga verktygen som används för att kontrollera system- och horisontellt avstånd beskrivs nedanför.
En systembrytning gör att MuseScore avslutar ett system efter en specifik takt eller horisontell ram, även om fler takter skulle få plats. För att infoga en systembrytning, markera en takt (eller annat element inuti den) eller en ram, och klicka sedan på ikonen Systembrytning i Layoutpaletten:
Du kan också använda kortkommandot Enter. Båda metoder för att lägga till brytningar fungerar i notinmatningsläget.
Efter att du lagt till en brytning kommer ikonen att visas ovanför takten du lade till den på:
Precis som med andra formateringselement visas systembrytningar i grått, och syns inte vid utskrift. Deras synlighet på skärmen kan avaktiveras från Egenskapspanelen.
Du kan öka eller minska taktbredden, och innehållet kommer att sträckas ut proportionerligt. Den beräknade taktbredden multipliceras med en layoutsträckningsfaktor som du kan ange numeriskt för markerade takter, men du kan också använda kortkommandon för att öka eller minska sträckningen för markerade takter direkt, utan att behöva ange ett specifikt värde.
För att ändra layoutsträckningen direkt kan du markera en eller flera takter, och sedan använda ett av kommandona i Format→Avstånd:
För att ange layoutsträckningsvärdet numeriskt kan du markera en eller flera takter, och sedan ange Taktbredd i avsnittet Utseende i Egenskapspanelen.
Som du ser, om du bevakar inställningen, kommer varje tryck på } eller { öka eller minska värdet med 0,1.
Du kan också ange det här värdet för en enstaka takt genom att högerklicka på den, välja Taktegenskaper, och ange Avstånd i dialogrutan som öppnas.
En horisontell ram är en behållare för en tom yta, text, eller bilder, som kan placeras mellan takter i ett partitur. Även om du kan placera text eller bilder inuti horisontella ramar (se Använda ramar för ytterligare innehåll) är de i huvudsak avsedda för att skapa tomma ytor inuti system; se nedanför.
För att lägga till en horisontell ram i ditt partitur, markera en takt och klicka sedan på ikonen__Infoga horisontell ram__ i Layoutpaletten:
Ramen kommer att infogas framför den markerade takten. Om takten ligger först i ett system kan ramen faktiskt visas i slutet av föregående system, om det finns plats.
Du kan också använda kommandona i menyn Infoga→Ramar.
Du kan sedan ändra bredden för ramen med Breddinställningen i Egenskapspanelen, eller genom att markera ramen och dra i dess handtag eller använda vänster och höger piltangenter för att ändra bedden. Tangentbordsjusteringar utförs i steg om 0,5 sp, eller 1,0 sp om du håller ner Ctrl (Cmd på Mac).
För att hålla ihop takter, med syftet att bestämma om de passar i ett visst system eller inte, kan du markera dem och sedan klicka på ikonen Håll samman takter på samma system i Layoutpaletten:
När MuseScore bestämmer hur takter ska placeras på ett visst system, och det stöter på en sådan grupp och upptäcker att alla in får plats, kommer MuseScore att flytta hela gruppen till nästa system.
Dessa funktioner kan användas på olika sätt, men det finns ett par uppgifter som är särskilt vanliga.
Det är alltid möjligt att ha färre takter i ett system än vad MuseScore placerar som standard. För att avsluta ett system på en särskild takt eller horisontell ram, markera den och lägg till en systembrytning.
Medan det inte alltid är fysiskt möjligt att få plats med fler takter i ett visst system på den aktuella sidan med aktuell notradsstorlek och avståndsinställningar—det kanske finns “för många noter” för att få plats utan överlapp—kan du minska bredden för markerade takter.
För att placera fler takter i ett system:
Beroende på hur nära det var att de fick plats innan kan det behövas flera omgångar av Minska avstånd-åtgärder innan avståndet har reducerats tillräckligt för att alla ska få plats. Men det kan också vara så att det helt enkelt inte är möjigt utan att minska din sid- eller notradsstorlek, eller avståndsinställningar. Se Partiturstorlek och avstånd för mer information.
Standardavståndet är utformat för att se till att alla noter med ett visst notvärde i samma system tar upp lika mycket plats, om det inte behövs mer utrymme för att få plats för markeringar mellan specifika noter. Men det kan finnas fall där det är vettigt att öka avståndet i en eller flera takter, och därigenom minska avstånden i de andra (eller tvärtom).
För att ändra avståndet i en eller flera takter, markera dem och öka eller minska avståndet enligt stegen ovanför.
För att skapa avstånd mellan två takter, markera den andra takten och infoga och justera en horisontell ram enligt stegen ovanför.
För att skapa extra avstånd i början eller slutet av ett individuellt system, lägg till en horisontell ram. För det första systemet i ett partitur skapar stilinställningen Indrag för första systemet (i Format→Stil→Partitur) automatiskt ett avstånd. Se Partiturstorlek och avstånd för mer information. Du kanske vill skapa separata avsnitt med en "Avsnittsbrytning" istället, när du tänker på extra utrymme i slutet av ett individuellt system; se kapitlet Använd avsnitt för flera satser eller sånger.
För att lägga till avstånd i början av ett system, markera den första takten i systemet och infoga och justera en horisontell ram enligt stegen ovanför. Du kan också behöva placera en systembrytning på den sista takten i föregående system för att säkerställa att den horisontella ramen inte visas där istället.
För att lägga till avstånd i slutet av ett system, se först till att det inte finns en systembrytning i den sista takten, och markera sedan nästa takt och infoga en horisontell ram. Lägg sedan till en systembrytning till den horisontella ramen vid behov.
Det sista systemet i ett partitur kommer normalt att marginaljusteras till höger (sträckas ut för att fylla sidans bredd) om dess standardbredd överskrider Tröskel för sista system som sätts i Format→Stil→Sida. Se Partiturstorlek och avstånd för mer information. Detta ger i normala fall bra resultat, men det finns fall där det sista systemet fylls ut, men skulle sett bättre ut om det inte hade fyllts, och tvärtom.
I fall där systemet fylls, men du vill att det inte fylls, kan du öka tröskeln. Ett värde på 100 % innebär att det sista systemet aldrig fylls (eftersom dess bredd aldrig överskrider den tröskeln). På motsvarande sätt, om det sista systemet inte fylls, men du vill att det fylls, kan du då minska tröskeln. Ett värde på 0 % innebär att det sista systemet alltid fylls (eftersom dess bredd alltid överskrider den tröskeln).
I normala fall bör du dock välja ett tröskelvärde som klarar av framtida ändringar i partituret som kan resultera i fler eller färre takter i det sista systemet. Om till exempel ditt sista system nu har flera takter, och du tvingar det till att fyllas genom att sätta tröskeln till 0 %, kan det se fult ut om layouten ändras i framtiden och det sista systemet bara ha en takt. Eller om det sista systemet bara har en takt, och du tvingar det att inte fyllas genom att sätta tröskeln till 100 %, kan det se fult ut om layouten ändras i framtiden och det sista systemet sedan har flera takter. Därför är ett kompromissvärde oftast en bra idé.
Det är dock oftast ännu bättre att planera systembrytningar för att undvika att det sista systemet blir mindre fullt än övriga.
Som vi gick igenom i Partiturstorlek och avstånd försöker MuseScore placera så många takter som möjligt i varje system. Detta kan ibland resultera i att två eller flera musikaliskt relaterade takter delas upp över en systembrytning, där det skulle vara lättare att läsa om de hölls ihop på nästa system. Du skulle kunna lägga till en systembrytning på takten innan gruppen, men detta kan lika gärna vara kontraproduktivt om layouten ändras i framtiden och alla takter då skulle passa i det systemet. Vad du egentligen vill göra är att kunna ange att en grupp takter om möjligt ska hållas ihop, vare sig det innebär att de står kvar på det ursprungliga systemet eller att alla takter flyttas till nästa system.
I ett ordbehandlingsprogram kan ett &ldquot;icke-brytande blanksteg” användas för att hålla ihop två ord. Om båda orden passar på nuvarande rad beter sig ett icke-brytande blanksteg som ett vanligt blanksteg. Men om de två orden inte båda passar på en rad kommer radbrytningen att flytta båda tillsammans till nästa rad istället för att dela upp dem vid det icke-brytande blanksteget.
I MuseScore kan du använda ikonen Håll ihop takter på samma system i Layoutpaletten för att gruppera markerade takter på samma sätt. Dessa takter kommer ett behandlas som ett sammanhållet block när programmet bestämmer om de ska placeras på ena systemet eller nästa.
Observera att detta inte alltid låter dig få plats med fler takter i ett system än dina aktuella inställningar normalt skulle tillåta. Det talar bara om för MuseScore att det ska hålla ihop alla om det är möjligt.
Som vi beskriver i Vertikalt avstånd fyller MuseScore varje sida med så många system som får plats, utifrån givna partiturinställningar, och justerar sedan avstånden på varje sida enligt en av två olika algoritmer. Du kan också manuellt justera antalet system på en sida, eller avstånden mellan särskilda notrader eller system.
En sidbrytning gör att MuseScore avslutar en sida efter ett givet system, även om fler system skulle få plats. För att infoga en sidbrytning, markera en takt eller ram och tryck antingen Ctrl+Enter (Cmd+Enter på Mac) eller klicka på ikonen *Sidbrytning** på Layoutpaletten:
Ett mellanrum är ett formateringselement som du kan lägga till i en takt för att styra hur mycket utrymme det ska finnas över eller under den notraden. Mellanrum kan användas till att antingen ge mer eller mindre utrymme, och de kan användas både inom och mellan system.
För att lägga till mellanrum i ditt partitur, markera en takt och klicka sedan på lämplig ikon i Layoutpaletten:
Du kan också dra och släppta ett mellanrum från paletten till en takt i partituret.
När du har lagt till ett mellanrum kan du justera dess höjd genom att markera det och dra i handtagen, eller genom att använda Höjdinställningen i Egenskapspanelen. Det finns tre olika typer av mellanrum, och höjdinställningen påverkar partituret annorlunda beroende på mellanrumstyp:
I samtliga fall används mellanrummen inuti ett system när de läggs till mellan notrader. Dessutom används Mellanrum till notraden nedanför eller Radavstånd fixerat nedåt mellan system när de läggs till den nedersta notraden i ett system, och ett Mellanrum till notraden ovanför används mellan system när det läggs till den översta notraden i ett system.
En vertikal ram är en behållare för en tom yta, text eller bilder som kan placeras mellan system i ett partitur. Även om vertikala ramar kan lämnas tomma, och därmed fungera på ett sätt som liknar mellanrum, är huvudsyftet med vertikala ramar att lägga till text eller bilder. För mer information, se Använda ramar för ytterligare innehåll.
I ensemblemusik där flera system får plats på samma sida är det vanligt att använda ett par diagonala streck för att göra det tydligt var system delas upp.
MuseScore kan lägga till dessa automatiskt via inställningar i Format→Stil→System. Du kan aktivera Vänster och Höger avskiljare oberoende av varandra. För endera kan du anpassa ett antal inställningar:
Funktionen som beskrevs ovanför kan användas för att antal vanliga åtgärder.
För att placera färre system på en sida, lägg till en sidbrytning till systemet eller ramen som du vill ska vara det sista på sidan.
Precis som med horisontella mellanrum är det i vissa fall inte möjligt att få plats med fler system på en sida än dina nuvarande inställningar tillåter. Så du kan också överväga en mindre notradsstorlek, minska minsta systemavstånd för hela partituret, eller andra stiländringar. I vissa fall kan det dock vara möjligt att få plats med fler system på en sida genom att manuellt minska avståndet mellan vissa system.
För att minska avståndet mellan två system, lägg till ett Radavstånd fixerat nedåt till den nedersta notraden i det övre systemet och justera dess höjd efter behov. Om den reduktionen tillåter ett ytterligare system att få plats på sidan kommer det att ske automatiskt.
MuseScore sprider normalt ut system och notrader för att fylla en sida (se Vertikalt avstånd för mer information). Oavsett om du aktiverar eller avaktiverar vertikal justering kan dock sidor som nästan är tomma ändå se konstiga ut. Detta är särskilt vanligt för den sista partitursidan, där det kan ha funnits plats för fler system.
I många fall får du bäst resultat genom att planera system- och/eller sidbrytningar genom partituret för att undvika sidor som nästan är tomma. Men i fall där detta inte går att undvika kommer du att behöva bestämma var du vill ha extra avstånd—allt längst ner på sidan, jämnt fördelat överst och nederst på sidan, fördelat mellan systemen, eller fördelat mellan notraderna inom systemen såväl som mellan notraderna mellan systemen.
För att framtvinga allt extraavstånd längst ner på sidan är en lösning att lägga till ett Mellanrum till notraden nedanför under det sista systemet, och justera dess höjd tills avståndet blir rätt. En annan lösning är att minska antingen Största systemavstånd eller Största avstånd för att fylla sidan (se Vertikalt avstånd). Dessa inställningar kan även påverka andra sidor, men i de flesta fall kommer de bara vara relevanta för särskilt tomma sidor.
För att framtvinga lite utrymme överst på sidan kan du lägga till ett Mellanrum till notraden ovanför ovanför det första systemet.
För att ändra fördelning av avstånd mellan system och notrader inuti system, se till att Aktivera vertikal justering av notrader är aktiverat i Format→Stil→Sida, och justera sedan Avståndsfaktor mellan system. Ett värde på 1,0 betyder att avstånd är jämnt fördelat inuti och mellan system. Större värden betyder att mer av det tillgängliga avståndet kommer att användas mellan system, istället för inuti dem.
För att lägga tillmellanrum mellan två system, lägg till ett Mellanrum till notraden nedanför till den nedersta notraden i det övre systemet, eller ett Mellanrum till notraden ovanför till den översta notraden i det nedre systemet.
För att lägga till mellanrum mellan vissa notrader inuti ett enda system, lägg till ett Mellanrum till notraden nedanför till den övre notraden, eller ett Mellanrum till notraden ovanför till den nedre notraden.
För att lägga till mellanrum mellan vissa notrader i alla system—som att separera pianoackompanjemanget från röstnoterna i ett körpartitur&mdash:högerklicka på den nedre notraden, välj Egenskaper för notrad/stämma, och öka inställningen Extra avstånd ovanför notrad.
En ram är en rektangulär yta i partituret där ett eller flera textobjekt eller bilder kan placeras. I partiturfönstret markeras sidorna av rame nmed prickade linjer (dessa syns inte vid utskrift).
En ram kan vara en av tre typer:
Obs: Även om du kan använda ramar för att skapa extra avstånd mellan system är det bäst att använda mellanrum för det ändamålet.
Ramar kan användas för att
och så vidare.
En textram är en rektangel med full bredd som placeras antingen före det första systemet eller efter det sista, eller mellan system. Endast ett textblock kan läggas till i ramen. Ramens höjd justeras automatiskt till höjden av textblocket inuti.
Om den markerade takten är den första i systemet kommer ramen helt enkelt infogas ovanför systemet. Om den markerade takten är någon annan än den första kommer ramen att inleda ett nytt system, och ramen kommer att visas ovanför det.
För att infoga ett textblock i textramen:
Texten har stilen "Ram" som standard, men du kan ändra detta från “Textstil” på Textfliken i Egenskapspanelen. Du kan också använda teckenformatering på det normala sättet.
En vertikal ram är en rektangel med full bredd som placeras antingen före det första systemet eller efter det sista systemet, eller mellan system. Flera textblock och/eller bilder kan läggas till i ramen.
Om den markerade takten är den första i systemet kommer ramen helt enkelt infogas ovanför systemet. Om den markerade takten är någon annan än den första kommer ramen att inleda ett nytt system och visas ovanför det.
För att infoga ett textblock i den vertikala ramen, använd en av följande metoder:
Den vertikala ramens höjd justeras automatiskt till höjden av textblocken inuti. Men du kan åsidosätta detta genom att använda “Höjd” på fliken Vertikal ram i verktygsfältet Egenskaper.
Positionen för ett textobjekt som ligger direkt mot kanten i en vertikal ram/textram kan ändras genom att justera den relevanta marginalen (över/under/vänster/höger) på fliken Vertikal ram i Egenskapspanelen.
Exempel: Ett textobjekt som justerats till vänster- och överkant kommer att knuffas bort från respektive kant genom att öka "Vänster marginal" och/eller "Övre marginal", och så vidare.
På fliken Vertikal ram eller Textram i Egenskapspanelen, justera “Mellanrum ovanför” och “Mellanrum nedanför” för att skapa extra mellanrum ovanför/nedanför ramen.
En horisontell ram används för att skapa mellanrum mellan takterna i ett visst system, med valfritt text- och/eller bildinnehåll.
Raman infogas mellan den markerade takten och den efterföljande.
För att infoga ett textblock i en horisontell ram, högerklicka på ramen och välj Infoga→Text.
Du kan justera ramens bredd på fliken Horisontell ram i Egenskapspanelen.
Du kan justera mellanrum på endera sida av den horisontella ramen genom att använda “Vänster mellanrum” och “Höger mellanrum” på fliken Horisontell ram i Egenskapspanelen.
Bilder kan läggas till i partitur genom att fästa dem vid partiturobjekt eller i ramar.
Följande bildformat stöds: SVG (*.svg), PNG (*.png), JPEG (*.jpg och *.jpeg), bitmap (*.bmp), och TIFF (*.tif och *.tiff).
Anmärkningar: (1) SVG är det bildformat vi rekommenderar i första hand, eftersom det låter dig justera bildstorleken utan att detaljer går förlorade. Observera att skuggning, suddighet, klipp eller maskning inte stöds. (2) PNG stödjer genomskinlighet. (3) Formaten GIF (*.gif), WebP (*.webp) och X PixMap (*.xpm) stöds inte.
För att infoga en bild i en vertikal eller horisontell ram:
Obs: Den metoden tillåter i skrivande stund inte Bitmap (*.bmp) eller TIFF (*.tif och *.tiff), men se nedanför.
För att fästa en bild vid ett partiturobjekt:
Obs: Använd den senare metoden för mindre bilder som ska associeras med notrader, som symboler.
För att spara en importerad bild till en palett, se Lägg till element från partituret.
När en bild har importerats till partituret kan den kopieras/klippas ut och klistras in på en annan plats, såsom en ram, not eller paus, med standardkommandon och standardprocedur (se Kopiera och klistra in).
Markera bilden och använd endera av följande metoder:
Så länge som hänglåssymbolen är aktiv (blåfärgad i Egenskaper: Bild) kommer bildproportionerna (höjd/bredd) bevaras. Om du vill justera en sida oberoende av den andra, klicka på hänglåset för att bryta låsningen (gråfärgad).
För att skala en bild till höjden av den omslutande ramen:
Så länge som “Skala till ramstorlek” är ikryssad kommer bildstorleken att följa ramens höjd.
Bilden kan flyttas genom att dra eller justera horisontell/vertikal förskjutning i avsnittet Utseende på Egenskapspanelen. Ctrl+R återställer bilden till dess standardpositionering.
Bildegenskaperna för en markerad bild kan justeras i avsnittet Bild på Egenskapspanelen.
Använd notradens avståndsenhet: När alternativet är ikryssat (standardinställning) skalas bilden automatiskt och proportionerligt till Skalningsinställningen i Format→Sidinställningar, och använder notradens avståndsenhet, sp. Om alternativet är urkryssat använder bilden mm, och skalas inte proportionerligt. Se Sidlayoutkoncept.
Den här symbolen är 4sp hög, så den passar perfekt i mellanrummet mellan den översta och nedersta linjen i en notrad med fem linjer. Dess "Använd notradens avståndsenhet"-alternativ är ikryssat, så den skalas proportionerligt.
Ett satsslut används för att dela upp ett partitur i separata delar, vilket kan vara nödvändigt för till exempel en musiksvit.
I följande partiturexempel finns ett satsslut i slutet av det första systemet, följt av en textram som visar titeln för nästa sats.
Ett satsslut har följande funktioner:
Dessa alternativ beskrivs i Egenskaper för satsslut (nedanför).
Om början av en ny sats också ändrar takt- eller tonarter visas ingen påminnande takt- eller tonart i slutet av föregående sats.
För att infoga ett satsslut, markera en takt eller ett taktstreck (eller något annat element i takten), och klicka sedan på ikonen Satsslut i Layoutpaletten. Du kan ersätta den sista åtgärden med ett anpassat kortkommando om du vill (se Inställningar: Kortkommandon).
Följande egenskaper för satsslut kan justeras från elementet Satsslut på Egenskapspanelen:
För att justera uppspelningspausen efter ett satsslut: markera satsslutet och redigera “Pausa innan nytt avsnitt börjar”.
För att visa de långa instrumentnamnen på det första systemet efter ett satsslut: markera satsslutet och kontrollera att “Börja nytt avsnitt med långa instrumentnamn” är ibockat.
För att börja om taktnumrering efter ett satsslut: markera satsslutet och kontrollera att “Nollställ taktsiffror för nytt avsnitt” är ibockat.
Ytterligare inställningar för taktnummervisning finns i dialogrutan Taktegenskaper.
You can store your files either locally on your computer, or online (“in the cloud”) to your musescore.com account. If you don’t have an account yet, you can create one for free here.
In the case of scores saved online, MuseScore also keeps local copies on your computer, so you can work on them even without an active internet connection. Every time you save a "Cloud Score", the online copy at musescore.com is also updated. This system protects both the integrity of your local cloud scores while offering all the advantages of online storage, including backup, viewing and playback across multiple devices, ease of sharing, commenting, and much more.
Please note that, if you download one of your cloud scores from musescore.com and open it in MuseScore, the file you download and open will be a new, locally-stored file, separate from the file in the cloud.
There are a few ways to open a score in MuseScore 4.
This triggers your file browser, allowing you to select and open scores stored on your computer or storage device (dialog will vary according to operating system).
Windows/Linux: Ctrl+O. MacOS: Cmd+O
This option allows you to choose from a list of recently-opened scores.
This window displays your most recently modified scores. Double-click on any score thumbnail to open it. You can also click Open other… to access locally-stored scores from your file browser.
Scores that have been saved to the cloud are indicated with a cloud icon. Unlike local scores, it is not possible to rename or otherwise modify a cloud file from your computer’s file browser. You can, however, do this from the score manager on musescore.com. Go directly to your score manager by clicking the Score manager (online) button in the Scores window.
It is possible to open multiple scores simultaneously. In this case, MuseScore opens each score in a separate window.
Apart from its native format files (*.mscz and *.mscx), MuseScore can also open MusicXML, compressed MusicXML and MIDI files, as well as a variety of files in other formats. You can customize various import settings by going to Preferences → Import.
To save a score:
1. Go to File
2. Choose any of the following options:
Option | What it does | Shortcut |
---|---|---|
Save | Saves current score to new file, or saves changes to a previously saved file | Windows/Linux: Ctrl+S, MacOS: Cmd+S |
Save As... | Saves current score to new file | Windows/Linux: Shift+Ctrl+S, MacOS: Shift+Cmd+S |
Save a copy... | Saves current score to new file, but allows you to continue editing the original file | None |
Save selection... | Saves selected measures to new file | None |
Save to cloud... | Saves score as a new file on musescore.com | None |
The first time you use any of the above save options, a dialog opens asking you “How would you like to save”, then offering you the options of “Save to the cloud” or “Save to computer”.
To disable this window, click Don't show again to ensure you only see your operating system's native save dialog for future saves.
The Save to computer option triggers your operating system’s “Save” dialog, allowing you to save the score as a (compressed) MuseScore file, .mscx.
There is also an option in your “Save” dialog to save files in an uncompressed format (“Uncompressed MuseScore folder”). This option creates a new folder on your computer that contains a MuseScore (.mscx) file, as well as a thumbnail image file (.png) and any relevant .json, .mss, and .xml files.
Scores saved online (to the cloud) appear in the program’s Home: Scores tab with a cloud symbol at the corner of the file icon. A local copy is also automatically saved on your computer.
To save a score to the cloud, choose Save to the cloud. This triggers a dialog with the following options:
This is the name under which your score will be identifiable on musescore.com
When you’re ready, click Save. The first time you do this, MuseScore will ask whether you also want to upload your audio to musescore.com. You can choose from the following options:
Each time you press Save, only the score itself will be uploaded to musescore.com. Online playback will use the MS Basic soundfont.
Each time you press Save, MuseScore will generate an .mp3 file to upload together with your score. Score playback on musescore.com will sound the same as it does in your desktop app (including audio from the Muse Sounds library, if installed, or any VST instruments and effects you’ve added)
MuseScore will only generate and upload an .mp3 file at a save interval you specify.
These settings only affect your private cloud scores. You will only be asked to specify this setting once, however you can change this setting at any time by going to Preferences → Cloud. Once you click OK, MuseScore will confirm your score has been saved. Your file will be accessible from both the Home tab as well as the score manager on musescore.com.
Det här kapitlet går igenom hur man sparar MuseScore-partitur i andra format än de inbyggda (*.mscz och *.mscx), som MusicXML, MIDI, MEI, MP3, PDF, PNG osv.
För att exportera ett partitur:
Portable Document Format (PDF) är ett universellt format för text, bilder, noter med mera. Använd detta format när du vill generera partitur som ska läsas av andra musiker.
I stort sett varje dator kommer att ha en PDF-läsare; om inte en PDF också kan öppnas från webbläsare som Firefox osv. PDF-partitur kan också skrivas ut på papper vid behov.
Precis som PDF låter Scalable Vector Graphics (SVG) dig förstora bilden utan kvalitetsförlust. Använd SVG när du vill bädda in notutdrag i ett annat dokument eller en webbsida.
Alla moderna webbläsare stödjer SVG. Det finns dock många webbsidor och appar som inte stödjer formatet, så om du försöker använda SVG någonstans och det inte fungerar, testa PDF eller PNG istället.
Portable Network Graphics (PNG) är ett komprimerat grafikformat som passar för redigering eller inbäddning i alla sorters dokument. PNG-filer blir dock pixellerade om du förstorar bilden, så överväg att använda PDF eller SVG istället om dina program stödjer det.
OGG-filer innehåller normalt degraderat Vorbis-komprimerat ljud, vilket ger högre kvalitet än MP3 vid samma filstorlek. Använd detta format för privat lyssnande, om din enhet stödjer det.
De flesta Android-enheter stödjer OGG-ljud, men Windows, maxOS och iOS-enheter kräver tredjepartsprogram för att kunna läsa dessa filer. MP3 kan vara lättare att använda.
MP3 är ett degraderande komprimeringsformat som har universellt stöd. Använd detta format för att dela ljudfiler med andra för att lyssna på (inte för redigering).
FLAC är ett förlustfritt komprimeringsformat som fullständigt bevarar ljudkvaliteten, men ger också större filstorlek än degraderande format. Använd FLAC när du skickar ljudfiler till någon annan för redigering, men bara om du inte kan skicka dem den ursprungliga MuseScore-filen (t.ex. på grund av att de inte har rätt instrumentljud eller ljudinstick installerade för att det ska låta som du har tänkt).
WAV är ett okomprimerat format. Det erbjuder högsta ljudkvalitet, men dess filer är extremt stora. Använd detta format för ljud som du tänker redigera själv i ett annat program, exempelvis Audacity.
Om du behöver ljud i ett format som vi inte nämner ovanför (t.ex. Opus eller AAC) måste du använda ett externt ljudkonverteringsverktyg. Audacity är ett gratis program som kan användas för det ändamålet. Det utvecklas av Muse Group, samma företag som bygger MuseScore.
Exportera ditt partitur från MuseScore som en WAV-fil, och öppna sedan filen i Audacity, eller vilket annat ljudprogram du väljer för att utföra konverteringen. Att använda WAV som överföringsformat säkerställer högsta möjliga kvalitet efter konvertering, och undviker att tid går förlorad med komprimering av filen i MuseScore för att sedan direkt avkomprimera filen i det andra programmet.
Annars kan du använda en webbsida för att utföra konverteringen. I det fallet är det bättre att använda FLAC som överföringsformat, eftersom det minskar storleken på uppladdningen medan högsta möjliga kvalitet bibehålls. Läs på för egen hand om de tredjepartsprogram eller webbtjänster du överväger att använda. Vissa webbsidor behåller filer efter att du har laddat upp dem, och vissa gör även filerna tillgängliga för andra användare.
När filen väl är konverterad till önskat format bör du lyssna på den för att se till att kvaliteten är godtagbar, och att hela filen konverterades.
Musical Instrument Digital Interface (MIDI) är en väletablerad musikindustristandard för att koda alla noter och instrument i ett partitur, men utan den visuella formateringen. MIDI-filer kan spelas i vissa mediaspelare, men bara om rätt mjukvaruinstrument (eller hårdvaruinstrument) är tillgängliga för uppspelningen. Filerna kan redigeras i en sekvenserare eller andra notationsprogram.
Du behöver känna till att ljudet som genereras av en MIDI-fil beror på de virtuella instrument som används för att spela upp den, så den kommer förmodligen att låta annorlunda när den spelas utanför MuseScore. Dessutom bevarar MIDI inte visuell formatering, så filen kommer att se väldigt annorlunda ut när den öppnas i ett notationsprogram, inklusive MuseScore, jämfört med det ursprungliga partituret.
MusicXML är en universell standard som försöker bevara så mycket som möjligt av det ursprungliga partiturets formatering. Det kan öppnas i alla moderna partiturskriftprogram. MuseScore 4 använder MusicXML 4.0, fast vissa funktioner är ännu inte implementerade.
Braille Ready Format (BRF) är ett textformat som kan lagra skriven text eller musikdokument avsedda för blinda. Dessa filer kan öppnas i tredjepartsprogram för att läsas med en elektronisk braille-display, eller graveras på papper som upphöjda prickar.
MuseScores braille-filer använder takt-ovanför-takt-formatering, vilket betyder att det finns en separat braille-rad för varje notrad, och takter är vertikalt justerade mellan notrader som på utskrivna noter. (Ett alternativ skulle vara takt-per-takt- eller sats-per-sats-formatering, där en eller flera takter skrivs för den första notraden, följt av samma takter för nästa notrad, och så vidare, alla på en enda braille-rad. MuseScore stödjer inte dessa typer av formatering idag.) MuseScores braille-filer använder ASCII istället för Unicode-teckenkodning, så seende användare som öppnar dessa filer i en texteditor kommer bara att se konstiga bokstäver och punkteringstecken; du skulle behöva installera ett särskilt braille-teckensnitt för att kunna se braille-tecknen som punkter.
MuseScore braille följer Braille Authority of North Americas Music Braille Code 2015, men många av dess funktioner är ännu inte implementerade. I nuläget kan du få bättre resultat om du exporterar partitur som MusicXML och sedan använder ett tredjepartsverktyg för att konvertera MusicXML till braille, som gratisverktyget SM Music Braille.
Music Encoding Initiative (MEI) är ett öppet XML-format som representerar den semantiska strukturen i notationsdokument, och utvecklas som ett gemenskapsdrivet projekt. MEI-stödet i MuseScore fokuserar på MEI Basic, en del av MEI som möjliggör att MEI används för datautbyte, och förbättrar interoperabilitet. MEI-stödet i MuseScore är tillgängligt från version 4.2, och är dokumenterat här.
[Ska läggas till]
MusicXML är ett universellt filformat som gör det möjligt att dela partitur mellan olika notationsprogram. Du kan till exempel konvertera en .mscz-fil från MuseScore till en MusicXML-fil och sedan öppna den i Sibelius, Finale, eller något annat kompatibelt partiturskriftprogram; och vice versa.
MusicXML bevarar noter och instrumentation, men man behöver ändå ofta städa upp lite för att det överförda partituret ska se ut exakt som originalet.
När en MusicXML-fil först öppnas i MuseScore bevaras positionerna och de anpassade egenskaperna för textobjekt i så stor utsträckning som möjligt. Det kan också finnas andra anpassningar som syns i partituret som du inte nödvändigtvis vill behålla.
För att återställa skaften för alla noter till deras standardpositioner och orienteringar:
För att återställa inledande avstånd för alla noter till partiturets standardinställningar:
För att ta bort alla brytningar—system, sida och satser:
1. Högerklicka på en brytning och välj Markera→Liknande
2. Tryck Ta bort.
För att bara ta bort systembrytningar (medan satsslut och sidbrytningar bevaras):
För att återställa alla textobjekt i partituret, och i ramar, till deras standardstilar:
Se Format→Stil→Textstil för att se listan över stilar, och värden för egenskaper.
För att återställa positionerna för alla textobjekt i ramar:
Du kan använda samma metod för textobjekt i partituret som för ramar. Du kommer dock att behöva upprepa detta för varje individuell objektklass—alla tempotexter, alla notradstexter, och så vidare.
För att exportera ett partitur som en MusicXML-fil, se Filexport.
När du exporterar ett partitur till MusicXML kan du välja mellan ett komprimerat (standardalternativet) eller ett okomprimerat format; och om du vill exportera alla brytningar, eller bara tillåta manuellt infogade brytningar att visas i filen.
[Ska läggas till:
Dialogrutan Projektegenskaper innehåller metadataetiketter, redigerbar beskrivande digital data för filen. Varje partitur som skapas i Musescore 4 innehåller följande fördefinierade metadataetiketter. Vissa av dem fylls automatiskt i med information från användaren i dialogrutan Nytt partitur; se kapitlet Skapa ditt partitur.
Egenskap | Detaljer |
---|---|
Verkets titel | Fylls i med "Titel" från dialogrutan Nytt partitur. |
Undertitel | Fylls i med "Undertitel" från dialogrutan Nytt partitur. |
Tonsättare | Fylls i med "Tonsättare" från dialogrutan Nytt partitur. |
Arrangör | |
Textförfattare | Fylls i med "Textförfattare" från dialogrutan Nytt partitur. |
Översättare | |
Upphovsrätt | Fylls i med "Upphovsrätt" från dialogrutan Nytt partitur. Kopiera och använd gärna exakt den här upphovsrättssymbolen: © |
Verknummer | |
Satstitel | |
Satsnummer | |
Skapades den | Datumet då partituret skapades. Detta bör vara tomt, om partituret sparades i testläge (se Använda kommandoraden). Redigera manuellt om du är Beethovens spöke. |
Plattform | Datorplattformen som partituret skapades på. Detta kan vara tomt om partituret skapades i testläge. |
Källa | Kan innehålla en webbadress om partituret laddades ned från eller publicerades till MuseScore.com. |
Audio.com URL | |
Musescore-version | Kan inte redigeras. Versionen av MuseScore som partituret senast sparades med. |
Filsökväg | Kan inte redigeras. Partiturfilens plats på datorn. |
Obs:
För att ändre en projektegenskap (metadataetikett),
För att lägga till en ny anpassad metadataetikett, klicka på knappen Ny egenskap. Fyll i fältet "Nytt etikettnamn" och tryck OK;
För att ta bort en etikett, klicka på soptunneikonen. Fördefinierade metadataetiketter kan inte tas bort.
Den enda platsen där du kan lägga till projektegenskaper (metadataetiketter) i ett partitur är som hänvisningar i sidhuvud eller sidfot; se kapitlet Sidhuvud och sidfot.
Du behöver förstå att dessa är skilda organisationer innan vi börjar detta kapitel:
Du kan publicera på musescore.com antingen direkt, eller från Musescore, men tänk på att frivilliga på musescore.org inte kan hantera problem på musescore.com som betalningar, återköp, ägarskap, upphovsrätt, licensiering, piratkopiering osv. Se Hur och var du kontaktar kundtjänsten.
Du kan välja att behålla dina partitur för dig själv eller att låta andra läsa eller ladda ned dem. För att använda den tjänsten behöver du öppna ett konto på musescore.com, som kan vara antingen gratis eller en betald prenumeration (se även Öppna och spara partitur).
musescore.com verkar prioritera att tillhandahålla en i stort sett gratis tjänst för partiturlagring, hellre än att hjälpa egenutgivare att generera inkomster. Hur som helst har sidan generösa villkor för hur partitur lagrade där används. Plattformen har ännu inte öppet, direkt samarbeta med, eller delat vinster med, egenutgivare eller individuella kompositörer. Den har börjat csamarbeta med utgivare som svar på klagomål angående upphovsrättsskydd. För musiker som räknar med att få inkomster, testa alternativa metoder som dem som nämns på https://music.stackexchange.com/questions/696/sites-with-a-good-selecti…
Respektera upphovsrätten. På samma sätt som du äger upphovsrätten till musiken du skapar äger andra upphovsrätten för musiken som de skapar. Du kan transkribera andras upphovsrättsskyddade musik med Musescore, men du äger inte nödvändigtvis upphovsrätten för de färdiga noterna.
En bred definition av "publicera" används i det här kapitlet endast för att undvika förvirring - att ladda upp/spara filer på en online-server betraktas som "publicering". Du bör vara uppmärksam på definitionen av "publicera" som används i lagligt bindande licenser. Från https://www.copyright.gov/help/faq-definitions.html ... Publicering är distribuering av kopior eller ljudupptagningar av ett verk till allmänheten ... Ett partitur kan laddas upp "olistat", vilket betyder att andra inte kan söka efter det, eller att det inte syns i en offentlig systematisk katalog, men partituret ifråga kan ändå anses vara tillgängligt för allmänheten.
Från foruminlägget Copyright Infringement
... for a cover song you'd need the copyright holder's permission (maybe the author, the publisher, the heirs, etc) ...
(Svenska: För en cover-låt skulle du behöva upphovsrättsinnehavarens tillstånd (kanske upphovspersonen, utgivaren, arvtagarna, osv.)
... you cannot upload a piece even with a licence from the original author, unless said licence also includes the specific rights grant to MuseScore BVBA which the ToS require, but which are not necessary to obtain if (also) another suitable licence, such as any and all Open Source / Open Knowledge licences, are present. The ToS also (part of the same bug) require the uploader to waive certain moral rights of the artist ...
(Svenska: Du får inte ladda upp ett stycke även med en licens från upphovspersonen, om inte licensen också inkluderar specifika rättigheter för MuseScore BVBA vilket användarvillkoren kräver, men som inte är nödvändiga att avtala om (dessutom) en annan lämplig licens, som alla Öppen källkod-/Öppen vetenskaplicenser, finns. Användarvillkoren kräver också (del av samma bugg) att den som laddar upp frånsäger sig vissa moraliska konstnärliga rättigheter.)
Från foruminlägget Would somebody tell me what is original music?
... If you haven't deliberately based your score on another composition then upload it as an original. If it turns out to be similar to a known composition then someone will point it out. If it's close to a copyrighted score then it may get taken down, (made private), but without causing you any trouble ...
(Svenska: Om du inte avsiktligen har baserat ditt partitur på en annan komposition, uppladda det då som ett original. Om det visar sig likna en känd komposition kommer någon att påtala det. Om det liknar ett upphovsrättsskyddat partitur kommer det att tas bort (göras privat), men utan att leda till problem för dig.)
Från https://bernardgreenberg.com/MuseScore.html (av Bernie/BSG, en långtida frivillig musikmentor på musescore.org och musescore.com) 29:e juni 2021
... the CPO (Chief Product Officer) of MuseScore.com, David Mandelstam, posted, in public discussion with me, that the site (musescore.com) is the world's largest free sheet music catalog. It is not a social media, and not a score hosting site ...
(Svenska: CPO:n (Chief Product Officer) på MuseScore.com, David Mandelstam, skrev, i en öppen diskussion med mig, att webbsidan (musescore.com) är världens största katalog för gratis noter. Det är inte ett socialt medium, och inte en webbsida för att lagra partitur.)
Sist men inte minst: från https://musescore.com/community-guidelines
... Treat people the way you would like to be treated ...
(Svenska: Behandla andra som du själv vill bli behandlad.)
Första gången du sparar ett partitur kommer du att få frågan om du vill publicera partituret på Musescore.com.
Om du inte redan är inloggad på Musescore.com, eller om du inte har ett konto, kommer du att behöva logga in.
Du kommer att få frågan om partituret ska vara Allmänt, Olistat, eller Privat.
Om du publicerar ett partitur som du redan har publicerat minst en gång tidigare kan du välja att ersätta det befintliga online-partituret, eller publicera som ett nytt online-partitur.
Du kommer att få frågan om du också vill ladda upp ditt ljud till musescore.com. Se Hantera publiceringsinställningar
Musescore kommer att tala om för dig när det är färdigt. Stora partitur kan ta längre tid att generera en färdig MP3-fil.
Partitur som sparats på din dator kan också publiceras på Musescore.com, men blir inte uppdaterade automatiskt.
För att publicera ett partitur på Musescore.com
Partitur som endast publiceras på Musescore.com märks med en "molnsymbol" i Musescores partiturhanterare.
MuseScore behåller också lokala kopior på din dator, så att du kan arbeta med dem även om du inte har en aktiv internetanslutning.
När du sparar online skapar Musescore en MP3-fil med ljud från ditt partitur. Beroende på partiturets längd, och antalet instrument i partituret, kan detta ta en lång tid. För att styra när det här händer:
Under "Skapa MP3-ljud för privata noter i molnet", välj Aldrig, Alltid, eller Varje (... x sparåtgärder)
Varje gång du trycker på Spara kommer endast partituret att laddas upp på musescore.com. Online-uppspelning kommer att använda MS Basic som soundfont.
Varje gång du trycker på Spara kommer MuseScore att generera en .mp3-fil som laddas upp tillsammans med ditt partitur. Partituruppspelning på musescore.com kommer att låta samma som det gör i ditt skrivbordsprogram (inklusive ljud från biblioteket Muse Sounds, om det är installerat, eller VST-instrument och effekter som du kan ha lagt till)
MuseScore kommer endast att generera och ladda upp en .mp3-fil vid det sparningsintervallet du anger.
Utöver att publicera ditt partitur på MuseScore.com kan du dela MP3-ljudet som skapas av MuseScore till Audio.com, en gratistjänst från Muse Group. På Audio.com kan du dela dina spår med allmänheten, göra dem tillgängliga för nedladdning, och ladda upp olistat ljud.
MuseScore 4.1 och senare
MuseScore 4.2 och senare
Första gången som du publicerar ett partitur kommer du att få frågan om du vill dela det på Audio.com. Du kan välja att få frågan varje gång du publicerar, och detta kan styras i Inställningar.
Enkla uppspelningsfunktioner kan användas från verktygsfältet för uppspelning längst upp till höger i programfönstret, ikonerna från vänster till höger. Ikonerna är:
Docka ur verktygsfältet för att visa Uppspelningspanelen för ytterligare kontroller. Se avsnittet "Uppspelningsposition och uppspelningstempo".
Anmärkningar: (1) Om inget har markerats när du trycker på Spela kommer uppspelningen återvända till platsen där den senast stoppades; om ingen uppspelning har gjorts än börjar uppspelningen från partiturets början. (2) Knappen Spela ändras till en "stopp"-ikon under uppspelning.
För att spola tillbaka uppspelningen, klicka på ikonen Spola tillbaka på verktygsfältet för uppspelning. "Spola tillbaka" flyttar tillbaka uppspelningen till partiturets början; eller, vid slingad uppspelning, början av slingan.
För slingad uppspelning av en del av noterna:
I exemplet nedanför kommer uppspelningen upprepa de två markerade takterna för Violin 2 och Viola, området som märkts ut med de blåa flaggorna. Använd knappen "Spela slinga" för att sätta upprepningen på eller av.
För att automatiskt lägga till hörbara metronomtick till uppspelningen, använd knappen metronom.
Antalet tick som läggs till varje takt bestäms av
Följande logik följs.
För sammansatta taktarter (6/8, 9/8 m.fl) delas den övre siffran i taktarten på tre, och detta blir antalet slag i varje takt. 6 = två, 9 = tre, 12 = fyra. Ett tick läggs till för varje slag. Två ytterligare tick per slag läggs till i passager där det resulterande uppspelningstempot i takten understiger 60 slag per minut. I det här fallet är "60" inte det som visas i uppspelningskontrollernas/-panelens övre högra hörns metronomsymbol.
Ovanför visas en demonstration av hur metronomen hanterar sammansatta taktarter. Demonstrationsfilen finns tillgänglig i avsnittet Externa länkar. För en takt som använder 9/8 där det finns en skriven tempoangivelse där punkterad fjärdedelsnot ♩ . = 59, och uppspelningstempots reglage är satt till 100 %, läggs nio tick till. Angivelsen åttondelsnot ♪ = 179 skapar ett identiskt resultat. Om däremot en takt som använder 9/8 har en skriven tempoangivelse där en punkterad fjärdedelsnot ♩ . = 60, och uppspelningstempots reglage är satt till 100 %, läggs tre tick till. Angivelsen åttondelsnot ♪ = 180 skapar ett identiskt resultat. Att sänka uppspelningstempots reglage till 90 % skapar nio tick i den takten.
Standardmetronomen använder MS Basic. Den har två tickljud, ett högt stämt tick (T1) och ett lågt stämt tick (T2). T1 används för taktens första tick, och T2 används för alla andra tick. Alternativa ljudkällor kan väljas i Mixern, där T1 exempelvis kan spela noten E5 och T2 spelar F5.
Dessa tick läggs till i eventuella exporterade ljudfiler. För mer kontroll över ticken i ljudfilen, eller under uppspelning, testa dessa:
Den aktuella uppspelningspositionen visas av två räknare till höger om uppspelningskontrollerna. En visar positionen i förfluten tid, den andra i takter och slag (se bild i översikten). För att hoppa till en tidsstämpel eller takt eller slag manuellt, klicka på en räknare och skriv in ett nummer.
Objektet längst till höger är uppspelningstempo. Det visar vad tempot skulle ha varit i fjärdedelsnoter per minut vid nuvarande markörposition. Det är inte en exakt återspegling av utskrivna tempoangivelser i partituret. Dess "fjärdedelsnot" är inte kopplad till partiturets tempo.
För att visa ytterligare kontroller, docka ur verktygsfältet. Klicka och håll nere de "6 prickarna", dra sedan bort från den övre högre delen av MuseScore-skärmen och släpp; se kapitlet Verktygsfält och fönster:Docka och docka ur paneler. Urdockade verktygsfält expanderar automatiskt till en mindre Uppspelningspanel som har två reglage. Det övre reglaget visar aktuell uppspelningsposition, och det nedre reglaget visar uppspelningstempo. Uppspelningstempot åsidosätter partiturets tempo tillfälligt; inställningen för skrivna tempoangivelser i partituret ändras inte. Att återställa reglaget till standardpositionen, 100 %, återställer tempot till det som är skrivet i partituret.
I skärmbildsexemplet som visas ovanför är cirkeln i det övre reglaget aktuell uppspelningsposition en tredjedel från vänster, vilket innebär att det är ungefär en tredjedel in i partituret. Cirkeln i det nedre reglaget uppspelningstempo har justerats en aning till höger om standardpositionen. Den visar 130 %, vilket innebär att uppspelningstempot ökats till 130 % av angivet tempo. Det angivna tempot är en fjärdedelsnot = 60, och har tilldelats en Tempoangivelse som inte visas i bilden. Den övre högra metronomsymbolen visas fjärdedelsnot = 78, vilket innebär att det skulle ha spelats 78 fjärdedelsnoter per minut vid den aktuella markörpositionen.
För att tillfälligt ändra uppspelningstempot, gör endera:
Redigera Uppspelningstempo. Det kan justeras i 1 %-steg. I bilden nedanför kommer uppspelningstempot att vara 96 % av aktuell metronomhastighet
Klicka på inställningsknappen (kugghjul) i verktygsfältet för uppspelning för att visa följande kontroller:
Du kan kryssa i och ur dessa alternativ som du själv vill.
Aktivera MIDI-indata för att skriva musik i ditt partitur med en ansluten MIDI-enhet (ett klaver eller trummaskin) under uppspelning. Se Arbete med MIDI för detaljinformation.
Bocka av alternativet om du vill att uppspelningen ska ignorera upprepningsanvisningar i partituret.
Bocka av alternativet om du vill att uppspelningen ska ignorera ackordbeteckningar i partituret.
När alternativet bockas för kommer partiturvyn att följa uppspelningen; bocka av om du vill att vyn ska ligga still.
Demonstrationsfil för metronomtick: https://musescore.org/en/node/357722#comment-1220561
Mixern låter dig
justera volym och panorering, och göra andra justeringar för uppspelningen av varje notrad.
Mixern är uppdelad i ett antal färgkodade kanalremsor:
Du kan visa/dölja mixern genom att:
Obs: Om instrumentkanalremsorna inte är i samma ordning som instrumenten i partituret, testa att stänga och öppna Mixern på nytt.
En kanalremsa har följande kontroller (fallande lista):
Klicka på ikonen med tre prickar längst upp till höger i Mixerpanelen för att visa/dölja en kontroll. Du kan till exempel dölja volymreglagen för att spara vertikalt utrymme på skärmen för att se mer av partituret.
Raden märkt Ljud visar den virtuella instrumentuppsättningen som används i varje spår. Detta kan vara antingen ett SoundFont (.sf2,.sf3) som MS Basic, ett VST-instrument (VSTi), eller ett Muse Sound. Om du har valt ett särskilt ljud från en instrumentuppsättning kommer ljudets namn att visas, istället för instrumentuppsättningens namn.
Obs: Detta ändrar instrumentets ljud, men påverkar inte instrumentets notation. Om du vill att även notraden uppdateras, med exempelvis lämplig transponering och klavändringar, se Välj instrument.
Från och med MuseScore 4.2 är det nu möjligt att använda den här metoden för att använda individuella ljud från ett SoundFont. Om du använder en äldre version av MuseScore 4, använd den workaround som beskrivs i SoundFonts.
SFZ-filer stöds, men endast genom att använda VST-sampling; se SoundFonts.
Varje rad (fack) under Audio FX låter dig lägga till en ytterligare VST-effekt eller Muse Reverb (en inbyggd effekt). Ljud behandlas per Audio FX i fallande ordning.
Detta avaktiverar insticksprogrammet utan att ta bort det från mixern.
Muse Reverb är MuseScores inbyggda ekoenhet. En viss mängd av eko läggs till som standard för varje instrument—du kan justera mängden för varje kanal genom att använda Aux sänderrattarna bredvid de blåa knapparna märkta "Reverb". Effekten kan sättas på/av för varje kanal genom att klicka på motsvarande knappar. Du kan också justera Muse Reverb-volymen genom att använda __Aux__1-reglaget.
Varje rad (fack) under Aux sänder justerar hur mycket av en motsvarande Aux-kanals effekt(er) används för ljudet som skapas för ett instrument.
Det finns två Aux sänder, som motsvarar de två auxiliärkanalerna:
Auxiliärkanalerna är särskilda kanaler för att förenkla bruk av ljudeffekter. Du kan ställa in ljudeffekter (Audio FX) i en Aux-kanal och sedan använda dem på flera instrument.
Det finns upp till två Aux-kanaler i varje partitur:
Som standard är auxiliärkanalerna dolda. För att visa/dölja en auxiliärkanal:
Processen är densamma som när du lägger till Audio FX för en instrumentkanal; se För att lägga till Audio FX.
Om det bara finns ett Audio FX i en Aux-kanal kommer kanalremsan och dess motsvarande Aux sänder märkas med samma namn som ljudeffekten. Om det finns fler än en märks de Aux 1 och Aux 2. Du kan behöva spara och öppna partituret igen för att märkningen ska uppdateras.
Auxiliärkanalremsor har volymreglage. Dessa ändrar volymen för effekten för alla kanalremsor med motsvarande Aux sänder aktiverad. Se det som att ange maximal volym för effekten/-erna som en instrumentkanal kan använda.
För att justera hur mycket effekt från en Aux-kanal som verkställs för varje instrument, använd ratten för motsvarande Aux sänder-rad (fack) för det instrumentets kanalremsa; se [Aux sänder](#aux sends).
MuseScore använder virtuella instrument för att skapa ljud för uppspelning. SoundFont-filer (.sf2, .sf3) är et av formaten som stöds. En sf2- eller sf3-fil innehåller all ljuddata för ett eller flera virtuella instrument.
MuseScore inkluderar sitt egna inbyggda SoundFont, MS Basic, som innehåller de flesta instrumentljud du behöver för att spela upp dina partitur.
Du kan också lägga till och använda egna SoundFonts—det finns många gratis online. Se även listan i SoundFonts and SFZ files (MS3-handboken; saknar svensk översättning).
När du har laddat ned ett SoundFont till din dator finns det två sätt att installera det i MuseScore 4:
En dialogruta bör visas som erbjuder att installera SoundFont-filen på korrekt plats.
Det är också möjligt att installera SoundFont-filer manuellt till korrekt plats. Som standard är den platsen ~/Dokument/MuseScore4/SoundFonts, där ~ (tilde) representerar din hemmapp. Den fullständiga sökvägen för den platsen är:
C:\Användare\ANVÄNDARNAMN\Dokument\MuseScore4\SoundFonts
/Användare/ANVÄNDARNAMN/Dokument/MuseScore4/SoundFonts
/home/ANVÄNDARNAMN/Dokument/MuseScore4/SoundFonts
SoundFont-filer som placeras i denna mapp kommer automatiskt att kunna användas i MuseScore.
Det är också möjligt att ange andra platser att lagra SoundFont-filer på istället för—eller utöver—standardplatsen som nämns ovanför. SoundFont-filer placerade på en sådan angiven plats kommer att kunna användas i MuseScore.
För att ange en alternativ plats för SoundFont-filer:
När ett SoundFont har installerat använder du det i MuseScore på det här sättet:
Från MuseScore 4.2 är det möjligt att välja ett specifikt ljud från SoundFont:et. Standardinställningen Välj automatiskt instruerar MuseScore att använda ljud som matchar partiturets instrument.
På vissa instrument (exempelvis Violin) medan du använder *MS Basic**, skapar verbala artikulationstextobjekt (som ***legato, pizz., arco***) endast korrekt uppspelning om Välj automatiskt väljs; se musescore på github. Därför är det bäst att ändra Musescore-instrumentet; se kapitlet Skapa ditt partitur : Ändra instrument efter att partituret skapats. Välj automatiskt fungerar bara med SoundFonts som lyder standarden General MIDI; se kapitlet SoundFonts and SFZ files: soundfonts i handboken för Musescore 3 (saknar svensk översättning).
Nedanför visas soundfont-val i MuseScore 4.1.1.
Som nämndes ovanför återinförde MuseScore 4.2 möjligheten att välja individuella ljud inuti ett SoundFont.
Innan MuseScore 4.2 kunde du bara rätta dig efter det automatiska valet, eller använda en workaround där varje individuellt ljud paketerades till en separat SoundFont-fil. En specialversion av MS Basic skapades för det ändamålet. För andra SoundFonts kunde du dela upp dem i individuella ljudfiler med ett gratisverktyg som sf2-split eller SF2 Splitter. För VST kunde du använda en VST-samplare som Sforzando, FluidSynthVST, eller juicysfplugin.
Detta är möjligt med tredjepartsprogram som Polyphone. För mer information, se även Soundfont, MIDI velocity and instruments.xml (Handboken för utvecklare).
För att avinstallera ett SoundFont, öppna mappen där filen är installerad och ta bort den.
Användare av MuseScore 3.6 och äldre kanske är vana vid att använda spelaren Zerberus, som har stöd för filformatet .sfz. När vi byggde ett nytt system som nu stödjer VST-instrument måste vi göra vissa ändringar som krävde att vi tog bort Zerberus, såväl som Synthesizer från äldre versioner av MuseScore. Därför har viss funktionalitet förlorats på vägen, inklusive möjligheten att mappa specifika instrumentljud som pizzicato och tremolo till specifika MIDI-kanaler. Vår högsta prioritet i kommande versioner av MuseScore 4 är att återigen stödja den funktionaliteten för VST, SoundFonts och biblioteken Muse Sounds. Användare som använder sig uteslutande av att mappa .sfz-ljud till specifika anvisningar rekommenderas att fortsätta använda äldre versioner av MuseScore tills vi återaktiverar funktionerna i MuseScore 4. Det är värt att nämna att de nya systemen som vi planerar kommer att vara mycket mer flexibla, lättare att använda, och mer kraftfulla än vad som fanns i MuseScore 3.
För de som vill fortsätta att använda SFZ-ljud i MuseScore 4 skulle bra alternativ som använder öppen källkod för Windows och macOS vara VST-samplarna Sfizz eller Sforzando, båda med stöd för att spela upp SFZ. I nuläget kan SFZ inte användas i MuseScore 4 för Linux.
Alternativ till soundfonts:
Muse Sounds is a library of sophisticated plugins that provide realistic playback for MuseScore Studio.
On Windows and macOS, Muse Sounds are installed via the Muse Hub utility, which can also be used to install MuseScore Studio. If you don't have Muse Hub yet you can download it for free from musehub.com.
Once installed, Muse Hub is found in the Windows system tray (shortcut Win+B to focus), or the macOS menu bar (press VO+M twice to focus while VoiceOver is running).
When Muse Hub is open, click Get under any sound you’d like to have in your library, and it will begin downloading and installing right away.
Muse Hub also contains a range of effects plugins. Download and install these from the Effects tab.
Once a plugin is fully downloaded, it will appear in the Mixer the next time you launch MuseScore Studio.
On Linux, Muse Sounds are installed via Muse Sounds Manager, which you can download from musescore.org as a DEB or RPM package for 64-bit Intel/AMD architectures (not ARM currently).
When Muse Sounds Manager is open, click Get under any sound you’d like to have in your library, and it will begin downloading and installing right away.
Once a plugin is fully downloaded, it will appear in the Mixer the next time you launch MuseScore Studio.
Any Muse Sounds plugins you’ve downloaded will be automatically assigned to the appropriate instruments in your score.
You can tell MuseScore Studio to always use available Muse Sounds plugins via the Playback Setup dialog.
The Muse Sounds playback profile will ensure that all Muse Sounds plugins will be assigned to every available instrument in your score. You can also manually assign a Muse Sounds plugin to a single instrument via the Mixer. This can be helpful for scores with more than one instrument, where you may wish to combine Muse Sounds plugins with other VSTs or Soundfonts.
Muse Sounds currently supports the following instruments:
Any instruments not supported by Muse Sounds will remain assigned to MS Basic by default.
Ljudflaggor är tillgängliga från MuseScore Studio 4.3
Ljudflaggor kan läggas till som notradstext för att komma åt ytterligare ljud och speltekniker för Muse Sounds-instrument. Du kan ladda ned alla Muse Sounds-instrument, som är gratis (och, snart, fler ljud från världens främsta ljudutvecklare) via Muse Hub.
När du lägger till en ljudflagga (bild nedanför) påverkas uppspelningen för hela instrument från den punkten och framåt i partituret tills det når en annan ljudflagga.
Med ljudflaggor kan du:
Ljudflaggsknappar som visas i partituret kommer aldrig att synas vid export, utskrift, eller publicering av ditt partitur till MuseScore.com.
Ljudflaggor måste alltid ankras vid ett radtextelement. Om du vill dölja texten:
Att markera knappen för ljudflaggan och trycka Del kommer att ta bort den, och lämna kvar radtexten.
Att ta bort radtexten kommer också att ta bort den associerade ljudflaggan.
Ljudflaggsknapparna kommer att döljas. De kan fortfarande redigeras genom att klicka på den associerade radtexten för att visa dess ljudflaggsknapp.
De första alternativen i avsnitten Ändra ljud och/eller Speltekniker i popup-rutan för ljudflaggor är standardljuden. Om du vill snabbt återställa en ljudflagga till dessa ljud:
Du kanske vill kombinera fler än ett ljudalternativ för samtidig uppspelning. Om en ljudflagga har avsnittet Ändra ljud kan du göra följande:
Som standard påverkar ljudflaggor alla notrader för ett instrument, men detta kan ändras.
En del Muse Sounds-instrument saknar alternativ för ljudflaggor. Om vi inte har inkluderat alternativ för ljudflaggor ännu kommer du se detta i popup-rutan:
Den här sidan visar dig hur du använder capo-markeringar i MuseScore-versioner äldre än MuseScore 4.1. Se Använda capo för den nya metoden för att använda capo i MuseScore 4.1 och senare.
MuseScore låter dig transponera uppspelningen av en notrad utan att ändra notationen (skriven tonhöjd). Detta simulerar effekten av en capo på en gitarr (eller annat stränginstrument).
Använd en av följande:
Obs: Uppspelningsinställningar för capo kommer att gälla tills de åsidosätts av en efterföljande radtext med “Capo-inställningar” aktiverade.
Musik i “rak” takt framförs exakt som det står skrivet i partituret. Däremot tolkar musik i swing-takt raka åttondels- och sextondelsnoter som triolpar, med första noten i paret drygt dubbelt så lång som den andra. Detta ger rytmen dess karaktäristiska känsla—ofta associerad med till exempel jazz.
Swing-åttondelar:
Swing-sextondelar:
Istället för att notera swing-musik som den utförs är det accepterad konvention att skriva den i rak takt och istället ge de skriftliga anvisningarna “Swing“ och “Straight” där det behövs i partituret.
Swing-märkningar påverkar uppspelningen av partituret. Standardproportionerna för swing är 60 % (3:2), men du kan variera detta om du tycker att musiken behöver det.
Annars kan du dra och släppa Swing-texten från paletten till noten eller pausen ifråga.
Du kan, vid behov, lägga till även en visuell swing-märkning.
Observera att märkningarna ovanför är en form av systemtext, och därför verkställs uppspelningseffekten för alla stämmor i systemet. Om du vill att swing ska gälla på bara en notrad kan du använda Radtext istället; se nedanför.
I fliken Swing-inställningar, redigera “Swing” och “Swing-proprtioner” efter behov.
Obs: Swing-inställningar finns för både system- och notradstext.
Om du vill att swing ska gälla på endast en notrad i systemet, använd radtext istället:
This section needs to be organized / written by someone with an understanding of how to use MIDI input/output in MuseScore 4. If JACK is still supported, it could be discussed here too, or in a new page.
Virtual Studio Technology (VST) är ett mjukvarugränssnitt för ljudinsticksprogram, licensierat under Steinberg, som integrerar mjukvarusyntar och effektenheter för digitala ljudbehandlingsprogram. De flesta VST-insticksprogram är antingen instrument (VSTi) eller effekter (VSTfx); VSTi inkluderar mjukvarusimulering som emulerar välkända hårdvarusyntar och samplare.
I MuseScore 4 kommer kompatibla VST-instick som är installerade på en Windows- eller MacOS-dator automatiskt att vara tillgängliga i mixern, där du enkelt kan konfigurera uppspelningsinställningarna för alla instrument i ett partitur. Observera att Linux ännu inte stöds (men se Linux VST3).
Efter att du installerat nya VST:er på din dator kan du behöva starta om Musescore 4 för att göra dem synliga i mixern. Om detta inte fungerar kan du framtvinga en omsökning efter VST:er genom att ta bort tidigare cache-inställningar innan omstart. På Windows 10 finns den relevanta filen här:
C:\Users\ [your user] \AppData\Local\MuseScore\MuseScore4\known_audio_plugins.json
MuseScore 4 har direkt stöd för endast VST3-instick (inte VST1 eller VST2) på grund av licensrestriktioner. Om du använder VST2 eller VST2, se Hur du använder äldre, icke-VST3-insticksprogram i MuseScore 4.
Obs: Ljudinställningar i mixern sparas för partituret, men inte för själva programmet.
Alternativ till VST-instrument:
MuseScore använder ditt systemspråk (det som används för de flesta program, och generellt beror på dina land- och språkinställningar på PC:n, eller ditt användarkonto).
I fliken Allmänt, välj önskat språk från den utfällbara listan i avsnittet Språk:
För att uppdatera översättningarna:
Ett meddelande visas om ditt språk är aktuellt, annars laddas uppdateringarna ned.
För att slutföra det här steget behöver programmet startas om.
För att ändra MuseScores utseende
i fliken Utseende, justera alternativen som beskrivs nedanför.
Följande alternativ finns för att ändra färgerna i MuseScore. Visningen ändras omedelbart, så alternativen kan provas ut utan att stänga dialogrutan. Ändringarna gäller för alla öppna instanser av MuseScore (se Fönster)
För att ändra teckensnittet och teckenstorleken för meny- och palettelement:
Detta påverkar inte textelement i partituret.
Fönster, verktygsfält och paneler i MuseScore kan flyttas omkring, och du kan välja vilka element du vill se i dem.
MuseScores standardutseende visas nedanför:
För att visa eller dölja uppspelningskontrollerna, verktygsfältet för notinmatning, eller statusfältet:
För att ändra position för antingen notinmatnings- eller uppspelningsverktygsfälten, klicka på och håll ner de sex prickarna till vänster i verktygsfältet, och dra och släpp det sedan på önskad plats. Verktygsfältet kan flyta fritt på skärmen, men just verktygsfältet för notinmatning kan du även dra och släppa det antingen till den vänstra eller understa kanten av programfönstret—en blå rektangel kommer att visas för att synliggöra var du kan släppa verktygsfältet för att docka det på nytt. Verktygsfältet för uppspelning kan bara dockas tillbaka på dess standardposition.
För att välja ikonerna som du vill visas i verktygsfälten notinmatning eller uppspelning, klicka på kugghjulsikonen till höger om verktygsfältet:
För verktygsfältet för notinmatning kommer detta att visa en utfällbar lista, från vilken du kan visa eller dölja de olika ikonerna genom att klicka på ögonsymbolen till vänster om var och en av dem (stängt = dold, öppet = visas).
För verktygsfältet för uppspelning, bocka för/ur de olika alternativen i kugghjulsmenyn för att visa eller dölja motsvarande element.
För att docka ur och flytta en av sidopanelelerna (Palett, Instrument, Egenskaper, eller Markeringsfilter), klicka på de tre prickarna i fliken, välj alternativet Docka ur, och dra sedan den urdockade panelen till önskad plats.
Du kan ha en fristående panel, men det finns också dockningspositioner i den övre och högra kanten av dokumentfönstret—en blå rektangel visas för att synliggöra var du kan släppa panelen för att docka den på nytt.
På motsvarande sätt kan du docka en fristående panel tillbaka till sidofältet:
Du kan också docka tillbaka den fristående panelen på dess ursprungliga position genom att klicka på de tre prickarna på fliken och välja Docka.
Paneler som mixern eller det virtuella pianot kan dockas ur vid behov, genom att dra dem till önskad plats eller klicka på ikonen med tre prickar och välja Docka ur. För att docka tillbaka, klicka på ikonen med tre prickar och välj Docka.
Det går att ändra storlek för den urdockade mixern genom att dra kanterna inåt eller utåt.
För att välja vilka element som ska visas i mixern eller det virtuella pianot, klicka på de tre prickarna, välj Visa och bocka för/ur de relevanta alternativen.
För att anpassa palettområdet, se Anpassning: Paletter.
Det här kapitlet innehåller ofullständig information, och visar inte det aktuella läget för Musescore 4. Var god kontakta tredjepartsexperter på listan i Få hjälp istället.
useful info for editing:
TODO testing
Stilar i Musescore är profiler som innehåller inställningar, snarare än att i sig vara inställningar. Den visuella inställningen för text och musiktecken i musescore som vissa användare blandar ihop med stilar kallas för Teckensnitt.
Alla stilar är inbyggda. De innehåller förvalda värden för visuella och funktionella inställningar. Varje objekttyp, t.ex. ackordbeteckningsobjekt eller förteckenobjekt, har en motsvarande inbyggd stil med samma namn: "Stil för ackordbeteckningar", "Stil för tillfälliga förtecken". Varje textobjekt, t.ex. ackordbeteckningsobjekt eller sångtextobjekt, har också en eller flera motsvarande inbyggda stilar: "Stil för text inuti ackordbeteckningar", "Stil för text inuti ackordbeteckningar (Alternativ)", "Stil för text inuti sångtext Jämna rader", "Stil för text inuti sångtext Udda rader". Stil är inte objekttypen.
Du kan inte skapa en ny stil, men du kan redigera inställningarnas värden för varje stil. Använd "Stilfönstret": Format → Stil, eller Egenskapspanelen: knappen med 'tre prickar': Spara som standardstil för partituret.
Efter att du skapar ett objekt kan du inte ändra dess objekttyp. Detsamma gäller nästan för stilar: ett förteckenobjekt i ett partitur måste använda värden i "Stil för förtecken"; det kan inte använda värden i "Stil för radtext" eller "Stil för ackordbeteckningar". Du kan inte ändra vilken stil (namngiven profil) ett objekt i ett partitur använder, om inte objektet är ett textobjekt eller om det innehåller ett textobjekt inuti sig själv. Ett sångtextobjekt i ett partitur kan, om du vill, använda kompatibla värden i "Stil för text inuti ackordbeteckningar" eller "Stil för text inuti radtext" hellre än värdena i "Stil för text inuti sångtext Udda rader" eller "Stil för text inuti sångtext Jämna rader"; för mer information, se kapitlet Formatera text.
Läs vidare för att se hur det slutgiltiga utseendet och funktionerna för objekt bestäms.
Layout och formatering i Musescore har två huvudnivåer, textobjekt och objekt som innesluter dem har flera nivåer; se Formatera text. Det slutgiltiga utseendet och funktionerna för de flesta objekten i en partiturfil bestäms av:
Varje partiturfil har en layout for "Helt partitur". Den innehåller också "Stämmor" när du använder funktionen Musescore-stämma för att generera olika versioner av samma partitur. Varje "stämma" och "hela partituret" har sina egna kompletta uppsättningar av layout- och formateringsinformation.
Besök https://musescore.org/en/node/355981 för att hitta .mss-filer som delas ut av andra musiker.
Koncepten och layout-logiken förklaras i översikten. En .mss-fil innehåller "nivå 2-information" och kan lagras i valfri mapp; Musescore använder inte automatiskt en specifik mapp. En standardmapp för enklare filhantering kan anpassas i Redigera → Inställningar.
Öppna Inställningar → Partiturfliken
Bör inte blandas ihop med Egenskaper för notrad/stämma: mall för notradstyp.
Bruk av mallar beskrivs i kapitlen Skapa ditt första partitur och Skapa ditt partitur. Partiturmallar kan användas för att snabbt anpassa ett nytt partitur. En mall innehåller:
[Den här objektlistan bearbetas fortfarande, var god lägg till info som saknas, se TODO ovanför, och
https://musescore.org/en/handbook/3/instruments-staff-setup-and-templat…
- itemX
- itemY
- itemZ
]
En mallfil är en partiturfil i en viss mapp som Musescore använder. Du kan skapa ett partitur från grunden och spara det som en mall, eller kopiera en befintlig .mscz-fil till den mappen för att använda den filen som en mall. Det finns två sorters mallar:
Klicka på Arkiv → Spara som och spara partiturfilen i .mscz-format till mallmappen som Musescore använder. Innehåller i den senast tillagda titeltexten används som mallens namn (inte innehållet i fältet Arkiv → Projektegenskaper → Verktitel; inte heller filnamnet som Musescore 3).
Detta kapitel visar dig hur du anpassar paletterna och deras innehåll; hur palettobjekt används har redan beskrivits i Använda paletterna (Grunder).
För att lägga till en förkonfigurerad eller anpassad palett, se Använda paletterna: Lägg till fler paletter.
För att dölja en förkonfiguerad palett, högerklicka på den och välj Dölj palett. Paletten flyttas tillbaka till listan under Lägg till paletter (se ovanför). Observera att förkonfigurerade paletter inte kan tas bort.
För att dölja eller ta bort en anpassad palett som du skapat innan, högerklicka på den och välj Visa/Dölj palett. Följ sedan instruktionerna i dialogrutan.
För att ändra i vilken ordning paletterna visas, dra dem uppåt eller nedåt och släpp dem på önskad plats i palettlistan.
Paletter kan fyllas ut med objekt från Huvudpaletten (Shift+F9 eller Visa→Huvudpalett), eller från ett öppnat partitur.
Partiturobjekt, när de läggs till i en palett, sparas med deras anpassade egenskaper.
För att aktivera/avaktivera redigering för en viss palett:
För att lägga till en symbol från Huvudpaletten till en palett i Palettpanelen:
Om du har skapat en anpassad palett finns det ett annat sätt att komma åt Huvudpaletten:
För att lägga till partiturelement i en palett:
Symboler kan flyttas från en öppen palett till en annan genom att bara dra och släppa dem.
För att ta bort ett element i en palett, högerklicka på det och välj Radera. Om du arbetar med förkonfigurerade paletter kommer elementet att flyttas till avsnittet Mer. För anpassade paletter får du frågan om du vill Dölja (skicka elementet till Mer-avsnittet) eller Radera permanent.
För att återställa en palett till dess standardtillstånd, högerklicka på palettnamnet, eller klicka på ellipssymbolen (tre punkter) till höger om palettnamnet; välj sedan Återställ palett.
Obs: En anpassad palett kommer att återställas till en tom palett när den här funktionen används.
För att spara en palett, högerklicka på palettnamnet, eller klicka på ellipssymbolen (tre punkter) till höger om palettnamnet; välj sedan Spara palett.
För att läsa in en palett som sparats tidigare, högerklicka på ett palettnamn, eller klicka på ellipssymbolen (tre punkter) till höger om palettnamnet; välj sedan Läs in palett och navigera till önskad palett, välj den och klicka på Öppna.
För att komma åt visningsalternativ för palettområdet, klicka på ellipssymbolen (tre punkter) till höger om Palettiteln längst upp i palettområdet.
För att komma åt Palettegenskaper för enstaka paletter, högerklicka på ett palettnamn, eller klicka på ellipssymbolen (tre punkter) till höger om palettnamnet; välj sedan Palettegenskaper.
Detta låter dig döpa om paletten, skapa ett synligt rutnät för att separera element, justera cellernas bredd och höjd, och ändra skalan och förskjutningen för symbolerna.
En arbetsyta är de visuella inställningarna, även kallat det grafiska gränssnittet (GUI), för själva Musescore-programmet. En approximation av placeringen av pennan, linjalen osv. på en kompositörs skrivbord. Det inkluderar innehållet, dockade/urdockade och positionering av paletter, verktygsfält och diverse öppna paneler. Ändringar på den aktuella arbetsytan sparas automatiskt, ingen aktiv åtgärd krävs. Du kan skapa egna arbetsytor för att snabbt ändra alla dessa inställningar med ett enda musklick.
Observera att följande inställningar inte räknas till arbetsytan. Visa→Visa/Dölj→Visa synliga element, Visa osynliga element, Visa formatering, Visa ramar, Visa sidmarginaler, Visa oregelbundna takter, och statusfältets alternativ Klingande tonhöjd, Zoom-nivå, och Sidvy/Kontinuerlig vy. Dessa inställningar, som beskrivs i kapitlet Användargränssnittet, är partiturdata. De sparas till och läses in från varje partiturfil. Mallar innehåller dessa inställningar, och kommer att användas när du skapar ett nytt partitur från en mall; se Skapa ditt partitur.
För att skapa en ny arbetsyta:
För att anpassa hur paletterna visas och deras innehåll, se paletter.
För att anpassa hur verktygsfält och paneler visas, se Verktygsfält och paneler.
Alternativ:
MuseScore-kommandon kan nås via huvudmenyerna, verktygsfält, egenskapspanelen eller sammanhangsmenyer, eller genom att använda kortkommandon.
Fördefinierade kortkommandon visas bredvid kommandona i huvudmenyerna eller sammanhangsmenyerna (högerklicksmenyer), eller genom att hålla muspekaren över en ikon på ett verktygsfält.
Annars kan du visa en lista över kommandon och deras kortkommandon i Redigera→Inställningar→Kortkommandon. Det är också här som du kan skapa ett kortkommando eller ändra ett befintligt kortkommando. För att hitta ett kommando i listan, rulla antingen upp eller ner i den bokstavssorterade listan, eller skriv ett relevant sökord i rutan “Sök efter kortkommando”.
För att definiera ett nytt kortkommando, eller ändra ett befintligt kortkommando:
Obs: Du kan välja fler än ett kortkommando om du vill. Håll ner Shift-tangenten för att etablera ett kontinuerligt intervall, eller Ctrl-tangenten för en lista.
För att spara befintliga kortkommandon eller importera en egen lista:
För att ändra Inställningar (utseende och allmänt beteende för MuseScore), gå till Redigera→Inställningar.
Dessa är uppdelade i sektioner på ett logiskt sätt (se nedanför); observera också de tre knapparna längst ner i fönstret:
Du kan ange språk och intervall för automatiskt sparande i “Allmänt”. Se även Språk.
“Programstart” låter dig välja vilket partitur, om något, som du vill visa i redigeringsfönstret när du startar programmet.
“Mappar” låter dig anpassa sökvägar till användarmappar (fast det är klokt att inte ändra dessa från dag ett om du är en ny användare).
Välj mellan ljust och mörkt alternativ, och ange accenyfärg; det finns också ett högkontrastalternativ för synskadade användare.
Systemteckensnittet är också standard för MuseScore-gränssnittet, men du kan ändra detta om du vill—samt teckenstorleken.
Du kan ange partiturets papper och färg, samt bakgrunden. För synskadade finns det ett alternativ för att "Invertera partitur" som inverterar partiturfärgerna (vitt till svart, och det omvända)
Ange standardzoomnivå för partituret, och musens zoomprecision. Också hur du vill att partitursidorna rullar, och graden av precision för markeringar med musen.
Ange varaktighet för autosparning, och alternativ relaterade till att generera och publicera ljud på musescore.com och audio.com.
Här kan du ange om du vill gå vidare till nästa not när tangenten släpps (MIDI-inmatning), om noter utanför ett instruments användbara register ska färgas, om noter ska spelas under redigering (och hur länge), och anpassa hur stämtilldelning för dynamik fungerar.
Anpassa standardordningen för instrument för nya partitur, och standardstilar för partitur och stämmor.
Ange ljudenhet, bufferstorlek och samplingsfrekvens, MIDI-indata- och -utdataenheter, och anpassa mixerns beteende.
Här kan du mappa upp vissa tangenter på ditt externa MIDI-tangentbord till vissa åtgärder, som att starta eller stoppa uppspelning av ditt partitur, ange notinmatningslängd, och så vidare.
Här kan du ange en egen stilfil att använda för importerade filer (MIDI och MusicXML), ange teckenuppsättning för importerade binärfiler, anpassa MusicXML-import, ange det kortaste notvärdet som får användas i importerade MIDI-filer, och välja om du vill importera layouten från MEI-filer.
För en detaljerad beskrivning av MusicXML-alternativen, se Arbeta med MusicXML-filer.
Se Tangentbordsgenvägar/Kortkommandon för mer information.
Som standard letar MuseScore automatiskt efter uppdateringar när du är ansluten till internet. Du kan stänga av detta genom att avmarkera rutan.
By default MuseScore automatically checks for updates when online. You can turn this off by unchecking the box.
Ange standardmappar för partitur, stilfiler, mallar, insticksprogram och soundfonts.
Ett antal specialiserade alternativ finns här, som färger för stämmor, och palettbeteende.
Aktivera eller avaktivera braille-panelen, och anpassa dess beteende.
Ska inte blandas ihop med VST eller VSTi.
Ett insticksprogram för MuseScore är en liten bit mjukvara som lägger till ytterligare funktionalitet i programmet. Ett insticksprogram måste först aktiveras, och sedan köras g att använda Insticksmenyn. Vissa insticksprogram finns förinstallerade, men är avaktiverade som standard. Det finns också insticksprogram som skapas och delas ut av andra musiker; alla kan ladda ned och använda dem.
Uppdateringar fungerar på samma sätt som installation, men kom ihåg att ta bort filerna från föregående version för att undvika dubblettinstick!
För att tilldela ett kortkommando till ett insticksprogram, använd Hem: Insticksprogram eller Insticksprogram: Hantera insticksprogram....
[bearbetas, var god tillhandahåll saknad info, skriv kort info för varje]
Se https://github.com/musescore/MuseScore/tree/master/share/plugins
Systemet för insticksprogram i Musescore 4 blir just nu omdesignat och återimplementerat.
Från oktober 2023 är systemet för insticksprogram i Musescore 4.1.1 mestadels en något kringskuren version av systemet i Musescore 3. Läs kapitlet i Developers' Handbook Plugins för 3.x (saknar svensk översättning) för grunderna, och kapitlet Nonexistant node nid: 3374678 (saknar svensk översättning) för information om de nya parametrarna, och hur du portar ett insticksprogram för Musescore 3 till MuseScore 4.
Den officiella och aktuella support-informationen läggs upp på https://musescore.org/support. Gå till den sidan och läs den först.
Utöver guidematerialet som presenteras inuti Musescore driver MuseGroup, företaget som äger MuseScore-projektet, en online-server på https://musescore.org för musikergemenskapen, helt gratis. Frivilliga i gemenskapen samarbetar för att bistå med skrivna handböcker, och ett antal hjälpsidor. För att be om hjälp, använd https://musescore.org/sv/forum
Alla är inbjudna att ansluta till gemenskapen, och uppmuntras att ge sina bidrag; se https://musescore.org/en/donate och https://musescore.org/en/contribute . Rapportera fel i Musescore 4-programmet för windows, macOS och linux på https://github.com/musescore/MuseScore/issues
Det finns andra väldigt bra tredjepartsguider, streamade videor och gemenskaper för olika nivåer av Musescore-användare online, särskilt på https://school.masteringmusescore.com/ som skapades av hr. Marc Sabatella. Även om Marc Sabatella har gjort stora bidrag till MuseScores kodbas och officiella guidematerial, och flitigt har hjälpt gemenskapen under lång tid, är den sidan inte en produkt från Muse Group eller något av dess dotterbolag.
[följande är inte färdigt, var god lägg till saknad info]
Bläddra i hjälpguiderna först
De nyttigaste sidorna från hjälpguiderna:
Att återställa Musescore-programmets inställningar kan vara nödvändigt om dina inställningar blir trasiga. Detta raderar anpassade paletter och kortkommandon, och rensar länkar till senaste partitur under Arkivmenyn och Hemfliken: Partitur, men kommer inte att radera några partiturfiler.
Fråga gärna frivilliga på https://musescore.org/sv/forum innan du går vidare. Utför åtgärden på egen risk. Muse Group och online-gemenskapen ansvarar inte för eventuell förlust av data.
Om MuseScore inte startar behöver du utföra processen via kommandoraden.
källa: https://musescore.org/en/node/342982
C:\Program Files\MuseScore 4\bin\MuseScore4.exe
eller
%ProgramFiles%\MuseScore 4\bin\MuseScore4.exe
För Windows Store-versionen (WIndows 10) är den ganska väl dold. Sök efter filen via Utforskaren
Om ett par sekunder bör MuseScore starta, med alla inställningar återställda till "fabriksinställningarna".
För avancerade användare,
Huvudinställningsfilen lagras i:
C:\Användare\[ANVÄNDARNAMN]\AppData\Roaming\MuseScore\MuseScore4.ini
eller
%APPDATA%\MuseScore\MuseScore4.ini
Senastelistan finns i:
C:\Användare\[ANVÄNDARNAMN]\AppData\Local\MuseScore\MuseScore4\recent_files.json
eller
%LOCALAPPDATA%\MuseScore\MuseScore4\recent_files.json
De andra inställningarna (paletter, session, kortkommandon, arbetsytor, loggar, ...) finns i:
C:\Användare\[ANVÄNDARNAMN]\AppData\Local\MuseScore\MuseScore4\
eller
%LOCALAPPDATA%\MuseScore\MuseScore4\
För Windows Store-versionen (Windows 10) är dessa ganska väl dolda. Sök efter dem via Utforskaren
Instruktionerna i det här avsnittet (macOS) har inte testats, och inget Musescore 4-specifikt macOS-testresultat finns online ännu (oktober 2023). Följande har anpassats från Musescore 3 https://musescore.org/en/handbook/3/revert-factory-settings. Snälla utför testerna, korrigera eventuella fel, och ta bort det här stycket.
/Applications/MuseScore\ 4.app/Contents/MacOS/mscore -F
Detta återställer alla MuseScore-inställningar till fabriksinställningarna, och startar MuseScore-programmet omedelbart efteråt. Observera att du inte kan avsluta terminalen utan att också stänga MuseScore. Du kan i lugn och ro avsluta MuseScore, därefter avsluta Terminalen, och sedan öppna MuseScore igen på normalt sätt, klart för fortsatt användande.
För avancerade användare finns MuseScores inställningsfil i ~/Library/Preferences/org.musescore.MuseScore4.plist
. Ofta ger det ingen effekt att ta bort filen: macOS lagrar en mellanlagrad kopia av inställningarna på okänd plats. Rätt sätt att ta bort filen är genom att köra följande kommando i Terminalprogrammet:
defaults delete org.musescore.MuseScore4
De andra inställningarna (paletter, session, kortkommandon, arbetsytor, loggar,...) (De som inte mellanlagras av macOS.) finns i
~/Library/Application\ Support/MuseScore/MuseScore4/
källa : https://musescore.org/en/node/345932
Följande stämmer för Ubuntu, och sannolikt alla andra Linux-distributioner och UNIX-liknande operativsystem.
mscore -F
Eller
musescore -F
Eller
mscore4portable -F
Eller, om du använder AppImage-versionen, använd kommandot 'cd' för att ändra mapp till där du sparade AppImage-filen. Om du exempelvis sparade den till ditt Skrivbord (och det bara finns en):
cd ~/Skrivbord
./MuseScore*.AppImage -F
Detta återställer alla MuseScore-inställningar till fabriksinställningarna, och startar därefter MuseScore-programmet omedelbart. Du kan nu avsluta terminalen, och fortsätta använda MuseScore.
För avancerade användare,
MuseScores huvudinställningsfil finns i
${XDG_CONFIG_HOME:-~/.config}/MuseScore/MuseScore4.ini
De andra inställningarna (paletter, session, kortkommandon, arbetytor, loggar, ...) finns i
${XDG_DATA_HOME:-~/.local/share}/MuseScore/MuseScore4/
OBS: Den här sidan kopierades från motsvarande sida i handboken till MuseScore 3. Om du hittar ett alternativ som inte längre fungerar i MuseScore 4, rapportera det på GitHub och gör en notering vid det alternativet på den här sidan. Om alternativet togs bort avsiktligen från MuseScore 4 kan du ta bort det från den här sidan.
MSCORE(1) —Manualsida för allmänna kommandon
mscore, MuseScore4—MuseScore 4 notskriftsprogram
Du kan starta MuseScore från kommandoraden genom att skriva
[alternativ] och [filnamn] är valfria att använda. För att det här ska fungera måste körfilen för MuseScore finnas i %PATH%
(Windows) respektive $PATH
(Mac och Linux). Om inte, se Revert to factory settings (kapitel för MuseScore 3 som saknar svensk översättning; klicka vidare från den sidan till en översatt sida för MuseScore 4) för detaljerade instruktioner om hur och var du hittar och kör MuseScore-körfilen från kommandoraden på de olika plattformarna som stöds.
En mer detaljerad sammanfattning följer:
mscore [-deFfhIiLmnOPRstvw]
[-b | --bitrate bithastighet]
[-c | --config-folder sökvägsnamn]
[-D | --monitor-resolution DPI]
[-d | --debug]
[-E | --install-extension utökningsfil]
[-e | --experimental]
[-F | --factory-settings]
[-f | --force]
[-h | -? | --help]
[-I | --dump-midi-in]
[-i | --load-icons]
[-j | --job fil.json]
[-L | --layout-debug]
[-M | --midi-operations fil]
[-m | --no-midi]
[-n | --new-score]
[-O | --dump-midi-out]
[-o | --export-to fil]
[-P | --export-score-parts]
[-p | --plugin namn]
[-R | --revert-settings]
[-r | --image-resolution DPI]
[-S | --style stil]
[-s | --no-synthesizer]
[-T | --trim-image marginal]
[-t | --test-mode]
[-v | --version]
[-w | --no-webview]
[-x | --gui-scaling faktor]
[--diff]
[--long-version]
[--no-fallback-font]
[--raw-diff]
[--run-test-script]
[--score-media]
[--score-meta]
[--highlight-config]
[--score-parts]
[--score-parts-pdf]
[--score-transpose]
[--sound-profile]
[--source-update]
[--template-mode]
[fil ...]
**MuseScore är ett plattformsneutralt och flerspråkigt WYSIWYG musikkompositions- och notskriftsprogram som använder fri och öppen källkod, och släpps under licensen GNU General Public License (GPL v3).
Att köra mscore utan extra alternativ startar hela det grafiska MuseScore-programmet, och öppnar eventuella filer som anropas på kommandoraden.
Alternativen är som följer:
Ange bithastighet för MP3-utdata i kbit/s
Använd en annan mapp för konfiguration och inställningar
Ange skärmupplösning (åsidosätt autoupptäckt)
Starta MuseScore i felsökningsläge
Installera en utökningsfil; soundfonts läsas in som standard om inte -e också används
Aktivera experimentella funktioner, som lager
Använd endast inbyggda förinställningar ("fabriksinställningar"), och radera användarinställningar; jämför med alternativet -R (se även Revert to factory settings)
Ignorera trasigt partitur och varningar om olika versioner i “konverteringsläge”
Visa en översikt över anropsinstruktioner (fungerar inte i Windows)
Visar ann MIDI-indata i konsolen
Läs in ikoner från filsystemet; användbart om du vill redigera MuseScores ikoner och förhandsgranska ändringarna
Utför ett konverteringsjobb (se EXEMPEL nedanför)
Starta MuseScore i layout-felsökningsläge
Ange fil för MIDI-importåtgärder (se EXEMPEL nedanför)
Avaktivera MIDI-indata
Starta med guiden Nytt partitur, oavsett om den är aktiverad eller inaktiverad i användarinställningarna
Visa all MIDI-utdata i konsolen
Exportera angiven (eller nu öppen) fil til angiven utdatafil. Filtyp beror på ändelsen i angivet filnamn. Alternativet växlar till “konverteringsläge” och undviker det grafiska gränssnittet.
Vid konvertering till PDF med alternativet -o, lägg till varje stämmas sidor till PDF-filen som skapas. Om partituret saknar stämmor kommer alla standardstämmor att tillfälligt genereras automatiskt.
Kör angivet insticksprogram
Använd bara de inbyggda förinställningarna ("fabriksinställningar"), men radera inte användarinställningar; jämför med alternativet -F
Ange bildupplösning för konvertering till PNG-filer. Förval: 300 DPI (egentligen värdet för “Upplösning” för PNG-alternativgruppen i fliken Exportera i inställningarna)
Läs först in en stilfil; används med fördel tillsammans med alternativet -o
Avaktivera den integrerade mjukvarusynten
Beskär exporterade PNG- och SVG-bilder för att ta bort tomma ytor runt partituret. Den angivna marginalen, i bildpunkter, kommer att bevaras (använd 0
för en snävt beskuren bild). Vid export till SVG fungerar alternativet bara med partitur som får plats på en sida.
Sätter testlägesflaggan för alla filer; inkluderar --template-mode
Visar namn och version för programmet utan att starta det grafiska gränssnittet (fungerar inte i Windows)
Avaktiverar webbvykomponenten i Startcentralen
Skala partiturvisning och andra grafiska element med angiven faktor; avsedd att användas för högupplösta skärmar
Visa en upputsad diff mellan angivna partitur
Visar fullständigt namn, version och git-revision för programmet utan att starta det grafiska gränssnittet (fungerar inte i Windows)
Använd inte Bravura som räddningsteckensnitt för musikaliska tecken
Visa en rå diff mellan givna partitur
Kör skripttest som listas i kommandoradsargumenten
Exportera all media (förutom MP3) för ett givet partitur som ett enda JSON-dokument till standardutdata
Ange färgmärkning för SVG, som genereras från ett givet partitur
Exportera ett partiturs metadata till JSON-dokument och skriv till standardutdata
Generera stämdata för det givna partituret, och spara dem till separata mscz-filer
Generera stämdata för det givna partituret, och exportera det som ett enda JSON-dokument till standardutdata
Transponera givet partitur och exportera datan till en enda JSON-fil, och skriv till standardutdata
Använd med '-o .mp3' eller med '-j ', åsidosätt ljudprofilen i det givna partituren.
Möjliga värden: "MuseScore Basic", "Muse Sounds"
Uppdatera källan i givet partitur
Spara filer i malläge (dvs. utan sidstorlekar)
MuseScore stödjer också de automatiska Qt-kommandoradsalternativen.
Argumentet till alternativet -j måste vara sökvägen till en fil som består av ett giltigt JSON-dokument som lyder följande specifikation:
Toppnivåelementet måste vara en JSONArray, som kan vara tom.
Varje array-element måste vara ett JSONObject med följande nycklar:
in
: Värdet är namnet för indatafilen (partitur att konvertera), som JSONString.plugin
: Värdet är filnamnet för ett insticksprogram (med ändelsen .qml
), som kommer att läsas från antingen den globala eller den användardefinierade instickssökvägen och körs innan konverteringstutdatan kommer, som JSONString. Valfri, men minst en av plugin
och out
måste användas.out
: Värdet är konverteringsutdatans destination, enligt nedanstående definition. Valfri, men minst en av plugin
och out
måste användas.Konverteringens utdatadestination kan vara ett filnamn (med ändelse, vilket bestämmer formatet att konvertera till), som JSONString.
Konverteringens utdatadestination kan vara en JSONArray med filnamn som JSONString, som ovan, vilket gör att partituret skrivs till flera utdatafiler (i flera utdataformat) i turordning, utan att stängas, öppnas på nytt, och behandlas igen under tiden.
Om konverteringens utdatadestination är en JSONArray kan ett eller flera av dess element också vara, vart och ett, en JSONArray med två JSONString:ar (kallade första och andra halvor i följande beskrivning). Detta orsakar extraktion av stämmor: för varje sådant part kommer alla befintliga stämmor i partituret att sparas individuellt, med filnamn som skapas genom att sätta ihop den första halvan, namnet (titeln) av stämman, och den andra halvan. Den resulterande strängen måste vara ett giltigt filnamn (med ändelse som bestämmer utdataformat). OM ett partitur saknar definierade stämmor (utdrag) kommer detta att ignoreras utan att varningar visas.
Giltiga filändelser för utdata är:
flac
metajson
mid
midi
mlog
mp3
mpos
mscx
mscz
musicxml
mxl
ogg
pdf
png
spos
svg
wav
xml
Se nedanför för exempel.
SKIP_LIBJACK
XDG_CONFIG_HOME
~/.config
om variabeln inte sätts.XDG_DATA_HOME
~/.local/share
om variabeln inte sätts.Observera att MuseScore också stödjer normala Qt-miljövariabler som QT_QPA_GENERIC_PLUGINS
, QT_QPA_PLATFORM
, QT_QPA_PLATFORMTHEME
, QT_QPA_PLATFORM_PLUGIN_PATH
, QT_STYLE_OVERRIDE
, DISPLAY
, osv.
/usr/share/mscore-4.0/
innehåller programmets supportdata (demo-filer, instrument, översättningar, systemomfattande insticksprogram, soundfonts, stilar, ackord, mallar och bakgrundsbilder). I Debian-paketen installeras systemomfattande soundfonts istället i /usr/share/sounds/sf2/
, /usr/share/sounds/sf3/
respektive /usr/share/sounds/sfz/
.
Användarspecifik data (utökningar, insticksprogram, soundfonts, stilar, mallar) och filer (bilder, partitur) installeras normalt i undermappar under ~/MuseScore4/
, men kan ändras i konfigurationen. Observera att ögonblicksbilder, alfa- och betaversioner använder MuseScore4Development
istället för MuseScore4t
i samtliga av dessa sökvägar.
$XDG_CONFIG_HOME/MuseScore/MuseScore4.ini
innehåller användarinställningarna, listan över senast använda filer och deras sökvägar, fönsterstorlekar och positioner, osv. Se ovanför för sökvägar för utvecklingsversioner.
$XDG_DATA_HOME/data/MuseScore/MuseScore4/
innehåller uppdaterade översättningsfiler som laddas ned inuti programmet, information om insticksprogram, mellanlagrade partitur, inloggningsinformation för gemenskapssidan musescore.com, sessionsinformation, syntinställningar, egna ton- och taktarter och kortkommandon. Se ovanför för sökvägar för utvecklingsversioner.
mscore -o 'Min musik.pdf' 'Min musik.mscz'
mscore -j jobb.json
Detta kräver och förutsätter att filen jobb.json
finns i den aktiva arbetsmappen med ett innehåll som liknar det följande:
[
{
"in": "Minmusik1.mscz",
"out": "Minmusik1.pdf"
},
{
"in": "Minmusik2.mscz",
"plugin": "colornotes.qml",
"out": [
"Minmusik2-notecolors.pdf",
"Minmusik2-notecolors.svg"
]
},
{
"in": "Minmusik3.mscz",
"out": [
"Minmusik3.pdf",
"Minmusik3.musicxml",
"Minmusik3.mid",
[
"Minmusik3 (",
"stämma).pdf"
]
]
}
]
Om Minmusik3.mscz
innehåller utdrag (instrumentstämmor) kommer syntaxen ovan att leda till att filer som “Minmusik3 (Violinstämma).pdf
” skapas tillsammans med dirigentens PDF- och MusicXML-filer, såväl som en MIDI-fil med det fullständiga orkesterljudet. Om Minmusik3.mscz
inte har definierade utdrag kommer bara dirigentens PDF-filer, MusicXML-filer, och orkester-MIDI-filer att genereras, medan begäran för PDF-filer för stämmor ignoreras utan varningar.
Den bifogade midi_import_options.xml
är en exempelfil med MIDI-importåtgärder för alternativet -M.
Verktyget mscore ger avslutskod 0 när det är färdigt, och >0 om ett fel inträffar.
fluidsynth(1), midicsv(1), timidity(1), qtoptions(7)
Online-Handbok, fullständig användarmanual
Hjälpforum
Återställ till fabriksinställningar (problemlösning)
Projektets ärendehantering —Kontrollera gärna här först för att se om felet du upptäckt redan har rapporterats. Om du bara behöver hjälp med något, använd istället hjälpforumet.
Dokumentation för automatiska Qt-kommandoradsalternativ
MuseScore försöker implementera följande standarder:
MuseScore grenade av från MusE-sekvenseraren år 2002, och har sedan dess blivit det främsta notationsprogrammet med öppen källkod.
MuseScore utvecklas av MuseScore BVBA och andra.
Den här manualsidan skrevs av mirabilos <tg@debian.org>.
De automatiska Qt-kommandoradsalternativen tas bort från argumentvektorn innan programmet får en chans att behandla dem; detta innebär att ett anrop som mscore -S -reverse
aldrig kan fungera eftersom -reverse
först tas bort av Qt.
MuseScore Studio följer inte /etc/papersize.
Förmodligen ett par till; se projektets ärendehantering (hänv. SE ÄVEN).
On macOS, make the following substitutions:
Click on image for full resolution. Or use this Print Friendly PDF version
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Zoom in | Ctrl+= | Cmd+= |
Zoom out | Ctrl+- | Cmd+- |
Zoom to 100% | Ctrl+0 | Cmd+0 |
Go to first element in score | Ctrl+Home | Cmd+Fn+Left |
Go to last element in score | Ctrl+End | Cmd+Fn+Right |
Jump to next screen | PgUp | Fn+Up |
Jump to previous screen | PgDn | Fn+Down |
Jump to top of first page | Home | Fn+Left |
Jump to bottom of last page | End | Fn+Right |
Jump to next page | Ctrl+PgUp | Cmd+Fn+Up |
Jump to previous page | Ctrl+PgDn | Cmd+Fn+Down |
Find / Go to | Ctrl+F | Cmd+F |
Accessibility: get location | Shift+L | Shift+L |
Show/hide timeline | F12 | Fn+F12 |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Select next chord | Right | Right |
Select previous chord | Left | Left |
Go to next measure | Ctrl+Right | Cmd+Right |
Go to previous measure | Ctrl+Left | Cmd+Left |
Select next element in score | Alt+Right | Option+Right |
Select previous element in score | Alt+Left | Option+Left |
Select next in-staff element | Ctrl+Alt+Shift+Right | Cmd+Option+Shift+Right |
Select previous in-staff element | Ctrl+Alt+Shift+Left | Cmd+Option+Shift+Left |
Select note/rest above | Alt+Up | Option+Up |
Select note/rest below | Alt+Down | Option+Down |
Select top note in chord | Ctrl+Alt+Up | Cmd+Option+Up |
Select bottom note in chord | Ctrl+Alt+Down | Cmd+Option+Down |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Note input: toggle note input mode | N | N |
Note input: toggle 're-pitch existing notes' mode | Ctrl+Shift+I | Cmd+Shift+I |
Note input: toggle 'insert' mode | Ctrl+I | Cmd+I |
Show/hide piano keyboard | P | P |
Use voice 1 | Ctrl+Alt+1 | Cmd+Option+1 |
Use voice 2 | Ctrl+Alt+2 | Cmd+Option+2 |
Use voice 3 | Ctrl+Alt+3 | Cmd+Option+3 |
Use voice 4 | Ctrl+Alt+4 | Cmd+Option+4 |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Set duration | 1 – 9 | 1 – 9 |
Set duration: 64th note | 1 | 1 |
Set duration: 32nd note | 2 | 2 |
Set duration: 16th note | 3 | 3 |
Set duration: 8th note | 4 | 4 |
Set duration: quarter note | 5 | 5 |
Set duration: half note | 6 | 6 |
Set duration: whole note | 7 | 7 |
Set duration: double whole note | 8 | 8 |
Set duration: longa | 9 | 9 |
Toggle duration dot | . | . |
Enter tuplet | Ctrl+2 – Ctrl+9 | Cmd+2 – Cmd+9 |
Enter tuplet: duplet | Ctrl+2 | Cmd+2 |
Enter tuplet: triplet | Ctrl+3 | Cmd+3 |
Enter tuplet: quadruplet | Ctrl+4 | Cmd+4 |
Enter tuplet: quintuplet | Ctrl+5 | Cmd+5 |
Enter tuplet: sextuplet | Ctrl+6 | Cmd+6 |
Enter tuplet: septuplet | Ctrl+7 | Cmd+7 |
Enter tuplet: octuplet | Ctrl+8 | Cmd+8 |
Enter tuplet: nonuplet | Ctrl+9 | Cmd+9 |
Add tied note | T | T |
Halve selected duration | Q | Q |
Double selected duration | W | W |
Halve selected duration (includes dotted values) | Shift+Q | Shift+Q |
Double select duration (includes dotted values) | Shift+W | Shift+W |
Insert full measure rest | Ctrl+Shift+Del | Cmd+Shift+Del |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Enter note | A – G | A – G |
Enter note A | A | A |
Enter note B | B | B |
Enter note C | C | C |
Enter note D | D | D |
Enter note E | E | E |
Enter note F | F | F |
Enter note G | G | G |
Add note to chord | Shift+A – Shift+G | Shift+A – Shift+G |
Add note A to chord | Shift+A | Shift+A |
Add note B to chord | Shift+B | Shift+B |
Add note C to chord | Shift+C | Shift+C |
Add note D to chord | Shift+D | Shift+D |
Add note E to chord | Shift+E | Shift+E |
Add note F to chord | Shift+F | Shift+F |
Add note G to chord | Shift+G | Shift+G |
Enter interval | Alt+1 – Alt+9 | Option+1 – Option+9 |
Enter interval: unison | Alt+1 | Option+1 |
Enter interval: second above | Alt+2 | Option+2 |
Enter interval: third above | Alt+3 | Option+3 |
Enter interval: fourth above | Alt+4 | Option+4 |
Enter interval: fifth above | Alt+5 | Option+5 |
Enter interval: sixth above | Alt+6 | Option+6 |
Enter interval: seventh above | Alt+7 | Option+7 |
Enter interval: octave above | Alt+8 | Option+8 |
Enter interval: ninth above | Alt+9 | Option+9 |
Toggle accidental: flat | - | - |
Toggle accidental: natural | = | = |
Toggle accidental: sharp | + | + |
Enter rest | 0 | 0 |
Add grace note: acciaccatura | / | / |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Set duration (TAB) | Shift+0 – Shift+9 | Shift+0 – Shift+9 |
Set duration: 128th note (TAB) | Shift+0 | Shift+0 |
Set duration: 64th note (TAB) | Shift+1 | Shift+1 |
Set duration: 32nd note (TAB) | Shift+2 | Shift+2 |
Set duration: 16th note (TAB) | Shift+3 | Shift+3 |
Set duration: 8th note (TAB) | Shift+4 | Shift+4 |
Set duration: quarter note (TAB) | Shift+5 | Shift+5 |
Set duration: half note (TAB) | Shift+6 | Shift+6 |
Set duration: whole note (TAB) | Shift+7 | Shift+7 |
Enter TAB: fret | 0 – 9 | 0 – 9 |
Enter TAB: fret | A – K | A – K |
Enter TAB: fret 0 | 0 | 0 |
Enter TAB: fret 1 | 1 | 1 |
Enter TAB: fret 2 | 2 | 2 |
Enter TAB: fret 3 | 3 | 3 |
Enter TAB: fret 4 | 4 | 4 |
Enter TAB: fret 5 | 5 | 5 |
Enter TAB: fret 6 | 6 | 6 |
Enter TAB: fret 7 | 7 | 7 |
Enter TAB: fret 8 | 8 | 8 |
Enter TAB: fret 9 | 9 | 9 |
Enter TAB: fret 0 | A | A |
Enter TAB: fret 1 | B | B |
Enter TAB: fret 2 | C | C |
Enter TAB: fret 3 | D | D |
Enter TAB: fret 4 | E | E |
Enter TAB: fret 5 | F | F |
Enter TAB: fret 6 | G | G |
Enter TAB: fret 7 | H | H |
Enter TAB: fret 8 | J | J |
Enter TAB: fret 9 | K | K |
Go to string above (TAB) | Up | Up |
Go to string below (TAB) | Down | Down |
Toggle ghost note | Shift+X | Shift+X |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Select all | Ctrl+A | Cmd+A |
Add to selection: previous note/rest | Shift+Left | Shift+Left |
Add to selection: next note/rest | Shift+Right | Shift+Right |
Add to selection: staff above | Shift+Up | Shift+Up |
Add to selection: staff below | Shift+Down | Shift+Down |
Select to beginning of measure | Ctrl+Shift+Left | Cmd+Shift+Left |
Select to end of measure | Ctrl+Shift+Right | Cmd+Shift+Right |
Select to beginning of line | Shift+Home | Shift+Fn+Left |
Select to end of line | Shift+End | Shift+Fn+Right |
Select to beginning of score | Ctrl+Shift+Home | Cmd+Shift+Fn+Left |
Select to end of score | Ctrl+Shift+End | Cmd+Shift+Fn+Right |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Escape | Esc | Esc |
Undo | Ctrl+Z | Cmd+Z |
Redo | Ctrl+Shift+Z | Cmd+Shift+Z |
Copy | Ctrl+C | Cmd+C |
Cut | Ctrl+X | Cmd+X |
Paste | Ctrl+V | Cmd+V |
Copy/paste: swap with clipboard | Ctrl+Shift+X | Cmd+Shift+X |
Repeat selection | R | R |
Insert one measure before selection | Ins | Ins |
Insert measures before selection | Ctrl+Ins | Cmd+Ins |
Insert one measure at end of score | Ctrl+B | Cmd+B |
Insert measures at end of score | Alt+Shift+B | Option+Shift+B |
Delete | Del | Del |
Delete selected measures | Ctrl+Del | Cmd+Del |
Show/hide properties | F8 | Fn+F8 |
Edit element | F2 | Fn+F2 |
Move chord/rest left | Shift+Left | Shift+Left |
Move chord/rest right | Shift+Right | Shift+Right |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Set duration | 1 – 9 | 1 – 9 |
Enter tuplet | Ctrl+2 – Ctrl+9 | Cmd+2 – Cmd+9 |
Add tied note | T | T |
Halve selected duration | Q | Q |
Double select duration | W | W |
Halve selected duration (includes dotted values) | Shift+Q | Shift+Q |
Double selected duration (includes dotted values) | Shift+W | Shift+W |
Paste half duration | Ctrl+Shift+Q | Cmd+Shift+Q (prior to 4.2) Ctrl+Shift+Q (as of 4.2) |
Paste double duration | Ctrl+Shift+W | Crrl+Shift+W (prior to 4.2) Crrl+Shift+W (as of 4.2) |
Insert full measure rest | Ctrl+Shift+Del | Cmd+Shift+Del |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Toggle accidental: flat | - | - |
Toggle accidental: natural | = | = |
Toggle accidental: sharp | + | + |
Move pitch/selection up | Up | Up |
Move pitch/selection down | Down | Down |
Move pitch up an octave | Ctrl+Up | Cmd+Up |
Move pitch down an octave | Ctrl+Down | Cmd+Down |
Move pitch up diatonically | Alt+Shift+Up | Option+Shift+Up |
Move pitch down diatonically | Alt+Shift+Down | Option+Shift+Down |
Change enharmonic spelling (concert and written pitch) | J | J |
Change enharmonic spelling (current pitch only) | Ctrl+J | Cmd+J |
Move note to higher string (TAB) | Ctrl+Up | Cmd+Up |
Move note to lower string (TAB) | Ctrl+Down | Cmd+Down |
Toggle ghost note (TAB) | Shift+X | Shift+X |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Flip direction | X | X |
Mirror notehead | Shift+X | Shift+X |
Use voice 1 | Ctrl+Alt+1 | Cmd+Option+1 |
Use voice 2 | Ctrl+Alt+2 | Cmd+Option+2 |
Use voice 3 | Ctrl+Alt+3 | Cmd+Option+3 |
Use voice 4 | Ctrl+Alt+4 | Cmd+Option+4 |
Move selected note/rest to staff above | Ctrl+Shift+Up | Cmd+Shift+Up |
Move selected note/rest to staff below | Ctrl+Shift+Down | Cmd+Shift+Down |
Toggle multimeasure rest (prior to 4.4) | M | M |
Toggle multimeasure rest (as of 4.4) | Ctrl+Shift+M | Cmd+Shift+M |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Move text left | Left | Left |
Move text right | Right | Right |
Move text left quickly | Ctrl+Left | Cmd+Left |
Move text right quickly | Ctrl+Right | Cmd+Right |
Move selection up | Up | Up |
Move selection down | Down | Down |
Move selection up quickly | Ctrl+Up | Cmd+Up |
Move selection down quickly | Ctrl+Down | Cmd+Down |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Add text: staff text | Ctrl+T | Cmd+T |
Add text: expression text | Ctrl+E | Cmd+E |
Add text: system text | Ctrl+Shift+T | Cmd+Shift+T |
Add text: tempo marking | Alt+Shift+T | Option+Shift+T |
Add text: rehearsal mark | Ctrl+M | Cmd+M |
Insert special characters | Shift+F2 | Shift+Fn+F2 |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Format text: bold face | Ctrl+B | Cmd+B |
Format text: italic | Ctrl+I | Cmd+I |
Format text: underline | Ctrl+U | Cmd+U |
Insert flat | Ctrl+Shift+B | Cmd+Shift+B |
Insert natural | Ctrl+Shift+H | Cmd+Shift+H |
Insert sharp | Ctrl+Shift+# | Cmd+Shift+# |
Insert dynamics p | Ctrl+Shift+P | Cmd+Shift+P |
Insert dynamics m | Ctrl+Shift+M | Cmd+Shift+M |
Insert dynamics f | Ctrl+Shift+F | Cmd+Shift+F |
Insert dynamics n | Ctrl+Shift+N | Cmd+Shift+N |
Insert dynamics r | Ctrl+Shift+R | Cmd+Shift+R |
Insert dynamics s | Ctrl+Shift+S | Cmd+Shift+S |
Insert dynamics z | Ctrl+Shift+Z | Cmd+Shift+Z |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Add text: lyrics | Ctrl+L | Cmd+L |
Go to next syllable | Space | Space |
Go to previous syllable | Shift+Space | Shift+Space |
Lyrics: enter hyphen | - | - |
Lyrics: enter melisma | _ | _ |
Add lyric verse | Return | Return |
Go to next lyric verse | Down | Down |
Go to previous lyric verse | Up | Up |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Add text: chord symbol | Ctrl+K | Cmd+K |
Add text: figured bass | Ctrl+G | Cmd+G |
Next text element | Space | Space |
Previous text element | Shift+Space | Shift+Space |
Advance cursor: next beat | ; | ; |
Advance cursor: previous beat | Shift+; | Shift+; |
Advance cursor: duration | Ctrl+1 – Ctrl+9 | Cmd+1 – Cmd+9 |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Show/hide palettes | F9 | Fn+F9 |
Search palettes | Ctrl+F9 | Cmd+Fn+F9 |
Open master palette | Shift+F9 | Shift+Fn+F9 |
Add slur | S | S |
Add articulation: accent | Shift+V | Shift+V |
Add articulation: marcato | Shift+O | Shift+O |
Add articulation: staccato | Shift+S | Shift+S |
Add articulation: tenuto | Shift+N | Shift+N |
Add hairpin: crescendo | < | < |
Add hairpin: decrescendo | > | > |
Add parentheses to element | ( | ( |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Add/remove instruments | I | I |
Open instruments dialog | F7 | Fn+F7 |
Toggle visibility of elements | V | V |
Decrease layout stretch | { | { |
Increase layout stretch | } | } |
Add/remove system break | Return | Return |
Add/remove page break | Ctrl+Return | Cmd+Return |
Reset shapes and positions | Ctrl+R | Cmd+R |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
New | Ctrl+N | Cmd+N |
Open | Ctrl+O | Cmd+O |
Close | Ctrl+W | Cmd+W |
Save | Ctrl+S | Cmd+S |
Save as | Ctrl+Shift+S | Cmd+Shift+S |
Ctrl+P | Cmd+P | |
Quit | Ctrl+Q | Cmd+Q |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Play | Space | Space |
Show/hide mixer | F10 | Fn+F10 |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Next UI group | Tab | Tab |
Previous UI group | Shift+Tab | Shift+Tab |
Next UI pane/window | F6 | Fn+F6 |
Previous UI pane/window | Shift+F6 | Shift+Fn+F6 |
Action | Windows/Linux | macOS |
---|---|---|
Multiinstances | Ctrl+F3 | Cmd+Fn+F3 |
Full screen | F11 | Fn+F11 |
Muse Drumline (MDL2) är ett gratis ljudbibliotek från Muse Sounds, och är tillgängligt för MuseScore Studio. Det ersätter MuseScore Drumline (MDL1), en valfri utökning för MuseScore 3.
Om du öppnar ett MuseScore 3-partitur i MuseScore Studio kommer en dialogruta att visas för att informera om ändringarna på ditt partiturs utseende. Från MuseScore Studio 4.4 inkluderar dialogrutan nu en kryssruta för att aktivera vår nya notations- och ljudmappning för MDL-slagverk.
Kryssrutan måste kryssas i för att marschslagverksinstrument från MDL1 ska låta korrekt vid uppspelning med MS Basic och Muse Sounds. Kryssrutan påverkar inte andra instrument förutom dem från MDL1.
MDL2 och MS Basic använder en särskild uppsättning MIDI-toner för att representera slagverksljud. Det innebär att partitur som skapas med MDL2 är kompatibla med MS Basic, och det omvända.
MDL1 använde dock en annan uppsättning MIDI-tiner för att representera slagverksljud, så när du öppnar ett partitur som innehåller noter för MDL1-instrument behöver du konvertera dessa till MDL2-tonerna. Annars kommer uppspelningen att låta felaktigt (du kanske får till exempel ett kantslag istället för en trumvirvel).
Vissa ljud från MDL1 har inte en exakt matchning i MDL2. I ett fåtal fall mappas flera olika MDL1-toner till en enstaka ton i MDL2. Det innebär att vissa slagverksnoter, som såg ut och lät olika i MuseScore 3, nu kan se ut och låta på samma sätt i MuseScore Studio.
Konvertering till den nya tonmappningen är en enkelriktad process, och måste utföras när du öppnar partituret för första gången i MuseScore 4. Som alltid gäller att, om du inte är redo att övergå till den nya versionen, vi rekommenderar att du sparar partituret som en ny fil, så att den ursprungliga filen från MuseScore 3 lämnas oförändrad.
Utöver att vissa tidigare olika noter nu ser likadana ut applicerar konverteringsprocessen också en ny trumsetdefinition på MDL1-slagverksinstrument. Detta medför ytterligare ändringar på hur dessa instrument noteras, ändrar formen för vissa nothuvuden, och gör att de placeras lägre eller högre på notraden.
Förutom tonmappningen, som är fast, kan ändringarna i trumsetnotationen justeras fritt via dialogrutan Redigera trumset efter att partituret har lästs in.
See All keyboard shortcuts for MuseScore 4. Here are the common ones that have changed or are entirely new:
Action | MuseScore 3 | MuseScore 4 |
---|---|---|
Add tied note | + | T |
Next Measure (Chord Symbol Entry) | Tab | Ctrl/Cmd+→ |
Previous Measure (Chord Symbol Entry) | Shift+Tab | Ctrl/Cmd+← |
Toggle accidental: flat | None | - |
Toggle accidental: natural | None | = |
Toggle accidental: sharp | None | + |
Edit element | Alt+Shift+E | F2 or Alt+Shift+E |
Insert special characters... | F2 | Shift+F2 |
Jump to next UI pane | None | F6 or ` (backtick / grave accent) |
Jump to previous UI pane | None | Shift+F6 or Shift+` |
Show / hide selection filter | F6 | None |
Due to the nature of the upgrade some features previously present in MuseScore 3 have not (yet) been included. See this page in the developers' handbook for a listing of those items.
Nedanför listas både teknisk och musikalisk terminologi, vilka ofta förekommer i MuseScore eller i Handboken. Länkar till relevanta kapitel i handboken finns. För att hjälpa musiker som kan läsa notation, men inte vet vad den kallas, finns bilder. Kapitlet försöker inte täcka alla former av musiknotation; se Externa länkar.
En välvd linje mellan två intilliggande noter med samma tonhöjd för att indikera en enda not med det kombinerade notvärdet. Se kapitlet Bindebåge. En bindebåge är inte en legatobåge.
Åtgärden där tonhöjder flyttas ett eller flera tonsteg uppåt eller nedåt med ett konstant intervall. Se kapitlet Transponering. Det kan finnas många anledningar för att transponera ett stycke. Exempelvis: